Inte perfekt, men gott nog
Förra veckan var den sista i Helsingborg och det var även dags för mig att göra de sista besöken, åtminstone på ett bra tag, nere på Stadion i Malmö för att se MFF. Nu blev det ingen vidare avslutning, snarare ett riktigt dålig och halvt bedrövlig sådan, då MFF tyvärr stod för en riktigt blek insats mot BK Häcken och förlorade med 3-1. Men trots det fanns det en del kul att ta med sig även från den sista matchen, exempelvis i form av ett riktigt skapligt tryck (rentav riktigt bra inledningsvis) tryck på läktaren trots en tämligen svag publiksiffra. Sedan är det ju förstås de många, många positiva minnena - vissa verkligen minnen för livet - som jag tar med mig från Stadionbesöken under de här Skåneåren.
Dessutom var veckan som helhet riktigt lyckad på fotbollsfronten. Det började på måndagskvällen då Malmö tog emot Elfsborg och i en riktigt bra match vann med 2-1. Underbar seger och en match som räddade sista MFF-veckan trots debaclet som senare skulle komma mot Häcken. Under samma kväll spelade dessutom mitt kära NIK en mycket viktig "sexpoängsmatch" i bottenkampen hemma i Smålandsfyran och tog till slut med sig tre minst sagt välbehövliga poäng med sig hem från Virserum och mötet med VSFG/JAIK, det tack vare en 2-1-seger.
Dessutom var veckan som helhet riktigt lyckad på fotbollsfronten. Det började på måndagskvällen då Malmö tog emot Elfsborg och i en riktigt bra match vann med 2-1. Underbar seger och en match som räddade sista MFF-veckan trots debaclet som senare skulle komma mot Häcken. Under samma kväll spelade dessutom mitt kära NIK en mycket viktig "sexpoängsmatch" i bottenkampen hemma i Smålandsfyran och tog till slut med sig tre minst sagt välbehövliga poäng med sig hem från Virserum och mötet med VSFG/JAIK, det tack vare en 2-1-seger.
MFF:s 2-1 mot Elfsborg firas.
I tisdags var det sedan dags för mig själv att spela. Det i min sista match för HF Olympia. Som bekant blev det ett perfekt slut i och med att vi vann, 3-0 borta mot serietrean Hyllinge GIF, och det samtidigt gick bra för egen del. Därmed kunde en bra slutpunkt sättas på tiden i den vitröda dressen samtidigt som mina lagkamrater fick något positivt att ta med inför höstsäsongen då jag är övertygad om att laget kommer att klättra i tabellen.
I tisdags var det sedan dags för mig själv att spela. Det i min sista match för HF Olympia. Som bekant blev det ett perfekt slut i och med att vi vann, 3-0 borta mot serietrean Hyllinge GIF, och det samtidigt gick bra för egen del. Därmed kunde en bra slutpunkt sättas på tiden i den vitröda dressen samtidigt som mina lagkamrater fick något positivt att ta med inför höstsäsongen då jag är övertygad om att laget kommer att klättra i tabellen.
I torsdags var det för ett tag slut på framgångarna då MFF som jag redan varit inne på fick stryk mot Häcken. På förhand kändes allt riktigt bra och inledningen var positiv, såväl på planen som på läktaren, men därefter gick det mesta åt helvete. En usel defensiv och missade lägen framåt ställde till det, drog förstås ner stämningen och det blev inte det där klockrena avskedet från Stadion som jag hade hoppats. Men man får ta med det positiva ändå och dessutom minnas alla sköna segrar, magiska ögonblick på läktaren och den stämning som MFF-klacken nästan alltid skapar.
När flyttlasset sedan bara var någon timme från att börja fyllas satt jag i väntan på flyttlådsbärare nummer 1, Noa, med mobilen som klistrad i handen och följde mycket nervöst rysaren mellan NIK och IFK Oskarshamn som utspelade sig hemma på Ljungvallen. 3-2 med knappt tio minuter kvar följdes av tunga, tunga 3-3 och hoppet om en viktig trepoängare var nästan borta när ett sista SMS ramlade in: "Vinst med 4-3. Rosén på straff." Tack för det! Det var bara att jubla högt i lastbilshytten där jag satt och väntade.
När flyttlasset sedan bara var någon timme från att börja fyllas satt jag i väntan på flyttlådsbärare nummer 1, Noa, med mobilen som klistrad i handen och följde mycket nervöst rysaren mellan NIK och IFK Oskarshamn som utspelade sig hemma på Ljungvallen. 3-2 med knappt tio minuter kvar följdes av tunga, tunga 3-3 och hoppet om en viktig trepoängare var nästan borta när ett sista SMS ramlade in: "Vinst med 4-3. Rosén på straff." Tack för det! Det var bara att jubla högt i lastbilshytten där jag satt och väntade.
Därmed blev det en i det närmaste perfekt fotbollsvecka, trots MFF-förlusten, som fick runda av Helsingborgstiden och som satte en positiv slutpunkt för fotbollen där nere.
Kommentarer
Trackback
