Blytungt
Tung förlust igår igen, 3-4 i bottenmötet med Hofors AIF.
Känns tungt att behöva konstatera att vi verkligen är ett bottenlag nu.
En poäng under nedflyttningsstrecket, krisen närmar sig ordentligt.
Vi skulle ju ha vunnit igår, en riktig sexpoängsmatch var det. Men trots allt har vi allt i egna händer då vi möter två bottenlag till på de fem matcherna som är kvar.
Vi ska bara fixa det!
KBK-elvan för kvällen:
Parre - Mange, Mirza, Robin (k), Brännström - Basse, Admir, Wirtz, Jim - Christian, Sam.
Bänken som vanligt för min del således. Men bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Inget annat som finns, bara att försöka ta chansen när man väl får den och prestera så bra som möjligt när det ges lite speltid. Har funkat helt klart godkänt senaste tiden såväl på träningar som matcher så självförtroendet börjat att ta sig i alla fall.
Sammantaget gör vi en helt okej insats men det räcker ju inte. För många enkla misstag i fel lägen gör att vi hela tiden får jobba i uppförsbacke. 0-1 kom olyckligt och tidigt i matchen. Därefter skapar vi flera heta lägen, men självförtroendet är i botten och vi gör inga mål. I stället kommer 0-2, ologiskt då Hofors förutom målen inte skapar mycket alls. Tvåmålsunderläget i paus kändes inte helt rättvist men det handlar ju trots allt om att sätta chanserna.
I andra halvlek inleder vi med att missa öppet mål efter en hörna och med att bränna ytterligare några chanser innan de snöpligt gör 3-0. Avgjort kändes det som då, ärligt talat. Men vi gör 3-1, snygg nick av Wirtz.
Ett mål som tyvärr följs av 4-1 direkt, återigen för billigt och så fruktansvärt psykologiskt tungt.
En stark avslutning av oss i kombination med ett rött kort för dom gör att det blir rejäl nerv mot slutet trots allt. Christian gör 4-2 och Sam 4-3, men närmare än så kommer vi aldrig. I stället blir slutskedet av matchen rejält grinigt, Hofors får en spelare utvisad från bänken (!) och det är mycket tjafs innan slutsignalen går.
Spelade en kvart som vänsterback i andra halvlek. Hann inte mer än att på allvar komma in matchen, men kändes ganska bra och vann en del närkamper under de få minuterna. Bättre än inget i alla fall.
Nya tag, ny sexpoängsmatch på lördag och träning imorn.
Vi ger oss aldrig.
Helgreflektioner och annat
Rykte 1: En hett rykte som började att florera under lördagskvällen var att den så mytomspunna och omtalade Klacken kommer att finnas på plats när nollningen avslutas med sittning på fredag i den här veckan. Klacken må ha varit illa omtyckt av vissa senast det begav sig, men uppgifterna om dess comeback möttes av många med försiktig optimism och förhoppningar.
Rykte 2: Tyvärr alla sittningsdeltagare, det verkar nu helt plötsligt som att Klackens medverkan på fredag är högst osannolik och troligen inte kommer att ske. Förstås känns det tungt för Klacken att göra en stor mängd människor besvikna. Men ett pressat tidsschema sägs göra en medverkan omöjlig.
Förövrigt ryktas det även att Martin Hansson (ja ni vet han som lekte domare i matchen mellan AIK och Hammarby igår) nyligen blev medlem i Firman. Samt att han mot löfte om att hans familj inte skulle röras lovade att hjälpa överskattade AIK i Solnaklubbens desperata försök att hamna på övre halvan i allsvenskan...
Eller så hade pajasen Hansson bara en etta på oddset, vad vet jag egentligen?
Någon bekräftelse på ovanstående rykten har heller ej gått att få...
. . . . . . .
Blev en bra lördag. Först segern mot GGIK, sen slöande och fotbollstittande med grabbgänget för att därefter i samma sällskap runda av kvällen borta vid Lilla Vall och högskolan där det var nollningsfestande. Ett riktigt gott gäng är vi och när vi väl festar tillsammans håller vi världsklass, utan tvekan :)
En ganska lugn kväll blev det men några groggar gjorde att vår form ändå var god och många skratt mynnade aftonen ut i. Bäst var nog vägen dit och hem, mycket upptåg och roliga samtalsämen då. Samt när Noa höll på att kasta en oöppnad ölburk rakt igenom Andys fönsterruta :)
. . . . . . .
