En vit, lurvig liten sak
Euforisk glädje
http://www.youtube.com/watch?v=lQ91VWH1_cg
Utan att dra några som helst övriga paralleller till den klassiska sommaren och dess fotboll får man lov att säga att undertecknad nog inte kommer så mycket närmare den där euforin än vad som var fallet i lördags eftermiddag. För sällan har väl en seger känts så underbar som 3-2-vinsten mot IF Alexander Den Store.
Förra säsongen i IK Sätra (bilden) var en lång, lättsprungen väg kantad av segrar och framgångar så nu när motgångarna har radats upp har det varit en tuff omställning. Men samtidigt som vinsterna förra året var oerhört rolig att uppleva så är det nästan ännu skönare att få vinna efter en jobbig period fylld av förluster.
I Sätra förra säsongen var vi väldigt bra på att skapa glädje och bevara den, oavsett om vi vann med uddamålet eller med tvåsiffrigt. Men det är nog ganska unikt att man verkligen känner den där äkta lyckan när framgångarna är så stora. Oftast är det när oddsen är som sämst och allt talar emot en som det är allra härligast att nå ett positivt resultat.
Om vi bortser från kvalsegern mot Gefle IF U förra säsongen, då vi säkrade division 5-platsen, samt den efterföljande 5-1-vinsten mot rivalen Gävle Latino som såg till att vi dessutom vann kvalgruppen också (precis som serien), så får vi gå tillbaka i tiden till hösten 2008 för att hitta ett tillfälle i fotbollsvardagen som har känts lika speciellt och roligt som det i lördags.
Den hösten hade vi i Korsnäs BK haft en riktig mardrömsperiod. Efter en skaplig vårsäsong, till och med ganska bra, så rasade allt och vi hamnade i en rejäl svacka. Förlustsviten ar uppe i åtta, eller nio, raka nederlag och hoppet om att hänga kvar i division 4 levde på en väldigt skör tråd. Då, när alla förväntade sig att vi skulle förlora mot serietvåan Norrham reste vi oss på nio. En mörk, kall höstkväll på Korsnäsvallen slet vi KBK-spelare som slavar för varann och krigade till oss en 1-0-seger. En seger som sedan visserligen inte räckte för nytt division 4-kontrakt, men den såg till så att hoppet fanns kvar i ytterligare en vecka. Dessutom gav den oss passionen och glädjen med fotbollen tillbaka, samtidigt som vi åstadkom något bra tillsammans. Korsnäs BK-Norrham 1-0, det är en match som jag sent kommer att glömma.
Lördagens insats mot IF Alexander gav mig vibbar från den där höstkvällen uppe i Gävle för ett par år sedan. Samma prekära läge, med många förluster och odds som talade emot oss.
Ingen, utom vi själva, som på förhand trodde att vi skulle fixa det.
Och så då själva matchen: Dramatiken, uddamålssegern, inställningen, lyckan efteråt.
Samma ingredienser fanns där således. Framförallt vann mina lag de här två drabbningarna främst tack vare att alla spelarna visade att de hade förstått allvaret, gick in och krigade, kämpade som slavar för varandra och aldrig vek ner sig. Det är i sådana stunder som fotbollen är allra underbarast och det är efter sådana vinster som känslorna gör sig allra mest påminda.
IF Alexander Den Store-HF Olympia 2-3, även det en match som jag kommer att minnas länge med stor värme.
Glädjen när vi i KBK äntligen fick vinna en match igen hösten 2008 var påtaglig, liksom lättnaden. Och precis samma känsloyttringar och lycka utspelade sig när slutsignalen gick på Olympiafältet strax före fyra i lördags eftermiddag. Det är verkligen de ögonblicken man lever för som fotbollsspelare, oavsett om det är i division 6 eller på elitnivå.
Självklart räcker en seger inte långt. Den räcker egentligen ingenstans om den inte följs av flera fina insatser av oss. Det är vi alla medvetna om. Men förhoppningsvis blir lördagens seger startskottet på en klart mer positiv period, nu när vi äntligen har fått bevisat för oss själva att vi verkligen kan och att vi har potential att slå de flesta lag i den här serien. Vi har varit i ett enormt behov av att få in lite framgång, lite glädje i verksamheten igen och trepoängaren senast kan ha varit värd så mycket mer än just tre poäng.
