alfredssons vardag

De stora ligorna är igång igen och givetvis är det av stort intresse. Visserligen är allsvenskan den överlägset mest intressanta ligan i mina ögon, men självklart följer jag även fotbollen i stort runt om i Europa. Här slänger jag in mina ligavinnartips så här ett par omgångar in i de stora ligorna. 

 

Frankrike: PSG. Givet val, även utan en viss Zlatan Ibrahimovic. De tappar absolut kraft i Zlatans övergång till Man United men laget är ändå klart bäst i Frankrike. Blir en enkel ligatitel igen. Inte så mycket mer att orda om faktiskt då konkurrenterna är för svaga i jämförelse.

 

England: Manchester United. Jag backar här, twittrade nämligen ut ett outsidertips i form av Arsenal inför premiären. Håller dock med min gamle kollega och väldigt väl insatte fotbollsvän Tomas Nygren i hans resonemang om att deras chans var förra säsongen. Då var Premier League ärligt talat, utan att förta Leicester något av deras prestation, sämre i toppen än på länge. Annat tror jag det blir i år. Nya (och nygamla) topptränare i form av Mourinho, Conte och Guardiola sätter färg på den tippade toppstriden. Guardiolas City blir mest intressant att följa rent taktiskt, i viss mån även Contes Chelsea. Men Mourinhos United med Zlatan längst fram vinner. Deras defensiv är visserligen ett stort frågetecken på förhand men är det någon som ska styra upp den så är det Mourinho. 

 

Italien: Juventus. Juventus vinner igen, det blir inget snack. De är överlägset mest stabila och samtidigt ser jag ingen konkurrent som är tillräckligt vass. Det finns många intressanta lag där bakom - Roma, Napoli, eventuellt Inter, Fiorentina, mitt gamla Milan som dock lär sladda en del även denna säsong tyvärr - men ingen riktig utmanare. Napoli och Roma kommer vara närmast Juve, men ändå långt ifrån nog nära för att kunna hota. 

 

 

Tyskland: Bayern München. Ännu en lågoddsare. Men så är det också svårt att tippa emot de tyska mästarna. Mindre spännande ur ett taktiskt perspektiv för mig som taktiknörd sedan Guardiola har lämnat, men de kommer vara stabila med en av mina favorittränare Carlo Ancelotti. Det blir mer ett lag där man verkligen vet var man får. Kanske inte samma extremt höga högstanivå men en stabilitet som kommer kunna gynna Bayern på sikt. Ligaseger blir det men de kommer utmanas hårt av ett hyperintressant Dortmund som trots sedvanliga, tunga spelartapp mönstrar en spännande trupp och ser riktigt vassa ut redan. 

 

 

Spanien: Atletico de Madrid. Jag hoppas verkligen att Diego Simeone och hans alltid extremt hårt arbetande lag tar titeln i vår. Förtjänade den ifjol och jag unnar såväl Simeone som hans spelare den nu. Det blir förstås tufft att matcha Barcelona och Real Madrid, men över en lång säsong och 38 omgångar kan det stabila lagbygget som Simeone förfogar över mycket väl nå hela vägen. Hoppas! 

 

 

Regeringen ska satsa på skolan. Den har vi hört förut, men nu har de i alla fall jobbat fram ett nytt förslag på lösning av lärarkrisen. Löfvén och Fridolin ska satsa på 3600 nya platser på lärarutbildningen.

 

Det kan väl låta som en bra idé, det behövs ju onekligen fler utbildade lärare (http://skolvarlden.se/artiklar/nya-siffror-5-000-larare-saknas-till-skolstarten) och väldigt många lediga tjänster finns fortfarande ute trots att skolorna drog igång i veckan. 

 

3600 fler utbildningsplatser spelar dock ingen oll så länge söktrycket är alldeles för lågt. Ja, det behövs klart fler utbildade lärare. MEN problemet nu är ju inte brist på utbildningsplatser utan att alldeles för få vill bli lärare. Fler platser löser inte det problemet. Läraryrket är tyvärr inte nog attraktivt, för få väljer att läsa till lärare och dessutom har ju kvalitén på lärarutbildningen i flera städer fått skarp kritik. En större attraktionskraft som lockar fler till läraryrket samt bättre utbildning är vad som behövs. Det är klart viktigare i nuläget än att skapa några tusen fler platser som ändå inte kommer fyllas. 

Har blivit ganska mycket bloggande senaste tiden och vi kör på med ett inlägg till. Den här gången med lite av varje.

