Egenkärlek
Krönikan som skrevs av mig igår och publicerades på Svenska Fans Milan-sida blev uppmärksammad och har varit det senaste dygnets överlägset mest lästa artikel på Italiensidan. Hittills är den uppe i 2093 läsningar, inte illa :)
Även min gamla kollega på Svenska Fans, som numera är en strålande bloggare åt Eurosport, är negativ till Gattusos beteende på senare tid:
http://www.eurosport.fr/milanosiamonoi_blog66/lismaren-fran-syd_post660301/blogpostfull.shtml
Det blev en krönika
http://www.svenskafans.com/italien/artikel.asp?id=327583
Packa väskan
Gennaro Gattuso går ut och gnäller i medierna över utebliven speltid: "Jag är Gattuso, jag är värd att få spela. Jag är inte den som kom in i truppen sist". Ta ditt gnäll med dig i packningen till Manchester, ta med dig det feta lönekontot du sitter på, skriv på för Man City och ge utrymme för en bättre spelare i Milans trupp.
Jag har haft en tudelad relation till Gattuso. I början av 2000-talet undrade jag hur han kunde få speltid i den rödsvarta tröjan överhuvudtaget, sedan kom de fantastiska säsongerna 2002/2003 och 2003/2004 då såväl Gattuso som hela Milan var lysande. Då var det lätt att älska det sätt som han agerade på när han nästintill på egen hand vann mittfältskampen åt Milan.
Men därefter har det varit alltmer negativa vibbar igen. Gattusos inställning och krigaranda räcker inte till längre då hans brister (taktiskt är han dålig, passningsspelet är uselt och tekniken bristfällig) överskuggar de positiva sidorna. Andra spelare kan nu ta hans bollvinnarroll (Ambrosini, Flamini) och göra ett lika bra jobb kryddat med ett klart mer kreativt och bollskickligt spel.
Dessutom har Gattuso fått en slags storhets på senare tid och verkar tro att han ÄR Milan genom sitt sätt att vara, sina gester och sitt sätt att elda igång publiken. Kul att se på ibland, men alltför ofta bara en detalj i hans spel som verkar ta fokus från själva prestationen på planen. De senaste säsongerna skulle han ha gjort klokt i att tagga ner sina "krigarsidor" och ägna sig mer åt själva spelet.
Kontentan av det hela blir att Gattuso numera är överflödig i dagens Milan och att åsikten från vissa håll om att han är en legend hos de rödsvarta, en riktig bandiera, bara är rent skitsnack. Gattuso är och kommer aldrig att bli en spelare i Milan som kan jämföras med legender som Rivera, Tassotti, Baresi, Costacurta eller Maldini. Tyvärr verkar han tro det själv dock.
Han har alltför ofta satt sig själv före laget och även gjort bort sig rejält på planen (derbyt tidigare i höstas till exempel där han tog en horribel utvisning), samtidigt som hans spelmässiga kvalitéer helt enkelt är för dåliga för ett lag av den här kalibern.
Därför är min åsikt att det bara vore bra om han lämnade redan i januari. En gnällspik med en rejält tilltagen lön som med sina utspel allt oftare hörs och syns i medierna, vilket kan bli ett störningsmoment för lagsammanhållningen, skulle i så fall försvinna från Milanello och det skulle nog vara bra för samtliga inblandande. Särskilt om det blir Manchester City som köper. I så fall får Gattuso spela i Premier League, något som han har önskat länge, samtidigt som Milan kan casha in lite för honom innan hans kontrakt löper ut. I City skulle han också kunna få speltid och förtroende av tränaren Mark Hughes.
Jag skulle minnas både de positiva och negativa sidorna med Gattuso om han lämnade och jag skulle också tacka för de insatser han har stått för. Men som sagt, bäst för alla vore nog om det blev en flytt inom kort.
Rykten tror jag har gjort gällande att ett byte skulle kunna äga rum klubbarna emellan: Gattuso till Man City och Citys Nigel De Jong till Milan. Vore förmodligen säsongens bästa deal. En försenad julklapp som heter duga om det blir verklighet.