Ögonblick av njutning
Den här helgen har nämligen varit riktigt, riktigt trevlig och bra. Dels för att saker som jag har företagit mig har blivit lyckade och dels för att stora delar av veckoslutet har spenderats med min kära sambo Karin.
Fredagskvällen bjöd på köpmat, filmtittande och en allmänt skön slöarstämning hos Nilsson/Alfredsson. Särskilt mycket mer varken orkade vi eller brydde oss om att styra med utan lät helgen starta på lugnast tänkbara sätt.
Lördagen innebar sedan match för min del. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och en växande känsla av frustration och vemod vann vi äntligen. Så underbart skönt! Det var en av de bästa segrar som undertecknad har upplevt och glädjen var enorm i laget efter 3-2-segern, som dessutom togs tack vare en riktigt bra insats såväl spel- som inställningsmässigt, mot det grekinspirerade laget IF Alexander den Store. Inte så tokigt, särskilt med tanke på att de hade två raka vinster och fyra raka utan förlust. För egen del gick det också tämligen fint och jag spelade upp mig efter hand efter en ganska slitsam inledning. 90 minuter som högerback, godkänd insats och seger - synd att klaga då.
Resten av lördagseftermiddagen och kvällen var ett enda lyckorus för en segerrusig bloggare. Sambon var nog också nöjd över att ha en glad pojkvän och tillsammans slängde vi ihop en, utan överdrift, läskigt god kycklingsallad. Därefter åkte vinet fram och det blev god mat, vindrickande, chips och schlager för hela slanten då vi fastnade framför Eurovision på tv. Och efter detta kunde man inte annat än somna gott som ett litet lyckligt barn när klockan närmade sig tvåsnåret.
Idag har vi varit en sväng till Väla, ett rejält tilltaget shoppingcenter utanför Helsingborg. Som den taktiker jag är lät jag förstås Karin gå själv första dryga timmen och slapp på så vis tråkas ihjäl i damaffärerna. I stället passade undertecknad på att inhandla några (i mitt tycke) tjusiga tröjor innan sambon var klar med sitt och IKEA väntade. Väl där inhandlade vi lite småsaker till lägenheten och det känns som att det kommer bli helt perfekt här när vi är klara och har installerat oss helt.
Det var denna helgen det - en som sagt oerhört positiv sådan.
Nu väntar de sista dropparna vin på att drickas upp och sedan tänker jag återigen somna som det lilla gossebarn jag innerst inne fortfarande är.
Imorgon kommer bilder på vår lille vove och en uppdatering av fotbollsbloggen. Håll till godo.
Dags igen
Tyvärr såg det ut som det har gjort under långa stunder hittills i vår. Vi har mycket boll, är inte alls underlägsna spelmässigt men är för dåliga på att omvandla spelet till chanser och när vi väl skapar så missar vi. Seda åker vi alltid på något lite väl billigt mål bakåt och får jaga. 0-1 i paus blev hastigt och i det närmaste kräkframkallande lustigt 0-4 på mindre än en kvart i inledningen av andra halvlek, vilket gjorde att ytterligare en match var körd. Att vi sedan rullade runt riktigt bra resterande delen av matchen och även skapade en del riktigt fina chanser spelade mindre roll.
För att inse allvaret och snacka ihop oss hade vi ett spelarmöte före träningen i torsdags. Utan att gå in närmare på vad som sades kan man säga att det var ett riktigt givande samtal och att vi verkligen ser ut att dra åt samma håll trots motgångarna. Nu är det, för att plocka fram en klyscha, bara att ta en match i taget som gäller. Tabellen hånar oss och spottar oss i ansiktet, men det är bara vi själva som kan ändra på det. Vi får helt enkelt ta oss an varje ny uppgift förutsättningslöst, försöka att tänka bort vad som har varit och bara fokusera på nästa match.
