alfredssons vardag

Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan…

Ja, åtminstone i drömmen. För något så märkligt som jag drömde häromnatten har jag nog aldrig tidigare drömt. Visst har man drömt mycket märkligt - bland annat drömde jag en natt förra våren att jag var hemlig agent och hamnade i bråk med någon mystisk kille, vilket ledde till att Karin vaknade av att hon fick min vänstra knytnäve i ansiktet då jag låg och slogs i sömnen intill henne i sängen - men den här drömmen tog nog ändå priset.

Eller vad sägs om följande:
Det hela börjar på ett hotellrum i Grekland, där Karin och jag bor. Väl där ska min kära sambo öppna en garderobsdörr samtidigt som jag befinner mig i andra änden av rummet. Ut ur garderoben kommer då en stor elefant, något överraskande. Elefanter ska man inte leka med, särskilt inte de som oväntat hoppar ut ur ens garderob, så givetvis tog jag till flykten. Det genom att hoppa ut från rummet genom fönstret. Kruxet var bara att hotellet, visade det sig när jag kom ut genom fönstret, stod precis på kanten till ett stup likt de vi upplevde längs med de grekiska vägarna under vår mopedtur. Stupet ledde ner till en fantastisk strand, där människor i mängder låg och solade och badade.

Nu såg det dock inte ut som att det skulle bli något strandliv för min del, då stenblocken nedanför var på väg att ta mitt liv. Om det inte hade varit för min nyvunna förmåga att flyga förstås. Tanken slog mig på vägen ner, att flaxar jag lite med armarna så kanske, kanske det här går bra trots allt. Och vad händer? Jo, jag kan flyga!

Sjungandes “I believe I can fly, I believe I can touch the sky” (R Kellys gamla låt) svävade jag leende ner mot de badande människorna och med hjälp av simtag i luften gled jag vidare, längs med stranden och bort i fjärran. Jag måste säga att känslan var underbar, även om det bara var en dröm. Även om det känns lite halvfjolligt att jag sjöng den där låten samtidigt… :)