Kalmarkross och derbyseger
Längesen det skrevs något om fotboll här. Jag ägnar den mesta skrivartiden åt att jobba med min extremt nördiga och omfattande sammanställning av allt jag har skrivit om min egen fotboll genom åren. Det har blivit några sidor, minst sagt... 😃
Dessutom spelar jag just nu ingen fotboll själv. Jag är fortfarande en Hagaspelare, men sedan Julian kom i somras har jag inte haft eller tagit mig tid att träna. Dock ska jag försöka ta mig ner på någon träning och även se någon match nu innan säsongen är slut. Trots att jag inte är med själv just nu följer jag med ingående i vad som händer. Vi har slitit hårt med tunga förluster på sistone, men samtidigt stått för starka insatser mot tvåan, trean och fyran i tabellen. Igår kom en mycket efterlängtad seger när Valbo FF besegrades i derbyt. 5-2 och tre sköna poäng in på Hagakontot. Gott killar! Jag tror stenhårt på att vi fixar kontraktet i år, även om vi fortfarande ligger på negativ kvalplats och i allra högsta grad riskerar att få kvala. Det samtidigt som vi ändå har fått ihop ett bra lag nu. Dels har vi fått tid att spela ihop oss, dels har vi fått in ett par nyförvärv under sommaren som har höjt kvaliteten på truppen.
Gårdagens rapporter från derbyt gladde verkligen. Det gjorde också MFF:s Kalmarkross i söndags. 5-0 i Kalmar och som alltid när KFF besegras en extra skön prestigeseger i mina ögon. Nu blev det aldrig riktigt match av det, MFF gjorde 1-0 tidigt och sedan åkte KFF på ett (solklart) rött kort. Men jag njöt inte mindre för det, tvärtom.
Bröllopsdag
Bröllopsdag! 2/9 2014 gifte vi oss, jag och Karin, på en strand utanför Chania. Agia Marina heter platsen där bröllopet ägde rum, om jag inte minns fel. Att det var en oerhört varm dag och en fantastisk miljö runt omkring oss minns jag med säkerhet. Likaså att vi fick en väldigt fin dag och att det hela var en suverän upplevelse.
Själva bröllopsdagen i sig är ett jättefint minne att ha med sig. Inte minst, utöver själva vigseln, fotograferingen som gjordes på klipporna och vid stranden i anslutning till grottan där vi gifte oss. Att hela Greklandsvistelsen, i allra högsta vigseln inkluderad, blev lyckad är något som jag givetvis minns med värme. Samtidigt är det inte den dagen, eller de dagarna, som är viktigast. Det är i stället dagarna före den den 2/9 2014, och dagarna efter. Alla dagar som vi har haft tillsammans - dagar som har gett oss väldigt många roliga och fina minnen, utvecklat oss både som par och individuellt, som har svetsat samman oss och stärkt vår relation. De dagarna är ju egentligen viktigare än själva bröllopsdagen, det är de som tagit oss från ungt studentpar till trebarnsföräldrar och gett vår relation ett väldigt brett och varierat innehåll.
Samtidigt minns jag förstås gärna den där varma och soliga dagen när vi sa ja till varandra, med lille Theo som enda närvarande familjemedlem, under den grekiska stekande solen. Den dagen kommer jag minnas så länge jag lever.
Det ska dock erkännas att varken jag eller Karin tänkte på att det var vår bröllopsdag när vi vaknade i morse. Först när det trillade in ett grattismess från Småland i min telefon under morgonen, när jag hade kommit till jobbet, gick det upp för mig vilket datum det var. Så något storslaget firande av denna träbröllopsdag har vi inte planerat in. Men så är det kanske inte det viktigaste heller. Viktigast är som sagt dagarna som vi har haft tillsammans så här långt i livet, samt de många dagar som vi förhoppningsvis kommer att ha, .
Jag är oerhört glad över att vara gift med Karin. Hon är en fantastisk mamma till våra tre barn, den bästa partner jag kan tänka mig, hon är den person på jorden som skapar allra störst känsla av trygghet hos mig och jag har väldigt roligt tillsammans med henne. Då är det nog inte hela världen om vi råkar glömma vår bröllopsdag någon gång 😊
"Tur att några fortfarande står ut"
Jag följer lärartwitter flitigt. Många negativa rapporter pumpas ut, dagligen. Mycket frustration, många kolleger runt om i landet sliter ohälsosamt mycket och med usla förutsättningar.
Skolstart. Det är rörigt för många lärare och elever. Återigen det här med förutsättningar. För dåliga sådana, allt från bristfälliga lokaler och avsaknad av material till allt för lite tid att lägga på de elever som behöver det.
Mediernas, och allmänhetens, bild säger samma sak: skolan idag är inte tillräcklig.
"Det är tur att det finns några som står ut fortfarande", är en tämligen vanlig reaktion när du säger att du är lärare.
Men vet ni vad? Jag står inte ut. För jag behöver inte. För mig handlar det inte om att stå ut. Jag har ju ett fantastiskt jobb.
Jag menar inte att allt av det ovan nämnda är överdrifter. Det vore ett hån mot alla de kollegor som bevisligen sliter livet ur sig, som jobbar för mycket, som inte får förutsättningar för att klara av de många och höga krav som ställs. De är många, lärarna som febrilt försöker jobba sig uppåt i en enorm uppförsbacke. Och problemen är många inom skolan idag, absolut.
Jag menar inte att allt av det ovan nämnda är överdrifter. Det vore ett hån mot alla de kollegor som bevisligen sliter livet ur sig, som jobbar för mycket, som inte får förutsättningar för att klara av de många och höga krav som ställs. De är många, lärarna som febrilt försöker jobba sig uppåt i en enorm uppförsbacke. Och problemen är många inom skolan idag, absolut.
Men allt är inte mörkt. Framför allt inte så kolsvart som en del utomstående får det att låta som - i tidningar, på sociala medier etcetera. Det tycker jag är viktigt att få föra fram. Det är inte synd om alla oss lärare, det är så att vi alla förtjänar varsitt bragdguld för att vi "står ut" på vår arbetsplats.
