Euforisk glädje
"Man flyger på ett moln, man är helt euforisk" säger legendariske Ravelli i det här klippet, efter straffräddningen mot Rumänien i VM 1994.
http://www.youtube.com/watch?v=lQ91VWH1_cg
Utan att dra några som helst övriga paralleller till den klassiska sommaren och dess fotboll får man lov att säga att undertecknad nog inte kommer så mycket närmare den där euforin än vad som var fallet i lördags eftermiddag. För sällan har väl en seger känts så underbar som 3-2-vinsten mot IF Alexander Den Store.
Förra säsongen i IK Sätra (bilden) var en lång, lättsprungen väg kantad av segrar och framgångar så nu när motgångarna har radats upp har det varit en tuff omställning. Men samtidigt som vinsterna förra året var oerhört rolig att uppleva så är det nästan ännu skönare att få vinna efter en jobbig period fylld av förluster.
I Sätra förra säsongen var vi väldigt bra på att skapa glädje och bevara den, oavsett om vi vann med uddamålet eller med tvåsiffrigt. Men det är nog ganska unikt att man verkligen känner den där äkta lyckan när framgångarna är så stora. Oftast är det när oddsen är som sämst och allt talar emot en som det är allra härligast att nå ett positivt resultat.
Om vi bortser från kvalsegern mot Gefle IF U förra säsongen, då vi säkrade division 5-platsen, samt den efterföljande 5-1-vinsten mot rivalen Gävle Latino som såg till att vi dessutom vann kvalgruppen också (precis som serien), så får vi gå tillbaka i tiden till hösten 2008 för att hitta ett tillfälle i fotbollsvardagen som har känts lika speciellt och roligt som det i lördags.
Den hösten hade vi i Korsnäs BK haft en riktig mardrömsperiod. Efter en skaplig vårsäsong, till och med ganska bra, så rasade allt och vi hamnade i en rejäl svacka. Förlustsviten ar uppe i åtta, eller nio, raka nederlag och hoppet om att hänga kvar i division 4 levde på en väldigt skör tråd. Då, när alla förväntade sig att vi skulle förlora mot serietvåan Norrham reste vi oss på nio. En mörk, kall höstkväll på Korsnäsvallen slet vi KBK-spelare som slavar för varann och krigade till oss en 1-0-seger. En seger som sedan visserligen inte räckte för nytt division 4-kontrakt, men den såg till så att hoppet fanns kvar i ytterligare en vecka. Dessutom gav den oss passionen och glädjen med fotbollen tillbaka, samtidigt som vi åstadkom något bra tillsammans.
Korsnäs BK-Norrham 1-0, det är en match som jag sent kommer att glömma.
Lördagens insats mot IF Alexander gav mig vibbar från den där höstkvällen uppe i Gävle för ett par år sedan. Samma prekära läge, med många förluster och odds som talade emot oss.
Ingen, utom vi själva, som på förhand trodde att vi skulle fixa det.
Och så då själva matchen: Dramatiken, uddamålssegern, inställningen, lyckan efteråt.
Samma ingredienser fanns där således. Framförallt vann mina lag de här två drabbningarna främst tack vare att alla spelarna visade att de hade förstått allvaret, gick in och krigade, kämpade som slavar för varandra och aldrig vek ner sig. Det är i sådana stunder som fotbollen är allra underbarast och det är efter sådana vinster som känslorna gör sig allra mest påminda.
IF Alexander Den Store-HF Olympia 2-3, även det en match som jag kommer att minnas länge med stor värme.
Glädjen när vi i KBK äntligen fick vinna en match igen hösten 2008 var påtaglig, liksom lättnaden. Och precis samma känsloyttringar och lycka utspelade sig när slutsignalen gick på Olympiafältet strax före fyra i lördags eftermiddag. Det är verkligen de ögonblicken man lever för som fotbollsspelare, oavsett om det är i division 6 eller på elitnivå.
Självklart räcker en seger inte långt. Den räcker egentligen ingenstans om den inte följs av flera fina insatser av oss. Det är vi alla medvetna om. Men förhoppningsvis blir lördagens seger startskottet på en klart mer positiv period, nu när vi äntligen har fått bevisat för oss själva att vi verkligen kan och att vi har potential att slå de flesta lag i den här serien. Vi har varit i ett enormt behov av att få in lite framgång, lite glädje i verksamheten igen och
trepoängaren senast kan ha varit värd så mycket mer än just tre poäng.
http://www.youtube.com/watch?v=lQ91VWH1_cg
Utan att dra några som helst övriga paralleller till den klassiska sommaren och dess fotboll får man lov att säga att undertecknad nog inte kommer så mycket närmare den där euforin än vad som var fallet i lördags eftermiddag. För sällan har väl en seger känts så underbar som 3-2-vinsten mot IF Alexander Den Store.
