Dagen efter
Var inte så mycket dagen efter när det gällde hur jag mådde i lördags när jag jobbigt tidigt (07.15) vaknade upp på soffan hos Bentzer. Hade inte druckit allt för mycket under fredagskvällen även om det blev en del festande (för första gången på två månader faktiskt) och brukar klara mig bra, så slapp må dåligt. Men dagen efter en riktigt kunglig KBK-kväll var det i alla fall.
Beslutade mig för att tidigt lämna Bentzers lägenhet (för lat för att städa var jag, det bör nog erkännas) och tog bussen ut till Sätra för att hinna vara hemma i ett par timmar. Därefter var det stan som gällde igen för lunch med nämnde Bentzer och fredagskvällens stjärna, Robin E (bilden). En riktigt lysande trio gled därmed in och slog sig ner på Nian runt halv ett-tiden. För egen del är det nästan alltid lasagnen där som gäller och så även den här gången. Något som visade sig vara ett bra val då den som vanligt smakade riktigt gott.
Efter ätandet och lite tippande begav vi oss hem till Bentzers lägenhet återigen. Där stod Chelsea-Manchester United, godis och chips på schemat. En helt okej lördagseftermiddag det :)
För andra gången den här dagen tog jag mig sedan hem till Sätra. Nu till fots då det underbara vädret inbjöd till en promenad genom Boulognern. Strålande solsken och riktig vårvärme var inte direkt fel om man säger så. Att mina nya skor ännu inte är ingångna och därför ger mig värk i fötterna varje gång jag använder dem kunde jag lätt köpa då promenaden verkligen var värd att gå. 
Blev ingen lång vistelse hemma innan det på nytt var dags att ta bussen in till stan. Bentzer och Robin stod återigen för sällskapet då vi besökte Interpol och Bentzers lägenhet (för hundrade gången under helgen typ...) för lite hockeytittande i form av Stanley Cup och för mer allmänt snackande. Som om vi inte redan fått nog av det under helgen :)
Satte mig på bussen hem vid 23.20 och var på väg från Sätra Centrum till min lägenhet när det visade sig att jag hade en väldig tur den här kvällen. Fler än jag var nämligen på väg hemåt i kvällsmörkret (en väldigt speciell och betydande person) och då tajmningen var perfekt så blev det turligt nog en mysig promenad och avslutning på lördagskvällen i bra sällskap, samt ett lika mysigt och trevligt uppvaknande på söndagsmorgonen. Ibland har man turen med sig :)
Lagfest när den är som bäst
Kvällens inleddes redan klockan 17 med bowling. Hade inga höga förväntningar direkt då jag brukar vara totalt oduglig när det gäller den ädla sporten. Dessutom hade dagen så långt varit en dag med en del motgångar så humöret var kanske inte det bästa. Men ack så snabbt det ändrades :)
Kan långt ifrån påstå att jag var nån stjärna när det gällde bowlandet. Men riktigt kul var det. Lite öldrickande, bowlingspelande och massa skratt och glada upptåg bestod timmarna i bowlinghallen av. Synd att klaga då. Tror bestämt att jag var bäst (minst dålig kan man också säga...) av oss fyra på vår bara. Inte så svårt att slå Parre, Bentzer och Jim förvisso... ;)
För att inte bli allt för långrandig med bowlingreferatet ska jag försöka sammanfatta de mest uppseendeväckande och roligaste händelserna från besöket i bowlinghallen.
Kvällens snyggaste slag...
...stod Tenggren för då han halkade och gled in tre-fyra meter på banan. Riktigt tjusigt faktiskt.
Kvällens sämsta slag...
...bidrog Parre med när han tappade klotet i pendelrörelsen och kastade det bakåt :) Tur bara att ingen KBK:are stod i vägen (ingen annan heller för den delen). Kunde blivit en något oturlig skada på någon stackare annars.
Kvällens lögnare...
...måste ha varit vår käre lagkapten Pär J. För så bra som han spelade bowling börjar man ju ana att det inte är problem med knäet som har hållit honom borta från fotbollsträningarna den senaste veckan... Har nog blivit ett antal extra träningstimmar i bowlinghallen för PJ:s del medan vi andra har spenderat tiden på Korsnäsvallen ;)
Kvällens vadslagning...
...förlorade jag då Huge-Robin, vårt senaste nyförvärv, såg till att spela till sig en drink. En drink som jag dock slapp att bjuda på då han aldrig hängde med till krogen till slut. I alla fall så gällde vadet bästa serien av två och tur/skicklighet (ena sekunden hade han varit en grym bowlare tidigare i livet, andra sekunden hade han knappt aldrig bowlat, allt enligt egen utsago) såg till så att Robin sopade hem det hela tack vare fyra raka strikes i serie två... Aja, den segern kunde han vara värd. Rolig kille det där :) (fast vi ser sammanbitna ut på något sätt här på bilden)
Kvällens löfte...
...ska Bentzer allt se till att hålla. Med andra ord ska han raka sig och bli totalt kal på hjässan lagom till försommarvärmens intåg. Så går det när man totalt underskattar min bowlingförmåga (iofs förståeligt). "Slår han en strike nu ska jag raka av mig allt hår" lovade tydligen Bentzer inför ett av mina slag. Och vad gör man då, jo slår en av sina två strikes givetvis :) Synd bara att frisören som Parre och Bentzer var inne hos efter bowlingen inte hade tid att stå för klippningen. Får bli av den här veckan i stället..
Kvällens stjärna...
...utan tvekan nämnde Huge-Robin. Åtminstone om man frågar det stora gänget småungar som skulle ha barnkalas och stod och vänta för att få spela efter oss. Hos dem gick Robins bravader verkligen hem och det var nästan så att han fick stå kvar för att skriva autografer efteråt. Är man stjärna så är man :)
. . . . . .
Efter bowlandet gick vi vidare till McGills för att äta. Ruskigt god mat var det och inget fanns att klaga på. Stämningen blev allt högre och likaså ljudnivån. Vi vid vårt bord - jag, Mange, Södergren, Olovsson (bilden), Jim och coach Johnny - höll oss ganska lugna samtidigt som vi passade på att snacka om allt mellan himmel och jord. Blev några timmar på McGills innan Olovsson, Danne och jag avslutade vår vistelse där med att stämma in i en alldeles makalöst vacker version av Lasse Berghagens (förövrigt Olovssons absoluta favoritartist) Han tog av sig sin kavaj. Därefter lämnade vi stället (medan de övriga gästerna i det närmaste torkade tårarna, så rörda blev de av vår sång) och fortsatte ut i en ljummen Gävleafton.
