Äntligen - snart färdigflyttat
I morgon får vi äntligen tillgång till lägenheten som ska vara vårt nya hem ett bra tag framöver. Det efter en sommar mer eller mindre på resande/flyttande fot. Först från Helsingborg till Gävle med alla saker, som då placerades i förrådet till vår nya lägenhet. Därefter boendes hos svärmor några dagar, med en del av våra saker förstås, sedan vidare till en annan lägenhet i två veckor då vi var lägenhets- och djurvakt åt en kompis till Karin. Därefter var det dags att släpa saker igen - den här gången tillbaka till svärmors lägenhet där vi har bott sedan dess.
Det är absolut inga problem att bo här, tvärtom är det en perfekt lösning. Men det ska ändå, förstås, bli oerhört skönt att få sitt eget igen för oss och kunna rota oss i vår nya bostad. Det blir kul att kunna inreda (det är inte så tråkigt ändå, tvärtom, att styra upp en lägenhet har jag märkt, Karin har influerat och inspirerat mig) lägenheten och känna att man verkligen är hemma igen.
Slut på provisoriska lösningar nu (som här sista dagarna i Helsingborg).
Den 27:e födelsedagen
Så var ytterligare en födelsedag i mitt liv över, nämligen min egen 27-årsdag. En dag som firades i stillhet får man lov att säga, men som för den skull inte på något sätt var en besvikelse. Tvärtom! Först en riktigt fin frukost på sängen av Karin, sedan en lugn dag som spenderades helt på egen hand innan Karin slutade jobba och vi gick ut och åt. Dessutom ramlade det in ett antal grattishälsningar under dagen. Så jag kan verkligen inte klaga :)
Även i presentväg var det här en riktigt bra födelsedag. Eller ja, egentligen handlade det inte bara om en enda dag när det gällde födelsedagspresenter. Redan tidigare har mina nära och kära bidragit med pengar till en ny cykel (enormt välbehövligt, bästa investeringen på länge!) och igår blev det ytterligare några fina saker. Karin hade exempelvis köpt en riktigt snygg tröja på HM som kommer att användas flitigt till hösten. Perfekt! :)
En annan riktigt cool present, och överraskande, var den här:
Svärmor Anna hade köpt den här till mig i våras, när hon och särbon var i Buenos Aires. Bland annat gick de då på det stekheta derbyt mellan River Plate och Boca Juniors och inhandlade då den här River-tröjan på matcharenan. Stort tack för det, en riktigt häftig och rolig present att få!
Lövgrund - ett paradis på jorden
Så var vi tillbaka i Gävle igen efter tre dagar (lördag-måndag) på Lövgrund. Tre fantastiska dagar ska tilläggas. För precis som ifjol var det en av sommarens stora höjdpunkter, att spendera några dagar i det absoluta lugnet ute på n utan vare sig el, rinnande vatten eller stress i någon form. Lugnt, skönt, extremt avkopplande och vi hade dessutom tur med vädret så det blev en del sol och bad också.
Utöver det passade vi på att springa lite, basta, flyga drake och bara ha det gott :)
Jag, Karin och svärfar Håkan var det som var ute och liksom i fjol förstod jag snabbt varför Karins familj värderar sommarveckorna där ute så högt. Underbar miljö som sagt och ett sällan upplevt lugn.
Vi hade också turen att pricka in ett par riktigt fina solnedgångar även det här året. Det var bara att njuta och verkligen ta vara på tiden :)
Känn ingen sorg
Innan vi drog ut till Lövgrund för några dagars extrem avkoppling inledde vi helgen med att se Känn ingen sorg. En film som växte efter en halvsvajig start och nådde ett högt betyg i mina ögon. Har sett en del lite halvkritiska recensioner, plus en del hyllningar också förvisso, men jag måste säga att den var klart godkänd i mitt tycke. Sen handlar det väl om att man gärna ska tycka om Håkan Hellströms musik, som ju filmen är uppbygd kring, för att uppskatta själva filmen till 100 %.
