Z gånger två - stora egon eller förebilder?
Jag ska inte tycka till om allt och alla, det är egentligen inte min grej även om bloggen blivit en bra plattform för åsikter på sistone. Men jag måste ändå lufta några tankar kring en sak som jag upptäckte på Twitter häromdagen: att Zara Larsson har blockat mig.
Ni som följer bloggen någorlunda vet att jag tidigare i höstas/somras var kritisk till hennes attityd och uttryckte det såväl här som på Twitter. Inte riktat direkt till henne, inte med någon tagg eller liknande så att hon skulle nås av mina tankar. Det fanns liksom inte på världskartan att hon skulle bry sig.
Hon måste ändå ha nåtts av dem, förmodligen via folk som blev arga på mig och gav sig in i Twitterdiskussioner med mig. Nu när jag skulle in och se om hon skrivit något intressant på sistone möttes jag nämligen av det här:
screen
Nu erkänner jag villigt att min formulering "sjukt lätt att vara Zara Larsson" (som sedan även förvisso innehöll motiveringen - att hon per automatik verkar slå ifrån sig all kritik och klassa kritikerna som idioter) inte var bra. Något jag också uttryckte senare på Twitter. Det är inte lätt att få ta emot en massa näthat från diverse idioter på nätet. Ingen förtjänar heller näthat, oavsett om man är provokativ eller inte. Jag tycker att näthatande troll begår ett stort misstag oavsett vilken sida hatet kommer ifrån och oavsett om hatet riktar sig mot Zara L, Jimmie Åkesson, vänsterföreträdare och så vidare. Hat kan aldrig ge något konstruktivt. Det borde vara en självklarhet.
Däremot kan jag utan tvekan stå för att Zara Larsson stundtals förtjänar kritik - kritik, inte hat - för att hon generaliserar och är hånfull. Hon står upp för mycket som är viktigt och bra i samhället, det tycker jag verkligen. Hon är säkerligen också en väldigt bra förebild för många, inte minst för unga tjejer. Men samtidigt måste man få kritisera henne de gånger det kan anses vara befogat.
Tyvärr är det ju så att flera stora stjärnor, som dessutom är förebilder för många barn och ungdomar (ja, även för många vuxna), verkar leva i en slags bubbla som kritik under inga omständigheter ska släppas in i. Självklart spelar det ingen roll att Zara L blockar mig, det är inget som någon bryr sig om. Egentligen inte ens jag själv. Men det säger ändå en del att en känd artist - som på alla sätt har så mycket mer makt och får så mycket mer uppmärksamhet än en 29-årig tvåbarnspappa och lärare i Gävle - uppenbarligen inte ens kan ta att någon på många sätt betydelselös människa ifrågasätter hennes attityd och hennes roll som förebild vid ett enstaka tillfälle. Hade jag skrivit något i stil med "gå och dö Zara" eller vräkt ur mig diverse skälsord så hade läget varit ett annat givetvis, men att blockera någon som enbart uttrycker lite kritik på ett städat och sakligt sätt är rätt löjligt egentligen. Det känns inte särskilt konstruktivt eller utvecklande om det är så man normalt sett jobbar med kritik.
Nu har jag ingen aning om det är standardagerandet från Zaras sida även när det kommer "vanlig" kritik och inte en massa kränkningar och hot. Men just det här exemplet är ändå lite småkomiskt.
Det för ju också - utan andra liknelser de två emelllan - tankarna till en annan Z-stjärna. Zlatan Ibrahimovic var ju för femtioelfte gången i ordningen hånfull och överlägsen, den här gången mot Olof Lundh, för ett par veckor sedan. Man kan säga mycket om Zlatan, han är en bra förebild när det gäller att hur seriös han är till sin idrott och det slit han lägger ner men han agerar ju också som en barnunge vissa stunder. Exempelvis varje gång någon inte kysser marken framför honom eller hyllar honom.