Efter ett kort stopp på Bishops, varför vi nu skulle dit vet jag inte, hamnade vi hos Bentzer på Söder där det var upplagt för mellanfest. I princip hela laget ramlade in efter hand och det kunde förstås inte bli annat än lyckat. Kul för Bentzer att städa där dagen efter bara, såg minst sagt för jävligt ut. Mest Wirtz och Nordqvists fel, de var de mest flitiga popcornätarna och likaså de mest flitiga när det gällde att drälla ner popcorn på golvet, i soffan, ja överallt. Men det kunde Bentzer nog stå ut med, med tanke på hur kul festen var.
Framåt natten började folk bege sig mot centrum igen och för nästan alla blev destinationen Heartbreak. Sportchef-Stolpen, tränar-Johnny, jag, Södergren och Bentzer slog följe och väl på krogen återfanns de flesta av KBK:arna. Blev även där en rolig och lyckad afton.
Avslutade sedan kvällen/natten med mat från Södergrillen i sällskap med Bentzer och fick sedan lite välbehövlig sömn på soffan hemma hos samme man. Sammanfattningsvis kan sägas att det var en mycket lyckad och trevlig kväll, det tror jag samtliga KBK:are stämmer in i. Nästan samtliga i alla fall, vissa kanske inte minns så mycket... ;) När det gäller det sista så kan jag bara säga ingen nämnd, ingen glömd (eller ingen utelämnad i offentligheten snarare)... ;)
Det sägs att festkommittéen redan planerar för en ny KBK-kväll. Bara att hoppas att vi fortsätter på samma inslagna och framgångsrika väg då.
Som det känns nu
Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här
nu kan det vara försent, att säga som det är
Jag testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
och jag har försökt att fånga den andra men har aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans, så jag säger det rakt ut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära, vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
Jag försöker att träffa andra men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig men det är inte så lätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
och jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
http://www.myspace.com/melissahornmusik
Dags igen
Har inte varit någon uppseendeväckande vecka hittills. Inte ens nära faktiskt, inte mycket har hänt som läggs på minnet. Ska försöka sammanfatta lite ändå, mest för sakens skull.
Måndag:
Mamma lämnade Gävle för hemresa mot Smålandsskogarna och själv begav jag mig ut på en något kortare resa till fots med högskolan som mål. Gruppträff för vår del och som vanligt blandade vi flitigt arbete med en massa skitsnack och annat meningslöst tidsfördriv.
Träning och det var en träning som vilken annan i mängden. Ganska kul var den dock, mycket spel- och inläggsövningar som föll undertecknad väl i smaken. Tyvärr åkte vi i vårt lag på en svidande förlust i det avslutande spelet. Men är inte lätt när man möter Robin "Rooney" Eriksson :)
Får passa på att gratulera Brännström som tog körkort under veckans först dag. Bra jobbat grabben!
Tisdag:
Intressant föreläsning om mobbning för förmiddagen och därefter ett besök på Borgis för att styra upp den stundande praktiken. Träffade i alla fall en väldigt trevlig elev innan Brännström plockade upp mig för en tur hem hit till Sätra :)
Även Bentzer fanns med i bilen och efter att ha ätit och tjatat lite hemma hos mig begav vi oss mot Korsnäsgymmet för ett ganska tufft träningspass. Eller ja, Brännström mumlade något om en förkylning som inte ville ge med sig och hoppade över gymmandet. Men jag ska inte klaga, han ställde upp som chaufför och det var ju bra det :)
Från gymmet med buss till stan (Brännström hade sagt upp sig som chaufför för dagen) och en tur på stan med Bentzer som skulle inhandla skor. Så mycket mer fick vi inte uträttat.
För egen del mötte jag sedan upp med den där trevliga eleven och fick därmed sällskap på promenaden hem. Så en bra tisdag får man allt säga :)
Tråkiga nyheter hemifrån den här tisdagen. Hoppas att du kommer tillbaka till fotbollsplanen Mackan, trots att det är tufft nu. Kämpa på!
Onsdag:
Ingen skola men trots det högskolan en vända för att återigen styra upp praktiken (strular lite, men ska nog lösa sig hoppas jag). Hann även med en kopp kaffe (obligatoriskt om man besöker kaffeterian, åtminstone som jag ser det) och lite fotbollssnack med Andy och SIF-Olofsson. Andy för övrigt mentalt knäckt och med en natt utan sömn bakom sig efter Riises vackra självmål för Liverpool mot Chelsea kvällen innan. Var nästan lite otäckt att bevittna det i Andys lägenhet, fruktade för min egen säkerhet när sakerna börja flyga omkring då den gamle Vimmerbyraggaren levde ut sin frustration.
Hade förövrigt (är det ett eller två ord förresten?) återigen nöjet att få sällskap av den trevliga Borgiseleven, den här gången på väg till skolan. Tur man har ibland... :)
Träning sen på kvällen. Möte först, ett riktigt vettigt sådant där vi tog upp en massa saker inför den stundande seriesäsongen. Drar igång nästa vecka och nu har vi klarhet i det mesta. Blir dyrt om man (som jag ibland) har svårt att knipa igen käften på planen. Böter för onödiga varnar, som för snack, och om mobilen ringer under matchsamling. Böter även om man missar en träning utan att höra av sig. Bra det tycker jag, känns som att vi har en seriösare inställning i truppen i år och jag tycker att det är helt rätt med såna regler.
