Solen gick upp igen
Det är snart onsdag men jag har egentligen inte kommit längre än till den senaste lördagen här i bloggen. En lördag som ni vet var riktigt tung och bitter. Den förde inte med sig annat än en stor besvikelse, tomhet och mental trötthet.
Nu är det som bekant så att solen går upp även de morgnar när det är som tyngst. En ny dag väntar även efter de dagar som har känts allra jävligast. Så även i söndags då jag vaknade upp till ytterligare en dag i mitt drygt 22-åriga liv. Solen sken, vädret var fint men inte blev jag glad för det. Lördagsbesvikelsen satt i och just i söndags förmiddag omslöt alla motgångar mig och verkade göra ett gott försök att kväva alla försök till positiva tankar.
Dock skulle det visa sig att söndagen faktiskt ville mig väl till sist och hade en hel del positivt att erbjuda. Åtminstone när jag hade repat lite mod, för då blev i alla fall kvällen hellyckad.
Först blev det kikande på Andra Avenyn (en av få serier jag följer, förutom Serie A...), tedrickande och lite godisätande i perfekt sällskap (uttjatat kanske, men sällskapet går ju inte att klaga på :P).
Och därefter en av säsongens stora höjdpunkter i Serie A för min och många andras del: Milanoderbyt. Milan klev in, gjorde en kanonmatch och slog helt rättvist ärkerivalen Inter med 1-0. Ronaldinho tryckte in segermålet med en perfekt nick och hela Milanlaget stod för en imponerande insats. Snacka om att de här två sakerna räddade en i övrigt kass helg för min del :)
. . . .
Du får förresten se till att vara på plats hos mig nu på söndag kväll också. För du har positiv effekt på Milans resultat. Stanna precis som de två senaste söndagarna tio minuter in i matchen, sen kan du få gå hem om du vill ;) Fast egentligen skulle du inte gå själv då. Men om du utrustar dig med pepparsprayen så, eller musklerna ;)
. . . .
Skrapade för övrigt ihop det här om Milanvinsten för Svenska Fans räkning.
http://www.svenskafans.com/italien/artikel.asp?id=256924
. . . .
Tandborstning och läggdags nu. Är egentligen inne på att skriva ett inlägg till, men får vänta tills imorgon.
Tomhet
Allt såg så lovande ut då. Fotbollsmässigt var vi mitt uppe i en försäsong som hade sett mycket bra ut och förhoppningarna inför säsongen var ganska stora. För egen del var allt också helt perfekt när en vecka återstod av februari och vintern fortfarande gjorde sig påmind.
Förutom att det flöt på fint med tränandet, fotbollen och skolan så hade jag upplevt de absolut lyckligaste och bästa veckorna någonsin i mitt liv. Februari hade varit en fantastisk månad och lyckan var total för mig. Jag gick runt med ett ständigt leende på läpparna och det kändes som att allting gick min väg. Detta tack vare en mycket speciell person som fortfarande har en stor plats i mitt hjärta.
Men det var då det. Mycket har hänt sedan dess, såväl när det gäller fotbollen som på det personliga planet. Jag vill inte säga att jag är olycklig nu, långt ifrån. Det vore att underskatta alla de glädjeämnen som finns i mitt liv också idag och det vore inte rättvist mot de personer som ger mig lycka. Men visst kändes allt ändå bättre just då.
Tankarna på att mitt känsloliv skulle komma att åka berg-och-dalbana inom kort eller att vi skulle trilla ur fyran med KBK fanns verkligen inte hos mig när jag sprang in på Strömvallen den 23:e februari.
Nu sitter jag här med facit i hand och kan bara konstatera att allt långt ifrån har gått som man kunde önska. Vare sig på det privata planet eller med fotbollen. Det är den bittra sanningen.
Sanning är det också att jag kände en stor tomhet i lördags kväll. Före helgens match tyckte jag att det oavsett hur det skulle gå i säsongsavslutningen skulle vara skönt när säsongen var över. Jag har lagt ner väldigt mycket tid på fotbollen i år och det skulle bli skönt med ett litet break. Framförallt med tanke på den hur tung hösten har varit fotbollsmässigt. Det skulle bli befriande med lite mer ledig tid för att rensa tankarna och kunna ladda om.
Men så när jag låg här framför tv:n i min ensamhet i lördags kväll kom känslan av tomhet som sagt. Det har ändå funnits matcher att förbereda sig för och fokusera på sedan i slutet av februari. Och nu är det helt plötsligt slut. Vad konstigt det kändes, att tänka på att det nu dröjer ett antal månader innan man sitter här i lägenheten och laddar inför matchsamling igen. Det kan nog bli skönt med ett uppehåll också. Men ändå, den där speciella laddningen och anspänningen som infinner sig på matchdagen kommer att saknas.
Nästan fem månader till - sedan är vi där igen i slutet av februari.
Bara att ladda om, en ny säsong närmar sig ju faktiskt för varje dag som går framöver.
Och vem vet, då kanske lyckan har infunnit sig på allvar igen.
Inget mirakel...
Allt kan summeras med att lördagen var en tung dag.
Den här bilden som jag hittade på nätet symboliserar känslan på ett slående sätt.
Det var egentligen inte i lördags som vi åkte ur. Även om det var då allt blev klart på pappret. Det var i stället de bedrövliga förlusterna mot bottenkonkurrenterna tidigare i höst som förstörde hela den här säsongen. Några poäng där och vi hade fixat det här.
Nu räckte det inte med att vi räddade spänningen inför sista veckan genom att stå för en strålande insats mot NorrHam förra fredagen. För vi lyckades inte upprepa den bedriften - och vi fick heller inte den hjälpen vi hade behövt.
Länge stod vi ändå bra upp redan klara seriesegrarna SAIK. Väldigt olyckligt tog de ledningen i mitten av första halvlek efter en riktig indianpass på mittfältet som gav dem ett friläge, men vi vek inte ner oss. I stället krigade Admir in en retur till 1-1 och jublet som följde var fint att få vara delaktig i. Vi visste förstås att vi i alla fall behövde ett mål till, men just glädjen efter målet visade vilken inställning alla hade och att vi verkligen trodde att det var möjligt att klara kontraktet.
