Lagfest när den är som bäst
I fredags slogs det verkligen klackarna i taket när Korsnäs BK hade lagfest. Och vilken lagfest det blev :)
Kvällens inleddes redan klockan 17 med bowling. Hade inga höga förväntningar direkt då jag brukar vara totalt oduglig när det gäller den ädla sporten. Dessutom hade dagen så långt varit en dag med en del motgångar så humöret var kanske inte det bästa. Men ack så snabbt det ändrades :)
Kan långt ifrån påstå att jag var nån stjärna när det gällde bowlandet. Men riktigt kul var det. Lite öldrickande, bowlingspelande och massa skratt och glada upptåg bestod timmarna i bowlinghallen av. Synd att klaga då. Tror bestämt att jag var bäst (minst dålig kan man också säga...) av oss fyra på vår bara. Inte så svårt att slå Parre, Bentzer och Jim förvisso... ;)
För att inte bli allt för långrandig med bowlingreferatet ska jag försöka sammanfatta de mest uppseendeväckande och roligaste händelserna från besöket i bowlinghallen.
Kvällens snyggaste slag...
...stod Tenggren för då han halkade och gled in tre-fyra meter på banan. Riktigt tjusigt faktiskt.
Kvällens sämsta slag...
...bidrog Parre med när han tappade klotet i pendelrörelsen och kastade det bakåt :) Tur bara att ingen KBK:are stod i vägen (ingen annan heller för den delen). Kunde blivit en något oturlig skada på någon stackare annars.
Kvällens lögnare...
...måste ha varit vår käre lagkapten Pär J. För så bra som han spelade bowling börjar man ju ana att det inte är problem med knäet som har hållit honom borta från fotbollsträningarna den senaste veckan... Har nog blivit ett antal extra träningstimmar i bowlinghallen för PJ:s del medan vi andra har spenderat tiden på Korsnäsvallen ;)
Kvällens vadslagning...
...förlorade jag då Huge-Robin, vårt senaste nyförvärv, såg till att spela till sig en drink. En drink som jag dock slapp att bjuda på då han aldrig hängde med till krogen till slut. I alla fall så gällde vadet bästa serien av två och tur/skicklighet (ena sekunden hade han varit en grym bowlare tidigare i livet, andra sekunden hade han knappt aldrig bowlat, allt enligt egen utsago) såg till så att Robin sopade hem det hela tack vare fyra raka strikes i serie två... Aja, den segern kunde han vara värd. Rolig kille det där :) (fast vi ser sammanbitna ut på något sätt här på bilden)
Kvällens löfte...
...ska Bentzer allt se till att hålla. Med andra ord ska han raka sig och bli totalt kal på hjässan lagom till försommarvärmens intåg. Så går det när man totalt underskattar min bowlingförmåga (iofs förståeligt). "Slår han en strike nu ska jag raka av mig allt hår" lovade tydligen Bentzer inför ett av mina slag. Och vad gör man då, jo slår en av sina två strikes givetvis :) Synd bara att frisören som Parre och Bentzer var inne hos efter bowlingen inte hade tid att stå för klippningen. Får bli av den här veckan i stället..
Kvällens stjärna...
...utan tvekan nämnde Huge-Robin. Åtminstone om man frågar det stora gänget småungar som skulle ha barnkalas och stod och vänta för att få spela efter oss. Hos dem gick Robins bravader verkligen hem och det var nästan så att han fick stå kvar för att skriva autografer efteråt. Är man stjärna så är man :)
. . . . . .
Efter bowlandet gick vi vidare till McGills för att äta. Ruskigt god mat var det och inget fanns att klaga på. Stämningen blev allt högre och likaså ljudnivån. Vi vid vårt bord - jag, Mange, Södergren, Olovsson (bilden), Jim och coach Johnny - höll oss ganska lugna samtidigt som vi passade på att snacka om allt mellan himmel och jord. Blev några timmar på McGills innan Olovsson, Danne och jag avslutade vår vistelse där med att stämma in i en alldeles makalöst vacker version av Lasse Berghagens (förövrigt Olovssons absoluta favoritartist) Han tog av sig sin kavaj. Därefter lämnade vi stället (medan de övriga gästerna i det närmaste torkade tårarna, så rörda blev de av vår sång) och fortsatte ut i en ljummen Gävleafton.
