Ny lyckad västkustvecka
Ifjol spenderade vi första semesterveckan på Tjörn och firade midsommar där. Något som gav medsmak så i år hade vi exakt samma upplägg: iväg till västkusten och Tjörn direkt efter skolavslutningsveckan, en vecka där med midsommarfirande följt av Smålandsskogarna och Kalmar på midsommardagen.
Trots sämre väder i år än ifjol med regn under flera dagar hade vi en jättebra vecka. Vi hann med att åka paddan i Göteborg, spendera en eftermiddag på Liseberg (och under Göteborgsdagen hade vi dessutom tur med vädret), fiska krabbor, få besök av (min) svärmor, besöka akvarellmuseet samt ta en tur till en känd, stor skulpturpark på midsommarafton plus runda av midsommarfirandet med vin, räkor och kräftor på balkongen 😊
På vägen mot Kalmar tog vi ett stopp i Jönköping och fick se lite mer den staden. Fin stad och helt klart värd besöket 😊
LAGET bättre utan Zlatan
Andra tycka-till-om-gällande-VM-skriverier:
Zlatans vara eller inte i landslaget har ofrånkomligt nog debatterats flitigt inför VM.
Nu ville han ju aldrig själv vara med i Blågult i slutändan, dörren stod ändå öppen. Men trots har det inte bara innan VM utan även under turneringen diskuterats flitigt hur en VM-medverkan från Zlatans sida hadd påverkat landslaget.
En del, förmodligen fortfarande relativt många, menar även nu att det här landslaget vore bättre med Zlatan. Jag hävdar motsatsen. Och det utan att vilja förringa något av det som han gjort och betytt för svensk fotboll samt utan att hävda att han inte rent individuellt skulle vara bättre än Toivonen, Berg, Kiese-Thelin och Guidetti som är med nu.
Med Zlatan hade vi haft en matchvinnare av högre rang än de som finns i dagsläget, men vi hade inte alls haft samma LAG och det är laget som vinner matcherna nu.
Förstår man inte vikten av att, särskilt som mindre fotbollsnation med få världsspelare, jobba hårt och dra åt samma håll förstår man inte fotboll. Många har ju hånat, raljerat och höhöhö:at åt snacket om gruppdynamik. Då förstår man väldigt lite om fotboll och framgångsfaktorer inom den.
Många menar att man inte kan jämföra med hur det var under Hamréns tid som förbundskapten då alldeles för mycket enbart handlade om Zlatan, att han skulle ha agerat annorlunda under Janne Andersson och att spelet inte hade kretsat enbart runt honom i Jannes landslag. Men det är ju ett önsketänkande. Kunde ha funkat ja, men hur många gånger har Zlatan accepterat att rätta in sig i ledet och inte styra allt själv? Kunde han inte göra det i Barca när lagkamraterna hette Messi och Etoo är man ju tveksam till att han hade köpt att underordna sig taktik och lagarbete i ett lag med Toivonen, Larsson och Granqvist som lagkamrater...
Det klart mer troliga är ju antingen att han själv hade tjurat över att de inte hade anpassat sig efter honom och då gjort laget sämre eller att de andra oavsett Jannes direktiv inte hade vågat något annat, medvetet eller omedvetet, och anpassat sig efter Zlatan i alla fall vilket vi under Hamrén såg inte var lyckat alls.
Man måste kunna tycka att Zlatan är en fantastisk spelare och vår bäste genom tiderna samtidigt som man tycker att laget nu funkar bättre utan honom. Det finns i mina ögon inget motsatsförhållande de två åsikterna emellan.
Åttondelsfinaltips
Dags för lite VM-tips igen nu när åttondelarna väntar. Så här går det i morgon lördag:
Frankrike-Argentina
Argentina vidare. Egentligen trodde jag mycket på fransoserna inför VM och utan att direkt imponera så har de varit bättre än Argentina hittills. De har också en enormt bred trupp och kan ställa ett par riktigt bra elvor på benen. Men Argentina visade
prov på en aggressivitet och krigarinställning som väckte visst hopp för sydamerikanerna. Det sena avgörandet stärker moralen och dessutom verkar Messi kunna vakna vad det lider. Mitt tips är att Argentina kämpar ner Frankrike och tar sig vidare.