Blir nog en dyr säsong för Bentzer dock, han har en tendens att skrika könsord (åtminstone på träning) efter varje mål han släpper in... :)
Torsdag:
Tredje dagen i rad med trevligt promenadsällskap inledde den här torsdagen. "Offrade" mig och gick upp tidigare bara för den promenadens skull, men det kanske det var värt ;)
Därefter en lååång skoldag som faktiskt var ganska givande. Hade lektion med nuvarande lärare som delade med sig av vad de kan om yrket under förmiddagen och därefter var det dags för seminarium igen. Däremellan hann vi med en sedvanlig lunch på högskolan. Som vanligt satt vår grupp samlad och spenderade tiden med att förutom att äta snacka skit och småtjabba med varandra. I skottgluggen idag var framförallt Petra för hennes gotländska dialekt, faktiskt värre än min småländska ;)
Imponerade stort (eller åtminstone smått) på vår grupp genom att komma med en lysande frågeställning till nästa veckas seminarium. Kloker insåg att hon hennes roll som gruppens klokaste medlem var hotad ;)
Har inte gjort så mycket mer än efter att skolan var slut för dagen. Gson hade vägarna förbi och klättrade via balkongen in på en kopp kaffe :) Därefter beslöt vi oss för en promenad i Sätra i det strålande solskenet. Sen har kvällen bestått av ett antal samtal hem för att följa NIK:s match mot Böda/Högby (skön 3-0-seger) och webradiolyssnande på MFF-Norrköping. Bara hoppas de håller ledningen nu de himmelsblå.
Dags att runda av för nu. Avslutar med en bild (kan inte låta bli) på mina nya Pumaskor. Måste erkänna att jag tycker att de är grymt snygga ;)
Målrikt mot Strömsbro
. . . . . .
Efter lördagens förlust var vi förstås revanschsugna, eller nej förresten, vi borde ha varit riktigt revanschsugna men det såg långt ifrån ut så till en början. Fullständigt värdelösa var vi under stora delar av första halvlek. De första minuterna såg okej ut, men sen började vi krångla till allt, spela svårt, visa brist på inställning och stå fastväxta i stället för att röra oss. Strömsbro som var söndagens motståndare hade mycket väl kunnat ta ledningen (de borde ha gjort det) på någon av alla hörnor de skapade, men stolpen och en alert Parre i målet räddade oss.
Defensivt var det okej även om vi hade alldeles för stora avstånd mellan lagdelarna. Strömsbro spelade inte sig till så många chanser, men var farliga på fasta situationer och det var långt ifrån rättvist att vi ledde efter första halvlek. För ledde gjorde vi otroligt nog med inte mindre än 4-0 (Basse 3, Petta 1). Vi bjöds på ett par mål och fick med oss det flyt som var emot oss under lördagen. Men konstig känsla att leda med 4-0 och vara överens om att vi hade spelat bedrövligt.
Höjde oss dock rejält i andra. Började äntligen springa lite för varann och man märkte tydligt vilken skillnad det blev när vi satte lite fart på boll och ben. Basse gjorde sitt fjärde mål för dagen, Brännström nätade snyggt efter en fin framspelning av Mange och den sistnämnde fann även han nätet. Riktigt snyggt mål faktiskt efter dagens bästa anfall. Olovsson ut till mig, upp på Jim, tillbaka till mig, djupledsboll på Jim ute till vänster, bollen vidare ut till Basse, inspel snett bakåt till Mange och mål :) Fint att få avsluta en från början bedrövlig match på ett bra sätt. Och inte fel att vinna med 7-0 heller.
Laget för dagen:
Parre - Pär J, Brännström, Olovsson, Affe - Mirza, Mange, Admir, Jim - Petta, Basse.
Basse bör berömmas lite extra efter fyra mål. Hela laget höjde sig också som sagt i andra halvlek, kanske framförallt Brännström som tog klivet upp på innermittfältet.
Godkänt betyg för egen del även den här gången. Vänsterback under runt 85 minuter och i andra halvlek var det faktiskt riktigt kul att spela boll. Kunde bidra lite offensivt och var så när att göra mål till och med. Efter en ribbträff som vänsterback tidigare under försäsongen fyllde jag på och sköt knappa decimetern utanför bortre stolpen den här gången. Nära nära, men inte tillräckligt. Bara att ta nya tag.
Träning nu och lite mer bloggande efteråt. Har förresten lagt in en del bilder från helgen här:
http://alfredsson86.bilddagboken.se/
Jag syns knappt, men gör ett tappert försök (tror det lyckades) att stoppa ett Strömsbro-anfall i första halvlek.
Lugn lördag
. . . . . .
För motståndet den här lördagen stod Arbrå BK, division 4-lag från Hälsingland. Blev en startplats till höger i backlinjen den här gången i ett lag som för dagen såg ut som följer neranför här.
Bentzer - Affe, Pär J, Brännström, Danne - Enes, Petta, Admir, Jim - Mossberg, Basse
Vi inledde riktigt bra och tryckte tillbaka gästerna, särskilt första 10. Gick bra för egen del också då, följde med upp en del i anfallen och det kändes bra. Men trots ett kompakt spelövertag lyckades vi inte få in bollen. Vi skapade chanser men brände, som så många gånger förr. Bakåt var det däremot riktigt stabilt, förutom en ynka gång då vi tappade markering och helt plötsligt låg vi under med 1-0. Något som också var halvtidsresultatet.
Kändes konstigt att vara i underläge med tanke på att vi hade ett sånt övertag. Något som gjorde att vi förstås hade gott hopp om att vända efter paus. Matchbilden var precis densamma som i första, ett totalt överlägset KBK som febrilt jagade en kvittering men som brände chanserna och hade svårt att komma till avslut. Vi var alldeles för tama och när Bentzer missbedömde en hörna, Arbrås enda chans dittills i andra, var i stället 0-2 ett faktum. 0-3 kom på en kontring som ett brev på posten när vi tryckte på men blev för nonchalanta bakåt.
Sammanfattningsvis en ganska konstig match att spela. Spelmässigt såg det helt okej ut från vår sida stora delar av matchen, samtidigt som vi trots tre baklängesmål kändes stabila i defensiven. De skapade inte mer än tre riktiga chanser egentligen. Hade vi bara fått hål på dem tidigt i matchen hade det nog blivit en helt annan historia. Men det går ju som bekant ut på att göra mål för att kunna vinna, något vi inte lyckades med. För egen del blir betyget liksom för laget godkänt, varken mer eller mindre. Svårt att direkt hylla någon KBK:are efter matchen, men Pär J stod i alla fall för en stabil insats som mittback. Bäst i KBK för dagen i mitt tycke.
. . . . . .