Lundh har skrivit en lysande artikel i Café om hur pressen i Sverige dansar efter Zlatans pipa gång på gång. Ytterst få vågar kritisera honom även de gånger det vore på sin plats. Det inte svårt att begripa att Zlatans grinighet och hånfullhet mot Lundh, efter frågor om de uppdrag Zlatan gör utanför fotbollen (egen partfym etcetera), bottnade i artikeln i Café. Zlatan agerar ju alltid så då, han kör sin översittar- och mobbarstil mot de med mindre makt och status. Det behöver inte handla om kritik utan räcker med att någon visar att de inte per automatik tänker rulla ut röda mattan och hylla Zlatan.
Jag tycker många gånger det är patetiskt, men tycker samtidigt att Zlatan är en förebild sett ur flera perspektiv. Det är som sagt säkert också Zara Larsson. Men det känns som att det ganska enkelt går att konstatera att det också handlar om stora stjärnor med stora egon.
Inget jäkla jippo
MFF lottades som bekant mot både PSG och Real Madrid i Champions League. En drömlottning om man vill se storstjärnor och enormt stora klubbar i Malmö. Däremot en mardrömslottning om man hellre hade sett att MFF haft en viss realistisk chans, även om den oavsett grupp varit liten, rent sportsligt.
Själv sätter jag helt klart det sportsliga före, det är mycket mer intressant när MFF har en chans att vinna matcher än vad det är när storstjärnor kommer dit som motståndare och det snudd på blir jippostämpel på det hela.
Nu ska jag förstås inte gnälla ändå. MFF spelar i Champions League igen och ska ställas mot en klassisk storklubb som Real - inte direkt något att klaga över. Lyxproblem, snarare. Men jag ville undvika framför allt PSG just för att så mycket fokus kommer att hamna på Zlatans återkomst till Malmö. Även mot Real riskerar fokus att läggas på annat - från mediernas och allmänhetens sida - än på själva matchen i sig. Det kan bli för mycket av det goda, för mycket snack om hur stora Real med Cristiano Ronaldo i spetsen är i stället för fokus på MFF:s fantastiska sportsliga prestation som ligger till grund för det hela.
Själv sätter jag helt klart det sportsliga före, det är mycket mer intressant när MFF har en chans att vinna matcher än vad det är när storstjärnor kommer dit som motståndare och det snudd på blir jippostämpel på det hela.
Nu ska jag förstås inte gnälla ändå. MFF spelar i Champions League igen och ska ställas mot en klassisk storklubb som Real - inte direkt något att klaga över. Lyxproblem, snarare. Men jag ville undvika framför allt PSG just för att så mycket fokus kommer att hamna på Zlatans återkomst till Malmö. Även mot Real riskerar fokus att läggas på annat - från mediernas och allmänhetens sida - än på själva matchen i sig. Det kan bli för mycket av det goda, för mycket snack om hur stora Real med Cristiano Ronaldo i spetsen är i stället för fokus på MFF:s fantastiska sportsliga prestation som ligger till grund för det hela.
Det är solklart att alla riktiga MFF:are, de runt 20 000 som har sjungit fram laget och skapat en makalös stämning i kvalmatcherna, kommer att gå till Stadion för att se sitt lag. Inte för att beundras av världsstjärnorna hos motståndarna. Däremot är risken med matcher mot lag som PSG och Real att det blir för många plastsupportrar till gästerna, folk som började hålla på dem för ett år sedan och nu ser sin chans att se "sitt" lag på nära håll. Dessutom är ju risken att för mycket "vanligt" folk, som bara är intresserade av fotboll i allmänhet, tar upp platser på läktarna. Något som skulle kunna leda till ett sämre stöd för MFF.
Därför är det så skönt att höra att MFF kommer att ge alla årskortsinnehavarna och föreningsmedlemmarna förtur till biljetterna. Det vill säga att knappt någon icke MFF:are kommer att få tag i biljett. Det är MFF:s fans som har varit en del av framgångarna, som har hjälpt sitt lag till CL, och då är det också de som ska få se matcherna. Inte så kallade PSG- eller Realfans bosatta i Sverige. Är man nu exempelvis inbiten svensk PSG-supporter är det väl i så fall bara att kontakta PSG och köpa bortabiljett, som man annars alltid får göra om man ska på de bortamatcherna som ens lag spelar.