Nu är jag en person som gillar Hellström och länge har tyckt om hans musik och texter, så därför var det inte konstigt att även filmen uppskattades av undertecknad. Lite halvdan i början, lite för surrealistiska inslagning inledningsvis som gjorde att man tänkte att det här blir nog för flummigt och oseriöst, men sen tog den sig och runt Hellströms texter byggdes en riktigt bra historia upp som växte filmen igenom.
Så åtminstone klart godkänt blir betyget från mig :)
Nu är jag en person som gillar Hellström och länge har tyckt om hans musik och texter, så därför var det inte konstigt att även filmen uppskattades av undertecknad. Lite halvdan i början, lite för surrealistiska inslagning inledningsvis som gjorde att man tänkte att det här blir nog för flummigt och oseriöst, men sen tog den sig och runt Hellströms texter byggdes en riktigt bra historia upp som växte filmen igenom.
Så åtminstone klart godkänt blir betyget från mig :)
Minigolf, frukost och Lövgrund
Det ska sägas direkt, jag gör inte många knop nu. Nästa vecka tänker jag försöka komma igång och springa lite här uppe men hittills har ansträningarna varit minimala. Man kan lugnt säga att jag njuter av tillvaron under semestern.
Hittills har Gävle verkligen levererat sedan jag kom upp hit för ett par veckor sedan. Jag har förutom att umgås med Karin, som dock jobbar mycket i veckorna, hunnit träffa bland andra Pettersson, Koller och firma Persson/Ameztegui (om vi ska fortsätta att hålla oss till efternamn). De sistnämnda mötte jag dessutom i en riktigt prestigefylld minigolfturnering i tisdags. Mycket snack föregick uppgörelsen och trashtalket drogs igång redan före första utslag. Mest kaxade Marcos (herr Ameztegui) upp sig rejält på förhand:
Nog för att jag är rätt kass på minigolf, något jag förklarar med att det var minst tio år sen jag spelade sist bortsett den här gången (något jag vidhåller trots protester från vissa håll) men Marcos visade sig ha en övertro på sig själv. Ganska snabbt, efter att inledningsvis ha varit nästan överdrivet pedagogisk, stöttande och trevlig mot mig ute på banan, insåg han att det skulle bli en kamp om andraplatsen oss emellan då Persson var totalt överlägsen från start. Resten av rundan handlade om en prestigefylld fight för att undvika sistaplatsen och psykningarna var många, minst sagt... :)
Nu lyckades han komma i kapp och gå om mig sedan mitt spel rasat ihop totalt på "green" på ett hål, men att bara hamna några fåtal slag efter den åtminstone på förhand uppsnackade stjärnan Ameztegui ser jag som klart godkänt. Frågan är om han själv gör det ;)
Stort grattis till Persson förresten. Vilken dominans och det inte bara för att motståndet var svagt. Den alltid oklanderligt klädde Delsbosonen var fullständigt iskall och vägrade svikta. Ett styrkebesked!
Marcos och Jonas P.
. . . . . . . . . . . . .
Vilken underbar sambo jag har förresten. Inte någon nyhet, verkligen inte, men återigen drog hon in pluspoäng (behövs heller inga i och för sig) när hon serverade mig frukost på sängen igår bara för att jag hade namnsdag. Jag kunde verkligen inte ha det bättre nu på något sätt :)
Nu blir det dessutom en riktigt härlig helg som startar i kväll med bio för oss två då vi ska se den nya Känn ingen sorg. Därefter väntar Lövgrund i från lördag till och med måndag eftermiddag. Lugnet kommer att råda då vi inte ens har el i stugan ute på ön och jag ser verkligen fram emot några dagars total avkoppling från precis allt där ute. Semester när den är som allra bäst!
Tre sköna poäng med till Gävle
Så gott med tre sköna, viktiga himmelsblå poäng idag!