För egen del har det känts tudelat på sistone. Inhoppet mot Stattena i 0-5-förlusten kändes ganska piggt och följdes av 90 bra minuter mot Ramlösa. Därför var förstås petningen senast mot Bergandy inte så glädjande, men samtidigt så blev det ett halvtimmeslångt inhopp som gav mersmak. De drygt 30 minuterna som högerback fungerade fint och gav en självförtroendeboost, men å andra sidan hjälpte det föga och gladde ytterst lite då vi ändå förlorade.
Bara att hoppas att slutsumman blir positiv idag och inte bara enstaka delar av den.
Lagom fredag
Nu inväntas damen som är och tränar innan det blir köpmat, förslagsvis kebab, kombinerat med någon film och soffhäng. Med andra ord blir kvällen säkerligen alldeles lagom den också.
Hunden förresten, oj vad roligt det är att ha honom nu. Trodde aldrig att det skulle vara så kul med en hund men så mycket positivt som han ger oss. Ska ta några bilder och lägga in dem här inom kort, men tills vidare får ni nöja er med en från när vi fick honom och han var som en liten nalle.
- Jag heter Casper och har världens bästa husse!
Svart och vitt
Fotbollslivet, det är allt bra omvälvande och varierat. Vissa dagar pekar allt uppåt, det går för ens eget lag, man får mycket speltid och presterar på en stabil nivå, det går framgångsrikt för favoritlaget, nya favoritspelare köps in och dessutom kryllar det av fantastiska matcher att titta på. Andra dagar däremot är det totalt nattsvart. Det egna laget förlorar, man själv bänkas, favoritlaget förlorar och inte en enda match av värde finns att finna i tv-tablån. Det går till överdrift, menar sambon, när jag efter en förlust gräver ner mig och är allmänt grinig resten av dagen och inte sällan den efterföljande också. Det går väl att köpa det resonemanget från nära och kära som tvingas, och genom åren har tvingats, spendera tid med en när man är på det humöret. Men samtidigt är fotbollen en så viktig, betydande del av mitt liv att jag aldrig kommer att kunna rycka på axlarna efter en motgång och låtsas som ingenting för att göra andra till lags.
Varför då ovan förda resonemang? Jo, för att undertecknad just nu upplever en tung period fotbollsmässigt och då blir också humöret därefter.
Dessutom är omställningen så tydlig som den bara kan vara: ifjol vinst i nästintill varenda match, serieseger, kvalsegrar och avancemang till division 5 med IK Sätra. I år däremot idel förluster, en poäng på åtta matcher i serien och ett riktigt prekärt läge med HF Olympia. Nu är det givetvis så att Skånesexan är tuffare än dess motsvarighet i Gästrikland och några jämförelser lagen emellan gör jag inte. Dessutom ska det påpekas att jag trivs ypperligt i min nya klubb här nere. Men när resultaten går emot blir det förstås extra kännbart när man har en väldigt framgångsrik säsong bakom sig.
Ibland kunde det vara skönt att vara mer kring gråskalan färgmässigt när det gäller fotbollen. Men nu verkar det antingen vara svart eller vitt. Ur fyran med Korsnäs BK 2008 efter en bedrövlig höst, avancemang till femman med Sätra förra året efter en suverän säsong och nu återigen en kamp nere i bottenträsket.
I tisdags tog vi oss an Bergandy hemma på Filborna och på förhand var det givet att tre poäng var det enda som räknades. Någon underskattning fanns verkligen inte trots att motståndarna stått för ännu sämre resultat än oss på vägen fram till tisdagens möte, men att vi bara skulle ut och kämpa oss till tre poäng var det enda som fanns i tankarna. I stället släppte vi dock in ett mål tidigt, fick jobba i uppförsbacke återigen och trots ett stort bollinnehav och ganska bra koll på händelserna resten av halvleken så förmådde vi inte att kvittera. När sedan Bergandy gjorde ett par snabba mål i andra tappade vi, även det återigen, helt och orkade aldrig jobba oss in i matchen igen. 0-4 kom också och att vi efter det tog över tack vare bättre ork än gästerna och fick möjlighet att spela runt en del sista halvtimmen hjälpte föga. I stället hade vi svårt att omvandla bollinnehavet till farliga chanser och trots några möjligheter mot slutet lyckades vi inte ens putsa siffrorna. Nu är det verkligen kris om man ser till tabellen - en poäng på åtta matcher för vår del - och vi har fem poäng upp till kvalplats. Vi måste verkligen börja vinna nu och vi vet att vi kan, trots allt. Hur konstigt det än låter. Ser man till matcherna hittills så har vi presterat bäst mot topplagen, serieledande Croatia och Bosna FF (som ledde serien när vi mötte dem i femte omgången). En felaktig straff på stopptid gav Croatia en uddamålsseger (2-1) mot oss i premiären och Bosna fick slita hårt, samt hade en del flyt, i sin 3-2-seger. Så nog finns det potential alltid, men det gäller att få ut den.