Uruguay-Portugal
Den här åttondelen trodde jag på inför turneringen. Mitt tips då var att portugiserna skulle ta sig vidare, men nu får Uruguay tipset. De har imponerat, har VM:s vassaste anfallspar och dessutom en oerhört stark defensiv med Diego Godin (världens
bästa mittback?) i spetsen. Uruguay är starkare, tyngre och bättre defensivt. Då räcker det inte ens att ha Cristiano Ronaldo för Portugal.
Övriga åttondelsfinalvinnare blir Sverige, Colombia, Spanien, Brasilien, Kroatien och Belgien.
Colombia har jag sett för lite av egentligen, men trots det och trots att de tydligen var riktigt svaga i första halvlek mot Senegal imponerade de så mycket på mig mot Polen att jag hävdar att de har kapacitet att gå riktigt långt. Kroatien är bäst hittills
i VM, Spanien är klart bättre än Ryssland, Belgien är också klasser bättre än motståndet när de ställs mot Japan, brassarna är favorit att vinna turneringen och går förstås vidare. Sverige har gjort det fantastiskt bra hittills och
fick en på pappret överkomlig lottning. Jag är grymt imponerad över hur Janne Andersson har fått ihop den här truppen till VM:s kanske bästa LAG och tror stenhårt på fortsatt framgång även på tisdag.
VAR - bra eller dåligt?
Briljant summerat av Leifby på Sportbladet. En journalist jag förövrigt gillar skarpt, han sticker ut genom att gilla det lite klassiska och sånt som är gammeldags (typ som text-tv). Underbart att läsa hans texter, i alls fall oftast.
Hursomhelst, nu sätter han ord på många av mina tankar kring VAR, den nya tekniska bedömningshjälpen för domarna.
Även rutinerade domare som Jonas Eriksson och Stefan Johannesson har varit inne på flera nackdelar med VAR under VM hittills. Det finns givetvis fördelar, en hel del beslut har ju blivit rätt mycket tack vare systemet,
men jag är ändå skeptisk.
Eriksson tog upp en annan sak: VAR ger domarna tid att fundera för mycket. Domarna är vana vid att ta blixtsnabba beslut och visst blir det fel ibland, men samtidigt kan det vara negativt om domaren får tid att fundera på väg ut till tv-skärmen och då
frångår den första, ögonblickliga tanken och känslan. Dessutom gör systemet domarna passiva samt riskerar att få sin roll och status delvis underminerad. Nu undviker de att ta till synes klara beslut och lutar sig mot VAR i för hög utsträckning.
Dessutom har flera omdiskuterade situationer dykt upp trots VAR (eller rentav på grund av). Sverige borde ju exempelvis fått straff mot Tyskland men då valde man att inte ens granska situationen. Dessutom går det att ifrågasätta hur man kunde undvika
att blåsa straff för Hernandez hands trots VAR-koll mot Mexiko och, om man ska vara än mer kritisk, gnälla över att domarteamet helt i onödan tog till VAR-granskning trots att de med all säkerhet borde ha kunnat ta ett säkert beslut utan hjälp
när Sverige fick straff mot Sydkorea (något som skett i flera andra matcher också där domarna borde ha kunnat ta egna beslut på ett tydligare sätt).
Det må ha hjälpt oss mot Sydkorea och sett till så att ett avtal bedömningar blivit rätt, men jag går på Leifbys linje och förblir kritisk.
VM så här långt
Tippade grupperna och även hela slutspelet inför VM. Hittills ser det ganska ok ut, men samtidigt har man långt ifrån alla rätt. Att kroaterna ska åka redan i åttondelen som jag hade tippat vore en rejäl sensation sett till hur kroaterna har sett ut. De har imponerat mest av alla i VM så här långt och varit helt briljanta. Min tanke var ju att Argentina skulle vinna den gruppen och att Kroatien då skulle ställas mot Frankrike i åttondelen. Något som nu inte blir verklighet. Jag missbedömde, säkerligen likt många andra, Argentina och gjorde en allt för svag analys av deras lagbygge. Offensivt har de en fantastisk trupp men den är också väldigt felbalanserad.
Kroatien har som sagt imponerat mest på mig. Colombia såg riktigt bra ut igår mot Polen efter en inledande förlust och de kan bli farliga framöver. Även Uruguay kan ställa till bekymmer för många lag i slutspelet med världens kanske bäste mittback i Godin och en livsfarlig forwardsduo i Suarez/Cavani.
Annars kommer nog Tyskland och Brasilien igång på allvar när det bränner till nu. De två kommer slåss om VM-titeln med Kroatien som outsider. Det är tipset just nu.