Stryk för mitt gamla NIK i premiären hemma. Dryg fotbollslördag med andra ord. 2-4 borta mot Blomstermåla var inte direkt den starten man hade hoppats på.
. . . . . .
Resten av lördagen bestod sedan av tacosätande, godis och tv-tittande. Lagom slappt och skönt, passade bra efter fotbollen. Inte så mycket mer att berätta om angående lördagskvällen. Dock trevligt att höra att vår nämnde lagkapten Pärra J tar ansvar för sina lagkamrater och värnar om deras bästa även utanför planen :)
Brännström, Pär, Jim och jag (nr 3)
Kaffe och hockey
. . . . . . .
En som däremot inte verkar vara nöjd nu är min käre lagkamrat Pär Johansson. Direkt efter HV:s segermål ramlade följande mess in i inkorgen.
"Då var det avgjort, smutsig hockey tar över elitserien med Lance Ward i spetsen. En till busliga i Europa. Tragiskt är det enda ord jag kommer på."
Svarade PJ och passade på att låta lite nöjd, var på ytterligare ett bittert mess från en för tillfället bitter människa inkom.
"Jag förstår att du tycker att det är bra när ett spelförstörande lag vinner. den här vinsten är lika bra för svensk hockey som Greklands EM-vinst var för europeisk fotboll".
Skönt att få ta del av kapten Johanssons bitterhet ibland :)
. . . . . . .
Inte mycket nytt från veckan. "Vi fem" höll i seminariet, eller delar av det, igår och gjorde det faktiskt riktigt bra. Fick beröm av läraren som uppenbarligen var mycket nöjd med oss.
Börjat ändra lite namn inom vår grupp förresten. Miss Koskenkorva lever inte riktigt upp till de klassiska fördomarna om finländarna och kommer därför att byta namn. Frågan är bara till vad. Vi var inne lite på Snövit och de sju dvärgarna-tema i vår grupp och i så fall blir det nog Kloker för hennes del :) Både äldst och smartast i gruppen, så det passar. Själv vet jag inte riktigt vad jag i så fall ska heta. Diana däremot får vara både Glader och Toker, hon kommer alltid med sköna kommentarer och är alltid glad :)
Dök upp en solklar kandidat till att vara Butter i torsdags också. Vissa kan verkligen se ut som att de både har sålt smöret och förlorat pengarna... Klass-Jesus klev också fram och tog på sig en roll som någon som verkligen stod över oss andra (i sina egna ögon alltså). Kul kille det...
. . . . . . .
Lite underhållande är det faktiskt att Södergren har lyckats beställa mobilt bredband i sömnen. Det är inte alla som har gjort faktiskt :)
. . . . . . .
Några citat från den gångna veckan:
"Jag åt ett rått ägg på nollningen första året"
"Va? Ett råttägg? Jag visste inte att råttor la ägg?"
* * *
"Det är så bra spelat så jag får stånd"
* * *
"Han har varit snäppet bättre än en läskback"
. . . . . . .
Bittre kapten Johansson ringde nyss. Fint att höra från honom igen :) Tillbaka från knäskadan förresten, bra för oss det. Tur att det inte var värre. Imorgon tar vi nya tag mot Arbrå BK hemma på Korsnäsvallen. Dags att börja ladda för den matchen nu och sova gott. Gonatt!
Klass 9A volym 2
Vi börjar med en liten introduktion för nytillkomna läsare, så att ni får ett litet hum om vad jag egentligen snackar om. Som bekant, för många i alla fall, pluggar jag sedan drygt 1,5 år tillbaka här i Gävle till gymnasielärare (medielärare och troligtvis svensklärare blir det av mig till slut, hoppas jag). Under våren nu läser alla vi lärare som började ht 06 något som kallas AU2 (allmänt utbildningsområde). Vi lär oss att bli lärare, kan man säga. Kanske inte låter så kul (är det inte heller alla gånger...) men det finns ändå en del roliga episoder att berätta om. Så håll till godo nu ett antal veckor framöver.
Som en liten mjukstart tänkte jag göra er bekant med de karaktärer som lär dyka upp här vecka efter vecka.
Så vi börjar med en liten "roll-lista".
Vi fem - min studiegrupp som jag jobbar med då vi varje vecka jobbar mycket i smågrupper. Återkommer till Vi fem senare i det här inlägget.
Den osynlige - är en person som knappt ens syns, men som ändå på något sätt ofta blir vårt samtalsämne när "Vi fem" äter lunch tillsammans. Inte dåligt det, för att vara osynlig...
Besserwissern - fick sitt smeknamn tidigt av mig då han tog enorm plats de första lektionerna. Har taggat ner betydligt numera men får ändå ha kvar namnet, då han stundtals gör sig förtjänt av det.
Mammaligan - av namnet att döma förstår ni nog vad dessa människor har gemensamt. Har också taggat ner, från att ha varit en samling bestämda och småtjuriga personer, men förtjänar ändå detta namn, utan tvekan.
Hunden - behöver inte beskriva den här personen så mycket, räcker gott och väl med bilden nedan för att förstå vad jag menar (likheterna är nämligen slående).
Det lär säkert dyka upp nya namn under vårens gång. Har en del personer som lätt platsar här, men som ännu inte har fått några passande namn. Kommer nog på något inom kort :)
Till min studiegrupp då, Vi fem. Den består av mig själv (logiskt nog), Emma B, Petra, Heidi och Diana. Anledningen till att jag skriver namnen på mina gruppkompisar är att jag ändå aldrig skulle våga skriva nån skit om dem här i bloggen, så det är ingen mening med att dölja vilka jag menar ;)
Petra och Heidi har dock redan fått smeknamn här. Den förstnämnda kommer i fortsättningen att benämnas som Blindskriverskan. Heidi i sin tur går numera under namnet Miss Koskenkorva här. Hoppas ingen tar illa vid sig :P
Har faktiskt bara gott att skriva om vår lilla grupp så här långt. Riktigt kul har vi faktiskt. Kan kanske inte bli annat med konstiga dialekter (Småland, Gotland, Finland), allmänt roliga och flummiga människor, folk som vågar säga vad de tycker och tänker och en kvintett med humorstarka personer.