Fick ett par funderingar när jag var ute och gick här i närheten av campus igår. På väg från affären gick jag förbi en gammal dam som gick och nynnade för sig själv. Hennes lugn och tillsynes avslappnade attityd, med nynnandet och den långsamma gången, fick mig att fundera på hur det vore att ha ett så lugnt liv. För även om jag inte stressar runt allt för mycket känns det som att det alltid är nåt. Är det inte fotbollsmatcher som förloras, feldömda straffar eller bortspelade tipspengar så är det skolarbete och Svenska Fans-jobb som ska göras, känslor som inte besvaras och en massa tankar som sällan lämnar en i fred.
Fundering nummer två dök upp några minuter senare. En liten flicka skulle ta sig över ett staket, inte allt för högt men högt nog för att utgöra ett ganska rejält hinder för henne. Alternativet var att gå 20 meter och gå runt det. Flickan var dock envis och tog sig till sist över. Då kom jag på ett uttryck som en klok tjej har myntat och som jag fastnade för. "Ta inte den kortaste vägen, ta den vackraste." Kanske ska man tänka så ibland även när det gäller svårpasserade vägar. Ta inte den enklaste vägen, utan den som innebär lite utmaning och som ger en stark känsla av tillfredsställelse när man har klarat sig fram till målet. Tänker man så blir det nog enklare att tackla motgångar.
. . . . . . .
Mycket funderande nu. Men ska avsluta på ett lite mindre seriöst sätt :)
Har nämligen en utmärkelse att dela ut: Veckans tröja
Och den går till tysken Wirtz för hans "Deutsche Meister 1993-tröja".
Klockren t-shirt som passar en tysk som honom.
Werder Bremen, Deutsche Meister 1993.
En efterlängtad seger
Lördagen innebar matchdag, b-lagsmatch i division 6 mot Gävle GIK på bortaplan. Och äntligen blev det seger igen.
Höststarten har varit tung såväl för a-laget som b-laget och ska jag vara ärlig var inte mitt hopp allt för stort om en trepoängare inför lördagens match. GGIK är bra och gav oss en rejäl lektion i våras, samtidigt som vi har haft lite problem med att få ihop ett bra b-lag på sistone.
Desto roligare då när det blir som det blev i lördags. En uddamålsseger, 2-1, efter en riktig krigarinsats av hela laget. Rätt inställning, kämparglöd och en strålande målvakt avgjorde till vår fördel.
Vänsterback i 90 minuter och lagkapten.
Rättvist kan man väl inte direkt säga att vi vann. Men vad spelar det för roll? Första halvlek var jämn och vi skapade fler klara lägen än GGIK, dock utan att lyckas förvalta dem. Vår nykomponerade backlinje fungerade klart godkänt och så hade vi Parre i mål som fick briljera rejält efter paus.
Mållöst i halvtid var det och då kände man att vi nog borde ha lett med något mål. I andra däremot kom utdelningen lite retroaktivt. Jim gjorde 1-0 när han kallt lättade bollen över målvakten på ett friläge och rutinerade gamle Mossberg gjorde 2-0 framspelad av tysken Johan "Torsten Frings" Wirtz.
GGIK i sin tur skapade chanser men missade. Eller Parre räddade ska man snarare säga. Vi försvarade oss ganska bra och alla krigade hårt i defensiven, men en del lägen skapades ändå. Fina räddningar från Parres sida räddade oss dock och inte förrän i 88:e minuten, på en straff, kom 2-1. Någon riktigt kvitteringschans fick de aldrig under de två minuterna som återstod utan vi höll emot och tog en mycket efterlängtad seger.
En hyfsad vänsterback och en grym målvakt.
Parre bäst i KBK för dagen tillsammans med Brännström som dominerade som mittback. Ganska nöjd med min insats också. Helt klart godkänd i alla fall och ruskigt skönt med en vinst.
Bästa kommentaren hade Parre, när han för en gång skull (enda lilla missen på hela matchen) kom ut lite fel på en höjdboll och jag fick städa undan bollen bakom honom precis före mållinjen.