 

 

De senaste veckorna har det blivit flera heta debatter, inte minst på nätet, kring sportrelaterade uttalanden. Dels från nye förbundskaptenen Janne Andersson 
(http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23318729.ab), dels från Viasats Ola Wenström (http://www.expressen.se/sport/os2016/twitterstorm-mot-ola-wenstroms-uttalande/). 

 

 

OS då? Stekhett? Nej, ärligt talat. Hos många, förstår jag ju. Men inte hos mig. Jag följer det förstås och gläds över en sån som Sara Sjöströms enorma framgångar. Vilken idrottskvinna! Fotbollsdamerna har också gjort det ruggigt starkt, det måste man ge dem, och Henrik Stensson är en yrkesman. Men särskilt hett blir det inte. Jag går helt enkelt inte igång ordentligt på spelen i år. 

 

Det hade behövts några riktiga bra svenska pingisherrar, som på J-O:s och Jörgens tid. OS 2000 var mäktigt när de två dominerade i kampen mot kineserna i pingishagen. Något liknande hade gjort de här spelen riktigt heta för min del. Alternativt riktigt bra svenska handbollslandslag. 

 

Annars ska det vara vinter-OS (även om jag utan tvekan gillar sporterna i sommarspelem bättre) och Tre Kronor i hockey för att det ska vara riktigt intressant. 

 

Så tråkig är jag, mitt i all OS-yra. När det gäller sport ser jag mest fram emot MFF-Jönköpings Södra i allsvenskan på måndag och gläds i nuläget mest över NIK:s sena avgörande i 4-3-segern mot Flygsfors i onsdags... :)

 

 . . . . . . . . . . . . . . 

  

 

Riktigt klok ledare, den som jag länkar här under.

 

 

Finns inga ursäkter för det beteende som allt för många just nu ägnar sig åt i vissa städer och stadsdelar i landet. Nog för att man kan ha det tufft, men säg ett samhälle i världen som tar så bra hand om sina medborgare och ger så goda förutsättningar som det svenska?

Du kan inte skylla på samhället när du får gratis studier, till och med får betalt för att studera, och en rad andra förmåner ända sedan födseln eller sedan den dagen du kommer till Sverige. Att bränna bilar och kasta sten på blåljuspersonal är inget som går att ursäkta eller som det finns några förmildrande omständigheter kring. Ta ert ansvar och sluta bete er som svin. 

 

Sovmorgon tre dagar i rad nu. 06.40 x2 toppat av 07.20 (!) idag. Vet inte när jag sov så länge senast. Lyx! Småbarnspappa-livet. 

 

Hösten har verkligen gjort sig påmind här i Gävle senaste dagarna. För tidigt, måste man ju säga. Särskilt för att vara så pass ruskig, regnig och kall som den har varit än så länge. Annars gillar jag dock den årstiden. Kom häromdagen exempelvis på att jag nästan saknar att spela fotboll i ett lag mest när det börjar bli småkalla kvällar och hösten börjar visa sig. Annars brukar ju vår och seriepremiär, eller varför inte sköna sommarkvällar med fotboll i strålande sol, vara det absolut bästa när det gäller fotbollsspelande. Men jag har nog alltid på något sätt tyckt skarpt om den där fuktiga, småkyliga luften och mörkret som lägger sig runt en av elljus upplyst fotbollsplan. 

 

 

 

Pappaledigheten är officiellt igång igen. Jag blir hemma med lilla Alva och Theo, som även ska gå en del på dagis, hela hösten. Det känns kanon! Inledningen har varit bra och att få så mycket tid med barnen är förstås en enorm förmån. Kan inte klaga på något sätt och ska verkligen ta vara på tiden. Den är ovärderlig. 

 

 

 

Så oerhört tråkigt att en idiot skulle rusa in och slå till Östersunds målvakt i mötet med Jönköping nere på Stadsparksvallen i måndags. Samtidigt blir det helt fel om den händelsen ska leda till nya diskussioner kring hur hemskt farligt det är att gå på fotboll och om hur mycket negativt det finns inom supporterkulturen, som ju sådana incidenter (exempelvis knallskottet mot en MFF-spelare i Göteborg tidigare i våras) brukar göra. 

Det är solklart, även innan vi har fått alla svar på frågorna kring händelsen, att det inte var något supporterrelaterat eller hade med något av lagens anhängare att göra på något sätt. Det mesta tyder väl på att det hela kan kopplas till betting och att allt handlade om pengar. Killen, 17-åringen som var dum nog att begå handlingen, gjorde det med en enda syfte och det var att få matchen stoppad. Tragiskt hursomhelst. 