Önskelista
Hej Jultomten! Nu är det mindre än en månad kvar till julafton och jag tänkte att det var dags att skriva en önskelista. Jag har en stor önskan som jag hoppas att du kan uppfylla åt mig. Först vill jag bara berätta att jag gör vad jag kan för att sköta mig och vara snäll. Det kanske inte lyckas alla gånger men någon julklapp borde jag ändå vara värd. Hoppas bara att du också tycker det.
På min önskelista har jag skrivit en enda sak som jag hoppas att du kan ordna:
En ny ytterback av hög klass till Milan i januari.
Minst en, gärna två. Men jag vore väldigt tacksam för en, det får räcka så länge. Jag fyller ju år i sommar, då kanske en till kan dyka upp som present.
Hursomhelst hoppas jag att du kan fixa en bra ytterback till mitt rödsvarta favoritlag redan i vinter. För det här går inte längre, jag och många Milanfans med mig är för snälla och trevliga för att vi ska ha gjort oss förtjänta av att lidande behöva se en spelare som Massino Oddo agera ytterback i den vackra Milantröjan. Så snälla, snälla, 
bespara oss detta lidande och gör oss lite glada i juletid.
Jag hoppas inte att det är för mycket be dig om Tomten. Visserligen behöver han vara bra och ha EU-pass, så förstår om det inte blir så lätt. Men i tomtarnas verkstad som man alltid får titta in i på TV på julafton verkar de ju kunna fixa vad som helst.
Om du inte kan ordna det trots allt hoppas jag att du i så fall ringer till Mathieu Flamini (killen på bilden) och talar om för honom att han inte kommer att få en enda julklapp om han inte accepterar att spela back. Säg att om man hellre sitter på bänken i stället för att gå med på att flytta ner från mittfältet till backlinjen så får man inga klappar, för då har man inte varit snäll nog. Då har man i stället tvingat människor med Milansympatier att behöva se Oddo från start och på så sätt fått dem att må dåligt. Det är elakt!
Tack på förhand Tomten!
PS. Jag kan skicka en Milanhalsduk eller en Milantröja som tack om du vill. Du passar säkert i rödsvart! DS.
Nu ska den tas
I övrigt intet nytt på den Alfredssonska fronten. Har haft praktik i sedvanlig ordning de senaste dagarna, tränade fotboll igår, spenderade resten av kvällen i sällskap med älsklingen och idag har jag tillsammans med #17 genomfört ett slitsamt gympass. Känns i kroppen nu vill jag lova och med en otäck spruta som lök på laxen är jag nog helt förstörd imorgon. Men fick i alla fall fika hos #17 med sambo efteråt, något som jag tackar och bockar för.
Nu är det dags att ta tjuren vid hornen och inom kort bege sig bort till hälsocentralen. Må de högre makterna vara med mig, så ska nog det här gå fint trots allt och då kan jag se fram emot en Champions League-kväll hemma hos Marcos. Milan-Marseille, avancemanget ska säkras och skadeglädjen över att Inter blev utspelade igår samtidigt som Liverpool glädjande nog fick lämna Champions League för den här gången kommer då att vara än större :)
. . . . . . . .
Tänk att en människa kan betyda så mycket,
och göra ens liv så underbart <3
Dags igen
Ja dags igen för ett sent kvälls/nattinlägg från min studentetta på Pinnmovägen i Sätra. Jag sitter här i mörkret, tämligen nöjd efter ytterligare en praktikdag och ett gympass och vet med mig att jag borde lägga mig egentligen. Men film (slutet av Rånarna, såg aldrig klart den senast) och förmodligen någon till innan det är dags att släcka samt mitt FM-beroende gör att jag väljer att vara vaken en stund till. Ingen fara på taket heller egentligen då jag ska vara ledig, eller jobba hemifrån, imorgon förmiddag och därmed inte behöver upp alltför tidigt.
. . . . . . . .
Mitt flitiga jag har gjort sig alltmer påmint under den här praktikperioden. Som jag har varit inne på tidigare här i bloggen så har jag blivit i det närmaste pedantiskt strukturerad på sistone (jag har till och med skrivit handlarlapp inför de senaste besöken på ICA...) och jag måste erkänna att jag är ganska nöjd med mig själv. Det känns som att jag har koll på läget både gällande skolan och hushållet (eller vad man ska kalla det) för närvarande.