Det har funnits perioder i mitt lärarliv då jag, vilket jag har förstått först efteråt, varit på väg in i väggen. Då jag inte har mått bra. Då har jag har haft allt för tung arbetsbörda, för lite stöd och då det varit omöjligt att leva upp till kraven trots att vi jobbat stenhårt för varandra på arbetsplatsen.
Och visst hade jag önskat mig mer även idag när det gäller förutsättningar. Under det precis inledda läsåret kommer exempelvis min egen mentorsklass att som klassrum ha samma utrymme som på eftermiddagarna funderar som skolans fritidsklubb. Det blir rörigt och är långt ifrån optimalt. Men jag är ändå en, av många skulle jag nog trots allt tro, lyckligt lottade lärare.
Jag trivs ärligt talat så grymt bra med mitt jobb just nu. Jag har jättebra kollegor, människor vars sällskap jag verkligen trivs i och har roligt tillsammans med. Dessutom är jag väldigt glad över att få följa våra två sjätteklasser hela vägen in i mål, klasser som jag har haft sedan årskurs fyra.
Det är värt mycket att träffa eleverna varje dag. Att skratta tillsammans med dem, att få peppa och berömma, även att få tillrättavisa och vägleda när det behövs, att skämta och skoja, att vara seriös, att få finnas där och spela en viktig roll för dem när de är glada och tycker om mig, när de är arga och tycker att jag är världens sämsta lärare för stunden samt när de är ledsna och behöver stöd. Allt det här är betydelsefullt och jag ser mig själv som lyckligt lottad, som sagt.
Och visst hade jag önskat mig mer även idag när det gäller förutsättningar. Under det precis inledda läsåret kommer exempelvis min egen mentorsklass att som klassrum ha samma utrymme som på eftermiddagarna funderar som skolans fritidsklubb. Det blir rörigt och är långt ifrån optimalt. Men jag är ändå en, av många skulle jag nog trots allt tro, lyckligt lottade lärare.
Jag trivs ärligt talat så grymt bra med mitt jobb just nu. Jag har jättebra kollegor, människor vars sällskap jag verkligen trivs i och har roligt tillsammans med. Dessutom är jag väldigt glad över att få följa våra två sjätteklasser hela vägen in i mål, klasser som jag har haft sedan årskurs fyra.
Det är värt mycket att träffa eleverna varje dag. Att skratta tillsammans med dem, att få peppa och berömma, även att få tillrättavisa och vägleda när det behövs, att skämta och skoja, att vara seriös, att få finnas där och spela en viktig roll för dem när de är glada och tycker om mig, när de är arga och tycker att jag är världens sämsta lärare för stunden samt när de är ledsna och behöver stöd. Allt det här är betydelsefullt och jag ser mig själv som lyckligt lottad, som sagt.
Jag vet att det handlar om att stå ut och kämpa i motvind för många kollegor. För min egen är det i stället så att jag i dagsläget glädjande nog kan gå med lätta steg till jobbet och på allvar känna en entusiasm och glädje kring det som jag gör. Allt är med andra ord inte nattsvart, långt ifrån.
En speciell 30-årsdag
18 år + ett par månader var hon när vi träffades. Idag har hon fyllt 30. Tjejen som med åren har blivit min fru, bästa vän, stora trygghet och dessutom en fantastisk mamma till tre barn. Den person som utmanar, utvecklar och inspirerar mig mest här i livet.
Tack vare henne - och tillsammans med henne - har jag fått uppleva så mycket i livet de senaste tolv åren. Saker som har utvecklat mig, stärkt mig och gett mig minnen för livet. Vi har kombinerat nytta med nöje, skapat ett liv tillsammans och haft väldigt kul på vägen. Och vi kommer förhoppningsvis ha det länge, länge till. Det finns ingen som skulle kunna ha haft lika stor positiv inverkan på mig och mitt liv som den dagens födelsedagsbarn har haft och fortfarande i allra högsta grad har.
Att ha fått vara en del av just den här personens 30-årsdag och fått uppleva den tillsammans med henne är även det något som jag uppskattar.
Att ha fått vara en del av just den här personens 30-årsdag och fått uppleva den tillsammans med henne är även det något som jag uppskattar.
Grattis älskling! ❤
18.07.19 klockan 04.41
Förra torsdagen, den 18/7, var den här sommarens i särklass största och viktigaste dag. Då föddes nämligen vårt tredje barn, Theos och Alvas lillebror. Klockan 04.41 på torsdagsmorgonen kom han. En liten kille, eller relativt stor för att vara bebis då han kom några dagar efter beräknat datum, som kommer att få namnet Julian.
Precis som när Theo och Alva föddes var glädjen och stoltheten enorm. Glädjetårarna, känslostormen, stoltheten, lyckan, en enorm beundran gällande Karin och den prestation hon stod för - allt var där. Fantastiska känslor, svåra att beskriva.
Julian har två underbara storasyskon och inte minst en helt otrolig mamma. Starten på bebislivet har gått bra och såväl bebis som mamma mår finfint. Dessutom är storebror och storasyster väldigt stolta och glada över sin lillebror (än så länge... 🙂).
Precis som när Theo och Alva föddes var glädjen och stoltheten enorm. Glädjetårarna, känslostormen, stoltheten, lyckan, en enorm beundran gällande Karin och den prestation hon stod för - allt var där. Fantastiska känslor, svåra att beskriva.
Julian har två underbara storasyskon och inte minst en helt otrolig mamma. Starten på bebislivet har gått bra och såväl bebis som mamma mår finfint. Dessutom är storebror och storasyster väldigt stolta och glada över sin lillebror (än så länge... 🙂).
