Välkomna pengar
Det här var jag bara tvungen att delge er, eftersom också det inlägg ni just nu läser kommer att handla om fotboll. Dock väljer jag att se det ur ett annat perspektiv och påstår att det snarare går under rubriken ekonomi än sport. Det eftersom kvällens spelande, en hundring satsades, såg till att utöka kassan och krydda vardagsekonomin med 865 kronor. Man tackar och bockar!
Champions League-matcherna Hapoel Tel Aviv-Lyon, Glasgow Rangers-Bursaspor och Schalke 04-Benfica slutade nämligen precis som jag ville, det vill säga med segrar för Lyon, Rangers och Schalke.
Fotboll och ekonomi i en härlig fusion!
Svärmorsbesök
I övrigt blir det en lugn vecka, förmodligen överdoserat med fotboll. Karin är hemma i Gävle och därmed är det tomt här i lägenheten nu. Både lugnt och skönt och lite ensamt på samma gång med andra ord.
Den gångna helgen innehöll ett besök från svärmor Anna och hennes Peter. Riktigt trevligt, utan tvekan. Karin och jag bjöd på mat i fredags kväll, följt av tv-tittande och slöande här hemma hos oss bara. Lördagen bjöd sedan på en massa frossande. Först lunch kombinerat med fika på Ebbbas här i Helsingborg, sen en tur till Helsingör och middag på en trevlig restaurang där. Internationell buffé smakade inte fel om man säger så och hela lördagen åts upp kändes det som.
Fotboll stod sedan, som brukligt, på schemat igår och det gick (som oftast i år) åt helvete för vår del. Efter två raka segrar föll vi mot Wormo IK hemma på en usel plan i en ganska medioker krigarmatch med 1-3 (1-1). Undertecknad spelade högerback i 90 minuter och var väl som hela laget i stort: varken bra eller dålig, utan någonstans mittemellan.
Sen var helgen som sagt över och en vecka som gräsänkling tog vid. För att skona mig från ensamhetens kalla vindar och hotande mörker ramlade Wahlström och Wessberg förbi vid lunchsnåret, med nyinköpt pyttipanna och mazariner. Trevligt lunch- och kaffe-initiativ, även om det förmodligen togs mer för att Wahlström ville slippa göra nytta och Wessberg gärna ville ha en ganska lång lunch än för att de här två gentlemännen ville vara trevliga mot mig... :)
Nu: litteraturplugg och fan-tv-tittande.
Uppdatering igen
Den nämnda fotbollsbloggen är förresten uppdaterad igen inför helgen. Formatet på själva bloggen tilltalar inte direkt layoutmässigt, men då den här portalen (kylskpray.com) hjälper mig att locka klart fler läsare än vad mina tidigare egna bloggprojekt har gjort så är det bästa lösningen i dagsläget. Hursomhelst, titta gärna:
http://kylspray.com/blog/Glidtackling.aspx
Även en Serie A-artikel/krönika har knåpats ihop och den hittar ni här:
http://svenskafans.com/italien/Nyapositiva-Serie-A-vindar-373106.aspx
Helgplaner
Så var ytterligare en skolvecka över och helgen knackar på dörren. Riktigt skönt det, samtidigt som känslan av att veckorna går lite för snabbt också gör sig påmind. Kanske mest beroende på att vi har svensktenta inom litteraturhistorian nästa fredag…
Hursomhelst är den här veckans slit (som inte har varit alltför slitsamt) över och det är läge att koppla av. Svärmor Anna anländer till Helsingborg tillsammans med sin Peter idag och därmed kommer kvällen och lördagen ägnas åt att socialisera sig med dem. Vad som står på schemat är inte riktigt klart än, men god mat och en lugn fredagskväll inleder i alla fall deras vistelse här.
. . . . . . .
Måste understryka att Sebastian Wijks konsert på Tivoli, som nämndes här i senaste inlägget, gav mersmak. Ganska dystert och sorgset stuk på musiken visserligen men samtidigt riktigt avkopplande och skön att lyssna på. Ett smakprov finner ni här:
http://www.youtube.com/watch?v=Ev-vokl1Hqw
. . . . . .
Det här skrivs på väg till Kristianstad, på morgontåget, efter en ny tidig morgon med uppstigning strax före halv sex. Men idag var det enkelt att kliva ur sängen. Gårdagens träning satt kvar på näthinnan och då den gick riktigt bra för egen del, samt gav en startplats på söndag, så gav den välbehövlig energi inför dagens skola. Mer om fotbollen i fotbollsbloggen förövrigt.