Efter ett kort stopp på Bishops, varför vi nu skulle dit vet jag inte, hamnade vi hos Bentzer på Söder där det var upplagt för mellanfest. I princip hela laget ramlade in efter hand och det kunde förstås inte bli annat än lyckat. Kul för Bentzer att städa där dagen efter bara, såg minst sagt för jävligt ut. Mest Wirtz och Nordqvists fel, de var de mest flitiga popcornätarna och likaså de mest flitiga när det gällde att drälla ner popcorn på golvet, i soffan, ja överallt. Men det kunde Bentzer nog stå ut med, med tanke på hur kul festen var.
Framåt natten började folk bege sig mot centrum igen och för nästan alla blev destinationen Heartbreak. Sportchef-Stolpen, tränar-Johnny, jag, Södergren och Bentzer slog följe och väl på krogen återfanns de flesta av KBK:arna. Blev även där en rolig och lyckad afton.
Avslutade sedan kvällen/natten med mat från Södergrillen i sällskap med Bentzer och fick sedan lite välbehövlig sömn på soffan hemma hos samme man. Sammanfattningsvis kan sägas att det var en mycket lyckad och trevlig kväll, det tror jag samtliga KBK:are stämmer in i. Nästan samtliga i alla fall, vissa kanske inte minns så mycket... ;) När det gäller det sista så kan jag bara säga ingen nämnd, ingen glömd (eller ingen utelämnad i offentligheten snarare)... ;)
Det sägs att festkommittéen redan planerar för en ny KBK-kväll. Bara att hoppas att vi fortsätter på samma inslagna och framgångsrika väg då.
Kvällens inleddes redan klockan 17 med bowling. Hade inga höga förväntningar direkt då jag brukar vara totalt oduglig när det gäller den ädla sporten. Dessutom hade dagen så långt varit en dag med en del motgångar så humöret var kanske inte det bästa. Men ack så snabbt det ändrades :)
Kan långt ifrån påstå att jag var nån stjärna när det gällde bowlandet. Men riktigt kul var det. Lite öldrickande, bowlingspelande och massa skratt och glada upptåg bestod timmarna i bowlinghallen av. Synd att klaga då. Tror bestämt att jag var bäst (minst dålig kan man också säga...) av oss fyra på vår bara. Inte så svårt att slå Parre, Bentzer och Jim förvisso... ;)
För att inte bli allt för långrandig med bowlingreferatet ska jag försöka sammanfatta de mest uppseendeväckande och roligaste händelserna från besöket i bowlinghallen.
Kvällens snyggaste slag...
...stod Tenggren för då han halkade och gled in tre-fyra meter på banan. Riktigt tjusigt faktiskt.
Kvällens sämsta slag...
...bidrog Parre med när han tappade klotet i pendelrörelsen och kastade det bakåt :) Tur bara att ingen KBK:are stod i vägen (ingen annan heller för den delen). Kunde blivit en något oturlig skada på någon stackare annars.
Kvällens lögnare...
...måste ha varit vår käre lagkapten Pär J. För så bra som han spelade bowling börjar man ju ana att det inte är problem med knäet som har hållit honom borta från fotbollsträningarna den senaste veckan... Har nog blivit ett antal extra träningstimmar i bowlinghallen för PJ:s del medan vi andra har spenderat tiden på Korsnäsvallen ;)
Kvällens vadslagning...