Kvalitet
Jag har länge intresserats och fascinerats av Tjernobylkatastrofen. När den numera så omtalade serien Chernobyl började sändas och diskuteras på sociala medier tog det inte lång tid innan jag gjorde slag i saken, fixade ett HBO Nordic-konto och bänkade mig framför serien.
Det är ingen överdrift att jag fastnade. Snarare en underdrift.
Två gånger om har jag nu sett de fem avsnitten och verkligen suttit klistrad.
Två gånger om har jag nu sett de fem avsnitten och verkligen suttit klistrad.
Kvalitet, rakt igenom.
Anständig
I absolut sista sekund, dagen innan skolavslutningen, köpte jag äntligen ett par nya skor. Dels var det snudd på nödvändigt för att se någorlunda anständig ut på avslutningsdagen, dels för att det behövdes ändå.
Hursomhelst, det här paret blev det och jag blev nöjd med inköpet:
Hursomhelst, det här paret blev det och jag blev nöjd med inköpet:
Skolavslutning med flera känslor
Skolavslutningen avklarad. Som alltid lite blandade känslor. Mest glädje och stolthet förstås, men även lite vemod. Det blir många roliga återseenden i höst, men det blev också en del "ta hand om dig och lycka till framöver" i tisdags till elever som byter skola.
Jag är ganska sentimental av mig numera. Ju mer åren har gått, ju mer känslosam har jag blivit. Då blir också en skolavslutning en ganska känslosam historia. Som sagt för den med sig mycket glädje och en stolthet över vad eleverna har åstadkommit, över vilka kliv de har tagit, under året som har gått. Det går dock inte komma ifrån att skolavslutningen även lämnar en viss tomhet efter sig.
Vi tappar återigen elever, främst till några av de populära friskolorna, och därmed kommer flera glada, uppskattade ansikten inte dyka upp på skolan när höstterminen drar igång om ett par månader. Självklart kommer de eleverna att vara saknade. Min personliga målsättning inför det nyss avslutade läsåret var att vi skulle få behålla alla elever inför årskurs 6. Nu blir det inte så, ett antal av våra femmor, byter skola. Det känns lite vemodigt.
Samtidigt var det något som vi hade i bakhuvudet, vi visste att det förmodligen skulle bli så även om man förstås hoppades på något annat. Det är dessutom så att det inte vore rätt att fokusera för mycket på de som väljer att ta klivet till andra skolor. Det är eleverna som blir kvar som vi ska lägga fokus på och vi kommer att ha två underbara klasser att jobba med till hösten. Jag ser verkligen fram emot att få följa mina elever under deras sista år på Strömsbro skola. Nästa läsår ska bli det bästa hittills och jag är verkligen glad, både för året som har gått (med alla framsteg eleverna har gjort både som individer och grupper) och för att en rad kära återseenden väntar efter sommarlovet.
Vi tappar återigen elever, främst till några av de populära friskolorna, och därmed kommer flera glada, uppskattade ansikten inte dyka upp på skolan när höstterminen drar igång om ett par månader. Självklart kommer de eleverna att vara saknade. Min personliga målsättning inför det nyss avslutade läsåret var att vi skulle få behålla alla elever inför årskurs 6. Nu blir det inte så, ett antal av våra femmor, byter skola. Det känns lite vemodigt.
Samtidigt var det något som vi hade i bakhuvudet, vi visste att det förmodligen skulle bli så även om man förstås hoppades på något annat. Det är dessutom så att det inte vore rätt att fokusera för mycket på de som väljer att ta klivet till andra skolor. Det är eleverna som blir kvar som vi ska lägga fokus på och vi kommer att ha två underbara klasser att jobba med till hösten. Jag ser verkligen fram emot att få följa mina elever under deras sista år på Strömsbro skola. Nästa läsår ska bli det bästa hittills och jag är verkligen glad, både för året som har gått (med alla framsteg eleverna har gjort både som individer och grupper) och för att en rad kära återseenden väntar efter sommarlovet.
En älskad fyraåring
Igår fyllde vår älskade dotter fyra år. I höst blir sonen dessutom sex år gammal och börjar förskoleklass. Det låter kanske klyschigt, men det är smått surrealistiskt hur fort tiden går.
Den här bilden publicerade jag på Facebook för fyra år sedan:
Igår såg det ut så här på samma Facebooksida:
I fyra år har Alva förgyllt våra liv som en underbar dotter, fin lillasyster och väldigt rolig, charmig person. Det är fantastiskt att få vara pappa till såväl Alva som Theo och att på så nära håll få se två människor utvecklas så mycket som de två har gjort de senaste åren.
Underbart dryga elever
Blev hånad av en elev i min ena femma för någon veckan sedan:
Om jag blev arg? Irriterad? Stött?
Självklart inte. Det här är ju bara underbart och roligt rakt igenom 🙂
Just den här tjejen är inte sällan snabb att komma med små pikar och vassa kommentarer, något som bara är att applådera.
Sådana här konversationer är en av anledningarna till varför jag trivs riktigt bra med mitt lärarjobb just nu. Jag vill verkligen kunna ha det så här med mina elever. De ska känna att det är jag som bestämmer och visa respekt, vara seriösa och kunna ta krav, men samtidigt känna en så stor trygghet med mig att de kan skämta och vara lagom dryga med jämna mellanrum. Jag älskar det och jag är övertygad om att även mina elever uppskattar den avslappnade sida som jag gärna bjuder på.
Självklart inte. Det här är ju bara underbart och roligt rakt igenom 🙂
Just den här tjejen är inte sällan snabb att komma med små pikar och vassa kommentarer, något som bara är att applådera.
Sådana här konversationer är en av anledningarna till varför jag trivs riktigt bra med mitt lärarjobb just nu. Jag vill verkligen kunna ha det så här med mina elever. De ska känna att det är jag som bestämmer och visa respekt, vara seriösa och kunna ta krav, men samtidigt känna en så stor trygghet med mig att de kan skämta och vara lagom dryga med jämna mellanrum. Jag älskar det och jag är övertygad om att även mina elever uppskattar den avslappnade sida som jag gärna bjuder på.