. . . . . .
Mammas 60-årsdag närmar sig och tillsammans med pappa är jag i full färd med att tänka ut något bra att styra upp som firande. Några förslag?
. . . . . .
Nu åter till verkligheten och dags för bloggen att vila några dagar. Återkommer först och främst i fotbollsbloggen.
Evil Woman I Love You
Nu är förstås den här vackra, underbara tjejen inte elak och ond, men hon förstår garanterat vad rubriken syftar på. För er läsare bör jag kanske påpeka att den relaterar till gårdagens Sebastian Wijk-spelning på Tivoli här i Helsingborg. Utan Karin hade jag aldrig fått för mig att besöka den på egen hand, men nu såg hon till att jag gjorde henne sällskap och med facit i hand var det klart värt det. Melankolisk, akustisk musik med eftertänksamma sånger stod denne Wijk för och man måste ge honom att han var riktigt bra.
Låten Evil Woman I Love You stämmer inte in på oss egentligen, då Karin är långt ifrån ond som sagt, men samtidigt kan man göra en egen tolkning av den som delvis passar in. För visst är det efter de gånger man verkligen har bråkat och varit ovänner som man extra starkt känner hur mycket man tycker om varandra? Så brukar det kännas, när man tittar på den där personen som man nyss stod och skällde på eller tyckte hade så fel och konstaterar att "jäklar vad jag tycker om henne". Den känslan är så härlig, den lyfter verkligen fram hur trygg man upplever sig tillsammans med sin älskade och de stunderna stärker ens relation ytterligare.
Så på något sätt kanske rubiken kan passa in på oss i alla fall. Jag tycker nämligen ohämmat mycket om tjejen på bilden såväl när hon är på uselt humör och är ett åskmoln som när hon är min alldeles egen, söta och omtänksamma lilla toffel. Hon vet om det och ni som följer bloggen någorlunda kontinuerligt anar det säkert, men det tåls att sägas igen:
Jag älskar verkligen dig Karin, hjärtat mitt <3
Derbybilder
Uppvärmning
Fortsatt uppvärmning
Tifo och bengaler
Bengaler strax före avspark
Under tifoduken
Stämningen var helt suverän
Avspark
Matchen var riktigt bra och fick ett strålande slut då Wilton Figueiredo
smällde dit 2-0 till MFF på stopptid
Därmed var 90 minuters ren känsloorgasm över och såväl en enorm glädje
som en enorm lättnad översvallade oss MFF:are
Vind i seglen
Segern förra helgen mot bottenkollegan IK Bergandy med 7-2 (2-0) följdes upp av en stabil 3-0-viktoria (2-0) igår mot kvalplats-placerade IF Alexander Den Store. Därmed tog vi också steget förbi dem och efter att ha legat under nedflyttningsstrecket sedan omgång fyra, då vår fjärde raka förlust inkasserades, är vi nu äntligen uppe på kvalplats. En poäng före just Alexander med två matcher kvar att spela av division 6-säsongen.
Fortfarande är det en hel del jobb som återstår innan kvalplatsen kan säkras, men det ser åtminstone ljusare ut även om vi långt ifrån får ropa hej än. Kommande helg väntar Wormo IK och förhoppningsvis kan vi rubba Landskronalaget i det mötet.
Gårdagens match genomförde vi på ett stabilt och bra sätt. Första 20 minuterna var riktigt bra, vi tog ledningen och gav inte Alexanderspelarna något utrymme då vi satte hög press rakt igenom. Sedan föll vi in i deras tempo, precis som senast mot Bergandy, men lät dock inte gästerna skapa mer än en enda kvalificerad målchans före paus. I stället hann vi med att utöka ledningen till 2-0.
I andra halvlek hade vi kontroll på händelserna och skapade via farliga omställningar ett antal lägen till att punktera matchen. De prickade ribban men i övrigt hade de egentligen ingenting av värde i chansväg. Vi däremot borde ha stängt drabbningen tidigare än vad som nu blev fallet då vi bland annat kostade på oss att bränna en straff. 3-0 kom dock med cirka tio minuter kvar efter att de drabbats av en utvisning och saken var klar.