Om mitt tips har varit godkänt hittills har min VM-drömelva varit en rejäl besvikelse:
. . . . . . . . . . .
Andreas Granqvist blev hyllad efter premiären och visst stod han för en klart godkänd insats, även om det var utan att direkt glänsa rejält. Efter handlade diskussionerna mycket om huruvida hyllningarna var rättmätiga. Tyvärr blev det som så många gånger allt för svart eller vitt. Jag tycker också att det överdrevs en hel del i hyllningarna, insatsen var bra men mot ett relativt mediokert motstånd samtidigt som Granqvist inte var varken bättre eller sämre än förväntat egentligen, men blir samtidigt trött på att inofficiella VM i att håna, såga och raljera gällande Granen tycks pågå - inte minst i våra egna MFF-kretsar på sociala medier. Han är inte världens bästa mittback men inte heller en snedsparkande sopa på något sätt.
Tycker han gör det bra i landslaget. Står för över lag bra insatser, är en bra ledare och en spelare som övriga i truppen respekterar vilket är nog så viktigt om du ska ha en ledande roll. Han sköter sitt uppdrag som lagkapten på ett bra sätt, varken mer eller mindre. Som MFF:are har jag stor respekt för honom i rollen som lagkapten för Blågult och som fotbollsspelare, hans HIF-bakgrund till trots.
. . . . . . . . . . .
Vidrigt förstås med personangreppen, hoten och rasismen mot Jimmy Durmaz efter hans tyvärr usla och matchavgörande inhopp senast. Hans insats var dålig och det är klart att elitidrottare ska kunna få kritik för undermåliga prestationer, men att ge sig på personen i fråga och dessutom komma med rasistiska påhopp är givetvis helt åt helvete.
Nya, verklighetsfrånvända skolförslag
Det är valår och förslagen från de olika politiska sidorna står som sommarregn i backen.
För egen del följer jag mest det som rör skolan, naturligt nog. Och som vanligt blir man mest uppgiven, irriterad och om möjligt fortfarande förvånad över att förslagen som läggs fram i så hög utsträckning saknar verklighetsförankring.
Det senaste som fick en som lärare att sucka uppgivet och skaka på huvudet var Alliansens utspel om mer undervisningtid, betyg från årskurs 4 samt omdömen i ordning från högstadiet. Ytterligare flera i raden av förslag som inte alls kommer att hjälpa skolan och rätta till de problem som råder idag.
Även om mycket fortfarande är bra med den svenska skolan idag är det också uppenbart att det finns problem. I många utsatta områden är andelen elever som inte når godkända betyg oroväckande hög, rentav skyhög, samtidigt som lärarbristen är riktigt akut och bara blir värre. Dessutom ökar sjukskrivningarna och arbetsbördan är redan tung som den är för de utbildade, behöriga lärarna som finns.
Jag har påtalat det tidigare och kan göra det många gånger till: det behövs helt enkelt mer pengar och resurser till skolan för att man ska kunna ha mindre grupper, fler lärare och på så sätt ge elever som behöver det mer stöd. Så mycket svårare än så behöver det inte vara. De politiska förslagen trumfar dock varandra i att vara verklighetsfrånvända och varje gång något nytt kommer på förslag verkar det som att politikerna helt undvikit att lyssna på oss lärare. Fridolin har inte alls visat att han är rätt man att ansvara för skolans utveckling och tyvärr verkar Alliansen inte ha några bättre idéer är vad vår nuverande utbildningsminister sitter på. Åtminstone inte att döma av deras senaste förslag.
Är det inte vettigt med mer undervisningstid om många elever behöver stärka sina kunskaper då? Nej. Kvalitet måste ju gå före kvantitet. Ökad undervisningstid i en skolvärld fylld av lärarbrist, outbildad personal och allt för många lärarbyten kommer inte ge någonting annat än fler utbrända lärare.
Det antal undervisningstimmar vi har i grundskolan idag skulle garanterat vara tillräckligt för att ge eleverna de kunskaper de förväntas skaffa sig om bara förutsättningarna var de rätta med mindre grupper, fler (utbildade) lärare, arbetsro och trygghet.
Fler lektioner/mer undervisningstid hade säkert kunnat öka kunskaperna och resultaten ytterligare i en redan välfungerande skola. Nu däremot måste de fokusera på kvalitet och inte kvantitet. Att tro sig lösa problem i skolan med mer undervisningstid är oerhört märkligt. I skolor med mycket stök och dålig arbetsro och där eleverna har svåra förutsättningar kommer det inte hjälpa alls. Blir bara kvantitet av det med fler outbildade vikarier som kommer behöva rycka in och det kommer säkerligen också leda till ännu tyngre arbetsbörda för de behöriga lärarna som redan kämpar på i utsatta skolor i utsatta områden.