Allsvenska tipset 2019
Så var allsvenskan äntligen igång igen. I år slutar den (givetvis inte, men mitt förhandstips tror ändå på det) så här:
MFF ska vinna med den trupp som de har, men samtidigt har man just allt att förlora då allt annat än SM-guld är underkänt. Häcken kommer kunna utmana, likaså AIK. Norrköping också om deras defensiv klarar tappet av Andreas Johansson.
Mitten är alltid svår. Elfsborg har en ganska bra trupp men det är upp till bevis nu för deras och tränaren Jimmy Thelins del. De kan sluta sexa likaväl som elva. Kalmar tycker jag har relativt bra och intressant trupp, med allt från Rasmus Elm till min gamla elev York Rafael. Frågan är dock om de har någon målskytt i år. Kan bli både topp och flopp för KFF. Sundsvall är ett annat intressant lag som var riktigt fina ifjol, men som samtidigt nu riskerar att vara sönderlästa.
Helsingborg är en stark nykomling medan AFC (förvisso mycket bra i cupen) och Falkenberg får det tuffare. Sirius kan också få det tufft, jag tippar ju det här och ser inte många lag som har en smalare trupp men å andra sidan finns det en del kvalitetsspelare i Uppsalalaget. Kan nog likaväl tvingas kvala som att de kan landa tia typ. Så svårtippade är också Örebro. De har flera riktigt vassa startspelare, men sitter också på en ganska tunn trupp.
Det blir säkert inte alls så här i slutändan. Men struntsamma, nu är det igång och i morgon drar jag till Sundsvall för att se mitt MFF. Gott det!
Mitten är alltid svår. Elfsborg har en ganska bra trupp men det är upp till bevis nu för deras och tränaren Jimmy Thelins del. De kan sluta sexa likaväl som elva. Kalmar tycker jag har relativt bra och intressant trupp, med allt från Rasmus Elm till min gamla elev York Rafael. Frågan är dock om de har någon målskytt i år. Kan bli både topp och flopp för KFF. Sundsvall är ett annat intressant lag som var riktigt fina ifjol, men som samtidigt nu riskerar att vara sönderlästa.
Helsingborg är en stark nykomling medan AFC (förvisso mycket bra i cupen) och Falkenberg får det tuffare. Sirius kan också få det tufft, jag tippar ju det här och ser inte många lag som har en smalare trupp men å andra sidan finns det en del kvalitetsspelare i Uppsalalaget. Kan nog likaväl tvingas kvala som att de kan landa tia typ. Så svårtippade är också Örebro. De har flera riktigt vassa startspelare, men sitter också på en ganska tunn trupp.
Det blir säkert inte alls så här i slutändan. Men struntsamma, nu är det igång och i morgon drar jag till Sundsvall för att se mitt MFF. Gott det!
Fler Balibilder
Det har gått några månader sedan vi kom hem från Bali och resans höjdpunkter har ni redan kunnat läsa om här i bloggen. Nu bjuds på fler bilder med allt från sköna slapparbilder från hotellen till upplevelser och utflykter från olika delar av Bali.
Kvalitetstid på Högbo bruk
Som start på det nya året spenderade Karin och jag ett dygn tillsammans, helt utan barn, då vi fick lite värdefull tid bara vi. Stora delar av den tiden var vi ute i Högbo och tog det av vad Högbo bruk hade att erbjuda. Vi inledde med att springa en lite längre runda i löparspåren och därefter var det bara avkoppling, slappande, god mat och värdefullt umgänge som väntade.
Vi utnyttjade fikabuffén, besökte hotellets spa-avdelning där vi badade bubbelpool och bastade, åt fyrarättersmenyn på kvällen och kunde sedan för första gången på länge sova ut ordentligt. Allt det följdes upp av en fin hotellfrukost innan vi drog vidare och gjorde ett stopp på Fjärran Höjder-badet hemma i Gävle innan det var dags att hämta hem ungarna igen.
Vi utnyttjade fikabuffén, besökte hotellets spa-avdelning där vi badade bubbelpool och bastade, åt fyrarättersmenyn på kvällen och kunde sedan för första gången på länge sova ut ordentligt. Allt det följdes upp av en fin hotellfrukost innan vi drog vidare och gjorde ett stopp på Fjärran Höjder-badet hemma i Gävle innan det var dags att hämta hem ungarna igen.
Föga överraskande passade undertecknad på att fota (och därefter njuta till fullo av) menyn... 🙂
Allting gott och alldeles för mycket, för att citera Edward Blom.
Råbiff med kronärtskockschips, äggcreme, riven ost och lite annat gott.
Burgare på lokala wagyukor med grymt goda pommes, tryffelaioi och coleslaw.
Respekt, Sjöstedt
Jag har aldrig varit nära att rösta på V, men jag måste säga att @jsjostedt har vuxit enormt som ledare i mina ögon under den senaste tiden. Att vara så tydlig, stå upp för det man tror på och för sina väljare kännertecknar en bra ledare. Han är en av få politiker (den ende?) som har imponerat under det här efterspelet till höstens valrörelse. Vi delar inte direkt politiska åsikter, men jag har verkligen fått ökat respekt för Jonas Sjöstedt den senaste tiden.
. . . . . . . . . . . .
I övrigt politiskt då? Jag röstade på Centern och var inte för en ny mandatperiod med Löfven som statsminister. Samtidigt är det förmodligen bra för Sverige att en regering nu är på plats. Många C-väljare känner sig förmodligen svikna av Lööf. Själv gör jag inte det. Av den enkla anledningen att jag tycker de flesta av våra ledande politiker har skött hela höstens arbete med att få fram en ny regering på ett så uselt sätt att mitt förtroende för merparten av dem ändå är i botten. Man kan inte bli sviken av någon man inte har något förtroende för, så resonerar jag. Lööf kanske har agerat för partiets (och väljarnas) bästa, det får tiden utvisa. Men något som är märkligt är hur hon nu allt mer framstår som egocentrerad och immun mot allt som inte passar in i hennes sätt att se på saker. Det är obegripligt hur hon kan sitta och upprepa att Vänsterpartiet minsann inte kommer ha inflytande och att de är införstådda med detta, samtidigt som exempelvis nämnde Sjöstedt så sent som i torsdags hade en väldigt tydlig debattartikel i Aftonbladet där han skrev vad V kräver.