Mot slutet tappade domaren delvis matchen och våra motståndare uppträdde riktigt grinigt. Själv hann jag under mitt 20-minutersinhopp med att hamna i händelsernas centrum då en Alexanderspelare ilsknade till (utan anledning egentligen) när jag markerade honom vid en frispark, för att sekunden senare placera en armbåge i bröstet på mig. Gult kort för honom och det kunde han inte ta, utan hävde ur sig än det ena än det andra mot domaren och mig vilket renderade i ett rött kort (direkt ska tilläggas, så en avstängning på flera matcher lär vänta med all rätt). Det beslutet var förstås inte mig emot och dessutom kände jag mig oskyldig i situationen. Två röda kort för motståndarna och 3-0 för oss var ett talande facit för matchen.Över lag var det roligt att spela igår och trots att det endast blev ett inhopp fick man känna sig rejält delaktig. Hann i alla fall med att spela 1-0, få en motståndare utvisad och finnas med på planen när vi punkterade matchen. Dessutom var nog de minuterna lagom för min förkylningsslitna kropp.
Mer om matchen läser du här:
http://www1.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=602227
Bra söndag
Gårdagen blev en riktigt bra dag. Det trots att undertecknad vaknade upp med en envis förkylning som började göra sig tillkänna i lördags och som inte har velat ge med sig riktigt än. Den hindrade dock inte ett lyckat inhopp som högerback i ödesmatchen mot IF Alexander Den Store, en match som vi vann med klara 3-0 och därmed tog steget upp på kvalplats. En riktigt viktig seger med andra ord och hela laget stod för en bra insats. Även för egen del gick det bra under inhoppet och jag fick känna mig riktigt delaktig i trepoängaren genom att vara på plan när vi spikade slutsiffrorna och dessutom få en motståndare utvisad sedan han dragit en armbåge i bröstet på mig. Efter vinsten handlade det mesta om att njuta av den - det har inte blivit många segrar i år så gäller att passa på
innan vi från och med morgondagens träning blickar framåt mot nästa match - och givetvis följa valet. Som ni har kunnat se sympatiserar jag med valets största vinnare så jag var givetvis nöjd med den utgången också. Två segrar igår således, men samtidigt kom den sista i skymundan av SD:s intåg i riksdagen. Nu tänker jag inte analysera det hela närmare, det gör redan så många andra så undertecknad håller sig till att bryta ned den ena fotbollsmatchen efter den andra i småbitar, i stället för att analysera sönder även politiken. Jag konstaterar bara att vi alla har olika åsikter och värderingar, vilket bara får ses som positivt, samtidigt som jag är glad över att den politik som jag tror är den bästa för att skapa ett positivt Sverige för landets medborgare samtidigt som Sverige blir ett framgångsrikt och land även utanför landsgränserna.
Blått
Sömnpiller och te
Sambon är iväg på fest och själv söver man sig med Milan-Catania. Ett riktigt sömnpiller och för bedrövligt att bara få 1-1 på hemmaplan på Sicilienlaget. Ser inte alls så bra ut som man har hoppats hittills för Rossoneris del och nu är det uppryckning som gäller för Ibrahimovic, Ronaldinho och co.
För att pigga upp mig och inbringa lite värme till en trött, småfrusen kropp har jag laddat upp med te och fotbollsbloggat lite så här lagom till läggdags. Kika gärna på resultatet nedan!
http://kylspray.com/blog/Glidtackling.aspx
Funderar förövrigt på att kontakta Helsingborgs Dagblad efter säsongen och fråga om de kan tänka sig vara intresserade av någon som bloggar om den lokala fotbollen för deras hemsida. Skriver ju mycket om den skånska division 6-fotbollen i och med mitt bloggande om vårt HF Olympia i bloggen och följer serierna ganska hårt. Kan vara värt ett försök i alla fall, då det känns som att det vore kul att centrera fotbollsskrivandet kring något och inte spreta lika mycket i ämnesvalen som jag gör för tillfället.
Den som lever får se hur det går hursomhelst. Nu läggdags och imorgon säsongens hittills viktigaste match.
På återseende!
Trivsamhet och orättvisa
Derbyt i onsdags blev som bekant en stor succé för MFF och det var en helt fantastisk upplevelse att vara på plats.
er om derbyt med en del bilder dyker upp här senare.
I övrigt kan jag inte heller klaga på veckan som har gått. Tvärtom rullar saker och ting på bra. Visserligen förlust med b-laget i måndags, men en insats som ändå lovade gott i det stora hela åtminstone för egen del. Den matchen följdes av en skaplig träning i torsdags och nu väntar en riktig ödesmatch för vår del imorgon.