. . . . . . . .
Finns det då något spännande, nytt eller kontroversiellt att berätta då? Nej, långt ifrån. Helgen fortlöpte lika lugnt som helgerna har gjort senaste månaderna och skönt var det. Uppskattar att vara lugn och, för den delen, tråkig under helgerna just nu när veckorna ändå är så fullspäckade. Enda som hittades på i helgen för min del var att jag och Karin lagade mat (kycklingtacos, mums! efterrätt med glass, varma hallon och chokladsås, än mer mums!) och tittade på film i lördags. I övrigt var det fotboll på tv och lite plugg som gällde bara.
. . . . . . . .
Såg förstås Milan igår också och tre nya, viktiga poäng kunde efter mycket möda och stort besvär trots en usel defensiv och tack vare en bländande offensiv räknas in på kontot. Champions League väntar på onsdag och bara att hoppas att flytet och den fina formen fortsätter. Matchen ska i alla fall ses hos Marcos och vi hoppas på en ny episk fotbollskväll.
Jag fick ett infall och blev ruskigt sugen att få skriva om Milan igen idag, skickade iväg ett svar på en intresseförfrågan angående skribenter till en Milanblogg men insåg sedan innan det var helt försent att jag inte ska ta på mig mer sådant just nu. Därför skickade jag ytterligare ett svar, förklarade att jag fortfarande delvis har lite åtaganden åt Svenska Fans och förmodligen inte kan ta på mig mer. Lät lockande men mitt slutgiltiga svar kommer att bli nej. Jag måste bli bättre på att inte ta på mig för mycket (Nickebo IK:s hemsida, IK Sätras hemsida och Sätrabloggen samt en och annan omgångskrönika på Svenska Fans Italien-sida räcker), det håller inte i längden.
. . . . . . . .
Avslutningsvis önskar #4 sin gode vän och lagkamrat #12 lycka till med allt nu när denne imorgon lämnar Sätragänget för ett tag framöver och drar till Asien samt Australien i fyra-fem månader. Se till så att du kommer hem välbehållen och ta hand om dig på andra sidan jorden. Trevlig resa! 
#4 och #12 gör tummen upp för årets säsong men även
för den sistnämndes stundande upptäktsfärd.
Var mainstream - eller håll käften
"ett av de mest överskattade tv-programmen alla kategorier: Idol. Orka med skrikande småungar, deltagare som tror att de automatiskt blir världsstjärnor för att de syns i TV4 och alla runt omkring som också tror att nya stjärnor är födda..." - så skrev jag på Facebook igår och direkt kom reaktionerna. Jag var bitter och bara avundsjuk på Idoldeltagarna och i den efterföljande kommentarsdiskussionen kritiserades jag tämligen rejält.
Nu är jag inte någon som hakar upp mig på en sådan småsak. Anledningen till varför jag känner att det är ett ämne att ta upp är att här är något som är ett alltmer vanligt fenomen. Nämligen att du så fort du har en åsikt som inte är den stora massans åsikt anses vara bitter, gnällig, tjurig och tråkig. Det är något som jag har börjat störa mig på allt oftare då det numera verkar vara något fult att inte tycka som majoriteten tycker. Man ska helst inte ha avvikande åsikter, inte när det gäller saker som många människor tycker till om. Framförallt ska man inte ha negativa åsikter eller vara kritisk, det är i det närmaste en synd känns som det i dagens samhälle. Är man kritisk till något som de flesta andra är positiva till så klassas man direkt som bitter och grinig. Du ses ner på och förlöjligas nästintill av den stora massan vars individer genast med ett litet hånleende påpekar hur bitter du är och raljerar över hur tråkigt och jobbigt liv man måste ha om man är så negativ.