...förlorade jag då Huge-Robin, vårt senaste nyförvärv, såg till att spela till sig en drink. En drink som jag dock slapp att bjuda på då han aldrig hängde med till krogen till slut. I alla fall så gällde vadet bästa serien av två och tur/skicklighet (ena sekunden hade han varit en grym bowlare tidigare i livet, andra sekunden hade han knappt aldrig bowlat, allt enligt egen utsago) såg till så att Robin sopade hem det hela tack vare fyra raka strikes i serie två... Aja, den segern kunde han vara värd. Rolig kille det där :) (fast vi ser sammanbitna ut på något sätt här på bilden)
Kvällens löfte...
...ska Bentzer allt se till att hålla. Med andra ord ska han raka sig och bli totalt kal på hjässan lagom till försommarvärmens intåg. Så går det när man totalt underskattar min bowlingförmåga (iofs förståeligt). "Slår han en strike nu ska jag raka av mig allt hår" lovade tydligen Bentzer inför ett av mina slag. Och vad gör man då, jo slår en av sina två strikes givetvis :) Synd bara att frisören som Parre och Bentzer var inne hos efter bowlingen inte hade tid att stå för klippningen. Får bli av den här veckan i stället..
Kvällens stjärna...
...utan tvekan nämnde Huge-Robin. Åtminstone om man frågar det stora gänget småungar som skulle ha barnkalas och stod och vänta för att få spela efter oss. Hos dem gick Robins bravader verkligen hem och det var nästan så att han fick stå kvar för att skriva autografer efteråt. Är man stjärna så är man :)
. . . . . .
Efter bowlandet gick vi vidare till McGills för att äta. Ruskigt god mat var det och inget fanns att klaga på. Stämningen blev allt högre och likaså ljudnivån. Vi vid vårt bord - jag, Mange, Södergren, Olovsson (bilden), Jim och coach Johnny - höll oss ganska lugna samtidigt som vi passade på att snacka om allt mellan himmel och jord. Blev några timmar på McGills innan Olovsson, Danne och jag avslutade vår vistelse där med att stämma in i en alldeles makalöst vacker version av Lasse Berghagens (förövrigt Olovssons absoluta favoritartist) Han tog av sig sin kavaj. Därefter lämnade vi stället (medan de övriga gästerna i det närmaste torkade tårarna, så rörda blev de av vår sång) och fortsatte ut i en ljummen Gävleafton.
Efter ett kort stopp på Bishops, varför vi nu skulle dit vet jag inte, hamnade vi hos Bentzer på Söder där det var upplagt för mellanfest. I princip hela laget ramlade in efter hand och det kunde förstås inte bli annat än lyckat. Kul för Bentzer att städa där dagen efter bara, såg minst sagt för jävligt ut. Mest Wirtz och Nordqvists fel, de var de mest flitiga popcornätarna och likaså de mest flitiga när det gällde att drälla ner popcorn på golvet, i soffan, ja överallt. Men det kunde Bentzer nog stå ut med, med tanke på hur kul festen var.
Framåt natten började folk bege sig mot centrum igen och för nästan alla blev destinationen Heartbreak. Sportchef-Stolpen, tränar-Johnny, jag, Södergren och Bentzer slog följe och väl på krogen återfanns de flesta av KBK:arna. Blev även där en rolig och lyckad afton.
Avslutade sedan kvällen/natten med mat från Södergrillen i sällskap med Bentzer och fick sedan lite välbehövlig sömn på soffan hemma hos samme man. Sammanfattningsvis kan sägas att det var en mycket lyckad och trevlig kväll, det tror jag samtliga KBK:are stämmer in i. Nästan samtliga i alla fall, vissa kanske inte minns så mycket... ;) När det gäller det sista så kan jag bara säga ingen nämnd, ingen glömd (eller ingen utelämnad i offentligheten snarare)... ;)
Det sägs att festkommittéen redan planerar för en ny KBK-kväll. Bara att hoppas att vi fortsätter på samma inslagna och framgångsrika väg då.
Kommentarer
Trackback
