Kort men ändå känslomässigt livslångt
Rubriken är motsägelsefull, absolut. Men även det motsägelsefulla, omaka och vid första anblicken märkliga kan ibland stämma bra in på något som jag själv känt eller upplevt.
Så är helt klart fallet med de senaste sex veckorna i mitt liv. För sex veckor sedan, närmare bestämt på dagen igår, kom vår älskade lilla Alva till världen. 42 dagar sedan, med andra ord. Det är ingen lång tid det, åtminstone inte i relation till en normal livslängd. Då är det ju egentligen ingenting, knappt. Men när det gäller glädje, känslor, lycka och även kunskap kan sex veckor vara något så enormt mycket mer än bara några futtiga dagar i mängden i ens liv. Det kan snudd på kännas som att man fått ta del av hela livets känsloupplevelser på drygt en månad.
De senaste veckorna har innehållit så mycket glädje, känslor, värme, lycka och stolthet samtidigt som jag har lärt mig mycket på nytt. Precis som när Theo föddes och man inledde pappalivet började också en väldigt utbildande, lärorik tid. Man lär sig hela tiden nya saker som spädbarnsförälder, så även nu trots att jag förstås känner mig klart bättre förberedd och kunnig jämfört med när vår lilla son var helt ny och vi precis hade blivit föräldrar för första gången.
Förutom att man lär sig och påminns om hur små bebisar fungerar så lär man ju framför allt känna lilla Alva. Det är så oerhört häftigt att känna hur hon dag för dag blir allt mer med, allt mer medveten. Känslan av att vara mitt uppe i en lära-känna-process är spännande. Jag upplever det också som att hon väldigt snabbt har gått väldigt snabbt för Alva att gå från den där nyfödda lilla bebisen som nästan enbart sover till en liten individ med egna känslor som verkligen har blivit en del av vår familj. Det känns också underbart.
Före Alvas födelse kunde man, även om glädjen över att vi väntade ett till barn givetvis var enorm, fundera på om och hur det skulle kunna vara möjligt att tycka om någon lika mycket som vår älskade son. Nu några veckor efter det att Theo blev storebror är det ingen tvekan. Det växer fram dag för dag, Alva kommer absolut at få en lika speciell plats i familjen även hon. Det är väl en sjävklarhet på många sätt, men samtidigt tror jag att kärleken till ett litet barn också måste få växa fram och komma efter hand.
Det är så fint att känna så starkt för ett litet barn, men det allra allra finaste är nog att Theo bara växer för varje dag, om möjligt, som individ sedan han fick en lillasyster. Han är en fantastisk storebror! Så mjuk och fin mot sin syster, så omtänksam och snäll.
Sex veckor har som sagt gått sedan Alva kom till oss. Ingen lång tid, men en ack så betydelsefull och givande sådan.