Allt kändes faktiskt bra från början också. Uppvärmningen var kanon, alla verkade väldigt fokuserade och taggade. Och att få kvittera och känna att vi var med igen höjde moralen ytterligare.
Chansmässigt var vi väl så vassa som SAIK ända fram till efter 75-80 minuter. 1-1 stod det fortfarande på resultattavlan och förhoppningen var att det då bara behövdes ett mål för att säkra kontraktet. Känslan var också den att vi mycket väl kunde göra 2-1. Men så kom rapporterna från SAIK-bänken att Årsunda ledde med 4-0 mot Stensätra. Ett besked vi egentligen inte skulle ha fått, då våra egna ledare valde att inte meddela oss spelare något om hur det gick i den matchen. Men i alla fall, med den vetskapen om att allt var kört (Årsunda var ju tvungna att tappa poäng) så rasade vårt lag ihop sista tio minuterna. SAIK gick ifrån till 4-1, ett resultat som aldrig hade blivit om hoppet hade levt.
Vi hade själv satt oss i den här situationen, så det finns inget att skylla på. Men ändå pinsamt att Stensätra går ut och lägger sig sig i sista och förlorar mot Årsunda med 7-0...
Vi får försöka att ta med oss NorrHamsmatchen och även stora delar av säsongsavslutningen mot SAIK. Då visade vi i alla fall att vi faktiskt kan spela bra fotboll. Förvisso en minimal tröst då slutsignalen i lördags förkunnade att vi var ur fyran, men man får försöka ta med något från en i övrigt bedrövlig höstsäsong.
Jag har förresten aldrig varit med om att åka ur en serie tidigare.
Men nu vet jag hur det känns.
Fy fan så tungt rent ut sagt.
Framförallt när man fick höra att Årsunda hade 4-0 i sin match.
Tyngsta beskedet på länge.
Då fanns inte ens hoppet kvar längre.
Och det är ju det sista som överger en sägs det.
Så när det försvann då försvann också KBK:s division 4-plats.
Säsongens sista
"vi har ingenting att förlora,
och jag vet att det lönar sig att kämpa
ingenting har vi att förlora
och jag vet att det lönar sig att vänta"
Vet att det skrivs en del på diverse klubbforum inför dagens match. Men det känns meningslöst att läsa sånt då det ändå är vi på plan som kommer att spela roll för hur det slutar. Att läsa om hur motiverade SAIK kan tänkas vara, om att en del Sandvikensupportrar hellre ser att Årsunda hänger kvar i fyran och liknande ger mig inget. I stället håller jag mig ifrån den delen av internetvärlden och fokuserar bara på mitt eget. Samma med tidningen, ingen mening med att sitta och läsa om förutsättningar och spana in tabellen. Har inte gjort det alls, förutom efter den sköna vinsten senast, under nästan hela den tunga hösten faktiskt.
Nu gäller det, sista chansen och samtidigt sista gången som man laddar för match den här säsongen.
Själv gör jag det med följande låtar som sällskap:
Warriors of the world - Manowar
No easy way out - Rocky IV
Davaj Davaj - Dj Alligator
The Daydream - Comonova vs C-star
Plus ett antal passande "taggningslåtar" till och en del lite gladare låtar med, det gäller att försöka måla upp positiva bilder inför dagens match.
Hur det går återstår att se. Och som jag skrev inför förra veckans möte med NorrHam: om jag inte skriver något här om matchen efteråt så förstår ni hur det gick... Bara att hoppas på att jag skriver en hel uppsats i stället.
Laddning nu.
Några dagar i mitt liv
Har ju bara nämnt fotbollen här men har förstås hunnit med lite annat än att bara träna nu i slutet av arbetsveckan.
Torsdagen spenderas till en början på högskolan. Hade föreläsning i medie- och kommunikationsvetenskap C. En innehållsrik och rolig sådan faktiskt. Har en go lärare där nu, en dam på 60 + skulle jag gissa som hela tiden har massvis att säga och som har en speciell men kul stil. Hennes overheadbilder var för övrigt fantastiska med tusen anteckningar och pilar som man inte förstod egentligen någonting av :)
Efter lektionen, som bara sträckte sig till klockan tolv, begav jag mig hemåt för att få i mig lite mat och jobba vidare med pedagogik-hemtentan. Gick väl sådär det får jag lov att säga då jag som vanligt hade svårt för att ta tag i det som verkligen behövde göras.
Gjorde dock inte så mycket då jag fick ett bättre alternativ på sysselsättning lite senare. Nämligen en promenad i det strålande vädret i alldeles lysande sällskap. Blev en mysig promenad med många skratt, som vanligt :)
Klippning väntade sen och nu är man korthårig så det förslår. Ganska skönt det. Därefter träning då som ni redan kunnat läsa om innan det var dags att runda av dagen.
Fredag så då idag och den gick till en början i lugnets, eller rättare slöhetens, tecken. Skulle färdigställa min hemtenta innan lunch var tanken men jag insåg ganska snart att det var dömt att misslyckas. Jobbade mig förvisso framåt men allt för sakta. Sen var det dags att bänka sig vid tv:n för att kolla på fria kanalen, lokalkanalen här i Gävle där skolorna och liknande sänder program ibland. En av "mina" gamla klasser på Borgis som jag hade under förra höstens praktik där hade sändning och det var ju inte utan att man var lite nyfiken på hur de skulle sköta sig. Nu skötte de sig helt utmärkt och gjorde ett väldigt bra program, så bara att berömma dem.
Efter det så tog jag tag i mitt liv: käkade gulaschsoppa, skrev klart hemtentan (kors i taket!), städade grundligt, diskade upp och slängde soporna. Hann även med att msn-snacka lite med en snygg ljudtekniker ;)
Kvällen har inte inneburit något speciellt utan har slöat med ett par kompisar och sitter här med funderingar på att sova snart. Skriver av mig lite och njuter av lugnet.
Rundar av med veckans i särklass skönaste klipp. Måste se filmen snart, synd att man inte har gjort det tidigare. För i alla fall det här är ju klockren:
http://www.youtube.com/watch?v=CnGgnq5RJvg&feature=related
Höstkänslor
Har kommit underfund med att jag gillar hösten. Boulognern och parken intill högskolan här är grymt fina nu när träden har skiftat färger och lyser upp vardagen. Dessutom har vädret varit härligt här senaste veckan. Soligt, fint, friskt. Höst när den är som bäst.