Argument som "om du inte hade brytt dig om Idol hade du inte skrivit en uppsats om det" ter sig tämligen löjliga. Visst, att jag skriver något om Idol tyder väl å ena sidan på att jag bryr mig om programmet. Men jag har ju å andra sidan aldrig sagt motsatsen heller. Min poäng igår var att jag tycker att Idol är ett överhypat program som inte roar just mig en fredagskväll. Att hela Idolcirkusen är överdriven och ren skit egentligen. Att andra tycker tvärtom stör förstås inte mig det minsta. Exempelvis är min älskade flickvän en av dem som gärna tittar på Idol, så det handlar verkligen inte om att döma någon som inte har samma åsikter som mig. Men det är ju så det verkar vara numera, att tycker du inte som den stora massan ska du helst inte tycka alls. Eller du ska åtminstone inte säga högt vad du tycker. Älskar du däremot Idol, som den stora massan, då kan du gladeligen skrika ut det på Facebook, MSN och andra ställen.
Kontentan av det här är att du ska vara mainstream, följa strömmen och tycka som den stora massan - annars ska du helst hålla käften. Och har du inte vett till att vara tyst då får du helt enkelt räkna med att innan du ens hinner säga "ja ä inte bitter" få en stor, fet bitterhetsstämpel tryckt i pannan.
Men nej, jag är inte det minsta bitter. Bara för att jag har åsikter som ibland går stick i stäv med majoritetens och bara för att jag sågar Idol är jag varken bitter, tjurig eller missnöjd med livet. Varför skulle jag vara det förresten? Jag kan knappast önska mig mer för tillfället. Jag har en underbar flickvän, skolan rullar på, praktiken trivs jag ypperligt på och får goda vitsord, fotbollssäsongen 2009 har varit den mest framgångsrika och roligaste någonsin, jag spelar i ett lag med fantastiska grabbar och vi har oerhört roligt tillsammans, jag känner mig bra tränad, frisk och mår fint. Så som sagt, för att förtydliga: Jag är inte bitter.
Så jävla trött
Jag blir så grymt trött på Aftonbladets och Sportbladets sätt att jobba. Visst, jag erkänner att jag läser tidningen och det ska tilläggas att det finns flera riktigt bra fotbollsskribenter (Wennman framförallt) som skriver för det rosa bladet, men det överskuggas av pajaserna som sätter rubriker och vill locka läsare. Det ska alltid vara någon form av skandal, chock eller sågning. Alltid ska det hittas en konflikt (eller snarare skapas en) och det verkar vara ett krav att det inte ska finnas några andra nyanser än vitt och svart.Idag går det till exempel att läsa om Erik Hamréns första match som förbundskapten. 0-1 mot Italien igår, ingen strålande insats men inte heller en erbarmligt dålig sådan. Så vad gör Sportbladet för att få till sin efterlängtade konfliktsituation? Jo, man låter Lars "Laban" Arnesson, som var förbundskapten mellan 1980-1985 (!), uttala sig kritiskt mot antalet byten som Hamrén gjorde. "Sågas - för alla byten" skriker rubriken ut och jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är bäst att se det som jag har gjort ett bra tag nu: att läsa Aftonbladet/Sportbladet är i alla fall bra träning i att vara källkritisk...
Snälla nån, sluta att måla allt så svart eller vitt och tagga ner lite. Efter nästa landskamp ska ni se att Agda, 87, ges plats i tidningen och levererar nästa Hamrénsågning: - Han använde ett alldeles förfärligt språk i intervjun efter matchen. Nu spelar det ingen roll att de vann, jag känner mig ledsen ändå för den stilige mannen svor vid minst två tillfällen i direktsändning, säger Agda upprört. Rubrik: "Svenskarna rasar - Hamrén är ett uselt föredöme".
Inlägget utan rubrik
Det händer inte alltför mycket som det är värt att berätta om just nu. Träningen drog igång i tisdags som sagt och nu är den rutinen tillbaka med tre träningar i veckan, lite egenträning utöver det och skola/praktik. Lär väl inte bli så mycket annat som får plats på schemat framöver. Men samtidigt som det blir ganska fullbokat nu är det skönt att veta vad man har att göra.
Praktiken rullar på och är för närvarande väldigt lugn. Dock var jag riktigt flitig i onsdags och igår så nu är såväl fältstudien som loggboken klar. Därmed är mina VFU-uppgifter färdiga och till och med redan inlämnade. Skönt att ha det avklarat och bara kunna fokusera på att vara med som lärare de två sista veckorna.
