alfredssons vardag

Förra veckan var i mångt och mycket en helt vanlig vecka utan några större nyheter att rapportera om. Men en hel del kloka ord fick jag ta del av från flera av mina vänner. Kloka ord att ha med sig och plocka fram när tankarna och funderingarna är som mest intensiva och ensamheten som störst.

. . . . . . . .

Bäst just nu: No you hang up - Shayne Ward

"Every time you call me, I wont lie
I still get the goosebumps I felt the first time
That I saw you walk into a room
Girl you hand me hooked on that beautiful view"

. . . . . . . .

Satt och diskuterade lite med en trogen gammal vän hemifrån via msn häromdagen. Vi var överens om att det inte kostar något att önska. Var på min kloke vän frågade sig: "Men vad kostar önskningarna att förverkliga då?".
Det kan man verkligen undra. För kosta verkar de göra, antingen rent ekonomiskt eller mentalt och känslomässigt. Det sistnämnda är kanske det som är mest kostsamt för en själv i längden.

"Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya" stämmer till viss del måste jag säga. Men vissa bekymmer, om man nu ska kalla det så, går inte bara att glömma. I-landsproblem och mindre väsentliga saker, men inte alla. För vissa återkommer lika snabbt dagen efter, de finns där hela tiden och gör sig ständigt påminda. "När natten kommer är hon ändå där, vad kan du göra åt att du är kär?"...

. . . . . . . .

Mycket funderingar nu.
För mycket.
Får ingen ro.
Borde känna mig tillfreds och lugn, men kan inte.
Det gnager i mig.
Tankar, tankar, tankar.

. . . . . . . .

Musik är en av glädjekällorna i livet tycker jag. Men det är inte utan att många underbara låtar får mig att fundera ännu mer. Är flera fina låtar som passar in (allt för väl) på mig just nu...

"Sometimes I just forget
Say things I might regret
It breaks my heart to see you crying
I dont wanna lose you
I could never make it alone"

. . . . . . . .

Sex veckor fyllda av tankar och funderingar.

. . . . . . . .

"Can we try again
To start a new and lovely story
That will shine a ray of light upon our hearts
And bring back long lost glory 
Of how it used to be
Baby you and me
Convinced we were each others destiny "

. . . . . . . .

Jag funderar för mycket. Men hur ska jag kunna låta bli?

. . . . . . . .

"It starts in my toes
And I crinkle my nose
Wherever it goes
I always know
That you make me smile
Please stay for a while now
Just take your time
Wherever you go"

Finast den.