 

 

Desto roligare att det nästa söndag blir en tur till Sundsvall för min del. MFF gästar då Norrporten Arena och givetvis ska jag upp. Det lockar dessutom väldigt mycket att fixa biljetter till MFF:s bortamatch mot Norrköping den 16/10. Kan bli en match som i allra högsta grad handlar om SM-guldet 2016. Lutar åt att jag tar mig ner då. 

 

 

 

 

 

Allt för ofta tycker jag fotbollsjournalistiken är för endimensionell. Väldigt mycket av det som skrivs är inom formatet referat, ren upprepning av vad som hände i matchen det skrivs om. Naturligtvis ska läsaren få ta del av det, har man inte sett en match vill man förstås veta vad som hände i den in i detalj. Men det är också något som idag är väldigt lätt att ta del av i form av sammandrag och höjdpunkter i videoformat på diverse sajter. Nu har inte alla de möjligheterna och då ska man absolut genom textbaserad journalistik kunna få en bra bild av viktiga händelser i matcher, men i och med att utbudet är så stort när det gäller videoklipp och sammandrag från matcherna i exempelvis allsvenskan så borde man också bredda innehållet i fotbollsjournalistiken ytterligare.

 

Man ska kunna få referat och intervjuer, självklart. Det är alltid exempelvis intressant att läsa vad tränare och spelare tycker om matcherna. Jag tycker dock att det för ofta blir enbart den varan och alldeles för lite fördjupningar, främst när det gäller det taktiska. Nu är jag en riktig taktiknörd som kan grotta ner mig i spelsystemsdiskussioner och taktiska detaljer i oändlighet och har förståelse för att långt ifrån alla är intresserade på samma sätt. Men att det finns många som gärna skulle ta del av ett större utbud av taktiska analyser och artiklar med fokus på detaljer i själva spelet är jag övertygad om. 

 

Den svenska fotbollsjournalistiken är dock ofta platt och enkelspårig. Jag tycker ofta det saknas fler dimensioner än bara det rent referat- och intervjumässiga. Det finns undantag, Kalle Karlsson på Sportbladet är ett lysande sådant. Han går på djupet och analyserar detaljrikt i sin blogg. Martin Åslund är en annan som är skicklig på att analysera och peka på detaljer. Hemma i Kalmar har vi också Johan Israelsson, som bloggar åt Barometern och riktar mycket fokus på det taktiska när det gäller KFF:s matcher. På det stora hela lyser dock skickliga fotbollsanalytiker med sin frånvaro inom sportjournalistiken. 

 

Om det beror på att många helt enkelt saknar kunskap om, eller intresse för, det rent taktiska inom fotbollen och helt enkelt inte vill lägga energi på det eller om det är så att redaktionerna helt enkelt anser att folk inte skulle läsa det i nog hög utsträckning vet jag inte. Jag vet bara att jag personligen gärna skulle se att man i kombination med matchreferat och intervjuer även lyfte fram taktiska detaljer. Det går ju egentligen att peka på små taktiska detaljer som kan vara intressanta för matchutgången och värda att titta närmare på i varje enskild allsvensk match som spelas. Då borde det också finnas utrymme, särskilt idag när medierna i så stor utsträckning verkar på nätet och inte behöver ta hänsyn till utrymmestekniska skäl, att göra mer av det även från sportjournalisternas sida. 

 

 

 

Det här har jag tänkte på många gånger och konstaterat att man får vända sig till utländska sajter och bloggar för att få tillgång till bra taktiska analyser. Det slog mig dock extra när jag läste Stefan Alfelts analys av MFF-AIK i början av veckan. Alfelt byggde delar av sin analys på att AIK fortsatte med sin 3-5-2-uppställning (och han var inte ensam bland journalister att skriva om 3-5-2-taktiken) som nygamle tränaren Rickard Norling har börjat använda sig av. Intressant utgångspunkt för en analys, absolut, men problemet var bara att de inte alls spelade 3-5-2 den här gången. Snarare 3-4-3 med två yttrar och en ensam central anfallare, till skillnad från tidigare då de väldigt tydligt använt två centrala anfallare. Alfelt spann på att AIK dominerade innermittfältet inledningsvis i matchen med sina tre centrala mittfältare. Ja, AIK var klart bättre första 20 minuterna och att MFF skulle få problem med AIK:s tre innermittfältare var ett scenario som jag hade förutspått, MFF har haft problem mot lag som spelar med tremannamittfält tidigare i år. Men nu spelade inte AIK med tre man på det centrala mittfältet. Problem fick MFF på sin vänsterkant där AIK med en tydlig ytter + offensiv ytterback/wingback överbelastade och utnyttjade MFF-backen Yoshimar Yotuns något svaga defensiv. Där satte AIK tryck och hotade MFF, men i mitten av planen skapade de inget numerärt övertag. 