Nu blir resan till Gävle i morgon ännu roligare och enklare :)
Enda minuset var förstås att jag själv inte kunde vara på plats nere i Malmö idag. Kändes konstigt att se en hemmamatch på tv, första matchen nere på Stadion som jag missar i år. Men desto skönare var känslan som infann sig när MFF spelade ut Gefle IF och mycket rättvist vann med 3-1.
En riktigt bra MFF-insats och glädjande nog klev många spelare fram idag. Bland andra kaptenen Jiloan Hamad som jag och många med mig har varit kritiska till i vår då han inte alls stått att känna igen och varit ganska svag. Idag däremot och mot Elfsborg förra veckan var han grym. Gott att se!
Det var mycket som var positivt och nu längtar jag till den 28:e juli då MFF kommer upp till Gävle och Strömvallen.
Vackra Kalmar, vackra sommar
Så har redan en vecka här hemma i Småland och Kalmar gått. En riktigt bra sådan har det varit med flera roliga återseenden. Av mamma och pappa förstås och dessutom av bland andra Emma och senast min gamle svensklärare från högstadiet, Ragnar Olsson, som jag fortfarande har bra kontakt med. Äntligen styrde vi upp en återträff som innehöll lite fotboll och en massa gott snack igår. Inte en dag för tidigt och något vi absolut får göra om.
Förutom att umgås med människor jag tycker om och trivs med så har jag bara kunnat njuta av den vackra sommaren här hemma. Det är något speciellt med landet, lugnet, naturen och frukost ute i trädgården på morgnarna. Det är sånt som uppskattas av mig, mer och mer ska tilläggas.
Det kanske har att göra med att man börjar bli gammal. Jag vet inte, men en riktig nostalgikänsla drabbade mig sent igår kväll när jag satt här och började tänka tillbaka på gymnasietiden, började lyssnade på Winnerbäck, mindes en gammal konsert med honom här i Kalmar för ett antal år sedan och tittade på bilder från den första Gävletiden 2007. Nostalgi! Och kanske ett ålderstecken? :)
Det gör dock inte det minsta. Det är gott att kunna sitta här och tänka på hur bra det var då, för att i nästa sekund konstatera att allt till och med är ännu bättre nu och ytterligare en sekund senare blicka framåt mot hösten och allt spännande som väntar då. Först ska jag visserligen njuta rejält av sommaren ett bra tag till, men jag ser också enormt mycket fram emot vad som komma skall.
Nu blir det hursomhelst Gävle igen i morgon och ett återseende som jag längtat efter i flera dagar nu i form av Karin förstås. Man har det bra nu! :)
Kalma slott, vackert!
Genom Stadsparken i Kalmar på vägen mot Krusenstiernska trädgården i torsdags.
Idyllisk lördagkväll hemma på landet.
Landet, ljuvligt!
Skulle våga mig upp på den där ställningen innan jag lämnar Småland nu, men
höjdskräcken tog överhanden idag... :)
höjdskräcken tog överhanden idag... :)
Dödens väntrum?
Nja, det var kanske att ta i men likväl ett mardrömmarnas väntrum utan dess like, nämligen hos tandläkaren. Jag överlevde årets besök också och har nu uppnått 27 år snart utan att ha ett enda hål, men jag kan garantera att den där skräcken, med den obligatoriska medföljande isande kylan som drar genom kroppen på morgonen när man vaknar och inser att idag är det dags, idag ska jag till tandläkaren.
Uscha, riktigt hemskt är det.
Kommer aldrig kunna gå med våra barn till tandläkaren, den biten får Karin ta hand om. Jag menar jag kan ju inte stå och ljuga för dem och säga att "det här är hur lugnt som helst, ingen fara barn" när jag själv drabbas av en panikkänsla varje gång jag själv ska dit... :)
Man får tacka
Såg den här rubriken på expressen.se nyss. Lite överdrivet får man väl säga, men kul förstås att reaktionerna är så positiva i Gävle kring att jag nu har flyttat tillbaka. Det är bara att tacka! :)
Semesterstart i Småland
Ja, min semester började ju i och för sig redan precis före midsommar men det är först nu efter flytten som det verkligen är 100% ledigt. Och som jag passar på att njuta av det. Det ska erkännas att man nu är riktigt lat, rakt igenom. Att bara hjälpa pappa med lite ställningsbyggande här hemma igår var gott nog för samvetet (oerhört skönt att kunna intala sig själv att "jodå, nu har jag minsann slitit lite"...).