Därför är det så skönt att höra att MFF kommer att ge alla årskortsinnehavarna och föreningsmedlemmarna förtur till biljetterna. Det vill säga att knappt någon icke MFF:are kommer att få tag i biljett. Det är MFF:s fans som har varit en del av framgångarna, som har hjälpt sitt lag till CL, och då är det också de som ska få se matcherna. Inte så kallade PSG- eller Realfans bosatta i Sverige. Är man nu exempelvis inbiten svensk PSG-supporter är det väl i så fall bara att kontakta PSG och köpa bortabiljett, som man annars alltid får göra om man ska på de bortamatcherna som ens lag spelar.
Nu har det gnällts rätt högljutt just för att MFF stänger ute just den typen av supportrar genom att prioritera sina egna fans. Totalt ologiskt gnäll dock. Det är MFF:s match, det är Champions League och inga uppvisningsmatcher vi talar om. Klart att det då är MFF:s supportrar som ska få gå dit.
Något som skapade mycket kritik i ämnet var när sportjournalisten/hälsoskribenten Pamela Andersson i SVT:s sportpanel kläckte den allt annat än lysande idéen att man borde flytta PSG-matchen till Friends Arena i Stockholm för publikens skull, för att fler (dubbelt så många som i Malmö) ska kunna se den. Inget jätteseriöst förslag kanske, men trots mothugg från rutinerade panelkollegor som Mattias Lühr och Chris Härenstam fortsatte Andersson att mena att det ändå hade varit kul - för publikens skull. Men vänta nu, det är ju som sagt MFF:s match i Champions League vi talar om. Inte något allmänt jippo.
Så nej, jag delade inte direkt hennes åsikt:
Bara att hoppas att jippostämpeln inte sätter sig utan att MFF nu lyckas skapa samma elektriska stämning som i kvalet. Att det sedan inte lär bli några poäng är en sak, men det sportsliga måste ändå alltid vara i fokus.
Jobbstart med positiva känslor
Höstterminen är numera i full gång och därmed också mitt jobb. Vi startade med några riktigt sköna och bra dagar blandat med planering, utbildning och en grym kick off-dag uppe vid Engeltofta. Sol, bad, minigolf, beachvolley och en skön tur med ribbåt bjöd den dagen på. Synd att klaga, kan man ju lugnt konstatera.
Överhuvudtaget kan jag inte klaga när det handlar om mitt jobb för närvarande. Eller möjligtvis på en enda sak: att mitt vikariat bara sträcker sig hösten ut. Det känns så galet fel att behöva börja söka nytt jobb igen nu. Jag hade velat skriva livstidskontrakt med Prolympia som det känns idag. Visst har jag trivts fint och lärt mig mycket på mina tidigare skolor också, men det här är ändå det överlägset bästa lärarjobbet som jag har haft hittills i livet. Och känslan säger att allt annat är att byta ner sig i dagsläget. Så får jag förstås inte tänka den dagen jag kliver in på en ny arbetsplats, men just nu trivs jag så enormt bra på Prolympia.
Jag trivdes kanon redan från start i vintras, såväl med mina elever som med mina kollegor. Starten på den här terminen har dessutom inte varit sämre. Tvärtom är min nya mentorsklass Sydney (en ny sjua), som jag har i både svenska och SO, klockren så hår långt. Det är väldigt roligt att jobba med eleverna i den, samt med eleverna i den andra sjuan som jag undervisar. Jag har utan att överdriva en riktigt positiv jobbkänsla varje dag och det är förstås mycket tack vare eleverna. Den avslappnade, sköna stämningen som vi har på skolan är oerhört värdefull.
Självklart känns det tungt att behöva lämna allt det här när mitt vikariat (jag jobbar för en tjej som är mammaledig) går ut efter höstterminen. Jag hade så gärna velat följa mina mentorselever hela vägen upp till nian och väl där fått vara med om att skicka iväg dem till gymnasiet. Men nu får jag ta vara på tiden som återstår på Prolympia för den här gången, med de här grymma eleverna, och tänka positivt inför nästa jobb vilket det nu än blir.
