Nya, verklighetsfrånvända skolförslag
Det är valår och förslagen från de olika politiska sidorna står som sommarregn i backen.
För egen del följer jag mest det som rör skolan, naturligt nog. Och som vanligt blir man mest uppgiven, irriterad och om möjligt fortfarande förvånad över att förslagen som läggs fram i så hög utsträckning saknar verklighetsförankring.
Det senaste som fick en som lärare att sucka uppgivet och skaka på huvudet var Alliansens utspel om mer undervisningtid, betyg från årskurs 4 samt omdömen i ordning från högstadiet. Ytterligare flera i raden av förslag som inte alls kommer att hjälpa skolan och rätta till de problem som råder idag.
Även om mycket fortfarande är bra med den svenska skolan idag är det också uppenbart att det finns problem. I många utsatta områden är andelen elever som inte når godkända betyg oroväckande hög, rentav skyhög, samtidigt som lärarbristen är riktigt akut och bara blir värre. Dessutom ökar sjukskrivningarna och arbetsbördan är redan tung som den är för de utbildade, behöriga lärarna som finns.
Jag har påtalat det tidigare och kan göra det många gånger till: det behövs helt enkelt mer pengar och resurser till skolan för att man ska kunna ha mindre grupper, fler lärare och på så sätt ge elever som behöver det mer stöd. Så mycket svårare än så behöver det inte vara. De politiska förslagen trumfar dock varandra i att vara verklighetsfrånvända och varje gång något nytt kommer på förslag verkar det som att politikerna helt undvikit att lyssna på oss lärare. Fridolin har inte alls visat att han är rätt man att ansvara för skolans utveckling och tyvärr verkar Alliansen inte ha några bättre idéer är vad vår nuverande utbildningsminister sitter på. Åtminstone inte att döma av deras senaste förslag.
Är det inte vettigt med mer undervisningstid om många elever behöver stärka sina kunskaper då? Nej. Kvalitet måste ju gå före kvantitet. Ökad undervisningstid i en skolvärld fylld av lärarbrist, outbildad personal och allt för många lärarbyten kommer inte ge någonting annat än fler utbrända lärare.
Det antal undervisningstimmar vi har i grundskolan idag skulle garanterat vara tillräckligt för att ge eleverna de kunskaper de förväntas skaffa sig om bara förutsättningarna var de rätta med mindre grupper, fler (utbildade) lärare, arbetsro och trygghet.
Fler lektioner/mer undervisningstid hade säkert kunnat öka kunskaperna och resultaten ytterligare i en redan välfungerande skola. Nu däremot måste de fokusera på kvalitet och inte kvantitet. Att tro sig lösa problem i skolan med mer undervisningstid är oerhört märkligt. I skolor med mycket stök och dålig arbetsro och där eleverna har svåra förutsättningar kommer det inte hjälpa alls. Blir bara kvantitet av det med fler outbildade vikarier som kommer behöva rycka in och det kommer säkerligen också leda till ännu tyngre arbetsbörda för de behöriga lärarna som redan kämpar på i utsatta skolor i utsatta områden.
Du måste ha arbetsro, bra arbetsmiljö och en redan fungerande undervisning först. Då kan man inte börja i andra änden och utöka undervisningstiden. Hur ska det hjälpa redan skoltrötta svaga elever som tvingas försöka lära sig saker i allt för dålig arbetsmiljö dagligen? Dessutom frågar man sig ju var politikerna tänker sig hitta de lärare som behövs med tanke på den enorma lärarbristen (som man inte heller löser med fler utbildningsplatser, givetvis, trots att Fridolin tror det).
Betyg från fyran ger också noll positiv effekt, det vågar jag lova. Jag har svängt helt gällande betyg, efter att ha varit positiv tidigare. Mina egna erfarenheter från undervisning på mellanstadiet numera samt givande diskussioner med andra lärare har fått mig att ända uppfattning helt. Problemet är ju inte att vi lärare missar elever som inte hänger med och därför behöver betyg som måttstock. Problemet är att lärarna i många fall inte har nog förutsättningar för att hjälpa och stötta de elever som halkar efter. Betyg bör man inte lägga allt för stor vikt vid, inte heller klart längre upp i ålderna numera. Det är processen och vägen dit som är intressant. Det är resurser för att ge eleverna bästa möjiga förutsättningar på vägen mot betyg som vi behöver, inte betyg för att ha koll på vilka elever som behöver mer stöd.
Alliansen vill förvisso lätta på vår arbetsbörda genom annan personal som ska ha hand om mer administrativa uppgifter. Bra, så långt. Men som jag läste i ett klokt debattinlägg i Dagens samhälle häromdagen: "Men i stället förelås ett antal förändringar som kommer att öka lärares administration. Fler betyg ska sättas, ordningsomdömen ska skirvas och viktigast av allt: huvuddelen av lärares administration är direkt kopplad till undervisningen och kan inte göras av någon annan lärare".