Tycker att hösten kan vara lika fin som våren, fast kanske på ett lite annat sätt. Man brukar ju tala om vårkänslor men samma känslor kan man väl drabbas av även på hösten. Det är kanske då de egentligen är som allra mest välkomna, för det är ju passande med något som värmer upp när kylan börjar göra sig påmind. Jag hade turen att få väldigt varma, starka "höstkänslor" förra hösten och de knuffade verkligen undan kylan då. Samma känslor sitter i även nu och de är fortfarande värmande i allra högsta även om en hel del har hänt sen dess.
. . . . .
Fick tips om den här behagliga, sköna låten av en kompis på msn nyss:
http://www.youtube.com/watch?v=0mURv7-rDpQ
Passar en sen fredagskväll i slutet av september.
Nedräkning
Det har varit så förut - och det är det igen: Vinna eller försvinna.
För en vecka sedan tog vi absolut sista chansen till att hänga kvar i fyran.
Segern mot NorrHam var både livsviktig och efterlängtad.
Men den är egentligen ingenting värd om vi förlorar imorgon.
Eller om vi inte vinner rättare sagt.
Seger mot SAIK samtidigt som Årsunda inte får vinna mot Stensätra.
Oddsen talar inte för oss, men efter den strålande insatsen mot NorrHam finns åtminstone hoppet och en strimma självförtroende där.
Vi ska fixa det!
. . . .
Träningen igår var hygglig, inte mer. Godkänt tempo men sämre än i måndags. Man hade önskat bättre uppslutning inför säsongens sista och viktigaste match. Vi får ta med oss förra fredagens seger och måndagsträningen. Den matchen respektive träningen ger verkligen energi och visar det vi själva vet, men har tvivlat på då resultaten har gått emot, nämligen att vi kan.
Segern mot NorrHam är inget värd om det går dåligt imorgon skrev jag nyss. Det är inte riktigt sant, den kommer ändå finnas med som ett positivt minne. En bekräftelse på att KBK årgång 2008 faktiskt inte ska vara så långt ner i tabellen som vi nu är.
Samtidigt har vi själva satt oss i den här situationen. Och det enda jag kan lova är att vi ska göra allt för att reda ut det.
Förkylt på mer än ett sätt
Så har inte heller jag lyckats hålla mig undan. Nej då, förstås skulle man åka på en höstförkylning. Dock inget att gråta allt för mycket över då den verkar (ta i trä, peppar peppar) av det lindrigare slaget. Dessutom får jag skylla mig själv lite då jag tränade igår trots vissa förkylningskänslor under dagen. Korkat, ja kanske. Men har svårt att hålla mig borta från fotbollsplanen. Särskilt nu när endast en vecka återstår av säsongen.
Vaknade hursomhelst vid halv tre-tiden med halsont och snoret envist rinnande ur näsan. Som tur var så mådde jag däremot bättre i morse och pallrade mig iväg till skolan vilket var behövligt då vi hade gruppredovisning i specialpedagogiken. Efter att ha plockat ihop ett ganska intressant redovisningsmanus hemma hos Emma över en mycket god lunch igår klev vi fram och gjorde ett gott jobb idag. Bra jobbat gruppen! Nöjda var vi och skönt att ha den uppgiften avklarad.
Ganska mycket i skolan nu faktiskt. Hemtenta i specialpedagogiken och en liknande uppgift i mediekursen. Men bättre det än att knappt ha någonting faktiskt.
. . . .
Träning igår och återigen var det bra fart. Tempot var högt, framförallt under det avslutande spelet, och tendenserna är åtminstone fortsatt positiva inför helgens ödesmatch. Gäller som jag har nämnt att fokusera på det positiva in i det sista och de senaste veckornas träningar har sett lovande ut. Stärkta av fredagens seger jobbar vi nu vidare fram till lördag.
Admir var tillbaka i träning efter sin skada och han kommer att bli viktig på lördag. Mange såg fortsatt pigg ut och Parre var återigen bra i mål. För egen del kändes det också helt okej. Orken tröt visserligen lite vilket berodde på förkylningen som kändes av, men var ingen större fara.
Brännström gick dock upp i ledning i vår interna skytteliga-tävling som vi har kört hela utesäsongen. Har haft greppet men nu gick han från 11-11 till 14-12. Prestigekampen ser ut att förloras för min del således... 
Jag och Brännström på Ålandsbåten efter försäsongens träningsläger.
Viktigare är dock att jag fick indikationer från coach på att jag återigen kommer att starta som högerback kommande helg.
. . . .
Inte mycket nytt idag. Funderar på varför det alltid ringer folk och söker en Therese på mitt hemnummer numera. Här bor ingen Thersese...
Jag undrar också vad som har hänt med den något senile gubben som alltid ringde mig i snitt ett par gånger i veckan och frågade efter Patrik förut. Han slutade ringa någon gång under våren. Kanske är han inte med oss längre. Vila i frid i så fall.
. . . .
Gårdagens fråga: Finns det bergsgetter i Bosnien?
Dagens fråga: Vad fan är det som händer? Förlust mot Norrköping - MFF tolva i allsvenskan. Det går inte bra nu, utan man kan säga att det är ganska förkylt även för MFF...
Vad händer? :S
Upp och ner-helg
Efter den underbara vinsten i fredags som innebär att hela den här veckan gäller något följde en helg som förde med sig såväl positiva som negativa saker. Upp och ner gick det minst sagt. Och här kommer en sammanfattning av den gångna helgen för min del.
. . . .
Fredagskvällen efter matchen gick åt till att bara inhämta all glädje och lättnad över segern, för att samtidigt förbereda sig någorlunda inför b-lagets match mot Hille som gick av stapeln under lördagseftermiddagen. Blev ingen rolig historia det, kanske inte helt oväntat heller... Vi avslutade nu säsongen på ett pinsamt sätt med en 11-3-förlust (!) på Hille IP. Inte mycket att säga om det direkt. För vad ska man säga? Deppade dock inte allt för mycket. För trots att vi släppte in ett pinsamt antal mål gick det faktiskt bra som högerback för min del. Kanske låter väldigt märkligt att säga det när laget har släppt in så många baljor, men det kunde ha gått klart mycket sämre för mig i alla fall. 