Ett mäkta imponerade avancemang
Så gjorde de det igen, för andra gången på två år.
Tog sig till Champions League.
Mitt lag, mitt MFF.
Det är så stort, så obeskrivligt stort egentligen. Att med ett snudd på helt nytt lag, efter mängder med försäljningar till större klubbar och mer penningstinna ligor, efter en halvknackig allsvensk säsong hittills gå in och slå ut klart mer meriterade Celtic och dessförinnan svinrika Red Bull Salzburg är ruggigt imponerande.
Tog sig till Champions League.
Mitt lag, mitt MFF.
Det är så stort, så obeskrivligt stort egentligen. Att med ett snudd på helt nytt lag, efter mängder med försäljningar till större klubbar och mer penningstinna ligor, efter en halvknackig allsvensk säsong hittills gå in och slå ut klart mer meriterade Celtic och dessförinnan svinrika Red Bull Salzburg är ruggigt imponerande.
Nervositeten har nog aldrig varit större i fotbollssammanhang för mig än under den sista halvtimmen mot Celtic senast. Visserligen skapade skottarna knappt någonting och behövde dessutom göra två mål för att MFF skulle tappa CL-platsen, men just det - att det så tydligt fanns något stort att förlora - gjorde nervositeten än mer påtaglig. Även slutet mot Salzburg, där ett ynka Salzburgmål hade slagit ut MFF, var hemskt sett ur nervositetsaspekten.
Desto skönare då när slutsignalen gick i respektive match och MFF var vidare. Den glädjen och stoltheten kommer sitta i länge och är det några matcher som jag kommer titta tillbaka på extra efter säsongen så blir det med all säkerhet just de här två kvalmatcherna.
På en grekisk strand...
...för exakt ett år sedan idag, 2/9, gifte vi oss jag och Karin. En fantastisk dag där allting blev precis så bra som vi hade önskat oss och snudd på mer därtill. Minnena från den där dagen utanför Chania, på Kreta, är magiska. Allt från själva vigseln i anslutning till en liten grotta precis intill havet och fotograferingen som en grekisk fotograf, helt suverän skulle det visa sig, gjorde längs med stranden efteråt till den grekiska aftonen som vi var på vid vårt hotell samma kväll minns jag tydligt och med väldigt stor värme.
Det var helt enkelt en dag som kommer att finnas kvar där i minnet - väldigt, väldigt länge. En dag som verkligen hade allt och som för alltid kommer att vara väldigt värdefull för mig.
Nu kan vi dessutom inte klaga på året som följde. Vi har fått se Theo växa upp och ta grymma steg i utvecklingen plus att vi som bekant har fått en liten Alva som tillökning till vår lilla familj. Det har med andra ord varit ett år med många ovärderliga inslag.
För mig är det en obeskrivlig lycka att se Karin tillsammans med våra två barn. Den lyckan, den stoltheten - det går knappt att sätta ord på. Hon är inte bara en på alla sätt fantastisk fru och livskamrat utan även, inte minst, den bästa mamma som våra småttingar någonsin kunde ha fått. Det om något är värdefullt och jag är oerhört lyckligt lottad som får dela mitt liv med den tjej som har funnits där nära mig ända sedan vi först möttes för snart åtta år sedan. Jag kan inte vara annat än väldigt lycklig och evigt tacksam <3
För mig är det en obeskrivlig lycka att se Karin tillsammans med våra två barn. Den lyckan, den stoltheten - det går knappt att sätta ord på. Hon är inte bara en på alla sätt fantastisk fru och livskamrat utan även, inte minst, den bästa mamma som våra småttingar någonsin kunde ha fått. Det om något är värdefullt och jag är oerhört lyckligt lottad som får dela mitt liv med den tjej som har funnits där nära mig ända sedan vi först möttes för snart åtta år sedan. Jag kan inte vara annat än väldigt lycklig och evigt tacksam <3