"Fan, jag hade lite storhets där" .
Kung Parre.
Välkommen tillbaka!
Andriy Shevchenko, i mina ögon för alltid en legend i Milantröjan.
Välkommen hem igen!
http://www.youtube.com/watch?v=mOqEqjfCnlo
http://www.youtube.com/watch?v=mtUxGjQJGzA&feature=related
Grande Sheva!
Fredag
Första fredagen sedan jag kom tillbaka till Gävle har snart gått. Det har varit en bra dag måste jag säga, särskilt inledningen på den. Suveräne Jörgen Persson såg till att starten på dagen blev lysande genom att spela sig till semifinal i OS-pingisen. Börjar få tillbaka suget efter pingis på allvar nu. Även om jag alltid varit ganska kass så har man ju spelat mycket genom åren och saknar det lite nu, även om fotbollen är nummer ett numera.
Jag och Bentzer passade på att köra en OS-morgon. Upp halv åtta för min del, bort till ICA strax efter åtta för att handla frukost och precis när jag kom tillbaka hit anlände Bentza. Pingisdramatik framför tv:n och en god frukost två KBK:are emellan förgyllde morgonen.
Därefter drog vi till centrum och lämnade in lite vinnande tips inför helgens Premier League-fotboll. Som vanligt räknar vi med vinst.
Efter ytterligare lite OS-kollande drog Bentzer sedan in mot stan och jag spenderade resten av dagen på egen hand. Har varit en väldigt lugn eftermiddag. Bara kollat OS och slöat här hemma. Grymt skönt. Skolan börjar ju inte förrän på onsdag.
Ikväll har jag kikat lite fotboll på Träffen och återigen slöat här. Match imorn med b-laget mot Gävle GIK på Nynäs, så lugnt för min del nu. Kompisgänget ska till kåren, men för min del blir det till att hålla sig hemma. Snart läggdags faktiskt. Ska ställa klockan på fyra imorgon, pingissemifinalen spelas ju då. Sen blir det ytterligare några timmars sömn och frukost innan vi samlas vid tio.
Till sist: Spana in den här!
http://www.youtube.com/watch?v=RrlkJ11Ezk4&feature=related
I början där, den iskalla klackdragningen han gör. En sån gjorde Bentzer mot Hille i tisdags :)
Gonatt!
Beslutet
Efter nästan en hel sommar av saknad, längtan, tankar och en känsla av hopp fick jag så äntligen träffa dig igen i måndags.
Men tyvärr fick jag inte något särskilt positivt svar.
I stället kom ett tungt besked som ledde till ett väldigt jobbigt beslut.
Det var ändå underbart att träffa dig igen, krama dig och känna din närhet.
Och jag vill egentligen inte vara utan dig, inte för en sekund.
Men just nu är det nog ändå bäst så här.
Vi förlorar inte varandra trots allt, det tror jag att vi båda innerst inne känner.
Finns ju här, om än på avstånd just nu.
Inte en sekund med dig sedan jag lärde känna dig för 10 månader sedan har varit förgäves.
Inte heller en sommar av längtan.
Tvärtom har du gett mig så otroligt mycket.
Och gör fortfarande.
Din betydelse för mig är större än vad som går att förklara.
Vi ska inte förlora varandra.
Jag är övertygad om att vår relation är för stark för det.
<3
45 minuter i comebacken
Jag intog min plats på bänken (man är ganska van...) från start och fick se Sam ge oss en välbehövlig och tidig ledning. Inledningen var med andra ord positiv för vår del men ganska snart tog Hille över spelet. Trots några vassa chanser lyckades vi dock hålla 1-0 en bit in i halvleken och det kändes som att stormen skulle lägga sig. Men icke. I stället kom två snabba Hille-mål. 1-1 där vi agerade för tveksamt i försvaret, 2-1 på en tveksam straff som föregicks av en solklar offside (jag är partisk visserligen, men alla utom linjemannen såg den). Det kändes så fruktansvärt frustrerande och onödigt att få det emot sig och behöva gå till pausvila med 1-2-underläge. Inte direkt de marginalerna vi behöver emot oss i det tunga läge vi befinner oss i.
Precis före pausen fick jag order om att värma ordentligt i halvtid för att gå in som högerback. En position som sedermera blev vänsterback då vi ändrade om lite mer än det var tänkt i paus.