Det här är också obegripligt. C-ledaren verkar inte direkt ha tolkat intervjun på samma sätt om SVT text i alla fall:
Det här är också obegripligt. C-ledaren verkar inte direkt ha tolkat intervjun på samma sätt om SVT text i alla fall:
. . . . . . . . . . . .
Nej, bäst politiskt senaste tiden är ändå Kalmarsundsrevyns sammanfattning av arbetet med att få till en regering under hösten. Stor underhållning och väldigt träffsäkert.
En rejäl överraskning
Grattis pappa! 70 år i torsdags. En dag som jag fick vara en del av då mamma och jag styrde upp ett överraskningsbesök för min del. Utan pappas vetskap bänkade jag mig på tåget från Gävle vid lunch, tog mig ner till Kalmar och klev till min pappas minst sagt stora förvåning in i mitt barndomshem strax efter klockan sju på torsdagskvällen.
Därefter har det varit några lyckade dagar här hemma. Vi firade pappa på hans 70-årsdag förstås, det blev en bra kväll. Jag plockades upp på stationen av mamma och pappas vänner sedan många år tillbaka, Sören och Birgitta. Pappa hade som sagt inte en aning om att jag skulle komma så det blev en rolig överraskning när det knackade på dörren hemma och det var undertecknad som steg in.
Det var kul att få överraska pappa och att få vara med och fira hans 70-årsdag. Även om han hade undanbett sig och inte firade så storslaget kändes det förstås bra att komma hem och att få vara en del av hans födelsedag.
Därefter har det varit några lyckade dagar här hemma. Vi firade pappa på hans 70-årsdag förstås, det blev en bra kväll. Jag plockades upp på stationen av mamma och pappas vänner sedan många år tillbaka, Sören och Birgitta. Pappa hade som sagt inte en aning om att jag skulle komma så det blev en rolig överraskning när det knackade på dörren hemma och det var undertecknad som steg in.
Det var kul att få överraska pappa och att få vara med och fira hans 70-årsdag. Även om han hade undanbett sig och inte firade så storslaget kändes det förstås bra att komma hem och att få vara en del av hans födelsedag.
Torsdagskvällen följdes av en fredag då jag tog tag i ett av mina
liv
sprojekt. Jag har, som folk i min närhet vet, ägnat mycket tid åt att skriva om sport genom åren. Inte minst om fotboll. Jag har också haft en förkärlek för att läsa och dessutom spara en massa fotbollstidningar, Sportbladet och liknande. Allt sammantaget, med en mängd utskrifter och sparade tidningar, har blivit en minst sagt rejäl samling. En samling som det länge funnits en tanke att rensa i. Nu blev det äntligen av, nu när det fanns tid och jag var hemma i Småland igen utan familjen den här gången.
Allt egenproducerat, sånt som jag skrivit själv, sparades givetvis tillsammans med ett antal nummer av Offside och en del MFF-relaterat. Resten, i form av allt från mängder av Sportbladet med artiklar från stora mästerskap (som av någon outgrundlig anledning sparats) till fotbollsmagasin och annat rensades ut. Det man kan säga är att det tog sin tid och att det försvann en hel del... 🙂
sprojekt. Jag har, som folk i min närhet vet, ägnat mycket tid åt att skriva om sport genom åren. Inte minst om fotboll. Jag har också haft en förkärlek för att läsa och dessutom spara en massa fotbollstidningar, Sportbladet och liknande. Allt sammantaget, med en mängd utskrifter och sparade tidningar, har blivit en minst sagt rejäl samling. En samling som det länge funnits en tanke att rensa i. Nu blev det äntligen av, nu när det fanns tid och jag var hemma i Småland igen utan familjen den här gången. Allt egenproducerat, sånt som jag skrivit själv, sparades givetvis tillsammans med ett antal nummer av Offside och en del MFF-relaterat. Resten, i form av allt från mängder av Sportbladet med artiklar från stora mästerskap (som av någon outgrundlig anledning sparats) till fotbollsmagasin och annat rensades ut. Det man kan säga är att det tog sin tid och att det försvann en hel del... 🙂
Det var riktigt skönt att få det här gjort och att kunna lämna Småland igen med vetskapen om att mitt "arkiv" numera är sorterat, utrensat och i ordning uppe på vinden i barndomshemmet.
Pingis och bastu bjöd sedan fredagskvällen på. Under lördagen stod sedan en av höjdpunkterna med besöket på schemat: årets upplaga av Kalmarsundsrevyn. Som så många gånger förr briljerade inte minst Martin Rydell och hela ensemblen levererade en riktigt bra revy. Det är alltid mycket självdistans och sköna pikar till såväl lokala som nationella politiker samt till de inom regionen som på ett eller annat sätt kanske inte riktigt har briljerat under årets gång. Exempelvis fick sig Kalmar FF:s styrelse en passande känga efter turbulensen i höstas.
Nu vänder jag hemåt med en skön känsla. Det var värdefullt att få vara hemma när pappa fyllde och vi hann med mycket kul samtidigt som det alltid är skönt att komma hem till fru och barn igen.
Nu vänder jag hemåt med en skön känsla. Det var värdefullt att få vara hemma när pappa fyllde och vi hann med mycket kul samtidigt som det alltid är skönt att komma hem till fru och barn igen.
Årskrönika 2018
Ett år till att lägga till handlingarna.
Och därmed dags igen.
