Liket lever!
När det såg som mörkast ut och säsongen verkade vara över stod vi troligtvis för säsongens bästa insats och vann ikväll hemma mot NorrHam med 1-0. En fantastisk laginsats där ingen vek ner sig. Nu lever hoppet inför sista omgången. Vi ger oss fan aldrig, det visade vi faktiskt ikväll.
Att vi skulle slå NorrHam var det nog ingen mer än de Korsnässpelarna som klev ut på Korsnäsvallen den här kvällen som trodde. Om ens vi, vet inte om man på fullt allvar trodde att vi skulle orka att fixa det egentligen. Men någonstans där inne måste det ha funnits ett riktigt hopp, en riktig tro på att det skulle gå. För annars hade vi aldrig lyckats.
Det nya, offensiva KBK blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Tanken var att vi skulle ha spelat 3-4-3, något som egen del hade inneburit en plats till vänster i trebackslinjen. Men ett sent återbud från en av våra nyckelspelare omkullkastade de planerna. I stället blev det vårt gamla vanliga beprövade 4-4-2, men med lite omändringar när det gällde positionerna då vi saknade flera ordinarie spelare. Något som delvis säkerligen innebar att fler tog ansvar och klev fram.
KBK-elvan:
Bentzer - Affe, Pär, Mirza, Brännström - Abedin, Mange, Wirtz, Jim - Mossberg, Basse 
90 minuter som högerback, gick fint det.
Inför matchen försökte vi ingjuta optismism hos varandra. Admir, förkyld och knäskadad, gick runt med en Korsnäshalsduk virad runt halsen och konstaterade: "Det känns som det blir en vinst idag." Wirtz, som skulle komma att bli en av kvällens huvudpersoner, tänkte även han i positiva banor: "Jag tror att vi kommer att göra säsongens bästa match idag."
Så skönt att de ovan nämnda KBK-lirarna fick rätt.
För en av säsongens absolut bästa matcher, troligtvis den allra bästa, gjorde vi. Och seger blev det. Spelmässigt kanske det inte var bländande under 90 minuter, men många positiva tendenser fanns det där och kämpainsatsen var mäktig. Var en härlig känsla att se hur samtliga KBK:are gick in i närkamperna som om det gällde livet.
Det var inte utan att man fick Hofors-vibbar från förra hösten. Då åkte vi till Hofors med ett klart b-betonat lag, allt talade emot oss och egentligen skulle vi inte ha åkt hem med tre poäng. Men precis som den här gången höjde vi oss, krigade matchen igenom och vann. Då blev det 2-1 sedan Tidsjö storspelat i målet och räddat oss ett par gånger. Den här gången 1-0 sedan Bentzer idioträddat ett par gånger om efter hörna när segern såg ut att glida oss ur händerna med knappa kvarten kvar.
Wirtz skarvade in ledningsmålet för oss tidigt I andra halvlek och resten av matchen blev en lång kamp för att behålla ledningen. Som sagt kämpade vi som slavar och lyckades hålla NorrHam borta från målprotokollet. Jublet när Wirtz gjorde 1-0 och det jubel som följde när slutsignalen äntligen ljöd var helt underbart. Vi jublade som om vi vunnit serien nästan, så skön var segern. När man nästan alltid förlorar blir det så mycket skönare när man väl lyckas vinna J
Matchhjälten :)
Mange, Bentzer och Brännström fick beröm i tidningen såg jag. Inte alls oförtjänt det. Samtidigt så ska hela laget ha beröm, det var verkligen en stark laginsats. Nu tog vi också den absolut sista chansen att hänga kvar. Årsunda förlorade och vi har en poäng upp nu med en match kvar att spela. Hoppet lever in i det sista i alla fall och det känns bra att även säsongens avslutande vecka gäller något
För egen del gick det också ganska bra. Skötte mig i alla fall klart godkänt på högerbacksplatsen i 90 minuter och det är alltid något att jag har fått starta i tre av de fyra senaste matcherna .
"It wasn't luck, it was belief, and belief will win you things when all hope is gone" - för att citera från Manchester United Beyond the Promised Land
Vi ger oss aldrig.