Du måste ha arbetsro, bra arbetsmiljö och en redan fungerande undervisning först. Då kan man inte börja i andra änden och utöka undervisningstiden. Hur ska det hjälpa redan skoltrötta svaga elever som tvingas försöka lära sig saker i allt för dålig arbetsmiljö dagligen? Dessutom frågar man sig ju var politikerna tänker sig hitta de lärare som behövs med tanke på den enorma lärarbristen (som man inte heller löser med fler utbildningsplatser, givetvis, trots att Fridolin tror det).
Betyg från fyran ger också noll positiv effekt, det vågar jag lova. Jag har svängt helt gällande betyg, efter att ha varit positiv tidigare. Mina egna erfarenheter från undervisning på mellanstadiet numera samt givande diskussioner med andra lärare har fått mig att ända uppfattning helt. Problemet är ju inte att vi lärare missar elever som inte hänger med och därför behöver betyg som måttstock. Problemet är att lärarna i många fall inte har nog förutsättningar för att hjälpa och stötta de elever som halkar efter. Betyg bör man inte lägga allt för stor vikt vid, inte heller klart längre upp i ålderna numera. Det är processen och vägen dit som är intressant. Det är resurser för att ge eleverna bästa möjiga förutsättningar på vägen mot betyg som vi behöver, inte betyg för att ha koll på vilka elever som behöver mer stöd.
Alliansen vill förvisso lätta på vår arbetsbörda genom annan personal som ska ha hand om mer administrativa uppgifter. Bra, så långt. Men som jag läste i ett klokt debattinlägg i Dagens samhälle häromdagen: "Men i stället förelås ett antal förändringar som kommer att öka lärares administration. Fler betyg ska sättas, ordningsomdömen ska skirvas och viktigast av allt: huvuddelen av lärares administration är direkt kopplad till undervisningen och kan inte göras av någon annan lärare".
Varför kan inte politikerna bara lyssna på lärarna och facket? Alla dessa verklighetsfrånvända förslag från såväl högern som vänstern gör mig både less och smått mörkrädd.
Det senaste som fick en som lärare att sucka uppgivet och skaka på huvudet var Alliansens utspel om mer undervisningtid, betyg från årskurs 4 samt omdömen i ordning från högstadiet. Ytterligare flera i raden av förslag som inte alls kommer att hjälpa skolan och rätta till de problem som råder idag.
Även om mycket fortfarande är bra med den svenska skolan idag är det också uppenbart att det finns problem. I många utsatta områden är andelen elever som inte når godkända betyg oroväckande hög, rentav skyhög, samtidigt som lärarbristen är riktigt akut och bara blir värre. Dessutom ökar sjukskrivningarna och arbetsbördan är redan tung som den är för de utbildade, behöriga lärarna som finns.
Jag har påtalat det tidigare och kan göra det många gånger till: det behövs helt enkelt mer pengar och resurser till skolan för att man ska kunna ha mindre grupper, fler lärare och på så sätt ge elever som behöver det mer stöd. Så mycket svårare än så behöver det inte vara. De politiska förslagen trumfar dock varandra i att vara verklighetsfrånvända och varje gång något nytt kommer på förslag verkar det som att politikerna helt undvikit att lyssna på oss lärare. Fridolin har inte alls visat att han är rätt man att ansvara för skolans utveckling och tyvärr verkar Alliansen inte ha några bättre idéer är vad vår nuverande utbildningsminister sitter på. Åtminstone inte att döma av deras senaste förslag.
Är det inte vettigt med mer undervisningstid om många elever behöver stärka sina kunskaper då? Nej. Kvalitet måste ju gå före kvantitet. Ökad undervisningstid i en skolvärld fylld av lärarbrist, outbildad personal och allt för många lärarbyten kommer inte ge någonting annat än fler utbrända lärare.
Det antal undervisningstimmar vi har i grundskolan idag skulle garanterat vara tillräckligt för att ge eleverna de kunskaper de förväntas skaffa sig om bara förutsättningarna var de rätta med mindre grupper, fler (utbildade) lärare, arbetsro och trygghet.