Att sammanfatta året som har gått alltså 🙂
Den här gången blir det inte så strukturerat, inte månad för månad eller i någon direkt kronologisk ordning. Vi kör på bara, med sånt som kommer upp i huvudet och med risk för att missa en del viktiga minnen men samtidigt med garanti för att det ändå blir mer än ni orkar läsa.
Årskrönikan, eller sammanfattningen, för 2018 kan således börja.
Den just avslutade året har varit ett riktigt lyckat sådant. Alla stora områden för just min egen del - familjen, jobbet, fotbollen - har fungerat bra på flera tänkbara sätt. Inte minst så har vi fått vara friska och må bra samtidigt som barnen har haft ett fint år med mycket glädje och fortsatt fått känna stor omtänksamhet från de vi har nära oss. Det är förstås värt väldigt mycket, det är rentav ovärderligt.
När 2018 drog igång hade jag ganska nyligen fått ett nytt uppdrag på jobbet: att ta över mentorsrollen i det som då var 4A. Det skedde under hösten och till en början var jag skeptisk, jag ville väldigt gärna vara kvar uppe hos mina femmor. Men med facit i hand var bytet väldigt positivt. 2018 har nämligen varit ett av de roligaste åren i mitt lärarliv hittills. Jag trivs ypperligt just nu, såväl med kollegorna som med eleverna. Förhoppningsvis lever den positiva känslan kvar även under 2019.
Efter att ha firat in det nya året i min barndomsstad Kalmar rullade det på i snabb takt under våren. Känslan är alltid att våren går snabbare än hösten, inte minst när man är lärare. Hursomhelst drog de första månaderna förbi och det finns inte så mycket att skriva om gällande dessa. Åtminstone inte vad jag kommer på nu. Fotbollssäsongen drog igång, jag fanns kvar i Hagaströms SK:s trupp i division 4, där vi återigen hamnade tack vare en friplats trots att vi egentligen åkte ur serien 2017. Även 2018 skulle bli ett på många sätt tufft fotbollsår, skulle det visa sig, men det skulle ändå föra med sig mycket positivt.
En sak från de första månaderna som jag ändå minns, nu när jag tänker efter, med rejäl glädje är min debut på skidor. Utför. 32 år tog det innan undertecknad vågade sig på att åka utför. Karin hade varit på mig länge och till slut, väldigt motvilligt ska erkännas, gav jag med mig. Hon, jag och hennes brorsa Jonas gav oss iväg till Kungsberget för en dag i backarna. Nervositeten hos mig var hög, jag såg bilder i mitt huvud som visade mig liggandes i liften med benen sprattlande och kände hur risken att skämma ut sig själv var överhängande. Det blev dock tack och lov mycket roligare än så. Det gick klart över förväntan och var utan tvekan något av det absolut roligaste jag någonsin har prövat.
Efter skiddebuten, försäsong i fotbollen, en del jobb och lite annat var årets första kvartal till ända. Därefter väntade en påskhelg som jag såg fram emot. Dels för att vi skulle spendera den i Göteborg tillsammans med mamma, dels för att jag då skulle ta en liten avstickare till Borås och se den allsvenska premiären. Det blev också en finfin helg med Universeum, Alfons Åberg-huset och tre sköna poäng för MFF.
I maj, närmare besämt vid Kristi himmelsfärd, var det sedan dags för nästa utflykt för egen del. Den här gången enbart av fotbollsmässiga skäl. Stockholm och cupfinal stod på programmet, bröderna Thyberg var resesällskapet och hela dagen var egentligen perfekt bortsett själva matchen. Som helt på egen hand förstörde hela intrycket. 0-3, förnedring, alla hånfulla rop från Dif:are som man fick utstå efteråt - till slut en fotbollsdag att minnas.
I maj, närmare besämt vid Kristi himmelsfärd, var det sedan dags för nästa utflykt för egen del. Den här gången enbart av fotbollsmässiga skäl. Stockholm och cupfinal stod på programmet, bröderna Thyberg var resesällskapet och hela dagen var egentligen perfekt bortsett själva matchen. Som helt på egen hand förstörde hela intrycket. 0-3, förnedring, alla hånfulla rop från Dif:are som man fick utstå efteråt - till slut en fotbollsdag att minnas.
Fotbollsvåren i sig var tung rakt igenom, efter den fina premiären för Malmö. Vi hade ny tränare i Haga, en riktigt bra sådan, och tog steg framåt som lag men radade ändå upp förluster. MFF sparkade i sin tur tränaren efter ytterligare en förlust som följde efter cupfinalen. Det skulle visa sig bli avgörande för säsongens utgång i slutändan. Vi fick däremot behålla vår coach i Haga, även det viktigt för resultatet när säsongen skulle summeras.
Medan fotbollen var nattsvart så här långt fanns det många andra glädjeämnen. Som jag redan varit inne på trivdes jag på jobbet, liksom Karin, barnen trivdes bra på förskolan och allt rullade på i vardagen. Vi firade Alvas treårsdag, gick på semester och kopierade fjolårets upplägg genom att direkt bege oss till Tjörn för en vecka som inkluderade midsommarfirande där. Utöver midsommarfirande - till vilket svärmor också hade anlänt - fiskade vi krabbor, åkte in till Liseberg där vi hade en kul dag och fick precis som ifjol En perfekt start på semestern. Därefter fortsatte vi ner till Smålandsskogarna för en vecka där.
Sommaren fortsatte med husmålande och fantastiskt fina sommardagar hemma i Hillevik där vi och barnen njöt av att ha några få meter ner till sjön. En höjdpunkt var när vi fick chansen att flyga helikopter över bygden, något man knappast gör varje dag. Besöket på Järvzoo var också minnesvärt. Jag har alltid varit svag för stora, mäktiga (och farliga) djur och hade nog minst lika mycket glädje av att se björnar som ungarna hade.
Fotbolls-VM tuffade också på, jag såg en hel del av det och Sveriges insats gladde förstås. När Blågult åkte ut mot England sörjde jag dock inte överdrivet mycket, jag satt nämligen på tåget hem från Uppsala då efter att ha sett MFF besegra Sirius med 4-0 i den dagens viktigaste fotbollsmatch.