Dessutom flyter skolan som den ska. Det är visserligen inte alltför roligt att kliva upp 05.30 och pendla till Kristianstad, men det vägs upp av att lektionerna ändå är helt okej, läraren är bra och att jag trivs riktigt fint tillsammans med klasskamraterna.
Ett riktigt innehållslöst inlägg det här ser jag nu, men å andra sidan är det mer eller mindre intet nytt på den Alfredssonska fronten just nu.
Fick förresten stryk av Karin i Geni igår. Det sved, rejält dessutom. Men det hela förklarades förstås av en extremt orättvis fördelning av frågorna. Hon fick alla enkla (som jag kunde), samtidigt som jag fick den ena svåra, nästintill omöjliga, frågan efter den andra... Tråkigt sånt, när det inte är rättvist.
Till attack, kämpa på...
...för vår färg den himmelsblå. Hela vägen ska vi gå och sedan SM-guldet nå!
Framåt Malmö, heja Di Blåe!
Jag sätter klockan på 05.30, går och lägger mig och blickar fram emot en skoldag i Kristianstad som följds av september månads stora höjdpunkt hittills: Skånederbyt, MFF-Helsingborg, allsvensk toppmatch på Swedbank Stadion och jag är på plats. Det ska bli helt underbart att bege sig ner till Malmö imorgon för att förhoppningsvis se MFF ta ett steg närmare det så efterlängtade SM-guldet.
Åh vi älskar Malmö FF, ja vi brinner för vårt lag
under himmelsblåa skyar blir vi starkare och bättre för dag...
3-0 blev 4-5...
Det ska förstås inte få hända och det är så ledsamt att vi skänker bort tre poäng så. Särskilt med tanke på att vi numera är seriejumbo i b-lagets reserv division 3-serie. Helt sanslöst egentligen, ser man till hur det har sett ut spelmässigt långa stunder borde vi utan tvekan vara på övre halvan men vi har oss själva att skylla och får nu försöka rädda såväl a-lagets division 6-kontrakt som b-lagets division 3-kontrakt i reservserien.
För egen del innebar kvällens matchen en återgång till mittbackspositionen som sagt och det fungerade trots allt bra. Första halvan var i det närmaste felfri och förutom att jag var inblandad i deras 2-3-mål så var insatsen godkänd även efter paus. Men det är en väldigt klen tröst nu.
The botten is nådd, för att citera Timbuktu...
Debutmatchen i IK Sätra förra säsongen. Den slutade med seger, men
i och för sig även med ett rött kort för undertecknad...
Dubbla känslor
De senaste dagarna har inneburit dubbla känslor fotbollsmässigt. Torsdagens träning blev riktigt lyckad för undertecknad, då jag förmodligen gjorde min allra bästa träning sedan debuten i Olympiatröjan. Åtminstone en av de absolut bästa. Det hjälpte dock föga då truppen till gårdagens match, som presenterades i slutet av träningen, inte innehöll mitt namn. Från startelvan senast till läktaren således och förstås en hel del besvikelse.Igår blev det hursomhelst en viktig vinst i bottenmötet med IK Bergandy med hela 7-2 (2-0), med mig vid sidan av planen, vilket innebär att vi har en ganska god chans att nå kvalplatsen och därmed mycket väl kan klara oss kvar. Värsta konkurrenten, Alexander Den Store, kring kvalstrecket föll nämligen och vi är nu två poäng efter dem, inför nästa lördag då vi möts. Vinst där och vi är uppe på kvalplats. Så nu har vi det i egna händer, vilket förstås känns riktigt bra trots utebliven speltid idag.
Samtidigt är det givetvis svårt att känna samma glädje efter en seger, även om den är så här pass viktig, när man själv inte har varit delaktig. Så fortsatt en del dubbla känslor för min del, det går inte att komma ifrån.
11.11.11
En sån där bita-sig-i-tungan-för-att-inte-häva-ur-sig-något-sarkastiskt-eller-ironiskt-situation drabbade mig i morse när jag stod och väntade på bussen utanför stationen i Kristianstad, på väg till högskolan. Tre högskoletjejer bakom mig diskuterade datum och hur de ser ut i skrift. De föreföll tycka att vissa sifferkombinationer var väldigt coola tillsammans, framförallt den 11 november 2011:
"Tänk vad coolt när det är 11.11.11, asså då är det verkligen sex ettor".
Nääähääää?! Är det sant?!
Stoppa pressarna!