Målrikt...
Ett assist framåt och två-tre räddade mål bakåt gjorde att jag åtminstone var godkänd. Hjälper ju förvisso inte när laget går så genomuselt som nu på slutet av säsongen i division 6, men ändå skönt för självförtroendet att inte göra bort sig utan tvärtom prestera någorlunda bra.
En hel del roliga sekvenser utspelade sig också framförallt under slutet av matchen. Domarna var en total katastrof och till slut gick såväl vi som Hillespelarna bara och skrattade och pratade med varandra om hur dåliga de var. Ingen koll alls hade de och man fick klaga hur mycket man ville också utan att ens riskera kort verkade som. Bentzer passade också på att visa sina målvaktskunskaper (han spelade ute för dagen) när han räddade öppet mål med händerna i slutet och tog sitt tredje röda kort för säsongen.
. . . .
Förlusten fick inget roligt efterspel för egen del då det visade sig att min mobil var borta när vi skulle hem. Helt säker på att jag hade den i bilen på väg till matchen, då jag pratade med Parre (som för övrigt var bra i målet trots alla insläppta) på vägen.
Därefter skulle jag lägga ner den i väskan i omklädningsrummet, var på telefonen var borta. Trodde den låg kvar i bilen men det visade det sig tyvärr sedan att den inte gjorde. Ingenstans fanns den trots ett febrilt letande och jag får nog inse att den är förlorad.
Riktigt tråkigt det. Inte för själva telefonen i sig (hade ändå en ny liggande som jag skulle börja använda) men för alla minnen som de sparade sms:en innebar. Tur i oturen är väl då att jag minns allt det viktiga ändå ochd dessutom har många andra minnen som påminner om den tiden och den personen. Så får gå ändå.
Ny telefon...
. . . .
Lördagskvällen blev dock plåster på såren. Det visade sig att det sällskap jag helst ville ha för kvällen hade tänkt samma sak och ville spendera några timmar tillsammans med mig :)
Så blev tv-titande, godisätande, tedrickande och pratande i fyra timmar i ett av Sätras mysiga radhus vilket förstås gladde. En bra avslutning på lördagen innan det var dags att röra sig hemåt i mörkret och krypa till sängs.
. . . .
Söndagen sprang sedan iväg. Chelsea-Man United bevittnades förstås här hemma tillsammans med det sedvanliga grabbgänget och därefter var det säsongsstart för Andra Avenyn. Samma sällskap som förgyllde lördagskvällen fanns då på plats hos mig innan helgen rundades av med Milan-Lazio. Satt fint med en trepoängare för Milan, och du hade ju positiv effekt vid 1-0-målet ;)
Somnade därefter ganska gott efter Milans 4-1-vinst även om helgen varit upp och ner som sagt...
Liket lever!
När det såg som mörkast ut och säsongen verkade vara över stod vi troligtvis för säsongens bästa insats och vann ikväll hemma mot NorrHam med 1-0. En fantastisk laginsats där ingen vek ner sig. Nu lever hoppet inför sista omgången. Vi ger oss fan aldrig, det visade vi faktiskt ikväll.
Att vi skulle slå NorrHam var det nog ingen mer än de Korsnässpelarna som klev ut på Korsnäsvallen den här kvällen som trodde. Om ens vi, vet inte om man på fullt allvar trodde att vi skulle orka att fixa det egentligen. Men någonstans där inne måste det ha funnits ett riktigt hopp, en riktig tro på att det skulle gå. För annars hade vi aldrig lyckats.
Det nya, offensiva KBK blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Tanken var att vi skulle ha spelat 3-4-3, något som egen del hade inneburit en plats till vänster i trebackslinjen. Men ett sent återbud från en av våra nyckelspelare omkullkastade de planerna. I stället blev det vårt gamla vanliga beprövade 4-4-2, men med lite omändringar när det gällde positionerna då vi saknade flera ordinarie spelare. Något som delvis säkerligen innebar att fler tog ansvar och klev fram.
KBK-elvan:
Bentzer - Affe, Pär, Mirza, Brännström - Abedin, Mange, Wirtz, Jim - Mossberg, Basse
90 minuter som högerback, gick fint det.
Inför matchen försökte vi ingjuta optismism hos varandra. Admir, förkyld och knäskadad, gick runt med en Korsnäshalsduk virad runt halsen och konstaterade: "Det känns som det blir en vinst idag." Wirtz, som skulle komma att bli en av kvällens huvudpersoner, tänkte även han i positiva banor: "Jag tror att vi kommer att göra säsongens bästa match idag."
Så skönt att de ovan nämnda KBK-lirarna fick rätt.
För en av säsongens absolut bästa matcher, troligtvis den allra bästa, gjorde vi. Och seger blev det. Spelmässigt kanske det inte var bländande under 90 minuter, men många positiva tendenser fanns det där och kämpainsatsen var mäktig. Var en härlig känsla att se hur samtliga KBK:are gick in i närkamperna som om det gällde livet.
Det var inte utan att man fick Hofors-vibbar från förra hösten. Då åkte vi till Hofors med ett klart b-betonat lag, allt talade emot oss och egentligen skulle vi inte ha åkt hem med tre poäng. Men precis som den här gången höjde vi oss, krigade matchen igenom och vann. Då blev det 2-1 sedan Tidsjö storspelat i målet och räddat oss ett par gånger. Den här gången 1-0 sedan Bentzer idioträddat ett par gånger om efter hörna när segern såg ut att glida oss ur händerna med knappa kvarten kvar.