Fick en ganska tacksam start på halvleken och kände att jag kom in i matchen på ett bra sätt. Självförtroendet har successivt höjts sedan försäsongsstarten sent i höstas och tron på min egen förmåga har ökat, även hemma under sommaren.
Jag tycker också att vi inledde andra halvlek helt okej och det fanns bud på 2-2. Bland annat hade vi något friläge och ytterligare någon riktigt het chans. Men tyvärr gör vi inte de där enkla målen samtidigt som vi är för darriga defensivt.
Återigen straffade det oss. Hille gjorde 3-1 lite turligt men i anfallet efter skickade min backkollega Brännström fram en lång djupledsboll som friställe Sam som elegant lättade in 3-2 över målvakten.
Nu hade vi verkligen kontakt och hemmalaget var i gungning. Men vår kvitteringsjakt kom av sig när ett allt för tamt försvarsingripande i straffområdet av en av våra mittfältare föranledde 4-2. Typiskt att vi ska släppa in såna rena skitmål.
Ett nytt flytmål på stopptid gav också 5-2, siffror som inte riktigt talar sanning om hur matchen var. Visserligen vann Hille rättvist, men betydligt jämnare än vad siffrorna säger var det.
Vi får ta det med som var positivt (viljan, att vi gör två mål samt vissa individuella prestationer). Bäst för dagen tycker jag att innermittfältarna Tiberg och Admir var, tillsammans med Sam på topp. Själv var jag väl godkänd, det gick ganska bra på vänsterbacksplatsen (och även som högerback sista tio). Inga större misstag i alla fall och ett par fina brytningar. Men vad hjälper det...
Tillbaka i Gävle
Blev en lugn start med fotbollstittande, god mat (mamma var ju kvar...) och slöande innan mina kära föräldrar begav sig hem mot Småland igen under söndagsförmiddagen. Eftermiddagen gick i samma spår då man återigen fick uppleva lite skön Gävlestämning när grabbgänget samlades för att kika på lite Premier League-fotboll.
Under måndagskvällen var det så dags för att kliva in på Korsnäsvallen igen. Även om jag har spelat ganska mycket hemma och gjort en del matcher i NIK-tröjan i sommar känns det kul att återigen vara tillbaka i KBK. Det är ju trots allt här jag ska slutföra säsongen och det känns inspirerande.
Har tyvärr gått riktigt dåligt nu efter uppehållet och vi har hastigt, men mindre lustigt, blivit indragna i bottenstriden. Dock har vi allt i egna händer och ska verkligen se till att reda upp det. Vi har kvar att möta de lag som ligger efter oss i tabellen så det är bara upp till oss själva att fixa ett division 4-kontrakt till nästa säsong.
Träningen i måndags såg i alla fall riktigt lovande ut. Måste säga att det var bra tempo, intensitet och inställning från samtliga som var där, något som förstås lovar gott. Att det sedan blev förlust i tisdags var riktigt tungt, men vi ska ta nya tag.
Strålande!
Jörgen Persson, vilken idrottsman! Underbar rysare från OS-pingisen under eftermiddagen och så sjukt starkt att lyckas komma tillbaka och vinna.
Ser redan fram emot morgondagens kvartsfinal :)
En speciell dag...
Grattis på 19-årsdagen gumman!
Så bra att kortet kom fram i tid.
Och tack för messet, gulligt av dig.
Jag blev glad jag med.
Hoppas du gillade svaret också :)
Hektisk måndag
Så var då ytterligare en vecka igång på allvar, min sista vecka hemma i Småland för den här gången. Ja kanske till och med min sista Smålandsvecka före jul. Blir faktiskt skönt att åka "hem" igen nu, även om det har varit riktigt trevligt att vara hemma i ett par månader. Allt har ju två sidor som bekant. Givetvis har det varit kul att träffa kompisar, vara hemma hos familjen, spela lite fotboll med NIK, jobba och ha ett skönt sommarlov, men samtidigt så finns det också personer och saker man saknar där uppe. Så blir nog fint att återvända nu :)
Veckan drog igång med högsta fart igår då en heldag med jobb stod på schemat. Måndagar är alltid mycket att göra då vi som bekant är en tredagarstidning, med utgivningsdag tisdag, torsdag och lördag. På måndagarna ska allt från helgen således in och det blir en hel del jobb. Men det är kul, så klagar inte.