14 matcher kvar, vi ger oss aldrig.
Bitterheten tog över
Hursomhelst är det nu, efter ett par dagars tjurande, dags att lyfta sig i kragen och inse att det är nya dagar med nya möjligheter som står framför en. Ikväll är det träning igen och dessutom spelarmöte, sedan tar vi sats mot lördagens match. Starten på säsongen har varit usel och vi kommer att få slita mycket hårt för att hänga kvar, men det återstår trots allt 14 matcher så det är inte läge att kapitulera än på länge.
Förutom fotbollen har jag som bekant uppsatsen att tänka på. Den flyter dock på allt bättre och även om jag inte hinner bli klar för att lägga fram i början av juni så känns det ganska bra. I september är det dags för nästa tillfälle att lägga fram den och tanken är att jag gör det då, men ska ändå försöka vara klar nu innan jag beger mig hem mot Kalmar.
I övrigt är det intet nytt på Alfredssons front här söderöver. Åtminstone inga större nyheter av värde finns att rapportera om, utan i stället nöjer vi oss så här för denna gång.
Bilder från lagfesten
Lagfest och försommarvärme
Efter fotbollen begav vi oss upp till vår klubbstuga en liten bit därifrån för att dra igång kvällens lagfest. Den blev riktigt lyckad måste jag säga. "Presidenten" hade styrt upp grillning och det bjöds på utsökt grillad kassler, potatissallad och fransbröd, mat som effektivt sköljdes ner med öl. Och efter den strålande starten på aftonen fortsatte det hela i trevlighetens tecken.
Diverse småtävlingar, Champions League-final, öl och inkilning i form av sånguppträdande för några av de nya som ännu inte genomgått någon sån ritual blev det och vi höll igång långt in på kvällen/natten. Framåt halv två-snåret begav jag mig mot stan tillsammans med Bergendahl, Wessberg, Burman och Chrille J och väl där avslutade vi kvällen med mat på Petters. Med en god hamburgertallrik i magen blev det sedan en runda förbi stationen för att möta upp Karin som kom med tåget från Lundafestivalen.
Sedan somnade man gott runt tre och kunde njuta av en lång sovmorgon i morse. Med andra ord en perfekt helg och för att delge er en del av roligheterna dyker bilder upp från Olympias lagfest här inom kort.
Fotbollslördag
Efter det så är det lagfest i vår klubbstuga. Mat, öl och Champions League-final finns med på schemat och förhoppningsvis blir det en riktigt trevlig kväll. Bara inte äckel-Inter vinner finalen, då kommer jag att må dåligt i flera dagar och det tillståndet kommer inte att vara orsakat av ett för kraftigt alkoholintag.
Nu blir det lite uppsatsjobb innan det är dags att röra sig upp mot Olympia till.
Lite mer fotboll finner ni här, har uppdaterat den nu och det blir ytterligare ett inlägg med anknytning till kvällens CL-final sett ur en Milanistas synvinkel inom kort:
http://kylspray.com/blog/glidtackling.aspx
Vi är nöjda
Idag är det en nöjdhetens dag, verkar det som.