Jag menar, vad är Einstein och andra genom historien erkända genier i jämförelse med tjejen i trion som kom på denna sensationella sanning?
Jag kan flyga
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan…
Ja, åtminstone i drömmen. För något så märkligt som jag drömde häromnatten har jag nog aldrig tidigare drömt. Visst har man drömt mycket märkligt - bland annat drömde jag en natt förra våren att jag var hemlig agent och hamnade i bråk med någon mystisk kille, vilket ledde till att Karin vaknade av att hon fick min vänstra knytnäve i ansiktet då jag låg och slogs i sömnen intill henne i sängen - men den här drömmen tog nog ändå priset.
Eller vad sägs om följande:
Det hela börjar på ett hotellrum i Grekland, där Karin och jag bor. Väl där ska min kära sambo öppna en garderobsdörr samtidigt som jag befinner mig i andra änden av rummet. Ut ur garderoben kommer då en stor elefant, något överraskande. Elefanter ska man inte leka med, särskilt inte de som oväntat hoppar ut ur ens garderob, så givetvis tog jag till flykten. Det genom att hoppa ut från rummet genom fönstret. Kruxet var bara att hotellet, visade det sig när jag kom ut genom fönstret, stod precis på kanten till ett stup likt de vi upplevde längs med de grekiska vägarna under vår mopedtur. Stupet ledde ner till en fantastisk strand, där människor i mängder låg och solade och badade.
Nu såg det dock inte ut som att det skulle bli något strandliv för min del, då stenblocken nedanför var på väg att ta mitt liv. Om det inte hade varit för min nyvunna förmåga att flyga förstås. Tanken slog mig på vägen ner, att flaxar jag lite med armarna så kanske, kanske det här går bra trots allt. Och vad händer? Jo, jag kan flyga!
Sjungandes “I believe I can fly, I believe I can touch the sky” (R Kellys gamla låt) svävade jag leende ner mot de badande människorna och med hjälp av simtag i luften gled jag vidare, längs med stranden och bort i fjärran. Jag måste säga att känslan var underbar, även om det bara var en dröm. Även om det känns lite halvfjolligt att jag sjöng den där låten samtidigt… :)
Bittert återigen
Före dagens match hemma mot Ramlösa FF kändes det positivt och bra, inte minst för mig som sent fick beskedet att jag skulle vara med och dessutom var tillbaka i startelvan för första gången sedan sommaruppehållet tog vid. Men nu känns det bara för jäkla bittert - återigen.
Förlust med 1-3 (0-1), trots att vi skapar många heta lägen och borde ha gjort ett par-tre mål åtminstone. Dessutom var undertecknad iblandad i det psykologiskt så tunga 0-1-målet i ett skede i matchen där vi var det bättre laget. Inte direkt så att jag gjorde ett jättemisstag, men likväl borde jag ha kunnat vara delaktig i att förhindra målet som kom till på en kontring efter att vi haft hörna.
Över lag kändes det upp och ner idag. Lagets spel fungerade stundtals, liksom mitt eget. Sedan kom det perioder då man själv stod för en del lite tveksamma ingripanden, utan att för den skull bjuda på några rejäla misstag kombinerat med en del riktigt bra brytningar. Hade vi bara lyckats vända och vinna hade jag inte suttit här och grämt mig över 0-1-målet nu, men i stället brände vi ett antal fina målchanser och släppte alltför billigt i mitten av andra halvlek.
Cirka 70 minuters spel blev det för min del och sedan fick jag kliva av direkt efter 0-2-målet när vi skulle satsa mer offensivt. Tyvärr kom 0-3 också innan vi putsade siffrorna, men närmare än 1-3 kom vi aldrig och bottenträsket är allt djupare och jävligare.
Bittert, bittert, bittert.
Karpathos del 4
Förutom en hisnande och vacker miljö som man bjöds på längs vägen så gjorde vi ett par stopp vid två riktigt härliga stränder. Den första var Achata, som låg inrymd mellan två stora klippor som bildade en slags lagun där det var underbart att bada och snorkla. Det fanns även några grottor som man kunde simma in i och det var över lag riktigt fint där.
Den andra stranden som vi stannade till vid, efter att trixat oss nerför bergsluttningarna, var Apella som 2003 utsågs till den bästa i hela medelhavet och fortfarande är på topp 10-listan. Den var av förståeliga skäl riktigt vacker den med och inte minst utsikten ner över den uppifrån berget var fantastisk.
