alfredssons vardag

Ett år till att lägga till handlingarna.

Och därmed dags igen.

Att sammanfatta året som har gått alltså 🙂

 

Den här gången blir det inte så strukturerat, inte månad för månad eller i någon direkt kronologisk ordning. Vi kör på bara, med sånt som kommer upp i huvudet och med risk för att missa en del viktiga minnen men samtidigt med garanti för att det ändå blir mer än ni orkar läsa.

 

Årskrönikan, eller sammanfattningen, för 2018 kan således börja.

 

Den just avslutade året har varit ett riktigt lyckat sådant. Alla stora områden för just min egen del - familjen, jobbet, fotbollen - har fungerat bra på flera tänkbara sätt. Inte minst så har vi fått vara friska och må bra samtidigt som barnen har haft ett fint år med mycket glädje och fortsatt fått känna stor omtänksamhet från de vi har nära oss. Det är förstås värt väldigt mycket, det är rentav ovärderligt.

 

När 2018 drog igång hade jag ganska nyligen fått ett nytt uppdrag på jobbet: att ta över mentorsrollen i det som då var 4A. Det skedde under hösten och till en början var jag skeptisk, jag ville väldigt gärna vara kvar uppe hos mina femmor. Men med facit i hand var bytet väldigt positivt. 2018 har nämligen varit ett av de roligaste åren i mitt lärarliv hittills. Jag trivs ypperligt just nu, såväl med kollegorna som med eleverna. Förhoppningsvis lever den positiva känslan kvar även under 2019.

 

Efter att ha firat in det nya året i min barndomsstad Kalmar rullade det på i snabb takt under våren. Känslan är alltid att våren går snabbare än hösten, inte minst när man är lärare. Hursomhelst drog de första månaderna förbi och det finns inte så mycket att skriva om gällande dessa. Åtminstone inte vad jag kommer på nu. Fotbollssäsongen drog igång, jag fanns kvar i Hagaströms SK:s trupp i division 4, där vi återigen hamnade tack vare en friplats trots att vi egentligen åkte ur serien 2017. Även 2018 skulle bli ett på många sätt tufft fotbollsår, skulle det visa sig, men det skulle ändå föra med sig mycket positivt.

 

 

En sak från de första månaderna som jag ändå minns, nu när jag tänker efter, med rejäl glädje är min debut på skidor. Utför. 32 år tog det innan undertecknad vågade sig på att åka utför. Karin hade varit på mig länge och till slut, väldigt motvilligt ska erkännas, gav jag med mig. Hon, jag och hennes brorsa Jonas gav oss iväg till Kungsberget för en dag i backarna. Nervositeten hos mig var hög, jag såg bilder i mitt huvud som visade mig liggandes i liften med benen sprattlande och kände hur risken att skämma ut sig själv var överhängande. Det blev dock tack och lov mycket roligare än så. Det gick klart över förväntan och var utan tvekan något av det absolut roligaste jag någonsin har prövat.

 

 

Efter skiddebuten, försäsong i fotbollen, en del jobb och lite annat var årets första kvartal till ända. Därefter väntade en påskhelg som jag såg fram emot. Dels för att vi skulle spendera den i Göteborg tillsammans med mamma, dels för att jag då skulle ta en liten avstickare till Borås och se den allsvenska premiären. Det blev också en finfin helg med Universeum, Alfons Åberg-huset och tre sköna poäng för MFF.

I maj, närmare besämt vid Kristi himmelsfärd, var det sedan dags för nästa utflykt för egen del. Den här gången enbart av fotbollsmässiga skäl. Stockholm och cupfinal stod på programmet, bröderna Thyberg var resesällskapet och hela dagen var egentligen perfekt bortsett själva matchen. Som helt på egen hand förstörde hela intrycket. 0-3, förnedring, alla hånfulla rop från Dif:are som man fick utstå efteråt - till slut en fotbollsdag att minnas.

 

 

Fotbollsvåren i sig var tung rakt igenom, efter den fina premiären för Malmö. Vi hade ny tränare i Haga, en riktigt bra sådan, och tog steg framåt som lag men radade ändå upp förluster. MFF sparkade i sin tur tränaren efter ytterligare en förlust som följde efter cupfinalen. Det skulle visa sig bli avgörande för säsongens utgång i slutändan. Vi fick däremot behålla vår coach i Haga, även det viktigt för resultatet när säsongen skulle summeras.

 

Medan fotbollen var nattsvart så här långt fanns det många andra glädjeämnen. Som jag redan varit inne på trivdes jag på jobbet, liksom Karin, barnen trivdes bra på förskolan och allt rullade på i vardagen. Vi firade Alvas treårsdag, gick på semester och kopierade fjolårets upplägg genom att direkt bege oss till Tjörn för en vecka som inkluderade midsommarfirande där. Utöver midsommarfirande - till vilket svärmor också hade anlänt - fiskade vi krabbor, åkte in till Liseberg där vi hade en kul dag och fick precis som ifjol  En perfekt start på semestern. Därefter fortsatte vi ner till Smålandsskogarna för en vecka där.