Jag har precis haft vår idrott/hälsa-trea i samhällskunskap nu då den ordinarie samhällsläraren är på seminarium i Uppsala. De jobbar med ett grupparbete om EU så min roll blev ganska perifer då det mest handlade om att ta närvaro, sätta igång lektionen och ge lite kortare instruktioner. Jag har förvisso fått svara på en del frågor, ge lite tips och funnits till hands men inte behövt arbeta ihjäl mig.
Förmodligen tar jag helg redan i eftermiddag då jag egentligen har hela den här veckan avsatt för fältstudier och som sagt redan är klar med den uppgiften. Därmed finns inte mycket att göra imorgon så kan nog tänkas bli en skön sovmorgon i stället.
Så en lugn, ledig dag imorgon med lite uppsatsskrivande hemifrån är vad jag kan se fram emot och därefter inleds en i raden av stillsamma helger. Fredagskvällen tänker jag avsätta åt uppsatsen och sedan runda av med Marseille-PSG för att därefter inleda lördagen med några skär på isen. Sedan blir det väl fotbollstittande med Noa i sedvanlig ordning innan matlagning och film står på menyn i sällskap med Karin.
Ja, så ser de närmaste dagarna ut för er bloggares del. Några fler meningslösa rader om helgen dyker garanterat upp i dagarna, så håll ut.
Lansering av...
Igår drog fotbollstränandet igång igen och då är det förstås dags att även starta upp bloggandet om IK Sätras herrlag på nytt. 2010 års blogg är därmed uppe nu:
http://iksatratio.blogg.se/
Produktiv och tråkig
Jag har gått in i en bubbla av seriositet, noggrannhet och struktur sedan jag började praktiksera på Bauer. Med dagarna fulla av praktik och lite tid över för annat har jag insett vikten av att planera och strukturera upp den fritid som trots allt finns att tillgå. När har jag tid för att tvätta, när behöver jag handla, vilka tider hinner jag träna och så vidare är saker som jag nu tar ställning till på ett helt annat sätt än tidigare. Jag antar att det har blivit lite mer "vuxet" leverne den senaste tiden. Inte alltid så roligt men det känns trots allt skönt att inse att man faktiskt klarar av att vara produktiv när det väl behövs trots att tiden som blir över är knapp.
Jag har säkerligen också blivit ganska tråkig om utomstående får tycka till. Och visst kan jag i så fall förstå dem som tycker det. Behovet av att vara social under helgerna blir inte alls lika stort tycker jag när man dagligen träffar mängder med roliga, trevliga människor på "jobbet", är social dagarna i ända och dessutom träffar ett antal kompisar på kvällarna när det vaknas träning. Därför sitter jag nu här helt själv (oförståeligt för vissa antar jag), klockan har passerat 18 och en lördagskväll som förmodligen helt kommer att gå i enstöringens tecken är på väg att inledas.
Helt offside gällande umgänge är jag dock inte, långt ifrån faktiskt. Gårdagskvällen innebar tvärtom fredagsmys (för att tjata ut ett av allmänheten redan extremt utnött uttryck) med älsklingen. Vi åt gott (svärmor serverade räkor) och kikade sedan på tv, bland annat filmklassikern Broarna i Madison County. En lugn och skön kväll inledde därmed den här helgen.
Idag har inte så mycket gjorts mer än att jag har ätit frukost med Karin, tagit mig ner på stan för lite småärenden, begett mig hem hit till Sätra och sedan sprungit en runda för att vara lite nyttig. Resten av dagen har varit väldigt slapp och så kommer lördagen alltså att fortsätta.
/ Er favorit-enstöring tackar för sig för den här gången.
Uppförsbacke
En varm dusch, lite mat och ett fotbad på det gjorde inte saken sämre och det är med ett stort mått av nöjdhet som jag kommer att lägga mig om någon timme nu. Det kommer kännas imorgon, det är ett som är säkert, men nöjd som en självgod snål smålänning kommer jag att vara... :)
. . . . .