I övrigt är det väldigt mycket slappande, det erkänner jag villigt. 1-2 mil på cykel per dag är enda riktiga motionen och i övrigt har det hittills, hemma i Smålandsskogarna där jag spenderar den här veckan, blivit ganska mycket tid framför datorn (på grund av vädret ska ändå sägas, inget sol-och-bad-väder här på det stora hela) men glädjande nog en liten stund i solstolen tidigare idag i alla fall. Så innehållsrikt är mitt liv just nu... :)
Igår bröt vi dock av lite mot det stillsamma hemmalivet här hemma i skogarna och tog oss ändå in till storstan. Ja, alltså in till Kalmar. Där hände det grejer! Vi inte bara åt en riktigt god middag på restaurang Larmgatan 10 utan var även på den traditionsenliga utomhusteatern/farsen/föreställningen i Krusenstiernska gården där bland andra Thomas Pettersson (nästan alltid bra i mina ögon) och Cecilia Fors (ni vet hon från ICA-reklamerna och från den utmärkta filmen I rymden finns inga känslor) spelade i Älskling jag är visst gift. Som väntat var det en rolig föreställning och återigen, likt varje år som vi varit där nu faktiskt (och det är ett antal i rad), hade vi som lök på laxen tur med vädret. Från en mulen och lite regning morgon och förmiddag sprack det till slut upp och kvällen bjöd såväl på underhållning som på sol. Gott så!
Utöver det har jag glädjande nog hunnit träffa Emma, en av de barndomsvänner som jag har haft allra längst. Det brukar sällan bli att jag har tid (nu finns ju dock gott om tid, semester!) eller tar mig för att styra upp diverse träffar med vänner här hemma, men nu blev det av och det var verkligen roligt. Lunch och en massa bra snack blev det :)
Nu mer semesterslappande här hemma några dagar till, sedan blir det Gävle på måndag.
Inte perfekt, men gott nog
Förra veckan var den sista i Helsingborg och det var även dags för mig att göra de sista besöken, åtminstone på ett bra tag, nere på Stadion i Malmö för att se MFF. Nu blev det ingen vidare avslutning, snarare ett riktigt dålig och halvt bedrövlig sådan, då MFF tyvärr stod för en riktigt blek insats mot BK Häcken och förlorade med 3-1. Men trots det fanns det en del kul att ta med sig även från den sista matchen, exempelvis i form av ett riktigt skapligt tryck (rentav riktigt bra inledningsvis) tryck på läktaren trots en tämligen svag publiksiffra. Sedan är det ju förstås de många, många positiva minnena - vissa verkligen minnen för livet - som jag tar med mig från Stadionbesöken under de här Skåneåren.
Dessutom var veckan som helhet riktigt lyckad på fotbollsfronten. Det började på måndagskvällen då Malmö tog emot Elfsborg och i en riktigt bra match vann med 2-1. Underbar seger och en match som räddade sista MFF-veckan trots debaclet som senare skulle komma mot Häcken. Under samma kväll spelade dessutom mitt kära NIK en mycket viktig "sexpoängsmatch" i bottenkampen hemma i Smålandsfyran och tog till slut med sig tre minst sagt välbehövliga poäng med sig hem från Virserum och mötet med VSFG/JAIK, det tack vare en 2-1-seger.
Dessutom var veckan som helhet riktigt lyckad på fotbollsfronten. Det började på måndagskvällen då Malmö tog emot Elfsborg och i en riktigt bra match vann med 2-1. Underbar seger och en match som räddade sista MFF-veckan trots debaclet som senare skulle komma mot Häcken. Under samma kväll spelade dessutom mitt kära NIK en mycket viktig "sexpoängsmatch" i bottenkampen hemma i Smålandsfyran och tog till slut med sig tre minst sagt välbehövliga poäng med sig hem från Virserum och mötet med VSFG/JAIK, det tack vare en 2-1-seger.