Efter det beslutade vi oss för att köra tvärsöver ön, till västra sidan, för att se den lilla fiskebyn Lefkos och på hemvägen köra inom vackra Piles. Något som vi trodde skulle gå utan problem, då vi hade tolkat det som att vi klarade det på full tank. Men det visade sig vara så att tjejen på hyrfirman förklarat att vi ANTINGEN kunde åka norrut, besöka de ovan nämnda stränderna och sedan köra tillbaka ELLER direkt åka över till västra sidan, besöka Lefkos för att sedan återvända. Med en trasig bensinmätare rullade vi så vidare västerut, utan en tanke på att bränslet kunde ta slut...
Lefkos var även det fint, litet och inbjudande med vackra små hus, ytterligare en fin strand och ett hotell precis intill havet. Så mycket till turistställe kan det dock inte ha varit, men värt att se var det utan tvekan. Så långt var vi mycket nöjda med turen och passade på att ta några bilder av byn innan vi körde österut igen, med sikte på hyrfirman och vårt hotell.
Sedan var det dock det där med bensinen. Strax utanför Lekfos, på väg upp i bergen igen, gav moppen upp. Vi insåg inte först att det var bensinslut, utan fick igång den (på ångorna antagligen) på nytt och tog oss vidare en liten bit, varpå jag säger "nu är vi på väg igen, så länge det är du och jag ordnar sig allt" bara för ett sekunden senare höra hur mopeden börjar sacka igen. Stopp ute i ingenstans, ingen täckning för mobilen och ingen uppenbar lösning i sikte. Men som tur var stannade två mycket hjälpsamma greker, som hjälpte oss att ringa firman, som sedan själva snackade med dem och efter en del diskuterande med uthyrningsfolket skjutsade oss tillbaka till Lefkos.
Väl där fick vi en liter bensin, som vi sedan skulle köra på så långt vi kunde. Det blev längre än vad vi hade trott och glädjande nog nådde vi ända till Pigadia, efter att bland annat ha kört igenom Piles som det var tänkt och därefter ett ännu mysigare samhälle (tyvärr har vi inga bilder därifrån) på vägen tillbaka. I Pigadia kom sedan de från uthyrningsfirman och mötte oss, tankade moppen igen och lite senare var vi äntligen hemma. Sista biten blev en riktig rysare då det blåste riktigt rejält (den här tiden är tydligen den blåsigaste på Karpathos och kvällarna/nätterna var värst), men vi tog oss tillbaka och kunde pusta ut.
Till sist kunde vi skratta åt alltihop, även om stunden på vägen när vi stod och väntade utan att veta vad vi skulle göra var påfrestande, tillsammans med tjejen som vi hade hyrt av. Hon berättade att sånt händer varje dag med turister och hon var inte alls missnöjd med oss, tvärtom var hon riktigt trevlig och vi snackade en stund om hennes stundande Sverigesemester innan vi kunde bänka oss på vår favoritrestaurang och avsluta en strålande Greklandsvistelse med att återigen äta moussaka. Slutet gott, allting gott.
Med facit i hand fick vi trots allt en underbar dag med mängder av upplevelser och minnen. Dessutom fick vi ta del av en fantastisk miljö som verkligen var värd att se. Det trots att man flera gånger om (även om Karin körde lugnt och bra) kom på sig själv med att tänka "tappar vi kontrollen i den här kurvan och hamnar utanför vägen dör vi". Skräckblandad förtjusning, minst sagt!
Min kära sambo är förresten oerhört psykologisk, eller vad sägs om följande kommentar när vi åkte förbi en av de små miniatyrkyrkor i trä som har placerats ut som minne för de som har förolyckats längs vägen: "Här är det en till som har kört ihjäl sig". Psykologi på hög nivå, särskilt när jag i princip i samma veva svalt hårt och mumlat för mig själv "oh fy helvete" vid anblicken av stupet intill vägen...
Det var bara att citera Vanheden i Jönssonligan från filmen Guldfeber, när de är uppe och klättrar på utsidan av ett gigantiskt klocktorn: "Här gäller det vet du att inte titta för mycket ner om man säger så".
Hursomhelst blev mopedturen ett minne för livet och jag skulle aldrig vilja ha den ogjord.
Karpathos del 3
Avslutningsvis går det förstås inte att undgå att berätta om vår upptäcktsfärd på moped runt ön som vi, efter mycket om och men, kom iväg på till sist.
