Var mainstream - eller håll käften
"ett av de mest överskattade tv-programmen alla kategorier: Idol. Orka med skrikande småungar, deltagare som tror att de automatiskt blir världsstjärnor för att de syns i TV4 och alla runt omkring som också tror att nya stjärnor är födda..." - så skrev jag på Facebook igår och direkt kom reaktionerna. Jag var bitter och bara avundsjuk på Idoldeltagarna och i den efterföljande kommentarsdiskussionen kritiserades jag tämligen rejält.
Nu är jag inte någon som hakar upp mig på en sådan småsak. Anledningen till varför jag känner att det är ett ämne att ta upp är att här är något som är ett alltmer vanligt fenomen. Nämligen att du så fort du har en åsikt som inte är den stora massans åsikt anses vara bitter, gnällig, tjurig och tråkig. Det är något som jag har börjat störa mig på allt oftare då det numera verkar vara något fult att inte tycka som majoriteten tycker. Man ska helst inte ha avvikande åsikter, inte när det gäller saker som många människor tycker till om. Framförallt ska man inte ha negativa åsikter eller vara kritisk, det är i det närmaste en synd känns som det i dagens samhälle. Är man kritisk till något som de flesta andra är positiva till så klassas man direkt som bitter och grinig. Du ses ner på och förlöjligas nästintill av den stora massan vars individer genast med ett litet hånleende påpekar hur bitter du är och raljerar över hur tråkigt och jobbigt liv man måste ha om man är så negativ.
Argument som "om du inte hade brytt dig om Idol hade du inte skrivit en uppsats om det" ter sig tämligen löjliga. Visst, att jag skriver något om Idol tyder väl å ena sidan på att jag bryr mig om programmet. Men jag har ju å andra sidan aldrig sagt motsatsen heller. Min poäng igår var att jag tycker att Idol är ett överhypat program som inte roar just mig en fredagskväll. Att hela Idolcirkusen är överdriven och ren skit egentligen. Att andra tycker tvärtom stör förstås inte mig det minsta. Exempelvis är min älskade flickvän en av dem som gärna tittar på Idol, så det handlar verkligen inte om att döma någon som inte har samma åsikter som mig. Men det är ju så det verkar vara numera, att tycker du inte som den stora massan ska du helst inte tycka alls. Eller du ska åtminstone inte säga högt vad du tycker. Älskar du däremot Idol, som den stora massan, då kan du gladeligen skrika ut det på Facebook, MSN och andra ställen.
Kontentan av det här är att du ska vara mainstream, följa strömmen och tycka som den stora massan - annars ska du helst hålla käften. Och har du inte vett till att vara tyst då får du helt enkelt räkna med att innan du ens hinner säga "ja ä inte bitter" få en stor, fet bitterhetsstämpel tryckt i pannan.
Men nej, jag är inte det minsta bitter. Bara för att jag har åsikter som ibland går stick i stäv med majoritetens och bara för att jag sågar Idol är jag varken bitter, tjurig eller missnöjd med livet. Varför skulle jag vara det förresten? Jag kan knappast önska mig mer för tillfället. Jag har en underbar flickvän, skolan rullar på, praktiken trivs jag ypperligt på och får goda vitsord, fotbollssäsongen 2009 har varit den mest framgångsrika och roligaste någonsin, jag spelar i ett lag med fantastiska grabbar och vi har oerhört roligt tillsammans, jag känner mig bra tränad, frisk och mår fint. Så som sagt, för att förtydliga: Jag är inte bitter.