Innan det var dags för jobb igen åkte vi ut till Lövgrund (solnedgången!) och kopplade av till 100 % under en veckas tid. Ingen el, inget rinnande vatten, inga moderniteter. Det skulle ju kunna vara urtrist, tråkigt, segt - men var alldeles underbart. Så fantastiskt skönt och garanterat också nyttigt, inte minst för mig, att lägga bort tekniken för ett tag. Att spendera dagarna med att läsa, leka med barnen, strosa runt i naturen och ro gjorde verkligen gott.
Sedan var det dags för jobbstart och den positiva känslan från våren bara förstärktes när höstterminen kom igång på allvar. Dessutom fortsatte det att kännas bra runt omkring, med familjen, och i fotbollen hade det äntligen vänt ganska ordentligt.
Vi firade Theos femårsdag (helt galet att vår lille kille snart ska börja förskoleklass!) då vi hade besök av mamma och pappa här uppe igen, september blev oktober och hösten var igång på allvar.
Vi firade Theos femårsdag (helt galet att vår lille kille snart ska börja förskoleklass!) då vi hade besök av mamma och pappa här uppe igen, september blev oktober och hösten var igång på allvar.
För MFF var våren en katastrof men när Uwe Rösler tog över ändrades allt. Därefter var Malmö bäst i allsvenskan och tog sig inte bara in i Europa League-gruppspelet utan även vidare därifrån. Vi i Hagaström fick kämpa och slita hela året, men efter elva (!) raka förluster under våren plockade vi en del viktiga poäng under säsongens andra hälft och kvalade oss till slut kvar i division 4. Därmed blev vi på ett sätt vinnare i slutändan och även om resultaten har gått emot har året varit bra på andra sätt. Jag känner att jag har utvecklats, vår tränare Fredrik Boström har varit väldigt skicklig som taktiker och instruktör, vi har tagit stora kliv spelmässigt som lag och vi fick som sagt trots många motgångar avsluta som vinnare.
När fotbollen var slut, höstlovet tog vid och årets tråkigaste månad (rent vädermässigt) i form av november stod för dörren så checkade jag ut från jobbet för att sedermera checka ut från Sverige, mörkret och kylan. Bali väntade på oss och vi fick en fantastisk upplevelse borta i Sydostasien. Om de veckorna som vi var där har jag redan skrivit en hel del här i bloggen. Så mycket mer ska jag inte tillägga, utan mer konstatera att vi hade suveräna dagar på ställen som Ubud, Lovina Beach, Pemuteran och Sanur. Sol, bad, upplevelser och givande erfarenheter bjöds vi på.
En annan fin sak på Bali var att jag och Karin firade tio år tillsammans som par.
Tio väldigt givande och bra år som dessutom ska bli klart fler.
När vi hade landat igen och kommit in i vardagen efter resan gick det snabbt tills vi var här. Det vill säga vid årets slut. En mysig och rolig jul i barndomshemmet utanför Kalmar har avverkats och nu återstår bara nyårsfirandet på hemmaplan i utkanten av Gävle innan vi sparkar igång 2019.
Nästa år ser jag fram emot flera saker. Vad går jag in på senare här i bloggen.
Men nu sätter vi punkt för 2018.
Gott Nytt År!
Gott Nytt År!
HSK 2018 i bildformat
Vår assisterande tränare Jörgen Wikman har gjort ett riktigt bra jobb i år vid sidlinjen. Inte bara som tränare, utan även som fotograf. Han har fotat i princip under varenda match och även publicerat en rad av bilderna på vår hemsida.
En sammanfattning i bildform la han ut direkt efter säsongsslutet:
Bali 2018 del 3: Sanur
Efter delfinsafari vid Lovina Beach spenderade vi två dagar i Pemuteran. Där bodde vi på ett i raden av bra hotell med ett grymt fint poolområde där vi tillbringade mycket av tiden. Det blev ett par dagar av slappande, badande och vilande bara. Själv passade jag på att testa ansiktsmassage och fick mersmak.
Lite vackrare, eller åtminstone mjukare, i ansiktet åkte jag vidare (ja, resten av familjen också förstås) till vårt sista stopp efter två dagars avkoppling i nämnda Pemuteran. Vi stannade till och tittade på risterasser på vägen ner som ett sista inslag i guidandet. Därefter väntade en vecka på egen hand, en vecka på hotell vid stranden i Sanur i de sydöstra delarna Bali.
Lite vackrare, eller åtminstone mjukare, i ansiktet åkte jag vidare (ja, resten av familjen också förstås) till vårt sista stopp efter två dagars avkoppling i nämnda Pemuteran. Vi stannade till och tittade på risterasser på vägen ner som ett sista inslag i guidandet. Därefter väntade en vecka på egen hand, en vecka på hotell vid stranden i Sanur i de sydöstra delarna Bali.
Veckan som sedan gick gick åt till poolbadande och strandpromenander. Vi provade förstås även havsvattnet när det gällde bad och hade en underbar strand att spendera tiden längs, med fina badförutsättningar (åtminstone på en del ställen) och en rad bra restauranger.
Vi gjorde också två dagsutflykter i egen regi, nu utan guide som sagt. Vi passade på att besöka Bali Zoo och dessutom ett stort vattenland, Waterbom (som tydligen ska vara ett av de största i Asien). En heldag på zoo gav oss nog mer än dagen på vattenlandet, men det var förstås kul att bada och åka lite rutschkana också. Bali Zoo var häftigt, djuren ska väl i och för sig egentligen vara i frihet men de verkade ha det bra och det var både stort och fint där. Jag är ju över lag fascinerad av mäktiga, farliga djur och rycks med varje gång vi är och ser på tigrar, lejon och krokodiler. Kanske var det jag som njöt mest av besöket, men även ungarna och frun verkade nöjda 🙂
Bali 2018 del 2: Tioårsdag och delfiner
Efter fem nätter i Ubud och en rad utflykter, plus tid vid poolen där mina graciösa försök att dyka var en höjdpunkt för hela familjen, var det dags att lämna de södra delarna av Bali för en tur norröver. Vi skulle till Lovina Beach där en annan höjdpunkt (utöver mina dyk) under resan skulle äga rum i form av delfinsafari.