Blindskriverskan: "Du var värst under AU1, när du snackade om vikt och det"
Undertecknad: "Jaha, du menar när jag skojade om att jag inte såg fötterna när jag duschade"
Miss Koskenkorva: "Eh, jag tänker inte fråga vad som var i vägen"
De där människorna från öst, från Koskenkorvans och bastubadarnas förlovade land, är allt lite grova i sin humor... ;)
2x1-1
Eller jo, ganska många lär nog bli det nu. Alla ni som inte gillar fotboll, för återigen är det dags för ett rent fotbollsinlägg. Hela helgen har gått åt till fotboll mer eller mindre. Två matcher och inte så mycket annat som har hunnits med.
Lördagen innebar a-lagsmatch mot vår namne Korsnäs IF från Falun. För historieintresserade låg Korsnäsfabriken tidigare i Falun (åtminstone enligt Wirtz, som säkert har koll) innan den flyttades till Bomhus och dess nuvarande plats. Med andra ord var det "riktiga" Korsnäs som vi mötte i lördags. Hursomhelst, gästerna spelade förra säsongen i trean (åkte förvisso ur) och skulle komma att bli en riktig värdemätare.
KBK mönstrade för dagen följande manskap från start:
Parre - Pärra J, Brännström, Olovsson, Danne - Mange, Robin, Admir, Jim - Christian, Basse.
Med andra ord återfanns undertecknad återigen på bänken. Inte allt för roligt, men i sällskap med grabbar som Wirtz och Petta Norell finns det ändå vissa positiva aspekter med det.
Matchen då. Jo, den var av ganska hög kvalité från de båda Korsnäslagen och gav många positiva besked för vår del. Falungänget tog visserligen ledningen en bit in i första halvlek med vår kanonskytt Jim såg till att kvittera med en fin vänsterträff. 1-1 i paus, tämligen rättvist trots visst övertag spelmässigt för oss, följdes av en andra halvlek där vi borde ha avgjort. Nämner inga namn, men vissa borde nog träna lite extra på avslut ;)
Defensivt såg det riktigt bra ut (även sista kvarten då jag spelade vänsterback...) och framåt skapade vi flera stekheta lägen. Men brände dem som sagt. 1-1 stod sig matchen ut och det var ett kryss med klar mersmak som vi tog med oss från Korsnäsvallen den här eftermiddagen. Själv hann jag inte med att prestera så mycket men får klassa mitt inhopp som ett G+.
Bäst i KBK den här gången var Mange och Brännström, lysande båda två.
Lite tråkiga nyheter är att Pärra skadade knäet i andra halvlek. Otäck smäll, otäckt skrik från kapten Johansson och det är klart att man blir orolig när han för en gång skull ligger ner. Bara att hoppas att det inte är så allvarligt (något han själv inte trodde det var när jag pratades vid med honom senare under lördagen).
. . . . . .
Söndag och match med b-laget på Hofors konstgräs mot division 6-laget Torsåker. Inga vidare förutsättningar för vår del skulle det visa sig på grund av flera sena återbud, vilket resulterade i att vi begav oss iväg med elva spelare. Med andra ord inte en enda avbytare. Dessutom bestod halva laget av spelare från vårt äldsta ungdomslag, så inte mycket talade väl egentligen för en lyckad eftermiddag.
Snarare började jag ana att det skulle bli ungefär lika roligt som det var när jag steg upp på morgonen och tittade ut genom fönstret. Blötsnö, kallt, jävligt och allmänt ledsamt var det då, morgonstund hade verkligen inte guld i mund. Men som tur var kom fotbollen där som ett lyckopiller under en i övrigt seg söndag. Vädret var dessutom bättre i Hofors och konstgräset riktigt skönt att spela på.
Fick bära kaptensbindeln för dagen, för ett lag som såg ut enligt följande:
Bentzer - Wirtz "Segio Ramos", Haben, Jim, Alfredsson - Hassan, Dulle, Welde, Nordqvist - Serhat, Shimal.
Riktigt bra inledning av oss tycker jag då vi vågade försöka hålla i boll och hitta alternativ längs marken. Tyvärr var vi dock ofta för snabba med att slå den sista avgörande passningen, något som ledde till att vi hade svårt att skapa riktigt heta lägen. För dåliga sista passningar och inlägg gjorde att vi inte kunde utnyttja att vi var bättre än Torsåker spelmässigt.
I stället tog de ledningen då Bentzer stod och halvsov och delvis gjorde en Rami Shaaban (det vill säga en tabbe...). Nog borde min gode vän ha tagit det långskottet, men även stjärnor gör misstag :) Skönt att höra honom säga "grabbar, jag ber om ursäkt för målet" i omklädningsrummet i paus också. Shaaban hade väl skällt på oss för att vi inte gick på skytten...
Nordqvist hann med att spela fram Serhat med en perfekt boll till 1-1 före halvtid och det var med en klart mer positiv känsla som jag klev av planen efter 45 minuter jämfört med när jag äntrade den innan avspark.
Andra halvlek blev sedan lite upp och ner från vår sida. Vi inledde helt okej, för att sedan till synes tappa orken och initiativet en aning. Inte konstigt med tanke på att vi inte hade några avbytare som sagt. Dock avslutade vi förvånansvärt positivt, hade ett par lägen som vi borde ha avgjort på och krigade på bra i defensiven.
1-1 med mersmak således i en match till under helgen.
För egen del var det också snudd på mersmak på vänsterbacksplatsen. 90 minuter, lagkapten och en fullt godkänd insats. Synd att klaga då faktiskt.
Nu ska jag inte tjata mer fotboll för den här gången. Tränade igår men finns inte så mycket intressant att rapportera, så lämnar tangentbordet nu. På återseende.
Kloka ord och mycket funderingar
. . . . . . . .
Bäst just nu: No you hang up - Shayne Ward
"Every time you call me, I wont lie
I still get the goosebumps I felt the first time
That I saw you walk into a room
Girl you hand me hooked on that beautiful view"
. . . . . . . .
Satt och diskuterade lite med en trogen gammal vän hemifrån via msn häromdagen. Vi var överens om att det inte kostar något att önska. Var på min kloke vän frågade sig: "Men vad kostar önskningarna att förverkliga då?".
Det kan man verkligen undra. För kosta verkar de göra, antingen rent ekonomiskt eller mentalt och känslomässigt. Det sistnämnda är kanske det som är mest kostsamt för en själv i längden.
"Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya" stämmer till viss del måste jag säga. Men vissa bekymmer, om man nu ska kalla det så, går inte bara att glömma. I-landsproblem och mindre väsentliga saker, men inte alla. För vissa återkommer lika snabbt dagen efter, de finns där hela tiden och gör sig ständigt påminda. "När natten kommer är hon ändå där, vad kan du göra åt att du är kär?"...
. . . . . . . .
Mycket funderingar nu.
För mycket.
Får ingen ro.
Borde känna mig tillfreds och lugn, men kan inte.
Det gnager i mig.
Tankar, tankar, tankar.
. . . . . . . .
Musik är en av glädjekällorna i livet tycker jag. Men det är inte utan att många underbara låtar får mig att fundera ännu mer. Är flera fina låtar som passar in (allt för väl) på mig just nu...
"Sometimes I just forget
Say things I might regret
It breaks my heart to see you crying
I dont wanna lose you
I could never make it alone"
. . . . . . . .
Sex veckor fyllda av tankar och funderingar.
. . . . . . . .
"Can we try again
To start a new and lovely story
That will shine a ray of light upon our hearts
And bring back long lost glory
Of how it used to be
Baby you and me
Convinced we were each others destiny "
. . . . . . . .
Jag funderar för mycket. Men hur ska jag kunna låta bli?
. . . . . . . .
"It starts in my toes
And I crinkle my nose
Wherever it goes
I always know
That you make me smile
Please stay for a while now
Just take your time
Wherever you go"
Finast den.
En vinst, en förlust
För vår del stod division 5-laget Forsbacka IK för motståndet i lördags. Ett lag vi fick stryk av med b-laget i sexan två gånger om förra säsongen. Ett lite b-betonat KBK hade dock inga problem den här gången utan vi körde över dem totalt får man faktiskt säga. 2-0 i paus och 7-1 till slut säger väl egentligen det mesta. Kunde blivit ännu större siffror faktiskt, då vi vår vara trogen brände en hel del chanser. Inget ribbskott för mig den här gången, men väl en halvdan vänster över.
Gick bra för egen del på vänsterbacksplatsen över lag i 90 minuter. Skönt att känna sig delaktig och vara med mycket i spelet framåt. Fick ganska mycket boll och kom fram på kanten. Fanns med i förspelet till ett av våra mål också, riktigt vacker balja faktiskt. Sätratrion (jag - Mange - Mossberg) var de tre sista som rörde bollen innan den sistnämnde förpassade den i mål. Nöjd med det faktiskt, inte varje dag man är uppe och lyckas med en suldragning i offensivt straffområde, som sedan leder till ett mål... :) Defensivt var det lugnt för dagen, behövde inte förta mig direkt men gick bra de gånger Forsbacka försökte hota vårt försvar.
KBK-Forsbacka 7-1 (2-0)
Målen: Basse 2, Admir 2, Jim, Mange, Mossberg.
Emil - Melin, Valle, Peter N, Affe - Enes, Brännström, Admir, Jim - Basse, Mossberg.
Tuffare motstånd väntade under söndagen då vår blivande division 4-konkurrent NorrHam gästade Korsnäsvallen. För egen del innebar intåget av ytterligare några spelare som kan ses som ordinarie i startelvan en bänkplats från start. Hade dock inte förväntat mig annat då jag spelade hela i lördags.
En hyfsad inledning av oss men NorrHam kunde ändå ta ledningen med 1-0 på en frispark ganska tidigt. Spelmässigt därefter rätt så jämnt, till en början kanske lite övertag för gästerna då vi tappade för mycket boll och lät dem ta hand om andrabollarna.
Vi spelade dock upp oss och kvitterade efter ett fint anfall när Koller (bilden) sprang igenom och fick på säsongens bästa felträff hittills då skottet blev en lysande passning till Basse som kunde stöta in 1-1 i öppen kasse. Innan halvtidsvilan kunde NorrHam återigen ta ledningen efter passivt förvarsspel från vår sida, men trots underläget var det inte allt för negativ tongångar i paus. Spelmässigt såg det ganska bra ut och vi borde nog haft minst oavgjort efter 45 minuter.
Koller - en talang det :)
Bänken för min del som sagt, men ett lysande inhopp på två minuter i första halvlek då Wirtz behövde ut och tejpa benskyddet. In som innermittfältare, orsakade en frispark en bit in på egen planhalva (lite tveksam...) och hann med att se NorrHam slå den till inspark innan Wirtz återigen var spelklar...
Andra halvlek fortsatte som den första. Helt okej tempo, över lag en bra match med mycket närkamper och chanser framförallt för vår del. Tyvärr fortsatte vi att missa de lägen vi skapade och jagade förgäves en kvittering. Lite för långsamma omställningar och för dåliga avslut fällde oss i den här matchen.
Med drygt 20 minuter kvar byttes jag in på "riktigt" som högerback. Gick helt okej även den här gången faktiskt. Inledde med att bli duktigt uppsnurrad, men ledde inte till någon farlig chans och därefter flöt det på bra. Kombinerade med Koller några gånger längs högerkanten och hann med några sköna (men smärtsamma på samma gång) glidtacklingar också. Det enda riktiga minuset var väl egentligen att vi släppte in 1-3 i slutminuterna, men det får man ta då vi hade gått ner på trebackslinje och chansade framåt. Shit happens...
Ganska nöjd ändå om jag ska bedöma mig själv (vilket andra gör bättre egentligen). Hann som sagt med några bra försvarsprestationer och räddade till och med ett mål när Bentzer (för övrigt riktigt duktig igår) var överspelad.
KBK-NorrHam 1-3 (1-2)
Målet: Basse.
Bentzer - Pär J (Affe), Brännström, Olovsson, Danne - Christian, Mange, Wirtz, Jim - Koller, Basse.
Sammanfattningsvis en godkänd helg. Segern i lördags var ingen riktig värdemätare men samtidigt krävs det oavsett motstånd en del för att göra sju mål framåt. Bra för självförtroendet och dessutom en stabil insats defensivt. Söndagens match förstås klart tuffare och en nyttig genomkörare. Fanns en hel del positivt att ta med trots förlusten och nu laddar vi om för en ny träningsvecka.