MFF:s 2-1 mot Elfsborg firas.
I tisdags var det sedan dags för mig själv att spela. Det i min sista match för HF Olympia. Som bekant blev det ett perfekt slut i och med att vi vann, 3-0 borta mot serietrean Hyllinge GIF, och det samtidigt gick bra för egen del. Därmed kunde en bra slutpunkt sättas på tiden i den vitröda dressen samtidigt som mina lagkamrater fick något positivt att ta med inför höstsäsongen då jag är övertygad om att laget kommer att klättra i tabellen.
I tisdags var det sedan dags för mig själv att spela. Det i min sista match för HF Olympia. Som bekant blev det ett perfekt slut i och med att vi vann, 3-0 borta mot serietrean Hyllinge GIF, och det samtidigt gick bra för egen del. Därmed kunde en bra slutpunkt sättas på tiden i den vitröda dressen samtidigt som mina lagkamrater fick något positivt att ta med inför höstsäsongen då jag är övertygad om att laget kommer att klättra i tabellen.
I torsdags var det för ett tag slut på framgångarna då MFF som jag redan varit inne på fick stryk mot Häcken. På förhand kändes allt riktigt bra och inledningen var positiv, såväl på planen som på läktaren, men därefter gick det mesta åt helvete. En usel defensiv och missade lägen framåt ställde till det, drog förstås ner stämningen och det blev inte det där klockrena avskedet från Stadion som jag hade hoppats. Men man får ta med det positiva ändå och dessutom minnas alla sköna segrar, magiska ögonblick på läktaren och den stämning som MFF-klacken nästan alltid skapar.
När flyttlasset sedan bara var någon timme från att börja fyllas satt jag i väntan på flyttlådsbärare nummer 1, Noa, med mobilen som klistrad i handen och följde mycket nervöst rysaren mellan NIK och IFK Oskarshamn som utspelade sig hemma på Ljungvallen. 3-2 med knappt tio minuter kvar följdes av tunga, tunga 3-3 och hoppet om en viktig trepoängare var nästan borta när ett sista SMS ramlade in: "Vinst med 4-3. Rosén på straff." Tack för det! Det var bara att jubla högt i lastbilshytten där jag satt och väntade.
När flyttlasset sedan bara var någon timme från att börja fyllas satt jag i väntan på flyttlådsbärare nummer 1, Noa, med mobilen som klistrad i handen och följde mycket nervöst rysaren mellan NIK och IFK Oskarshamn som utspelade sig hemma på Ljungvallen. 3-2 med knappt tio minuter kvar följdes av tunga, tunga 3-3 och hoppet om en viktig trepoängare var nästan borta när ett sista SMS ramlade in: "Vinst med 4-3. Rosén på straff." Tack för det! Det var bara att jubla högt i lastbilshytten där jag satt och väntade.
Därmed blev det en i det närmaste perfekt fotbollsvecka, trots MFF-förlusten, som fick runda av Helsingborgstiden och som satte en positiv slutpunkt för fotbollen där nere.
360 mil
Man kan lugnt konstatera att jag har åkt mycket de senaste veckorna. Jag satt och räknade lite på det för skoj skull och kom, med eniro.se som hjälp bara för att vara nördigt seriös, fram till följande:
* 190 mil i midsommarhelgen
* 140 mil senaste helgen
* 30 mil igår
* 30 mil igår
Gävle tur och retur vid midsommar + nästan 25 mils resa söderut till Gnesta och samma tur norrut tillbaka till Gävle igen + den gångna helgens Helsingborg-Gävle-Helsingborg med flyttbilen följt av gårdagens tågresa hem till Kalmar. Det blir en del mil det...