Jag är nöjd med kvällens insats på Hedens konstgräs där vi i HF Olympia plockade en poäng mot Ramlösa FF via 3-3. Lite bittert var det att vår 2-0-ledning från mitten av första halvlek tappades (2-1 i paus), men samtidigt var det oerhört viktigt att vi, i det tuffa läge som vi befinner oss i som bottenlag i serien nu, lyckades kvittera till 3-3 sedan Ramlösa vänt matchen med två snabba mål efter pausvilan. Viktigt för moralen och självförtroendet att äntligen få lite medgång trots allt.
För egen del gick det dessutom riktigt bra. Första halvleken var nog den bästa som undertecknad någonsin stått för faktiskt. Det funkade i det närmaste prickfritt defensivt och förvånansvärt många gånger vågade jag gå med i offensiven och hittade fina lösningar med uppspelen. I andra hade vi mindre boll än i första och fick inte riktigt igång samma lyckosamma spel som före halvtid, därav blev det heller inte lika många offensiva utflykter från min sida. Men defensiven fortsatte att fungera som den skulle och det här var utan tvekan säsongens bästa match av mig.
Kul att man lyckades pricka in den när Karin hade letat sig ut för att se sin sambo spela och dessutom hade plockat med vår lille valp, som fick plats på läktaren bland de andra "Olympia-spelarfruarna".
Karin ja, hon är också nöjd med dagen. Dels verkade hon ha trivts i sällskap med de andra flickvännerna på matchen och dels har hon fått ett ideellt extraknäck, eller hur man ska beskriva det, på en fritidsgård som hon verkar nöjd med. För att inte tala om hur nöjd hon verkar vara med mig.
Eller vad sägs om följande statusrad på Facebook från hennes sida ikväll: "som pricken över i:et kommer älsklingen hem med en bukett rosor och lagar gourmetmiddag. Synd att klaga :)"
Var bara tvungen att påpeka det för er... :)
Nu har vi rundat av denna fredag med en filmkväll innehållandes massvis med godis och Björnbröder 2. Mys på hög nivå och om några minuter somnar jag riktigt nöjd.
Torsdagsglädje
Jag har påpekat det tusen gånger och gör det igen: det är läskigt vad snabbt tiden går. Det är redan fredag imorgon, en vecka sedan mamma kom på besök och ytterligare en vecka närmare uppsatsventilering. Som det ser ut i dagsläget blir jag inte klar i tid, skyller på lite olika faktorer, men någon gång ska den väl kunna läggas fram i alla fall.
Sista schemalagda skoldagen för terminen för min del är den tionde juni. Vad som sedan sker är i dagsläget oklart. Från början skulle jag hem och jobba på Ölandsbladet som vanligt om somrarna, men när mina gamla kollegors semester senarelades och jag inte skulle kunna ta hela vikariatet, på grund av skolan som börjar i slutet av augusti, så såg det ut som att undertecknad skulle bli arbetslös i sommar. Något som inte alls kändes så uppmuntrande vid närmare eftertanke.
Men nu kan det ha öppnat sig en möjlighet att trots allt spendera en del av sommaren på ÖB-redaktionen. Det är långt ifrån klart, men har jag tur blir det mer än frilansande i alla fall. Hoppas går alltid!
Beroende på hur det blir med jobb bestäms också förutsättningarna för mitt fotbollsspelande. Blir det många veckor hemma i sommar, om det blir till att jobba, hoppas jag kunna gå på lån till NIK och spela ett antal matcher med b-laget där. Har gått att lösa smidigt förut och bör göra det igen om det blir aktuellt.
Än så länge är jag dock förstås kvar och krigar på här i den vackra, men inte så framgångsrika hittills, HF Olympiadressen. Imorgon är det match igen då vi gästar Hedens IP och möter Ramlösa FF. En vinst är egentligen ett måste nu och som många gånger förr känns förutsättningarna helt okej. Nu gäller det bara att omvandla dem till poäng också.
Träningen ikväll var lugn med tanke på morgondagens match och det var en ren njutning att dra på sig det nya, även det snyggt förövrigt, träningsstället och ge sig ut på Filborna i försommarvärmen. En strålande fin kväll faktiskt och inte blev det sämre av att undertecknad tilldelades en högerbacksplats i startelvan inför matchen imorgon.