Wirtz skarvade in ledningsmålet för oss tidigt I andra halvlek och resten av matchen blev en lång kamp för att behålla ledningen. Som sagt kämpade vi som slavar och lyckades hålla NorrHam borta från målprotokollet. Jublet när Wirtz gjorde 1-0 och det jubel som följde när slutsignalen äntligen ljöd var helt underbart. Vi jublade som om vi vunnit serien nästan, så skön var segern. När man nästan alltid förlorar blir det så mycket skönare när man väl lyckas vinna J
Matchhjälten :)
Mange, Bentzer och Brännström fick beröm i tidningen såg jag. Inte alls oförtjänt det. Samtidigt så ska hela laget ha beröm, det var verkligen en stark laginsats. Nu tog vi också den absolut sista chansen att hänga kvar. Årsunda förlorade och vi har en poäng upp nu med en match kvar att spela. Hoppet lever in i det sista i alla fall och det känns bra att även säsongens avslutande vecka gäller något
För egen del gick det också ganska bra. Skötte mig i alla fall klart godkänt på högerbacksplatsen i 90 minuter och det är alltid något att jag har fått starta i tre av de fyra senaste matcherna .
"It wasn't luck, it was belief, and belief will win you things when all hope is gone" - för att citera från Manchester United Beyond the Promised Land
Vi ger oss aldrig.
No return
Det finns med andra ord inga andra utvägar längre än att vinna. Efter att ha missat chans på chans att spela oss ifrån bottenstriden (förlust efter förlust mot bottenkollegorna) finns det inga ursäkter att ta till mer. Nu måste vi bara vinna. Oddsen för att vi ska klara oss kvar talar inte direkt för oss, minst sagt. Men så länge chansen finns kan vi heller inte bara lägga oss ner och dö.
. . . . . .
Satt och kollade igenom saker jag samlat på mig på datorn igår. Hittade en fotbollsblogg som jag skrev bara för eget bruk ett tag under förra hösten. Den innehöll faktiskt en del intressant läsning.
Bland inlägget fanns det ett skrivet efter vår sista match för säsongen, en match som slutade med 6-2-seger mot Hagström då vi skickade ner dem i femman.
"Säsongen avslutades i lördags på allra bästa sätt. Förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre: ingen kniv mot strupen, avslappnade spelare, fint väder och inspelning av matchen."
Nästan lite ironiskt att tänka tillbaka på den dagen. Precis raka motsatsen nu. Kallt. höstlikt (även om solen skiner nu så kommer kvällen vara kylig), måste-match, division 5 som hotar runt hörnet.
Men vill ändå långt ifrån säga att det var bättre förr. Varför ska jag gå in på mer när jag garanterat kommer att summera fotbollssäsongen här mer ingående lite längre fram.
. . . . . .
Om man ska försöka hitta några positiva tendenser inför kvällens match så får man leta. Åtminstone om man tittar på vår resultatrad under hösten och ser till det faktum att ett par nyckelspelare saknas på grund av skador och avstängningar.
Men det gäller att försöka tänka i positiva banor och att till gränsen mellan naivitet och dumhet försöka vända allt till en egen fördel. När jag gör det tänker jag på att Norrham har absolut sista chansen de också om de ska kunna vinna serien och avancera till trean. Dessutom försöker jag få upp positiva minnesbilder från mötet med dem på försäsongen då vi stod upp bra och spelade 1-1.
. . . . . .
Träningen igår var också något glädjande att ta med. Negativt förvisso att vi återigen var alldeles för få där. Men de som tränade såg laddade och fokuserade ut. Uppvärmning, avslutningsövning, hörnor, frisparkar och en avslutande spelövning genomfördes.
Framförallt det sistnämnda, alltså spelet, lovade gott. Mycket närkamper, bra tempo, hög intensitet och en härlig inställning bjöds det på. Speciellt när det var sista målet som gällde för att slippa plocka in koner, bollar, flytta målen och sånt :) Då började helt plötsligt våra målvakter briljera och stod för somliga helt omöjliga räddningar. Kul var det och alla ville vinna till varje pris. Alltid något positivt i höstmörkret, gäller att fokusera på det som faktiskt trots allt är bra.
. . . . . .
Ett offensivt KBK kommer till start ikväll. Utan att nämna för mycket (även om säkerligen ingen NorrHam-spelare läser min blogg) kan jag säga att det blir ett nytt spelsystem och offensiv satsning. Vi måste ju vinna och det finns ingenting att hålla igen på nu.
Själv väntas jag ta en av platserna i vår backlinje, så mycket vet jag. Från start igen förmodligen alltså.
. . . . . .
Sista chansen nu. Återigen: Nu gäller det.
Om det inte blir något mer skrivande om kvällens match här så förstår ni hur det gick...
Tre svärmorsdrömmar
Fick tag i en bild häromdan på Noa, Gson och mig från en festkväll för
någon månad sen. Var ju bara tvungen att lägga ut den här :)
Onödig lägesrapport
Ytterligare ett par dagar har sprungit iväg sen den fotbollsmässigt totalt misslyckade helgen. En helg som åtminstone fick ett bra slut tack vare en promenad i bra sällskap (som alltid). Skönt att ha någon att beklaga sig för som har tålamod att lyssna och inte tröttnar (i alla fall visar du inte om du lessnar), utan tålmodigt står ut med en :)
Gårdagen innebar skola under eftermiddagen. Gick upp någorlunda tidigt trots att jag inte började förrän kvart över tolv. Detta för att hinna med en del saker här hemma. Saker som givetvis inte blev gjorda. Jag är en usel planerare, eller snarare är jag usel på att utföra det jag har planerat. Att dessutom lyckas bli stressad till skolan när man börjar 12.15 är mindre imponerande...
Träning igår också. Gav kanske inte allt för mycket då vi tyvärr var alldeles för få som var på plats. Men vi hade i alla fall ett ganska bra snack före och själva träningen blev uppsluppen och rolig ändå.
Skola idag med, den här gången på förmiddagen. Tog mig upp och kom iväg i bra tid, ingen stress idag faktiskt. Nästan imponerad av mig själv för en gång skull. Har varit någorlunda flitig och diskat, städat upp och pluggat lite i eftermiddag med. För att därefter välförtjänt avsluta dagen med Champions Leauge-tittande och kaffedrickande framför tv:n.
Tror det är läggdags nu. Gonatt!
Dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=dvgZkm1xWPE
Tungt, tyngre, tyngst
Usch, orkar knappt sammanfatta. Men ska göra det lite kort ändå.