Över lag har den här dagen gått i flitighetens tecken då jag presterade en del när det gäller arbetet med fältstudien innan det var dags för tränandet. Det känns som att jag har grepp om det här nu och kommer att bli klar i god tid utan att för den skull slita livet ur mig. Man kommer långt på ren kvalité, eller vad säger du Lewton? ;)
Imorgon tror jag bestämt att jag väljer att jobba hemifrån på förmiddagen, något som jag kan unna mig då fältstudien är mitt eget ansvar rakt igenom. Kan vara skönt att få det undanstökat genom att sitta hemma i mitt kryp in och intensivskriva i några timmar innan det är dags att bege sig till Bauer.
. . . . .
Till sist vill jag nämna Hannover 96:s målvaktsstjärna Robert Enke. Nu är en fotbollsspelares liv inte mer eller mindre värt än någon annans, men det går inte att undgå att reagera som fotbollsintresserad och bli berörd när en känd fotbollsspelare går bort. Särskilt inte när det som i det här fallet så tragiskt handlar om självmord dessutom.
Jag läste en intervju med Enke i Offside för något år sedan och fick då på allvar upp ögonen för den här skicklige och av storklubbarna eftertraktade målvakten. Han verkade vara en ödmjuk man vars privatliv fått en rejäl törn då han och fruns tvååriga dotter gick bort.
I intervjun lät det dock som att Enke var på fötter igen och såg positivt på framtiden. Men ack så fel den känslan var. Han dolde tydligen sin depression som han nu befann sig i och igår tog han livet av sig. Mycket tragiskt, precis som alla självmord som hemskt nog begås i världen. Det är otäckt egentligen att begrunda hur många som bär på mörka hemligheter och mår väldigt dåligt inom sig utan att visa det och utan att få hjälp. Man får be för att varje självmord på något sätt innebär att arbetet med att motverka dem och arbetet med att hjälpa dem som behöver hjälp går framåt.
Mer funderingar
Angående Zlatans vara eller inte vara i landslaget är det nog inte alltför mycket att hetsa upp sig över än. Han hinner säkerligen fundera och ta ett beslut innan det är dags för viktiga matcher för blågult igen först nästa höst. Trots att han är en världsstjärna och en ruskigt duktig spelare tillhör jag inte dem som fasar över ett nej till landslaget från Barcelonaspelarens sida. Visst vore det tråkigt och en förlust rent kvaitetsmässigt, men vill han inte spela för sitt land så ska han inte göra det heller. Motiverade spelare är bättre än omotiverade stjärnor.
Samtidigt som Zlatan har gjort en del avgörande mål och stundtals briljerat i landslaget ska man komma ihåg att han under långa stunder har varit rent av dålig. Därför tycker jag att det är intressant att fundera på min förre Svenska Fans-kollega Michael Hailes tankar kring det hela, hämtade från hans strålande Milanblogg på Eurosports hemsida.
"Offsidenäsan tackar för sig. Jaha? Låt han vara då, så jävla bra är han inte. Är det en slump att Inter blivit bättre och Barca sämre sedan i somras? Naturligtvis inte.
Nu känns det plötsligt som ett lag man orkar bry sig lite halvt om i alla fall. Nu ska laget plötsligt formas snarare än birollsinnehavarna bakom en stjärna."
Jag håller till viss del med. En bra spelare med extremt hög högstanivå anser jag att han är, men det finns ett flertal exempel på situationer där en storstjärna har lämnat sitt lag och det laget då har börjat spela bättre. Så jag skulle långt ifrån ge upp hoppet för svensk landslagsfotboll om vår största profil väljer att bara spela för Barcelona framöver.
. . . . . .
Det blev ett mycket bra och givande gympass för mig och #17. Tyvärr verkar #12 mycket upprörd över att vi struntade i honom och tränade innan hans jobbardag tog slut, men det får han köpa. Är man yngst i gänget får man anpassa sig... ;)
Jag känner mig riktigt duktig efter dagens insatser faktiskt och ska inte klaga över någonting egentligen. Varför göra det, speciellt inte efter morgonens samtal med CSN. Har märkt att jag till min förvåning och frustration inte har fått något studiemedel i höst och ringde därmed för att söka svar på varför idag. Svaret var enkelt: Du har glömt att skicka in din studieförsäkran. Därmed är det också enkelt att lösa det hela och ännu bättre: När jag har skickat in den ligger hela höstens studiemedel och väntar på att föras över till mitt konto. Inga nudlar till mat närmaste tiden...