Än bättre blev det faktiskt när jag kom hem och möttes av en lapp på köksbordet: "Är hemma om en stund älskling. Det finns paj i kylen". Nybakad äppelpaj efter en träning i härligt väder med ett skönt besked i bagaget: sämre stunder än så kan man ha :)
Tydligt budskap
Så är även fallet den här gången. Diskhelvetet är kvar, klockan är för mycket för att jag ska orka ta tag i det och lösningen blir då att skjuta upp det till imorgon. Vilket innebär mer disk.
Jag tror förresten att det är dags att bli lite effektivare när det gäller diskhanteringen. Åtminstone tyder nu alla tecken på att min kära sambo har börjat tröttna på att höra de vanliga ursäkterna och löftena om att jag tar disken sen. Det är i alla fall så jag tolkar vår konversation igår, då undertecknad hade lovat ett antal gånger att styra upp i köket och Karin "råkade" säga fel mitt i en mening när hon höll på och berättade om sin skoluppgift:
"Vi ska diska...diskutera artiklarna"
Budskapet börjar bli tydligt va?
Det går inte bra nu
Det är ledsamt att vi gång på gång viker ner oss så fort vi får ett mål mot oss och helt slutar ta ansvar för varandra. Det är ju en nyckel för att lyckas, att man jobbar tillsammans och går det inte spelmässigt som man har tänkt sig går det ALLTID att kriga sig tillbaka in i en match. Något som vi tyvärr inte alls ens verkar försöka att göra just nu.
För egen del, egentligen ska inte jag utvärdera mig själv, gick det väl godkänt igår trots allt. Passningsspelet och spelet med boll fungerade fint, det märks att man får mer tid på sig när man har bollen i reservserien än i a-laget och då kan även en allt annat än briljant fotbollsspelare som jag lyckas med några fina passningar. En frispelning som tyvärr inte resulterade i mål för oss och en del fina uppspel och offensiva alternativ blev det igår. Samtidigt är jag besviken över att de fick komma förbi på min högerkant när de gjorde 0-2 i början av andra, ett mål som helt tog udden av oss.
Kom att tänka på ett riktigt skön citat som en kompis hemma levererade efter att äntligen ha vunnit en pingismatch. Visst var han glad över vinsten, men konstaterade samtidigt att den kanske inte var så mycket att skryta över med följande recension av motståndaren: "Det var en dålig jävel" . Kom på mig själv att tänka så om en motståndare igår när jag av alla, min långsamhet till trots, lyckades med klassikerfinten peta-och-stick. Med min accelerationsförmåga borde det vara omöjligt, men så var det mot en långsam jäkel också...
Träning ikväll egentligen men att spela med en förkylning i kroppen igår var ingen höjdare. Halsont i natt och i morse, samt allmän hängighet, gör att jag för en gång skull tar ett klokt beslut och avstår kvällens pass. Blir nog en cykeltur upp till Filborna i det sköna vädret ändå för att kolla läget, men känns klokast att låta bli att träna. Är ju ny träning på torsdag, match fredag, match söndag, match tisdag så det finns gott om möjligheter till att spela boll den närmaste veckan i alla fall.
Nu uppsatsjobb och mat.
På återseende!
Helg-bokslut
Sambon sover i rummet intill, hunden sover på golvet intill soffan och här sitter jag med datorn i knäet, tv:n inom synhåll och konstaterar att jag borde ha tagit den där mackan i alla fall, men inte hinner nu då jag inte vill missa något av programmet.
Mamma har varit på besök här under helgen och det har förstås varit trevligt. Vädret här nere i de södra delarna av Sverige har inte varit lite trevligt, men i övrigt har det varit bra. Fredagskvällen innebar matlagning av undertecknad (blev faktiskt riktigt gott) och allmänt lugn rådde.
Under lördagen öste sedan regnet ner och såväl mamma som Karin såg ut att bli sittandes här i lägenheten, men när vädrets makter blev lite trevligare framåt eftermiddagen begav de sig i stället till Olympiafältet för att se mig och mitt HF Olympia derbyspela mot Stattena IF. Tyvärr gick det helt åt helvete - sjätte raka förlusten inkasserades via pinsamma 0-5 då vi vek ner oss helt efter deras 0-2-mål - men för egen del slapp jag skämmas inför "mina" damer.
