alfredssons vardag

Bloggandet har inte känts så lockande senaste dagarna då tisdagskvällens förlust i det viktiga bottenmötet med Bergandy renderade i allmän dåligt humör igår, ett humör som delvis även har följt med ända till idag. Det hjälper förvisso inte att gräva ner sig och fotbollen kan inte styra allt, som sambon lätt irriterat påpekade igår när undertecknad gick här och suckade. Samtidigt så är jag nöjd över att ha en sådan tävlings- och prestationsintikt och den dagen då jag inte är besviken och förbannad efter en förlust är dags att lägga skorna på hyllan. 

Hursomhelst är det nu, efter ett par dagars tjurande, dags att lyfta sig i kragen och inse att det är nya dagar med nya möjligheter som står framför en. Ikväll är det träning igen och dessutom spelarmöte, sedan tar vi sats mot lördagens match. Starten på säsongen har varit usel och vi kommer att få slita mycket hårt för att hänga kvar, men det återstår trots allt 14 matcher så det är inte läge att kapitulera än på länge. 

Förutom fotbollen har jag som bekant uppsatsen att tänka på. Den flyter dock på allt bättre och även om jag inte hinner bli klar för att lägga fram i början av juni så känns det ganska bra. I september är det dags för nästa tillfälle att lägga fram den och tanken är att jag gör det då, men ska ändå försöka vara klar nu innan jag beger mig hem mot Kalmar. 

I övrigt är det intet nytt på Alfredssons front här söderöver. Åtminstone inga större nyheter av värde finns att rapportera om, utan i stället nöjer vi oss så här för denna gång.