Förra säsongen i IK Sätra (bilden) var en lång, lättsprungen väg kantad av segrar och framgångar så nu när motgångarna har radats upp har det varit en tuff omställning. Men samtidigt som vinsterna förra året var oerhört rolig att uppleva så är det nästan ännu skönare att få vinna efter en jobbig period fylld av förluster.
I Sätra förra säsongen var vi väldigt bra på att skapa glädje och bevara den, oavsett om vi vann med uddamålet eller med tvåsiffrigt. Men det är nog ganska unikt att man verkligen känner den där äkta lyckan när framgångarna är så stora. Oftast är det när oddsen är som sämst och allt talar emot en som det är allra härligast att nå ett positivt resultat.
Om vi bortser från kvalsegern mot Gefle IF U förra säsongen, då vi säkrade division 5-platsen, samt den efterföljande 5-1-vinsten mot rivalen Gävle Latino som såg till att vi dessutom vann kvalgruppen också (precis som serien), så får vi gå tillbaka i tiden till hösten 2008 för att hitta ett tillfälle i fotbollsvardagen som har känts lika speciellt och roligt som det i lördags.
Den hösten hade vi i Korsnäs BK haft en riktig mardrömsperiod. Efter en skaplig vårsäsong, till och med ganska bra, så rasade allt och vi hamnade i en rejäl svacka. Förlustsviten ar uppe i åtta, eller nio, raka nederlag och hoppet om att hänga kvar i division 4 levde på en väldigt skör tråd. Då, när alla förväntade sig att vi skulle förlora mot serietvåan Norrham reste vi oss på nio. En mörk, kall höstkväll på Korsnäsvallen slet vi KBK-spelare som slavar för varann och krigade till oss en 1-0-seger. En seger som sedan visserligen inte räckte för nytt division 4-kontrakt, men den såg till så att hoppet fanns kvar i ytterligare en vecka. Dessutom gav den oss passionen och glädjen med fotbollen tillbaka, samtidigt som vi åstadkom något bra tillsammans. Korsnäs BK-Norrham 1-0, det är en match som jag sent kommer att glömma.
Lördagens insats mot IF Alexander gav mig vibbar från den där höstkvällen uppe i Gävle för ett par år sedan. Samma prekära läge, med många förluster och odds som talade emot oss.
Ingen, utom vi själva, som på förhand trodde att vi skulle fixa det.
Och så då själva matchen: Dramatiken, uddamålssegern, inställningen, lyckan efteråt.
Samma ingredienser fanns där således. Framförallt vann mina lag de här två drabbningarna främst tack vare att alla spelarna visade att de hade förstått allvaret, gick in och krigade, kämpade som slavar för varandra och aldrig vek ner sig. Det är i sådana stunder som fotbollen är allra underbarast och det är efter sådana vinster som känslorna gör sig allra mest påminda.
IF Alexander Den Store-HF Olympia 2-3, även det en match som jag kommer att minnas länge med stor värme.
Glädjen när vi i KBK äntligen fick vinna en match igen hösten 2008 var påtaglig, liksom lättnaden. Och precis samma känsloyttringar och lycka utspelade sig när slutsignalen gick på Olympiafältet strax före fyra i lördags eftermiddag. Det är verkligen de ögonblicken man lever för som fotbollsspelare, oavsett om det är i division 6 eller på elitnivå.
Självklart räcker en seger inte långt. Den räcker egentligen ingenstans om den inte följs av flera fina insatser av oss. Det är vi alla medvetna om. Men förhoppningsvis blir lördagens seger startskottet på en klart mer positiv period, nu när vi äntligen har fått bevisat för oss själva att vi verkligen kan och att vi har potential att slå de flesta lag i den här serien. Vi har varit i ett enormt behov av att få in lite framgång, lite glädje i verksamheten igen och trepoängaren senast kan ha varit värd så mycket mer än just tre poäng.
Kommentarer
Trackback