Om jag startar i min nygamla hemstad (alltså Gävle) och åker 360 mil mer eller mindre rakt söderut hamnar jag på ett ungefär i Palermo på Sicilien. Så visst är det en bra bit :)
För att fortsätta min miljakt tänker jag addera ytterligare nästan 60 mil om en vecka då en ny Gävleresa, den här gången med tåg, står på schemat.
Men nu först på sin höjd några enstaka mil på cykel och kanske några kilometer i löparspåret. Plus en hel del riktigt härlig ledighet hemma i Kalmartrakten förstås.
Sista bilden från Skåne för den här gången.
Flytten är avklarad - Helsingborgseran är över
Så kan vi sätta punkt och avsluta ytterligare en era, eller viktig och givande period i livet kanske man snarare ska kalla det. Hursomhelst: tiden som Helsingborgsbo är nu officiellt över. Tidigare idag lämnades nycklarna över till de nya hyresgästerna, flyttstädarna gjorde sitt och papperna som förkunnade att vi nu inte längre är hyresgäster skrevs på.
Känslan? Fantastastisk!
Inte för att jag har något emot Helsingborg (mer än när det gäller lagens fotbollslag HIF förstås), tvärtom. Men att ha allt klart, att vara färdiga med flytten och att ha rott allt det här i land - för att nu bara kunna se fram emot lite skön sommar och samtidigt ha väldigt mycket att längta till framöver - är helt underbart.
På sin plats är några stora tack: Wessberg och Noa ska ha väldigt mycket uppskattning till att börja med.Båda slet stenhårt hela fredagskvällen för att få ner alla saker (och det var sannerligen inte lite som vi, trots flera tidigare utrensningar av saker, hade samlat på oss) från takvåningen och in i flyttbilen. Två klippor som stod för en helt ovärderlig insats när Gävleflytten tog fart. Det hade aldrig gått utan deras hjälp. Så stort tack grabbar!
Noa hakade dessutom på till Gävle så att jag slapp köra 140 mil tur och retur helt själv. Perfekt lösning det och en riktigt rolig roadtrip blev det. Bortsett 1.5 timme i kö på E4:an utanför Gränna igår på grund av vägarbete gick allt smärtfritt och även om det förstås var tidskrävande fungerade det fint och kändes överkomligt.
Nästa tack ska mina svärföräldrar Anna och Håkan tilldelas, plus min bättre hälft i form av Karin förstås. De var också med och slet halvt livet ur sig när det var dags att bära upp allting. Nu kommer vi visserligen att bo på första våningen, bara en halvtrappa upp, men det först från första augusti. Sakerna skulle den här gången upp i förrådet, närmare bestämt åtta halvtrappor upp. Härligt med hus utan hiss... :)
Bra träning fick vi i alla fall och så gott det kändes när allt var uppburet. Mycket mer hann vi sedan inte med i Gävle den här gången, ett glas vin på svärmors balkong fick bli finalen på en lång dag och morgonen efter var det bara att hoppa in i bilen igen. En sväng förbi återvinningsstationen och sedan full fart söderut.
En redan planerat lång söndag blev ännu längre när köerna ringlade sig längs E4:an, men vi tog oss igenom dem också, något lättare tack vare en redan klassisk playlist på musikfronten, och nådde ett kallt Helsingborg (ingen sommarvärme söder över inte) framåt den senare delen av kvällen.
Jag kan lugnt säga att jag somnade gott igår och att det var en jäkla lättnad att kunna konstatera att allt slit med flytten - från starten med packandet som Karin och jag drog igång för flera månader sedan till helgens slutgiltiga Gävlekliv - nu är över.
Jag kan lugnt säga att jag somnade gott igår och att det var en jäkla lättnad att kunna konstatera att allt slit med flytten - från starten med packandet som Karin och jag drog igång för flera månader sedan till helgens slutgiltiga Gävlekliv - nu är över.
Många fina platser och vacker natur susade vi förbi i alla fall. Kul att se sig om lite.
På väg söderut med Vättern intill och Jönköping framför oss.
Vättern, riktigt vackert! Ett oerhört fint landskap där omkring.