Innan vi kom dit hade vi dock en innehållsrik dag på vägen norrut. Vi började dagen med ett besök på en fjärilspark (några bilder därifrån hittar ni i första inlägget om resan) och fortsatte därefter vidare mot Lovina och den norra kusten. På vägen gjorde vi stopp vid en krydd- och fruktmarknad och besökte ytterligare ett stort tempel, den här gången vackert beläget vid en sjö och med berg runt omkring.
Därefter hann vi med att spana in, och snudd på bada i, Gitgit-vattenfallet (precis nedanför själva fallet hoppade vi i åtminstone). Det var häftigt att svalka sig i det med Balimått mätt svala vattnet och göra om samma roliga grej som när vi badade i vattenfall på Jamaica.
Därefter nådde vi fram till Lovina Beach och kunde checka in på ett i raden av fina hotell. Bara för en natt visserligen, men anledningen till det här stoppet på resan var som sagt en av de stora höjdpunkterna under resan. På vår tioårsdag (tio år tillsammans, åren går och så grymt mycket positivt de ger), passande nog, drog vi ut på delfinsafari i gryningen. Mängder med båtar och turistanpassat värre, men ändå med en genuin, äkta känsla och med en så oerhört vacker miljö som framträdde runt oss i soluppgången. Förutom att bjudas på den omgivningen och inramningen så hade vi tur med delfinerna. De simmade, hoppade och var nära båten. Dessutom var de många till antalet och upplevelsen höll toppklass.
Innan vi kom dit hade vi dock en innehållsrik dag på vägen norrut. Vi började dagen med ett besök på en fjärilspark (några bilder därifrån hittar ni i första inlägget om resan) och fortsatte därefter vidare mot Lovina och den norra kusten. På vägen gjorde vi stopp vid en krydd- och fruktmarknad och besökte ytterligare ett stort tempel, den här gången vackert beläget vid en sjö och med berg runt omkring.
Därefter hann vi med att spana in, och snudd på bada i, Gitgit-vattenfallet (precis nedanför själva fallet hoppade vi i åtminstone). Det var häftigt att svalka sig i det med Balimått mätt svala vattnet och göra om samma roliga grej som när vi badade i vattenfall på Jamaica.
Därefter nådde vi fram till Lovina Beach och kunde checka in på ett i raden av fina hotell. Bara för en natt visserligen, men anledningen till det här stoppet på resan var som sagt en av de stora höjdpunkterna under resan. På vår tioårsdag (tio år tillsammans, åren går och så grymt mycket positivt de ger), passande nog, drog vi ut på delfinsafari i gryningen. Mängder med båtar och turistanpassat värre, men ändå med en genuin, äkta känsla och med en så oerhört vacker miljö som framträdde runt oss i soluppgången. Förutom att bjudas på den omgivningen och inramningen så hade vi tur med delfinerna. De simmade, hoppade och var nära båten. Dessutom var de många till antalet och upplevelsen höll toppklass.
Delfinturen följdes av frukost på hotellet innan det var dags för ännu ett hotellbyte. Nu väntade de nordvästra delarna av Bali, närmare bestämt Pemuteran, på oss. Vägen dit innebar stopp vid varma källor och bad i dessa innan vi framåt eftermiddagen var framme vid vår nästa destination.
Bali 2018 del 1: Första dagarna
Så var vi hemma efter en förmodligen häftigaste, härligaste och bästa resan jag upplevt under mitt 32-åriga liv och vardagen har hunnit rulla igång igen. Förrförra måndagen landade vi på Arlanda efter drygt två veckor på Bali, det med en mängd upplevelser och nya erfarenheter i bagaget. En del av dessa är det läge att skriva några rader om nu.
Det kommer att bli två, tre inlägg. Vi börjar med ett där vi avhandlar de inledande dagarna efter att vi hade klarat av den cirka 14 timmar långa flygresan, via Moskva och Singapore, och landat på Denpasars flygplats i södra delen av Bali.
Det kommer att bli två, tre inlägg. Vi börjar med ett där vi avhandlar de inledande dagarna efter att vi hade klarat av den cirka 14 timmar långa flygresan, via Moskva och Singapore, och landat på Denpasars flygplats i södra delen av Bali.
Vi startade i Ubud, en bit in i landet från den södra kusten sett. Vi hade fem nätter där och spenderade såväl tiden vid poolen på vårt riktigt fina, mysiga hotell som med två guidade heldagsturer till olika ställen runt omkring staden och en bit därifrån. Vi hade guide och chaufför, något som ingick i vårt resepaket, och det var perfekt då vi tack vare det fick uppleva en hel del intressant och kul under de här dagarna:
* Traditionell dans- och teaterföreställning
* Hantverk (batiktyger, träsnideri och silversmide)
* Heliga vattentemplet Tirta Empul
* Apskog
* En närmare titt på vulkanen Batur (senast aktiv 1963) i Kintamani
* Fågelpark
* Kaffeplantage
* Apskog
* En närmare titt på vulkanen Batur (senast aktiv 1963) i Kintamani
* Fågelpark
* Kaffeplantage
Det var en härlig blandning av upplevelser och aktiviteter. Allt passade mig och Karin samtidigt som det mesta även föll barnen i smaken. De uppskattade allt från att hoppa ner i poolen till att se apor på nära håll och att pröva på att tillverka kaffe.
Vi bodde bra, åt gott (nog så viktigt!) både på hotellet och på en lokal restaurang i närheten (även om det brann i munnen där) och hade en riktigt lyckad start på semestern i Ubud.