Från första början var jag väldigt skeptisk till att fara runt på en moped längs de snirkliga vägarna utmed de branta bergen, utan allt vad skyddsräcken och annat säkerhetstänk heter. Transporten med buss från flygplatsen gjorde mig inte heller mer lockad, tvärtom sa jag direkt till Karin (som hela tiden var initiativtagare till att hyra moppe) att bara tanken på att själva köra omkring på de där livsfarliga vägarna var dåraktig. Så egentligen borde vi ha legat på stranden även den här dagen, men…
…min sambo har en väldig övertalningsförmåga när det gäller mig, det måste erkännas. Så efter bara ett par dagar på Karpathos hade vi beslutat oss för att ta en dag på moped för att uppleva ön lite mer.
Sagt och gjort, vi bokade en moped och förberedde oss för att ge oss ut under tisdagen tillsammans med Göteborgsparet Andreas och Karin som vi bodde grannar med på hotellet. Vi fick order av hyrfirman att tanka i Pigadia, som sagt enda platsen där det fanns bankomater och även enda stället där det fanns bensinmackar på ön. Utan bensin därifrån skulle vi inte ta oss särskilt långt. Detsamma gällde för Göteborgarna och vi stannade logiskt nog till på den första bensinmacken som fanns längs vägen. Detta bara för att få höra att det inte fanns någon bensin kvar. Vidare till nästa, samma svar där och även vid mack nummer tre blev det nobben. Bensinen på hela ön var nämligen slut och ingen ny leverens skulle komma förrän morgondagen. I stället var det bara att vända hemåt mot hyrfirman igen, men som tur var fick vi hyra mopeden även dagen därpå.
Som tur var säger jag, då det trots allt utan tvivel var värt att göra det då vi fick uppleva mycket som inte hade gjort annars.
När vi på onsdagsförmiddagen - alltså vår sista heldag på Karpathos - gav oss ut kunde vi inte ana hur färden skulle gestalta sig och tur var kanske det. Till en början gick det dock som smort. Trots mardrömslika vägar, med regelrätta stup några meter vid sidan om en och knappt ett skyddsräcke på hela ön så kändes det förvånansvärt tryggt att sitta bakom Karin och glida fram genom det Karpathiska landskapet.
Fortsättning följer...
Karpathos del 2
Efter att ha spenderat stora delar av dagen på stranden och vid poolen fanns det alltid något att se fram emot när det närmade sig kväll, nämligen maten. Fyra-fem trevliga restauranger med smakfyllda menyer hade vi nära oss runt hotellområdet och under fredagskvällen när vi var i Pigadia var utbudet ännu klart större på liten yta.
Att leva tillsammans med Karin har inneburit att undertecknad har fått upp ögonen för flera olika rätter, jämfört med tidigare då man var ganska låst vid pasta, köttfärssås och andra enkla studentmåltider. I Grekland passade det perfekt att vidga vyerna ytterligare och varken jag eller min sambo var sena på att pröva lite nytt.
Den största favoriten blev för oss båda moussakan, något som åts både första och sista kvällen på restaurangen som blev lite av vårt stamställe under veckan. Tyvärr minns jag inte namnet på just den tavernan, men vi spenderade tre kvällar där och servicen var strålande från den trevliga och skämtsamma personalen. Dessutom smakade den nämnda moussakan briljant och gyrostallriken behövde inte sköljas ner den heller, långt därifrån.
Gyrostallriken var inte fel. Kan du konkurrera, KG-Bojan?
I Pigadia var tempot mycket högre än där vi bodde och restaurangerna gjorde sitt bästa för att locka kunder. Karin tröttnade så smått på att jag njöt av uppmärksamheten och, utan att vilja äta på just deras ställe, gladeligen slängde några ord med inkastare efter inkastare längs vägen. Till sist bestämde vi oss för en liten, mysig restaurang med balkong och utsikt över hamninloppet. Den ugnsbakade kycklingen där smakade inte heller fel även om helhetsintrycket ändå var det minst imponerande under veckan. Dock svårt att klaga, vilket ingen av oss heller gjorde gällande maten under hela veckan (utom när Karin inte var så exalterad över vår egenkomponerade tonfisk-pasta-tomatsås-rätt som fick duga som föda en av kvällarna…).
Karin på restaurang i Pigadia
Svårt att inte se nöjd ut
Spenatpiroger som förrätt…
…följt av fiskfilé med citronsmak för min del... 
...samtidigt som älsklingen högg in på fetaostfylld bläckfisk
MATTOPPEN
1. Moussaka
Utan tvekan smakade den grekiska specialiteten bäst.