Varför kan inte politikerna bara lyssna på lärarna och facket? Alla dessa verklighetsfrånvända förslag från såväl högern som vänstern gör mig både less och smått mörkrädd.
Det senaste som fick en som lärare att sucka uppgivet och skaka på huvudet var Alliansens utspel om mer undervisningtid, betyg från årskurs 4 samt omdömen i ordning från högstadiet. Ytterligare flera i raden av förslag som inte alls kommer att hjälpa skolan och rätta till de problem som råder idag.
Även om mycket fortfarande är bra med den svenska skolan idag är det också uppenbart att det finns problem. I många utsatta områden är andelen elever som inte når godkända betyg oroväckande hög, rentav skyhög, samtidigt som lärarbristen är riktigt akut och bara blir värre. Dessutom ökar sjukskrivningarna och arbetsbördan är redan tung som den är för de utbildade, behöriga lärarna som finns.
Jag har påtalat det tidigare och kan göra det många gånger till: det behövs helt enkelt mer pengar och resurser till skolan för att man ska kunna ha mindre grupper, fler lärare och på så sätt ge elever som behöver det mer stöd. Så mycket svårare än så behöver det inte vara. De politiska förslagen trumfar dock varandra i att vara verklighetsfrånvända och varje gång något nytt kommer på förslag verkar det som att politikerna helt undvikit att lyssna på oss lärare. Fridolin har inte alls visat att han är rätt man att ansvara för skolans utveckling och tyvärr verkar Alliansen inte ha några bättre idéer är vad vår nuverande utbildningsminister sitter på. Åtminstone inte att döma av deras senaste förslag.
Är det inte vettigt med mer undervisningstid om många elever behöver stärka sina kunskaper då? Nej. Kvalitet måste ju gå före kvantitet. Ökad undervisningstid i en skolvärld fylld av lärarbrist, outbildad personal och allt för många lärarbyten kommer inte ge någonting annat än fler utbrända lärare.
Det antal undervisningstimmar vi har i grundskolan idag skulle garanterat vara tillräckligt för att ge eleverna de kunskaper de förväntas skaffa sig om bara förutsättningarna var de rätta med mindre grupper, fler (utbildade) lärare, arbetsro och trygghet.
Fler lektioner/mer undervisningstid hade säkert kunnat öka kunskaperna och resultaten ytterligare i en redan välfungerande skola. Nu däremot måste de fokusera på kvalitet och inte kvantitet. Att tro sig lösa problem i skolan med mer undervisningstid är oerhört märkligt. I skolor med mycket stök och dålig arbetsro och där eleverna har svåra förutsättningar kommer det inte hjälpa alls. Blir bara kvantitet av det med fler outbildade vikarier som kommer behöva rycka in och det kommer säkerligen också leda till ännu tyngre arbetsbörda för de behöriga lärarna som redan kämpar på i utsatta skolor i utsatta områden.
Du måste ha arbetsro, bra arbetsmiljö och en redan fungerande undervisning först. Då kan man inte börja i andra änden och utöka undervisningstiden. Hur ska det hjälpa redan skoltrötta svaga elever som tvingas försöka lära sig saker i allt för dålig arbetsmiljö dagligen? Dessutom frågar man sig ju var politikerna tänker sig hitta de lärare som behövs med tanke på den enorma lärarbristen (som man inte heller löser med fler utbildningsplatser, givetvis, trots att Fridolin tror det).
Betyg från fyran ger också noll positiv effekt, det vågar jag lova. Jag har svängt helt gällande betyg, efter att ha varit positiv tidigare. Mina egna erfarenheter från undervisning på mellanstadiet numera samt givande diskussioner med andra lärare har fått mig att ända uppfattning helt. Problemet är ju inte att vi lärare missar elever som inte hänger med och därför behöver betyg som måttstock. Problemet är att lärarna i många fall inte har nog förutsättningar för att hjälpa och stötta de elever som halkar efter. Betyg bör man inte lägga allt för stor vikt vid, inte heller klart längre upp i ålderna numera. Det är processen och vägen dit som är intressant. Det är resurser för att ge eleverna bästa möjiga förutsättningar på vägen mot betyg som vi behöver, inte betyg för att ha koll på vilka elever som behöver mer stöd.
Alliansen vill förvisso lätta på vår arbetsbörda genom annan personal som ska ha hand om mer administrativa uppgifter. Bra, så långt. Men som jag läste i ett klokt debattinlägg i Dagens samhälle häromdagen: "Men i stället förelås ett antal förändringar som kommer att öka lärares administration. Fler betyg ska sättas, ordningsomdömen ska skirvas och viktigast av allt: huvuddelen av lärares administration är direkt kopplad till undervisningen och kan inte göras av någon annan lärare".
Varför kan inte politikerna bara lyssna på lärarna och facket? Alla dessa verklighetsfrånvända förslag från såväl högern som vänstern gör mig både less och smått mörkrädd.
Kommentarer
Trackback