Nu dags att lämna datorvärlden för idag och umgås med älsklingen.
På återseende.
Se till så att åsnan vill dricka
Det går att ge en kille ett par fotbollsskor, men han måste vilja spela själv.
Det går att ge en vacker tjej en bukett blommor, men hon måste vilja besvara gesten.
Det går att ge eleverna en trave papper och böcker, men de måste vilja läsa och vilja lära sig.
För att ta några exempel. Just ur lärarsynvinkel tycker jag citatet är än mer passande och intressant. Inte minst märks det nu när jag är på praktik hur enormt viktig motivationen är hos eleverna. Det handlar minst lika mycket om att hjälpa dem på traven med motivationen och viljan som att lära ut ren kunskap till dem. De måste som sagt vilja själva för att kunna ta till sig det man lär ut.
. . . . . .
I övrigt är det inte mycket nytt. Ingenting alls egentligen rättare sagt. Allting rullar på, praktiken är oerhört lugn just nu då våra tvåor är ute på prao (praktik kanske det heter för dem också, men det låter roligare om man behandlar dem som små barn...:P) och därmed styr jag bara med att sammanställa och skriva rent min fältstudie. Dessutom ska jag (jag lovar) skriva klart min specialpedagogikuppsats inom de närmaste två veckorna innan praktiken rundas av med två "riktiga" arbetsveckor igen.
Förhoppningsvis håller jag min tidsplan och får de mesta undanstökat inom en överskådlig framtid. Det gäller bara att jag håller uppe motivationen. Något som inte alltid är det lättaste, FM har blivit som en drog just nu...
Bästa idag förutom citat ovan är att jag i morse hittade och laddade hem Marseille-Lyon från i söndags. En toppmatch som slutade 5-5 och som jag känner att man bara måste se.
Bra är det även att det nu vankas träning. #17 står beredd nere vid Gävle Kraftsportcenter och det är dags för mig att bege mig dit. #12 (bilden) kommer dock inte att ansluta idag då han uppges vara upptagen med jobb till fyra och har framfört sina klagomål, mycket högljutt, över att vi väljer att träna utan honom. Men det är bara för vår målvaktsstjärna att bita i det sura äpplet och inse att han i det här fallet inte är oumbärlig... :)
Lyckad helg
Den här helgen går inte att klaga på så här långt. Enda kritiken som går att framföra mot den är att den har gått alldeles för snabbt. Dock har en del roligt hunnits med och precis som de senaste veckorna har helgen varit klart lyckad.
Det är inte mycket nytt på fronten just nu men det känns skönt att allt rullar på som det ska. Ensam-hemma-kväll i fredags med filmer och FM som tidsfördriv följt av skridskoåkning, fotbollstittande och myskväll med tacosfixande och film tillsammans med Karin är ingredienserna som har bakats ihop till att bli den här helgen. Inga konstigheter och inga stoppa-pressarna-händelser men likväl riktigt trevligt, roligt och bra på alla sätt.
Jag ska förstås inte heller glömma dagens mysiga uppvaknande som efter att Karin dragit till jobbet följdes av ett flitigt löppass och lite styrketräning med Jonas. Fem kilometers löpning var en bra start på dagen och berättigade sedan mig att ligga framför tv:n under eftermiddagen.
Milan gjorde vad de skulle men verkligen inte mer mot Lazio och tog tre poäng, vilket förstås alltid får ses som prio ett, borta mot Lazio. Långt ifrån någon rolig eller imponerande insats, men likväl tre poäng och det är vad som räknas. Tyvärr fortsatte fotbollsdagen inte lika bra när äckliga Djurgården hängde kvar och Chelsea slog United, men dagens överlägset viktigaste match hade ju redan checkats av med bra resultat.
Nu gick Noa precis härifrån och resten av kvällen kommer att spenderas framför Inter-Roma och datorn med fötterna i ett varmt, skönt bad. Synd att klaga, för att använda en av mina favoritfraser.