2. “Stuffed tomatoes”
Fyllda tomater och paprika, innehållandes ris och diverse smaksättare, var den största positiva överraskningen i mina ögon.
3. Gyrostallrik
Här snackade vi verkligen riktig gyrostallrik. Mycket mat för pengarna och dessutom gott så det förslog.
Moussakan smakade utsökt
22 månader
22 månader med älsklingen nu
Och fyra månader som förlovad med denna underbara sambo <3
Karpathos del 1
För en vecka sedan avslutade Karin och jag vår vecka på den underbara ön Karpathos i de sydöstra delarna av Grekland och begav oss hemåt till Sverige igen. Med andra ord är det hög tid att minnas, summera och delge er andra en del från vår semestertripp. 
Redan från första början var intrycken väldigt positiva. Det ni ser här ovan är utsikten från hotellets terass, där vi spenderade varje morgon med att njuta av deras frukostmeny. Pannkakor med choklad, jordgubbar eller karamellsmak satt inte fel direkt, för att inte tala om yoghurt med färska frukter och honung, eller det rostade brödet :)
Det som slog oss dagligen var all den hjälpsamhet som vi möttes av. Självfallet måste de vara tillmötesgående på hotell, restauranger och liknande men även i övrigt var det en oerhört vänlig atmosfär som rådde. Något som vi inte minst märkte när vi blev strandsatta mitt ute på vischan under vår mopedtur, men mer om det senare.
Servicen på hotellet var extremt bra och vi levde som verkligen som en kung och en drottning under veckan. Servade hela tiden med allt man kunde tänka sig, vacker och lugn, trevlig miljö samt de redan omnämnda frukostarna gjorde att man långt ifrån tröttnade på hotellivet.
Utsikten från hotellrummets balkong bjöd på "begränsad havsutsikt" enligt papperna som vi fick, men vi hade aldrig någon anledning att klaga om man säger så. Tvärtom möttes man varje morgon av hav och klippor som tillsammans skapade en bedårande miljö.
Dagarna skiljde sig inte nämnvärt från varandra, förutom sista dagen då det blev en mopedtur och andra kvällen då vi begav oss till öns huvudstad Pigadia. Det enda stället på ön där det fanns bankomater och den enda plats som man kunde kalla för stad egentligen.
För det mesta klev vi upp i skaplig tid ioch avnjöt frukosten i godan ro på hotellterassen för att sedan bege oss till någon av de ganska små men vackra och mysiga stränderna som fanns på bara några hundra meters avstånd. Fyra olika stränder fanns att välja på inom en knapp kilometer och alla var inom synhåll från vår balkong, så bara några minuter lades på att ta sig ner till vattnet.
Solande, badande och snorklande blev det allt som oftast om dagarna följt av trevliga restaurangbesök kvällstid. Och inledningen på varje dag var som sagt inte fel den heller med den frukostmenyn. Att det dessutom alltså fanns ett antal stränder att välja på gav oss en del variationsmöjligheter trots att vi spenderade en stor del av tiden på samma lilla ort.
En av stränderna intill hotellet
Jag och älsklingen vid en annan av Karpathos stränder
Fredagskväll i Pigadia
Karin i Pigadia
Kattbesök på balkongen, flera gånger om
Fin miljö utan tvekan
Karin blickar ut över havet nedanför vår balkong
Glidtackling
Lite mer fotbollsbloggande har det blivit idag. Kika gärna.
En dag att ta vara på
Imorgon är det dags att bege sig till Kristianstad för att inleda höstterminen, en termin som kommer att innebära svenska för min del. Litteraturhistoria och annat som inte känns jättespännande kommer att stå på schemat, så det är bara att bita i det aningen sura äpplet och likt ett mantra upprepa för sig själv att det trots allt bara återstår ett års studier nu.
Klockan ringer strax efter halv sex imorgon, Greklandsbrännan flagnar en aning och kroppen känns rejält tung efter två kvällar med 90 minuters matchspel och en ganska tuff träning. Så vad göra nu då? Jo, givetvis njuta av att man är ledig och bara passa på att ha det bra.
En del pluggande blir det förvisso under eftermiddagen, men i övrigt kommer dagen ägnas åt en långpromenad med hunden, bloggande och bildfixande gällande Greklandsresan, FM, muffinsätande och Parlamentet-tittande. Har tankat ner ett antal gamla avsnitt och kaffet är i startgroparna, så här ska det njutas.