En fullständigt usel helg fotbollsmässigt:
- KBK-förlust med a-laget mot Överhärde, seriejumbon i lördags
- b-lagsförlust i söndags
- förlust för MFF mot Halmstad
- förlust för Man Utd mot Liverpool
- förlust för Milan mot Genoa
Nästintill helt ur fyran nu med, så lördagen a-lagsförlust är helt klart den av ovan nämnda matcher som svider mest. Spelade från start och var kvar på planen i 90 minuter som vänsterback. Gick ganska bra för egen del, men hjälpte ju inte när vi fick stryk med 1-0 :(
Var tvungna att vinna egentligen och spelade ut dem, i alla fall hela andra halvlek. Men vi missade som vanligt en massa chanser. Hade vi fått 1-0 är jag helt övertygad om att vi hade vunnit. Nu kontrade de in segermålet med mindre än tio minuter kvar när vi hade gått ner på trebackslinje och satsade allt framåt i stället.
Bra defensivt och klart bättre än dem spelmässigt, men till ingen nytta som sagt...Ett mirakel krävs nu för att vi ska klara kontraktet. För försöka avsluta snyggt i alla fall.
Precis alla resultat som kunde gå åt helvete gjorde det också den gångna helgen. Nattsvart med andra ord.
Speciellt då helgens fotbollsspelande och fotbollstittande gjorde att ingenting annat av värde hanns med. Men samtidigt är det väl trots allt lite av charmen, att man offrar en hel del för något man tycker om och på förhand inte vet om det är värt mödan.
Just nu är känslan dock den att det blir oerhört skönt när den här säsongen är över. Då kan man åtminstone börja ladda för en ny och börja hoppas igen.
Ensam hemma
Som ikväll. Har spenderat kvällen helt själv här hemma från att jag kom hem runt halv sju. Tacos, godis, tv-tittande, youtube och kaffe har stått på programmet. Samt en del nervös telefonkontakt med pappa som befann sig nere i Möreland där i Smålandsskogarna då NIK spelade borta ikväll. Nervös väntan på slutsignalen men 3-1 till sist och en ny trea piggade upp stämningen även här på Pinnmovägen 8.
Annars då? Jo, det vanliga: skola och fotboll. Var i skolan under förmiddan igår och tränade sedan fotboll på kvällen. En hygglig träning inför morgondagens match, den absolut sista chansen för oss att klara kontraktet i fyran.
I övrigt promenad och tedrickande/tv-kollande med Karin igår och fika med Koller samt hans kompis Elin på Java i eftermiddags. Trevligt både igår och idag.
Nu förgyller lite youtube-kikande kvällen. Snart läggdags. Sitter och msn-konverserar med Parre och Koller med, men de konversationerna håller på att spåra ur så kanske bäst att lämna in för idag :)
Gonatt på er!
Regnigt liv
Vad har då de senaste dagarna fört med sig?
Vi kan börja med söndagen. Inget vidare roligt att kliva upp då med tanke på att lördagskvällen inte blev särskilt lyckad. Eller snarare åt helvete misslyckad. Men som tur var tog sig dagen efter hand. Det viktigaste var att allt redde ut sig med en viss person. Något jag var lite orolig för, men det visade sig vara hur lugnt som helst. Nästan för lugnt, du ska vara lite arg ibland om jag förtjänar det ;)
En lång promenad i fint sällskap gjorde att hela helgen helt plötsligt blev flera klasser bättre än den var när jag vaknade samma morgon. Konflikter kan nog vara bra på sitt sätt ibland, det är vi ju överens om. Så länge vi bara löser dem så här enkelt så är det i slutändan inga problem.
Måndag och skola. Hela fyra skoldagar den här veckan, kors i taket. En ganska okej föreläsning förde några timmar på Hig med sig den här gången. Därefter var det bara att vänta in kvällens fotbollsträning. Blev en riktigt lyckad sådan. Vi får leva på hoppet nu och en träning med hög intensitet, bra tempo och rätt inställning för i alla fall med sig något positivt. För egen del var det nog dessutom säsongens bästa träning. Nyttigt för självförtroendet som långt ifrån alltid är på topp. Kändes bra i alla fall, speciellt i försvarsspelet, och starten på veckan var därmed klart godkänd.
Tisdag och onsdag har i mångt och mycket liknat varandra. Några likhetstecken har varit skolan och regnet. Samma elände varje morgon hela veckan. Hösten kan absolut föra med sig mycket fint och en mysighetskänsla. Men när man kliver ut från lägenheten på morgonen och ska cykla till skolan samtidigt som vädergudarna bestämmer sig för att jävlas riktigt ordentligt är det inget charmigt alls. Regn, regn och åter regn. Helt givet är det ju att det kommer regna imorgon med.
Skolan då? Jodå, den rullar på. Inte börjat plugga så jättehårt än, men sköter mig i alla fall. Ganska kul med mycket att göra faktiskt.
VM-kvalfotboll i lugn och ro den här kvällen utan förfest. Vi bänkade oss hos Andy. Vi innefattade den här gången förutom jag och lägenhetsinnehavaren själv också Gson och Ante K- Viktig seger som satt riktigt fint förstås. Dock blev vi lite besvikna när det visade sig att uppgifterna om att vår Söderhamnsvän Ante K INTE har spelat tillsammans med Petter Hansson var felaktiga... :)
Läggdags nu. Imorgon är det ju en ny dag. En regnig sådan. Åtminstone strax före nio när jag ska cykla till skolan. Och efter lunch när jag ska hem. Det kan jag ge mig fan på.
Gonatt.
"Vi ska absolut inte ut"
Lördagen skulle ha innehållit en b-lagsmatch med KBK och ett besök på Måsberget för att se division 2-matchen mellan Brynäs och Syrianska. Nu blev det inget av med det då vår match blev flyttad och kasst väder fick mig att stanna hemma under eftermiddagen i stället för att bevittna Brynäsmatchen.
Dagen blev i stället en lång väntan på kvällens VM-kvalmatch mellan Albanien och Sverige. Planerna var att vi skulle se den hemma i Manges lägenhet. Noa och jag var dock lite skeptiska när vi satt här och drack kaffe en timme före avspark. Vi anade nämligen vad som komma skulle.