Skärpning
Tror inte han var helt nöjd med min insats under fredagen, men han höll god min. Först på väg in mot stan, har precis satt mig på bussen och nöjt konstaterat att jag har med mig de saker jag behöver. För att halvminuten senare komma på att jag glömt presentkorten, huvudanledningen (förutom lunch med Södergren och Pär, klar man aldrig nekar de herrarna mitt sällskap) överhuvudtaget begav mig in mot centrum. Bara för Pär att göra mig en tjänst och skjutsa ut mig till Sätra igen för att hämta dem. Tur han är snäll, vår kapten :)
Därefter lovade jag PJ att jag skulle jag höra av mig om Mange skulle träna så att Pär i så fall slapp hämta mig innan träningen. Det kom jag ihåg att göra, bara det att jag kom på det först när Mange och jag redan satt i bilen samtidigt som Pär var på väg ut mot Sätra... Får vara glad så länge jag får åka med nu, om jag inte skärper mig :)
Så skärpning utlovas från min sida, åtminstone ska jag försöka...
Nåt nytt från veckan som har gått då? Nej, inte direkt. Har varit en intetsägande vecka tycker jag. Skola i tisdags och därefter pluggande i form av skrivande på slutarbetet i värdegrundskursen. Hade tänkt att vara klar med det redan förr veckan, men slår du upp ordet framförhållning i svenska akademins ordlista så hittar du inte en bild på mig där... Så blev till att jobba ganska hårt i veckan och är ganska nöjd med resultatet.
Annars bara träning i princip. Tungt pass i måndags som föranledde en hel del träningsvärk hos såväl undertecknad som många andra KBK:are. Upphopp, grodhopp och liknande roliga saker satte sig i benen, framförallt i mina arma lår. Värst var det nog dock för Wirtz (bilden) som var mer invalid än rörlig på onsdagsträningen :)
. . . . . .
Match nu, så får bli mer skrivande sen. Match igår med förresten, seger med 7-1 mot Forsbacka. Norrham väntar idag. Mer om det senare som sagt.
Kämpa tillsammans
Tunga besked, tårar, besvikelse och många jobbiga tankar verkar genomsyra min nära vänner-krets just nu. Verkar inte vara någon hejd på bakslagen för tillfället. Hoppas bara att allt till slut blir till det bästa för de iblandade, vi får kämpa på tillsammans. "That's what friends are for...".
Det kanske kommer något gott ur allt det svåra ändå, för alla i slutändan. Som en nära vän här uppe sa häromdagen:
"Dom tuffa besluten är ofta dom kloka".
Det stämmer nog, att det är så. I längden blir det nog bäst om man i ett kortare perspektiv orkar och vågar ta de jobbiga besluten som gör så ont. Men för de som får ta emot beskeden efter att de svåra besluten är fattade är förstås smärtan ofattbar, och det gör nog nästintill lika ont att vara den som står för beslutsfattandet.
. . . . . . . . . . .
Skrev ihop en krönika, för övrigt delvis inspirerad av en klockren Lundell-låt, till Milans Svenska Fans-sida under påskhelgen. Passar på att citera mig själv här, då jag tycker att de här meningarna passar in väldigt bra för såväl mig som flera av dem i min närhet just nu.
"För hur planerar man för framtiden när allting i nuet är kaos? Att enbart titta framåt innan de problem som finns i dagsläget är lösta är att ta hjälp av någon slags konstgjord andning som inte fungerar i längden. Det är att hoppa över flera steg på vägen, att försöka ta en genväg bara för att senare stå där vilseledd och inse att man borde ha gjort upp med sitt förflutna innan man gav sig av mot framtiden."
http://www.svenskafans.com/italien/milan/artikel.asp?id=226978
. . . . . . . . . . .
Ser fram emot att se Christofer "Chrille" Eriksson i djävulsmundering i Barometerns fotbollsbilaga Bollkallen, NIK:s Dr Jekyl & Mr Hyde. Hoppas bara min gamla Ölandsbladet-chef vinklar det ordentligt, så att framförallt NIK-backens hårda sidor på planen framhävs. Vill läsa om söndersparkade vattenspann, gula kort och klassiska utbrott :) Men i övrigt är han ju en väldigt mjuk och snäll kille :)
. . . . . . . . . . .
Tur att fotbollen för egen del går bra för tillfället i alla fall. En lyckad insats och mycket beröm av tränaren i söndags följdes upp med mer beröm och en riktigt bra träning faktiskt i måndags. Riktigt kul var det!
Fysen första delen av träningen var väl i och för sig inte det roligaste man har varit med om, men efter en hård försäsong är vi å andra sidan vana nu. Mina ben, speciellt låren, ville dock påminna mig såväl igår som idag om att måndagspasset slet hårt på dem. Men träningsvärk är lite skönt också på något sätt.
I ett vinnande lag på måndagsträningen: Brännström och Danne Södergren.
Roligare blev det när vi drog igång och spelade. Coach hade bestämt sig för att spela samman oss defensiva spelare och på samma sätt matcha ihop de offensiva kuggarna. Det renderade i en prestigefylld match mellan oss backar/defensiva mittfältare och truppens offensiva mittfältare/anfallare. Givetvis drog vi det längsta strået och vann med 3-1 (eller 2-1, som de gnälliga förlorarna hävdade). Oavsett vad så visade vi var skåpet ska stå. Inte konstigt det med en line up bestående av Parre - Perra J, Olovsson, Affe - Södergren, Brännström - Mange :)
Inläggets rubrik passar faktiskt in här också, något jag inte tänkte på först. För vi kämpade verkligen tillsammans på träningen, hela KBK-truppen gör det numera. Känns lovande.
. . . . . . . . . . .
Dags att rycka upp sig och se till så att slutarbetet i värdegrunskursen blir klart nu. Började en ny kurs igår förresten, ledarskap och lärande. Verkar riktigt intressant så kan bli givande faktiskt.
. . . . . . . . . . .
"...när natten kommer är hon ändå där, vad kan du göra åt att du är kär?"
Ja, såväl när natten kommer som när gryningen anländer. Det går inte att göra något åt det.