 

Man kan säkert tänka att "vad spelar det för roll, hur orkar du bry dig om några siffror?". Och visst är mitt intresse för taktik och spelsystem på en riktig nördnivå. Men jag kan tycka att sportjournalister med fokus på allsvensk fotboll borde ha kunskap om taktik och taktiska detaljer på en nivå hög nog för att se om ett lag spelar 3-5-2 eller använder en annan upställning. Det är ändå deras jobb. En åsikt exempelvis nämnde Åslund delade med mig på Twitter. 

 

En lek med siffror brukar folk ibland säga om spelsystem. Ja, visst kan det ibland vara det, men ofta tycker jag lite elakt sagt att människor som saknar taktiskt kunnande kastar ur sig den klyschan bara för att de saknar förmågan att se vad de olika siffrorna faktiskt representerar för roller på planen. Jag skulle hävda att siffrorna i ett spelsystem väldigt tydligt kan visa vilka roller spelarna har. Visst kan många spelsystem likna varandra och skillnaderna mellan exempelvis 4-2-3-1, 4-3-3 eller 4-5-1 på pappret kan på planen vara obefintliga. Men det kan, och är klart oftare skulle jag hävda, också vara så att man med hjälp av siffrorna får en mycket tydlig indikation på hur laget faktiskt uppträder på planen.

 

Exempelvis är "ettan" eller "ettorna" i en uppställning ofta väldigt tydliga att se också på planen, exempelvis i en 4-1-4-1 där man ofta utan problem kan se vilken spelare som har rollen som "etta", i det här fallet djupt liggande mittfältare. Sedan kan jag köpa resonemanget om "lek med siffror" till viss del då många system kan likna varandra, men å andra sidan är system på pappret som sagt bra indikatorer på hur det kommer se ut på planen. 

 

Sedan finns det förstås undantag, allra främst Bayern München under Pep Guardiola, i form av lag som skiftar spelsystem ett antal gånger bara under en och samma match. Då är det förståeligt om det blir svåranalyserat.

 

Hursomhelst efterlyser jag helt klart fler analyser och ett större djup när det gäller taktiska detaljer i fotbollsjournalistiken. Sedan kan man ju önska att de journalister som ger sig på en analys också har kunskap nog för att göra den rättvisa... 

Alla MFF-segrar är sköna. Att dessutom slå AIK, en av de största rivalerna och definitivt den vars fans och klubb som helhet har störst hybris, är ännu bättre. Särskilt när det handlar om att göra det i en viktig toppmatch med läge att åtminstone för stunden hänga av konkurrenten i kampen om guldet. 

 

 

Söndagens 2-0-seger för MFF mot stockholmarna var sådär makalöst jäkla underbar som bara viktiga MFF-segrar kan vara. Att AIK:are landet runt gnällde och gapade sig hesa via sociala medier (kanske inte hesa, men de fick nog skavsår på tangentbordsfingrarna...) över en utebliven straff i slutminuterna, precis före MFF:s 2-0, gjorde det nästan ännu roligare.

Å ena sidan ser jag visserligen helst att Malmö vinner utan kontroverser, utan situationer som motståndarsupportrarna kan gnälla över och skylla på efteråt, men å andra sidan är det lite kul att läsa och höra allt lipande. 

 

Nu var det en hög spark (farligt spel?) som MFF:s mittback Rasmus Bengtsson använde sig av för att rensa bort bollen framför det egna målet precis före en AIK:are som kastade sig fram för att nicka. Solklar straff enligt en del, då sparken var så hög och träffade AIK-spelaren. Inte alls straff eftersom Bengtsson ändå spelade undan bollen först och var först in i situationen, enligt andra. Jag är så sjukt färgad, jag vet och erkänner, men här kan jag faktiskt inte bestämma mig. Absolut inte straff, var min första reaktion. Efter ett antal repriser och kommentarer från folk var jag beredd att ändå erkänna att det borde ha blåsts. När jag senare på kvällen återigen såg repris efter repris tippade det mer och mer över åt att domaren ändå gjorde rätt... 

 

Jag kan förstå att AIK:arna är missnöjda men jag bryr mig inte ett dugg, förutom att jag villigt kan erkänna en stor skadeglädje.

 

Klart viktigare och mer glädje känner jag dock över MFF-segern i sig och insatsen bakom den. Mycket var positivt, helt klart. 60-70 bra minuter, kontroll under stora delar av andra halvlek och många fina individuella insatser i kombination med stenhårt jobb rakt igenom. Det lovar gott!