"Vi vet ju precis hur det blir. Det kommer vara förfest-stämning där, de kommer spela musik, Guitar Hero, grogga och vi kommer att få höra tjatet om att vi ska med ut från matchens första minut" - så resonerade jag och Noa och stålsatte oss för att stå emot alla stundande övertalningsförsök.
"Vi ska absolut inte ut" var det sista vi sa till varann innan vi begav oss bort till Mange.
Men vi visste ju precis hur det skulle bli, som sagt. Minsann så satt vi där, blev bjudna på drinkar och sen var inställningen helt plötsligt att "ah, va fan, vi dra ut då".
Och visst gjorde vi det - något som såväl jag som Noa med facit i hand skulle ha låtit bli. Hade vi valt att kliva av efter förfesten. Då hade det varit slutet gott allting gott. För den var rolig. Men resten av kvällen blev långt ifrån bra.
Snillen spekulerar: Gson och jag.
För min del blev det en icke-favorit i repris. Samma visa som i slutet av våren när jag var på Hangloose senast. Inget roligt alls, känns ju så dumt att det ska bli så. Man ska inte bråka med den man tycker allra mest om av alla. Men kanske är det just för att jag tycker så bra om just dig som vi hamnar i tjafs i såna lägen.
Sammanfattningsvis, för att runda av, en minst sagt misslyckad kväll med anda ord.
Min vapendragare Noa var väl inte direkt heller han i toppform.
Men mer om den kvällen ska vi inte dra upp nu. I stället kör vi på Juventus-stuket silenzio stampa, dvs inga mer kommentarer :)
Derbyseger!
Säkra och enligt rapporterna klart rättvisa 3-0 till NIK förgyllde gårdagen utan tvekan. Femte raka vinsten för mitt gamla NIK och chans på kvalplats uppåt nu med tre matcher kvar.
Bara att jobba vidare. Bra grabbar!
Vår mittback Manno nätade på frispark igår och var tydligen också NIK:s bästa spelare.
Seger återigen :)
Kom igen NIK!
Ta revansch för vårförlusten nu och ta en trea, så att man får uppleva någon glädje resultatmässigt när det gäller fotbollen.
Tungt med KBK just nu, så bara att hoppas att NIK piggar en lite.
She's a good girl...
. . . . .
Veckan går vidare och snart är det helg igen. Det är sanslöst hur fort tiden går just nu tycker jag. Känns som att det nyss var måndag. Tiden springer iväg lite väl snabbt just nu för min smak. Läge att stanna upp och lugna ner sig lite. Som nu till exempel, sitta här och kolla Parlamentet på youtube med en kopp kaffe :)
. . . . .
Man ska inte stressa ihjäl sig när man inte behöver. En ledig fredag ska tas tillvara. Hade ju skola igår och det är snart dags att börja jobba på terminens första hemtenta. Men ska nog gå bra det. Är faktiskt ganska motiverad för skolan nu och dessutom riktigt taggad för Svenska Fans-skrivandet, så ska se till att vara produktiv nu framöver :)
. . . . .
De senaste dagarna har precis som starten på veckan varit bra. Onsdagens segermatch gjorde att humöret var på topp den kvällen. När jag efter matchen dessutom fick frågan om en promenad med samma trevliga sällskap som i måndags så kunde ju kvällen inte ha blviit mycket bättre. Tack :)
Bra avslutning på onsdagen alltså och därefter en ganska bra skoldag igår. Lunch på stan med Sölle och träning på kvällen stod på programmet under resten av torsdagen.
. . . . .
Match ikväll, lite av sista chansen i division 4 för oss nu. Dags att äta snart, kanske ta en kort promenad och förbereda sig för KBK-Skutskär.
Uppskattad framgång
Det var ett för dagen rejält toppat b-lag med många a-lagsspelare som kom till spel för vår del. Förutom att vi jagade en seger och välbehövlig självförtroende var tanken att vi skulle testa ett lite nytt spelsystem och spela ihop oss inför de fyra sista matcherna i division 4. Att vinna ingjuter ju självförtroende, även om det är division 4-spelare som vinner i division 6. Oavsett motstånd så är segrar alltid nytta för självkänslan och moralen inom truppen.
Grym inställning och moral visade vi också upp igår. Det var det allra bästa med segern, att se hur gärna alla verkligen ville vinna den här matchen och att alla krigade för att göra det.
Högerback och sen vänsterback.
Vi testade ett slags 5-3-2/ 3-5-2-system till en början, något som funkade hyggligt. För egen del innebar det för dagen en plats som högerback/högermittfältare. Vi hade lite svårt att hitta rätt i försvarsspelet med det nya systemet, men skötte oss ändå helt okej. Offensivt såg det bra ut och vi kom runt både på kanterna och igenom i mitten gång på gång. Vi skapade också chanser i mängder, riktigt vassa sådana, men återigen hade vi svårt med målskyttet.
Att ligga under med 1-0 efter första halvlek, som vi gjorde efter att ett inlägg oturligt seglat rakt i mål, kändes minst sagt frustrerande. Tankarna på att "nej fan, inte igen, inte en sån här match till" fanns där förstås, men som tur var slapp vi vara med om ytterligare en match som vi dominerar men inte lyckas vinna.
I andra kom 1-1 snabbt när Robin, numera mittback, stötte in bollen efter en hörna. Vi spelade 4-4-2 nu och hittade lite mer trygghet i defensiven än i första halvlek, något som gjorde att anfallsspelet i sin tur blev ännu bättre. Vi fortsatte att skapa mängder med chanser och när Sam slog in 2-1 i mitten av halvleken var det minst sagt rättvist.
Ju längre matchen led desto hårdare jobbade vi för varandra. Alla slet såväl offensivt som defensivt. Hille skapade inte många chanser, försvarsmässigt var vi stabila, och framåt hade vi mycket rörelse i spelet. Alla tog löpningar och vi rulla ut dem riktigt bra.
Sam punkterade matchen med ett 3-1 efter att vi bränt flera gyllene lägen. Bland annat träffade Robin insidan av stolpen och Brännström (uppflyttad som släpande anfallare i andra!) missade ett par fina chanser. Något som dock alltså inte gjorde något. 3-1 tack vare Sams andra mål för kvällen och en klart rättvis seger för KBK.