Fler lektioner/mer undervisningstid hade säkert kunnat öka kunskaperna och resultaten ytterligare i en redan välfungerande skola. Nu däremot måste de fokusera på kvalitet och inte kvantitet. Att tro sig lösa problem i skolan med mer undervisningstid är oerhört märkligt. I skolor med mycket stök och dålig arbetsro och där eleverna har svåra förutsättningar kommer det inte hjälpa alls. Blir bara kvantitet av det med fler outbildade vikarier som kommer behöva rycka in och det kommer säkerligen också leda till ännu tyngre arbetsbörda för de behöriga lärarna som redan kämpar på i utsatta skolor i utsatta områden.
Du måste ha arbetsro, bra arbetsmiljö och en redan fungerande undervisning först. Då kan man inte börja i andra änden och utöka undervisningstiden. Hur ska det hjälpa redan skoltrötta svaga elever som tvingas försöka lära sig saker i allt för dålig arbetsmiljö dagligen? Dessutom frågar man sig ju var politikerna tänker sig hitta de lärare som behövs med tanke på den enorma lärarbristen (som man inte heller löser med fler utbildningsplatser, givetvis, trots att Fridolin tror det).
Betyg från fyran ger också noll positiv effekt, det vågar jag lova. Jag har svängt helt gällande betyg, efter att ha varit positiv tidigare. Mina egna erfarenheter från undervisning på mellanstadiet numera samt givande diskussioner med andra lärare har fått mig att ända uppfattning helt. Problemet är ju inte att vi lärare missar elever som inte hänger med och därför behöver betyg som måttstock. Problemet är att lärarna i många fall inte har nog förutsättningar för att hjälpa och stötta de elever som halkar efter. Betyg bör man inte lägga allt för stor vikt vid, inte heller klart längre upp i ålderna numera. Det är processen och vägen dit som är intressant. Det är resurser för att ge eleverna bästa möjiga förutsättningar på vägen mot betyg som vi behöver, inte betyg för att ha koll på vilka elever som behöver mer stöd.
Alliansen vill förvisso lätta på vår arbetsbörda genom annan personal som ska ha hand om mer administrativa uppgifter. Bra, så långt. Men som jag läste i ett klokt debattinlägg i Dagens samhälle häromdagen: "Men i stället förelås ett antal förändringar som kommer att öka lärares administration. Fler betyg ska sättas, ordningsomdömen ska skirvas och viktigast av allt: huvuddelen av lärares administration är direkt kopplad till undervisningen och kan inte göras av någon annan lärare".
Varför kan inte politikerna bara lyssna på lärarna och facket? Alla dessa verklighetsfrånvända förslag från såväl högern som vänstern gör mig både less och smått mörkrädd.
En känsla av fotbollsmässig glädje trots allt
Nu blir det trots allt lite mer fotboll här i bloggen, något som jag nyss skrev inte skulle bli fallet. Men hursomhelst, vi kör det här inlägget ändå.
Det går tungt, minst sagt tungt, för oss i division 4. Åtta raka förluster och ännu ingen poäng, jumboplats och en situation som förstås tär på en. Jag själv var i smått upplösningstillstånd, i alla fall inombords, efter förlusten mot Järbo IF senast. Likaså när vi tappade 1-0 till 1-3 mot Valbo FF för ett par veckor sedan. Sömnen har påverkats, jag har legat vaken i flera timmar för att gräma mig och försöka analysera misslyckandena, humöret har blivit lidande även om jag har varit ganska bra på att hålla det inom mig och det har varit oerhört svårt att släppa motgångarna på planen för att kunna koppla av och njuta av ledig tid de senaste helgerna.
Igår, när det var dags att träna igen, kändes det dock som att humöret vänd och glädjen på planen kom tillbaka. En klart godkänd träning över lag av oss och framför allt riktigt gott att uppleva en bra stämning och många skratt trots den resultatmässiga misären. Vi har ändå något bra på gång, både spelmässigt och som lag på och utanför planen. Vi ska inte lägga oss ner och ge upp utan kommer kriga på och så länge vi håller huvudena uppe och lyckas frambringa en positiv stämning även framöver kommer det att vara en styrka för oss i längden.
Skrev så här i vår Facebookgrupp om gårdagens träning:
"Riktigt kul att träna igår och framför allt skönt att se stämningen vi har i truppen trots resultaten. Tycker att gårdagens träning gjorde så att glädjen kom tillbaka igen, i alla fall för egen del, efter fredagens sjukt tunga förlust.