Det kändes helt okej under mitt 25 minuter långa inhopp som högerback och jag tycker att det fungerade bra i de situationerna som jag ställdes inför. Men det var dock en klen tröst då vi som lag återigen rasade ihop och just nu är det riktigt tungt för oss i division 6-fotbollen.
Resten av gårdagen ägnades åt en kort promenad, godisätande och filmtittande och idag har vi trots rätt kasst väder promenterat runt lite i staden, ätit gott på en mexikansk-inspirerad restaurang och sedan sagt hej då till mamma för den här gången.
Helgen har gått för fort och ångesten börjar göra sig påmind då den högljutt förklarar för mig att det är dags att rycka upp sig igen imorgon och öka takten med uppsatsen. Men det är väl bara att bita ihop, skriva och hoppas att man blir klar innan sommarens VM-premiär i alla fall...
Tillbaka på banan
Nej, nu ska vi inte skoja om kåkfarare och annat läskigt. Men tillbaka på banan är jag ändå tack vare att vi har fått internet i nya lägenheten nu. Därmed kan man återigen komma igång med bakgrundssökandet till uppsatsen, bloggande och annat trevligt igen.
Fotbollsbloggen var förstås den som prioriterades först och här har ni resultatet:
http://kylspray.com/blog/glidtackling.aspx
. . . . . . .
I övrigt är det inte direkt några löpsedelsnyheter att tala om från de senaste dagarna. Det mest konkreta som har hänt är att jag har konstaterat att dagarna får alldeles för fort och att uppsatsen ska vara klar om alldeles för kort tid. Med andra ord är allt som vanligt.
. . . . . . .
Det är riktig feststämning hos Nilssons/Alfredssons nuförtiden. Sambon har nämligen fastnat helt för en Bo Kaspers-låt och spelar den minst fyra gånger i timmen, hela tiden, om och om igen.
Vad den heter? Dansa på min grav. Riktig partystartarlåt det...
. . . . . . .
Imorgon dyker min kära mor upp i staden. Det ska bli roligt att ha henne här några dagar. Bara hunden är snäll mot henne. Mammas hundrädsla kan bli värre om vår lille valp, som egentligen inte alls är så liten längre, får för sig att bita i henne. Hans busande är lite väl våldsamt just nu, men för det mesta sköter sig den lille så de två ska nog kunna bli bra vänner trots allt.
. . . . . . .
Trots begravningsmusiken som strömmade ur högtalarna blev Karins fiskgryta en riktig smaksensation. Stort plus för sambons matlagning idag. Alla dagar, kanske ska tilläggas så att jag inte blir utan mat framöver... :)
. . . . . . .
Nu får den här dagen avrundas med lite FM och eventuellt slötittande på tv. Borde vara mer aktiv än så, men disken är i alla fall ren nu och därmed är jag nöjd med dagens insats.
Fortsatt fotbollsmörker
Oflyt.
Oskicklighet.
Bitterhet.
Det är inte positivt i vårt Olympialäger just nu. Åtminstone inte om man ser till resultaten. Som tur är så är dock stämningen bättre i truppen än vad läget i tabellen är.
Säsongens femte raka förlust kom i söndags då serieledande Bosna FF från Landskrona blev för svåra på bortaplan. En bänkplats blev facit för min del i 90 minuter på ett iskall Ulkavallen och från sidan fick jag se mina lagkamrater göra en riktigt bra match. Men återigen straffades vi av två riktigt billiga mål som kommer ur ingenting i mitten av första halvlek. I andra är vi sedan klart bättre än Bosna, som nu har fem raka segrar men ur det går det snarare att läsa att de har mött "rätt lag" än att de är riktigt bra, men det hjälpte föga. Trots en riktigt stark halvlek och reducering till såväl 1-2 som 2-3 räckte det inte till poäng.
Bosna imponerade inte särskilt och kommer säkerligen inte att vara med i den absoluta toppen när de väl har mött de övriga topplagen. För samtliga lag som vi har stött på tidigare har imponerat mer än vad söndagens motståndare gjorde.