Hela laget stod för en stark insats. Ingen föll ur ramen och alla tog sitt ansvar. En del höjde sig extra. Som tvåmålskytten Sam, Wirtz som slet hårt på mitten och nämnde Robin i backlinjen. För egen del var det godkänt i första, inte mer. I andra däremot kändes det riktigt bra som vänsterback. Kul att spela när det rullar på fint för laget. Och stod för en del lyckade ingripanden själv också. Så godkänt i alla fall sammantaget den här gången.
KBK-seger :) (gammal bild från försäsongen det här)
Bra veckostart
Skolan har kommit igång så smått nu. Känns faktiskt kul det, att ha något att göra. Läser både medie- och kommunikationsvetenskap C och specialpedagogik A just nu. Ska se om jag hinner med båda. Hoppas det för kurserna verkar ganska intressanta.
En måndag som gick ut på att försöka få lite luft under vingarna igen efter den tunga helgen inledde den här veckan. Var ledig så hände inte allt för mycket under dagen. Träning på kvällen och trots det svåra läget vi är i just nu kändes den ganska positiv. Tyvärr var det många som inte kunde träna, men vi som var där gjorde ändå en bra träning.
Efter träningen hade jag andats in lite mer optimism och att då gå en ny trevlig kvällspromenad med den gulliga bumbibjörnen gjorde kvällen än bättre.
Tisdag med skola på schemat. Första specialpedagogik-lektionen för min del och den gav mersmak. Kan bli en nyttig och intressant kurs det. Slutade vid lunch och därefter blev det en mycket lugn eftermiddag. Inte mycket att göra, mer än att engagera mig lite i Svenska Fans-skrivandet. Åstadkom det här innan jag var nöjd för dagen:
http://www.svenskafans.com/italien/artikel.asp?id=252159
Skolarbete idag med gruppen i specialpedagogiken, lunch med Tidsjö på skolan och därefter hem hit igen. Match med b-laget ikväll mot Hille, så snart dags för lite mat och laddande.
På återseende.
Dagens konversationer
MSN, tidig eftermiddag:
Nicke: "Jag kanske ska vara med i b-laget idag."
Nicke igen: "Bojan skulle vara med förresten. Men han höjer ju i och för sig inte laget ;)"
Jag: "Haha nej det är sant ;)"
Nicke: "Komplementspelare."
Jag: "Haha, det ska jag tjabba med honom om via mess nu."
Mess, strax därefter
"Dags att återfå målformen ikväll? Med tanke på att en källa inom truppen kallar dig för komplementspelare så borde du väl bli extra taggad? ;)"
Avsändare: Jag
Mottagare: Bojan
Svaret lät inte vänta på sig:
"Jag är en assist-spelare. Jag kan lägga av till nästa säsong, nu när jag har satt Nickebo på kartan. Nu får ni småpojkar ta över."
Avsändare. Bojan
Mottagare: Jag
Sen kliver han in och gör fyra mål när NIK B tar en fin trepoängare mot Pukeberg. Seger med 4-2 och KG-Bojan gav verkligen svar på tal. Kungen det :)
Sju sorger, åtta bedrövelser och nån enstaka ljusglimt
"Åt helvete med hela jävla skiten", för att citera min närmaste barndomsvän. Han hade nog sammanfattat läget ungefär så om han fortfarande hade varit i livet. Aja, lite väl negativ nu kanske men är en sån dag. Grått, trist, händelsefattigt och dessutom höstmånad redan.
Sammanfattning av förra veckan följer.
Måndag: Slöardag följt av träning. En bra sådan, såväl för laget som för min egen del.
Tisdag: Ny slöardag, ingen skola förrän onsdag. Match på kvällen med a-laget, tung förlust i bottenmötet med Hofors. En kvarts spel för mig, hann varken göra nåt överdrivet bra eller göra bort mig.
Onsdag: Skolan sparkade igång för terminen. Ska läsa medie- och kommunikationsvetenskap C i höst. Verkar faktiskt riktigt intressant och upplägget verkade bra. Så hoppas det blir givande.
Ingen träning och en ledig eftermiddag/kväll. Mysig promenad med en gullig bumbibjörn och sen en lugn kväll.
Torsdag: Veckan går snabbt och inte mycket får man gjort. Ledig men var i skolan och fixade en grej. Lunch med Tidsjö i skolrestaurangen och träning på kvällen. Den gick sådär, eller inget vidare rättare sagt.
Fredag: Inget speciellt gjort heller den här dagen. Tacokväll med Noa, Gson och Andy följt av tennisspelande på x-box med samma sällskap var vad kvällen bjöd på. Dessförinnan ett roligt besök på ICA. Besöken där blir alltid roligare när Gson är med, han är lite av vår practical joke-kung :)
Lördag: En värdelös lördag. Stryk mot Årsunda med a-laget i säsongens viktigaste match. Totalt uselt. Spelade 45 minuter som vänsterback och var liksom knappt någon annan i KBK för dagen speciellt bra. Pinsam förlust och en tung lördagseftermiddag.
Burgare, fotboll och slöande med Andy och Noa fick bli kvällsunderhållningen.
Söndag: En kass söndag fick avsluta en kass vecka. Heja vad positiv jag är! Vaknade och kände att "fy fan vilken helg": En känsla som sedan aldrig släppte.
Premiärförlust i Serie A för Milan hemma mot Bologna, storstryk för oss med b-laget mot Huge (väntat förvisso...) och dessutom missade jag på grund av den matchen Gefle-MFF.
Enda positiva är väl att jag trots de många baklängesmålen i vår match ändå kan vara hyggligt nöjd med min insats som mittback och förstås att MFF äntligen vann på den här förbannade Strömvallen. Lite ljus i mörkret om konstgräsförbannelsen i Gävle är bruten nu för de himmelsblå pågarna.
Veckans fråga: Vem är Real Madrids manager Berndt Schuster lik? Noa och jag får ingen sinnesro förrän vi fått svar på det.
Veckans låt: Fanfanfan - Thåström (given den)
Dags att sluta gnälla nu, städa klart och kika på Goal innan det är träning igen.