Och så här på Twitter:
"Att komma ner till träning efter åtta (!) raka förluster och slås av att det ändå är så kul att träna och av att vi ändå har riktigt bra stämning i truppen, det gjorde riktigt gott. Efter att ha varit upproriskt tjurig inombords sen i fredags kom glädjen tillbaka igår. #HSK"
Fina dagar
Försommaren har varit fantastisk så här långt, det har knappast undgått någon. Att vi då bor som vi gör ger oss dessutom en fantastisk omgivande miljö. Det är bara att blicka ut över sjön, njuta av vyn, ta vara på de fina dagarna och vara nöjd.
I morgon blir det nationaldagsfirande på Furuviksparken med familjen. Det blir skönt att koppla av lite. Även om inte stressen är så värst hög på jobbet nu, det mesta som ska göras är redan gjort och det blir lite av en väntan på lovet för ungarna nu, så är ändå mycket i veckorna. Jobb, fotbollsträningar och matcher, familjeliv och alla vardagssaker som behöver göras ska pusslas ihop och det är sällan det är många minuter över. Därför blir det extra skönt att bara koppla av, ha kul tillsammans och ta det lugnt i morgon. Snart väntar som sagt dessutom västkusten, närmare bestämt Tjörn följt av Småland och en skön semester.
Rådjur, burgare och sommarplaner
Det vore synd att säga att det har bloggats frekvent de senaste månaderna. Det har nästan uteslutande blivit fotboll när det väl skrivits något, som runt 07-08 när fotbollsinlägg totalt dominerade bloggen.
Nu har fotbollen gått fullständigt åt helvete under våren och jag blir inte gladare av att skriva fler fotbollsinlägg, så nöjer mig med att skriva om den annars så älskade fotbollen för egen räkning och nöjer mig med att inte publicera det. Här får det bli lite blandat, när det väl är dags att blogga som nu.
Allt har gått så snabbt på sistone känns det som, som det brukar kännas så här års och som man alltid klyschigt också säger att det gör. Frågan är om inte den här våren/försommaren varit den snabbaste på många år. Det gick ju från vinter med flera decimeters snö till sommartemperaturer och grönska på bara några veckor, i princip.
Nu har fotbollen gått fullständigt åt helvete under våren och jag blir inte gladare av att skriva fler fotbollsinlägg, så nöjer mig med att skriva om den annars så älskade fotbollen för egen räkning och nöjer mig med att inte publicera det. Här får det bli lite blandat, när det väl är dags att blogga som nu.
Allt har gått så snabbt på sistone känns det som, som det brukar kännas så här års och som man alltid klyschigt också säger att det gör. Frågan är om inte den här våren/försommaren varit den snabbaste på många år. Det gick ju från vinter med flera decimeters snö till sommartemperaturer och grönska på bara några veckor, i princip.
På samma sätt har också allt gått snabbt hemma och på jobbet. Alva fyller tre på söndag och det ska vi se till att fira. Det är samtidigt knappt två veckor kvar till sommarlov och semester, nästa lördag drar vi till Tjörn för en vecka där och sedan väntar Kalmar innan semestern fortsätter på hemmaplan. Då kommer dessutom pappa upp och hjälper oss, tacksamt nog, att måla. Sedan lär väl även sommaren rulla på snabbt, men vi ska nog hinna med att njuta rejält av den. Just nu känns det även som att jag kommer se fram emot höstterminen, jag trivs väldigt bra i Strömsbro nu och ser fram emot att följa mina fyror upp i femman och därefter även vidare genom årskurs 6. Det kommer att bli en bra sommar följt av en riktigt lyckad jobbhöst, det är åtminstone (ta i trä) känslan.
Finbesök på baksidan av vårt hus, många gånger under vintern och våren.
Mycket god mat under våren, burgare står alltid högst på önskelistan.
Theo har gått på gympa och det har blivit många roliga söndagsförmiddag för oss.
Småtrött pappa och trött dotter.
Fin dotter och fin mamma.
Elsa.
Mer god mat!
Tillbaka vid gamla gatan och huset i Hille för valborgsfirande.
Syns dåligt här, men mängder med lekande fisk när vi var och tittade vid
Silverbäcken.
Silverbäcken.
Vårens stora Twitterhöjdpunkt för min del. MFF:s gamla guldhjälte och
publikfavorit Markus Halsti visade uppskattning för min kommentar.
publikfavorit Markus Halsti visade uppskattning för min kommentar.