Ribbträff
Söndag och efter att ha kommit ihåg att ställa om klockan var jag i fas direkt när jag vaknade. Frukost och därefter enbart väntan på att åka till samlingen. Lite Serie A-inspirerad mat i form av spaghetti och köttfärssås och sedan iväg strax efter ett. Match mot blivande seriemotståndaren Överhärde IK stod på programmet.
KBK mönstrade för dagen följande manskap (för alla intresserade och icke-intresserades vetskap):
Parre - Per J, Brännström, Olovsson, Jim - Christian, Admir, Wirtz, Mange - Basse, Huge-Robin.
Med andra ord bänken för min del till att börja med. Men bra elva på planen, så ska inte klaga allt för mycket. Inledningen kunde vi heller inte klaga på då vi tog ledningen genom Admir efter bara några minuters spel. Efter det verkade det som att många i KBK trodde att det skulle bli en behaglig och lugn söndagseftermiddag, för helt plötsligt hade vi tappat spelet helt. Överhärde tilläts allt för billigt kvittera men en uppryckning före paus ledde trots allt till att Basse med hjälp av en av gästerna kunde ge oss ledningen igen innan den första halvleken var över.
Andra halvlek blev sedan klart bättre från vår sida, och det berodde inte enbart på (tro det eller ej) att jag byttes in med 30 minuter kvar. Skämt åsido, hela laget höjde sig några snäpp och stundtals rullade vi boll riktigt fint. Även för egen del gick det väldigt bra, över förväntan faktiskt. Brukar i och för sig inte ha så höga förväntningar på mig själv, men i takt med att allt har börjat flyta på allt bättre under den här försäsongen så har självförtroendet växt. Känns riktigt bra nu och vågar ta för mig allt mer.
Synd bara att man inte fick bli målskytt. Efter en offensiv långlöpning från vänsterbacksplatsen befann sig bollen, efter att Basse fint frispelat mig, vid mina fötter vid straffområdeslinjen och med en väl avvägd bredsida (för att vara från min högerfot) besegrade jag så när gästernas keeper. Men bara så när, för bolluslingen skruvade sig över honom och träffade klockrent i ribban - för att sedan studsa ut igen i stället för in i nätmaskorna. Får vara nöjd bara över att ha kommit till läget... Och framförallt över att coach Johnny utdelade en del beröm till sin käre smålänning efter matchen.
Brännström passade förresten på att utöka i vår interna skytteligatävling gällande matcher. 2-0 till honom där nu efter att han strax efter min ribbträff klivit fram och spikat slutresultatet 3-1 på en hörna. Bra jobbat grabben :)
. . . . . . . . .
I övrigt inte mycket att förtälja från söndagen faktiskt. Mycket beroende på att fotbollen tog hela eftermiddagen. Och därefter var jag allmänt trött hela jag, så blev till att slöa resten av dagen framför tv:n. Blev som vanligt lite fotboll, Andra Avenyn och zappande mellan mer fotboll, hockeyslutspelet och Wallander.
Vi passade på att ta en sväng till Willys på hemvägen efter 3-1-vinsten. Perra J passade på att kommentera Manges gång inne i butiken med följande ord:
"Du ser ut ungefär som jag känner mig"
Klockren metafor, det var vi överens om. Påpekas bör att Mange såg ut som en skadeskjuten noshörning där han gick (med slitna, ömmande ben efter matchen förstås) och så kände vi oss nog allihop då småkrämporna gjorde sig påminda både här och var.
Kapten Johansson fortsatte med sköna funderingar då han övervägde om han kunde unna sig en påse chips. "Jo, eller nej, eller ska jag? Äsch, fan också, jag når den inte. Det är ett tecken på att jag inte ska ha den" konstaterade han och lämna affären utan tilltugg. Hyllan var hög, chipspåsen högt upp och Per är inte längst i Gävle :)
Lördag...
Ytterliggare en helg har gått och den har gått fort. Tycker tiden fullständigt springer iväg numera. Dagarna, veckorna och månaderna går. Nästan för fort, känns som att man knappt hinner med själv ibland alla gånger. Men bättre det än att ha långtråkigt och känna hur dagarna segar sig fram antar jag.
Lördagen inleddes med den korta promenaden bort till Träffens konstgräsplan, för övrigt i mycket vackert och glädjeframkallande vårväder, för att där bevittna Noas debut i IK Sätras tröja. Andy och jag slog följe och hade räknat med att inta rollerna som experter från sidlinjen för att analysera Noas insats in i minsta detalj. Men ack så blåsta på konfekten vi blev. Fem minuter efter matchstart strosade vi in genom Träffens grindar och vad hann vi med? Jo, att se Halmstads store son (i konkurrens med Per Gessle och kanske i viss mån Fredrik Ljungberg) röra bollen ett par gånger innan han oförklarligt gick in i väggen efter mindre än tio minuters spel. Mycket besvikna, dock inte i närheten av hur huvudpersonen själv kände sig efteråt, fick vi se honom lämna planen. Så länge varade det roliga. Men det kommer fler matcher, och vi hade ju i alla fall tur med vädret...
Resten av lördagen är inte så mycket att orda om, utan sammanfattas på kortast möjliga vis.
* Skönt att bänka sig framför tv:n efter ett par timmar ute i det fina vädret för att se MIF besegra Brynäs i kvalserien med 3-2. Mot elitserien för pågarna J (nu blir jag väl lynchad av mina Gävlevänner)
* Total slöar-lördag även efter hockeyn. Kikade som vanligt lite fotboll, käkade och spenderade dagen/kvällen till stor del helt på egen hand. Skönt det med ibland, till skillnad från ensamhetskänslan som fredagskvällen förde med sig var den här ensamheten ganska trivsam.
* Noa hade delvis smält sin tunga Sätra-debut och kikade förbi framåt niosnåret. Blev mer fotbollstittande och snack, som vanligt. Därefter drog vi in till honom och avslutade kvällen med massa tv-zappande (HBK-fanatikern har skaffat boxer nu för att kunna ha säsongskortet och se alla allsvenska matcher, vilket innebär att han första månaden har mellan 400-500 kanaler) och Morgan Pålsson-tittande på youtube. Morgan hade för övrigt namnsdag i fredags om jag inte missminner mig.
* Läggdags strax efter tolv och dags att börja ladda för söndagens match. Dessutom dags att ställa om klockan.
Snart dags för en söndagssammanfattning...
