Ribbträff
Söndag och efter att ha kommit ihåg att ställa om klockan var jag i fas direkt när jag vaknade. Frukost och därefter enbart väntan på att åka till samlingen. Lite Serie A-inspirerad mat i form av spaghetti och köttfärssås och sedan iväg strax efter ett. Match mot blivande seriemotståndaren Överhärde IK stod på programmet.
KBK mönstrade för dagen följande manskap (för alla intresserade och icke-intresserades vetskap):
Parre - Per J, Brännström, Olovsson, Jim - Christian, Admir, Wirtz, Mange - Basse, Huge-Robin.
Med andra ord bänken för min del till att börja med. Men bra elva på planen, så ska inte klaga allt för mycket. Inledningen kunde vi heller inte klaga på då vi tog ledningen genom Admir efter bara några minuters spel. Efter det verkade det som att många i KBK trodde att det skulle bli en behaglig och lugn söndagseftermiddag, för helt plötsligt hade vi tappat spelet helt. Överhärde tilläts allt för billigt kvittera men en uppryckning före paus ledde trots allt till att Basse med hjälp av en av gästerna kunde ge oss ledningen igen innan den första halvleken var över.
Andra halvlek blev sedan klart bättre från vår sida, och det berodde inte enbart på (tro det eller ej) att jag byttes in med 30 minuter kvar. Skämt åsido, hela laget höjde sig några snäpp och stundtals rullade vi boll riktigt fint. Även för egen del gick det väldigt bra, över förväntan faktiskt. Brukar i och för sig inte ha så höga förväntningar på mig själv, men i takt med att allt har börjat flyta på allt bättre under den här försäsongen så har självförtroendet växt. Känns riktigt bra nu och vågar ta för mig allt mer.
Synd bara att man inte fick bli målskytt. Efter en offensiv långlöpning från vänsterbacksplatsen befann sig bollen, efter att Basse fint frispelat mig, vid mina fötter vid straffområdeslinjen och med en väl avvägd bredsida (för att vara från min högerfot) besegrade jag så när gästernas keeper. Men bara så när, för bolluslingen skruvade sig över honom och träffade klockrent i ribban - för att sedan studsa ut igen i stället för in i nätmaskorna. Får vara nöjd bara över att ha kommit till läget... Och framförallt över att coach Johnny utdelade en del beröm till sin käre smålänning efter matchen.
Brännström passade förresten på att utöka i vår interna skytteligatävling gällande matcher. 2-0 till honom där nu efter att han strax efter min ribbträff klivit fram och spikat slutresultatet 3-1 på en hörna. Bra jobbat grabben :)
. . . . . . . . .
I övrigt inte mycket att förtälja från söndagen faktiskt. Mycket beroende på att fotbollen tog hela eftermiddagen. Och därefter var jag allmänt trött hela jag, så blev till att slöa resten av dagen framför tv:n. Blev som vanligt lite fotboll, Andra Avenyn och zappande mellan mer fotboll, hockeyslutspelet och Wallander.
Vi passade på att ta en sväng till Willys på hemvägen efter 3-1-vinsten. Perra J passade på att kommentera Manges gång inne i butiken med följande ord:
"Du ser ut ungefär som jag känner mig"
Klockren metafor, det var vi överens om. Påpekas bör att Mange såg ut som en skadeskjuten noshörning där han gick (med slitna, ömmande ben efter matchen förstås) och så kände vi oss nog allihop då småkrämporna gjorde sig påminda både här och var.
Kapten Johansson fortsatte med sköna funderingar då han övervägde om han kunde unna sig en påse chips. "Jo, eller nej, eller ska jag? Äsch, fan också, jag når den inte. Det är ett tecken på att jag inte ska ha den" konstaterade han och lämna affären utan tilltugg. Hyllan var hög, chipspåsen högt upp och Per är inte längst i Gävle :)