För vår del var det ett steg i rätt riktning men det är samtidigt en klen tröst när den förhatliga nollan fortfarande lyser i poängkolumnen. Ödesmatcher väntar nu mot Stattena IF och Bergande och poängen måste börja trilla in snart.
Under måndagskvällen fortsatte bitterheten att envist bita sig fast i en när det var b-lagsmatch borta mot division 4-laget Gantofta IF:s reservlag. Efter en riktigt bra första halvlek, följt av en lite mindre stark andra där vi tappade positionerna en del men likväl krigade på envetet, fick vi åka hem med noll poäng efter att hemmalaget gjort matchens enda mål. Ett mål som kom i den 90:e minuten. Givetvis på en drömträff från straffområdeslinjen som sitter en gång av tio också bara för att det om möjligt skulle bli ännu lite jävligare.
Hela laget gjorde en klart godkänd insats och för egen del fungerade det fint på högerbacksplatsen, samt som mittback sista tio, men återigen är det en väldigt liten tröst i mörkret just nu.
Man ska inte stirra sig blind på statistik och siffror då vi alla vet att vi kan klart bättre än så här. Men på tre DM-matcher, fem division 6-matcher samt fyra matcher i division 3-reserven för b-laget har vi vunnit en ynka match. Två har slutat oavgjort och hela nio stycken har renderat i förluster. Inget facit man skriver ut och ramar in över sängen direkt...
Humorns dag?
Man ska inte sparka på de som redan ligger men när vissa karaktärer bjuder på sådana här passningar är det svårt att inte falla för frestelsen och slå in bollen i det öppna målet. För idag bjuds det verkligen på ett par godbitar i svallvågorna efter AIK:s derbyförlust.
Till att börja med: kritik ska fotbollsspelare, egentligen oavsett nivå men i synnerhet professionela spelare, klara av att ta. Tomi Manooja har varit dålig, men samtidigt ska inte han ensam tvingas stå till svars för AIK:s misslyckanden och det humoristiska i mina exempel nedan går inte att komma ifrån.
Dulee Johnson ber till Gud att Manooja ska börja rädda. är det så troligt att Gud hjälper en rattfyllerist och kvinnomisshandlare utan självinsikt i första hand? Visserligen sägs han vara förlåtande, men i så fall hade väl han där uppe sett till så att Dulee hade spelat i Barcelona eller liknande nu. För visst var det Dulee Johnson som enligt sig själv hade samma potential som Xavi för några år sedan? Men hindrades från att få ut allt av sin kapacitet på grund av att de svenska medierna bara hackade på honom.
Då blir det förstås en aning komiskt när just han tar ton och förklarar vem som står för felen i dagens lag.
Komisk situation nummer två: Helt plötsligt verkar många verkligen se Lee Baxter som ett alternativ. Då har det gått långt, när en av allsvenskans mest hånade målvakter genom tiderna ses som en frälsare. Ur led är tiden...
Intensiv veckostart
Dessutom var det en match på schemat igår då jag efter helgens uteblivna a-lagsspel med glädje ställde upp i b-laget. Och äntligen fick man känna segerns sötma igen. Efter en fjolårssäsong med Sätra där vi nästan alltid vann så har man den här säsongen hittills inte varit bortskämd med smaken av en vinst i tävlingssammanhang. Men igår kom den äntligen, bättre sent än aldrig. 6-4 (3-2) i en riktigt svängig match mot Glumslövs FF:s bilaga. För egen del gick ganska bra som mittback trots de fyra insläppta och för laget var det underbart, men även viktigt, med en seger. Mer fotboll, om bland annat gårdagens match och Sätras premiär i söndags, hittar ni inom kort här:
http://kylspray.com/blog/Glidtackling.aspx
Nu lite packande till innan sambon kommer hem och märker att jag inte är klar, vilket jag lovade att vara... :)
Köpenhamnsbilder
Förlovning
Igår firade jag och Karin 1.5 år tillsammans och passade även
på att förlova oss i Köpenham.
Älskar dig <3