Operation Cantona
Den här dagen har varit en bra veckoavslutning av ytterligare en rolig, givande och lyckad praktikvecka. Förutom att veckan har varit positiv då eleverna har gjort ett mycket bra jobb och jag har känt att de har gjort framsteg så slutade vi några timmar tidigare än vanligt idag. Inte direkt så att man tackade nej till det.
När jag kom hem bänkade jag mig framför tv:n och upptäckte till min stora förtjusning att jag under vardagarna har tillgång till Canal Plus nya SF-kanalen som enbart visar svenska filmer. Vardagarna innebär SF-kanalen, kvällarna och helgerna Canal Plus Sport. Perfekt upplägg tycker jag och upptäckten av att jag hade den kanalen blev inte sämre av filmerna som visades. Först Livvakterna, som jag nästan hann se hela utav, och därefter klassikern Kådisbellan. Därmed har redan två filmer klarats av och minst en till blir det innan jag kryper till sängs för idag.En sista sak som jag inte ska undgå att nämna är onsdagskvällen. Den tillbringade jag med Karin och jag blev både bjuden på mat och bio av min älskling. Först köpte vi med oss lite god mat hem, sedan avnjöt vi det innan vi begav oss ner till bion och på 7:an såg Looking for Eric. Hade ingen aning om ens vilken vi skulle se, mer än att vi skulle till 7:an, och blev inte direkt ledsen när jag insåg att det var den med Eric Cantona i en av rollerna :)
Filmen var riktigt sevärd måste jag säga och det långt ifrån enbart för att den innehöll några härliga fotbollsklipp från Cantonas glansdagar. Den hade både mycket humor och ett budskap i sig och skiljde sig lite (liksom de flesta filmer på 7:an antar jag) från de "vanligare" filmerna man oftast kikar på. Klart godkänt betyg får den av mig och såväl jag som Karin var nöjd med kvällen.
. . . . . . .
"Lucky I'm in love with my best friend" <3
Praktik och träning
Utanför "arbetstiden" hinns det inte med så mycket nu när det är långa dagar på Bauer, men just den här veckan har ändå burit med sig en del vettigt. Bland annat två riktigt sköna gympass som gör att man kan sitta här med hyfsat gott samvete nu. Nicko, Jonas och jag var på kraftsportcentret och jobbade på bra i tisdags och igår var det dags för höstens första träningspass här på Sätragymmet. #17 vek ner sig den gången och hade någon luddig anledning att inte träna, men jag och #12 var flitiga. Det sägs dock att #17 faktiskt gymmade före jobbet idag så han ska inte få mer skit här nu... :)
Sportmässigt har annars veckans höjdpunkt förstås varit Milan-Real Madrid. Återigen gjorde de rödsvarta en bra insats och med en bättre domarinsats hade tre poäng varit i hamn. Men en poäng var inte fy skam det och rent spelmässigt och prestationsmässigt så såg det riktigt lovande ut. Hoppet börjar sakta tändas igen, om än lite väl naivt i ett så här tidigt skede när det gäller de positiva tendenserna.
Ett år av lycka
Igår var det en riktigt speciell dag för mig och älsklingen. Det var nämligen exakt ett år sedan vi blev tillsammans igen och vi firade därmed ettårsdag. En dag som såväl inleddes som avslutades på allra bästa sätt.
På morgonen blev jag så grymt uppassad med frukost på sängen, trots att Karin inte började förrän tolv och med gott samvete hade kunnat sova vidare. Men jag klagade förstås inte för hennes till synes nyfödda morgonpigghet :)
På kvällen var det sedan min tur att bjuda tillbaka med lite blommor, choklad och tända ljus. Det blev en mysig kväll hemma hos mig i lugn och ro med slappande och filmtittande. Det räckte alldeles utmärkt för att det skulle bli en suverän ettårsdag för oss och vi kunde somna gott båda två efter det.
Det har varit ett år fyllt av glädje, lycka och vi har en mängd underbara minnen från året som har gått. Jag kunde verkligen inte ha varit lyckligare och har inte upplevt en bättre tid än den mellan 2/11 2008 och 2/11 2009. Det tack vare dig hjärtat.
Det finns egentligen inte ord som räcker till för att beskriva hur mycket du betyder för mig.
Jag älskar dig Karin <3