Gick smidigt igår också, fick ta i de jag skulle ha tag i och arbetet flöt på bra. Men blev ändå jobb till strax efter fem. Därefter var det bara att stressa hem och hämta väskan då lite fotboll väntade.
Spelade min sista match i NIK-tröjan för den här gången igår nämligen. Om det nu inte blir någon speltid i a-laget ikväll. B-lagsmatch mot Gullabo/Gullaboås var det som gällde igår och tyvärr blev det förlust. 0-4 stod det på resultattavlan när matchen var över, men vi ska inte vara allt för missnöjda ändå. Långt ifrån faktiskt. Känns konstigt att nästan vara nöjd efter en förlust, det brukar jag aldrig kunna vara annars. Men den här gången får man vara det. För med tanke på förutsättningarna och med tanke på hur iskallt NIK:s b-lag är i år så gjorde vi en bra insats. Helt utan a-lagsspelare, då a-laget har match ikväll, och med endast tre-fyra spelare som tränar någorlunda kontinuerligt ska vi inte ha någon chans mot Gullabo/Gullaboås. Särskilt inte när de har med ett par av sitt a-lags bästa spelare, killar som spelade i andra klubbar i trean förra säsongen.
Bild från tidigare i sommar. Nummer 3 ska det ju vara :)
Vi stod upp ganska bra trots 0-4 och alla krigade på under 90 minuter. Hade vi inte slitit hårt för varandra så hade vi torskat med tvåsiffrigt, utan tvekan... Så var trots allt roligt att spela tycker jag. För egen del gick det också riktigt bra till och med. Har känts ganska lovande under matcherna som jag har spelat här nere för NIK i sommar, varav gårdagens insats får räknas som en av de bästa den här säsongen. Kul att få spela högerback igen, något som jag sällan gör i KBK då det är vänsterkanten som gäller. Kul också att se att man har gjort lite framsteg, självförtroendet har fått sig en välbehövlig skjuts och jag vågar vara mer delaktig i spelet nu.
Nej, dags att sluta tjata fotboll för den här gången. Lunchdags och därefter lite mer jobb. Är rätt lugnt idag, men någon nytta ska man väl kunna göra.
Ciao för nu.
Grattis klubben!
Något som uppmärksammades igår och kommer att vara det huvudsakliga ämnet i det här blogginlägget. Så mycket mer finns faktiskt inte att berätta om från veckan som gått. NIK spelade bara 2-2 mot Orrefors borta, med b-laget blev det storstryk mot Timmernabben trots en bra insats under drygt en halvlek och jag har jobbat i massor. Det är egentligen det enda som har hänt. Förutom att OS har börjat... Så blir en helgspecial här innan vi lägger ytterligare en vecka till handlingarna.
Gårdagen den, här veckans huvudmål. 75-årsjubileum för NIK och firande på Ljungvallen under hela eftermiddagen/kvällen. Blev en riktigt trevlig dag trots att regnet slog till en stund. Framåt kvällen sprack det dock upp och blev en riktigt fin sommarafton.
Hela evengemanget drog igång vid tvåsnåret och inleddes med diverse tävlingar, tipsrunda och annat sånt smått och gott som kan tänkas att roa barnfamiljer, pensionärer, ungdomar och andra eventuella målgrupper. Tipsrundan är jag tämligen säker på att jag kunde ha vunnit om jag deltagit i den. Något jag nu inte hann då vi som skulle spela lite fotboll fick roa oss med att byta om och värma upp. En som nu i stället vann var pappa som lyckades pricka in samtliga rätt (med andra ord var det enkelt... :P). En tröja fick han som pris. Inte direkt den snyggaste tröjan i stan, men gubben var nöjd :)
Fotboll var det sedan dags för. Dagens höjdpunkt om ni frågar mig och ett stort antal spelare till. För en riktig prestigematch skulle utspela sig: Årets lag mot Rogers lag. Vi i Årets lag kom till spel med sju-åtta nuvarande a-lagsspelare och en del b-lagsspelare. Roger, vår tidigare lagkapten och "stjärna" som numera har lagt skorna på hyllan, hade fått ihop ett riktigt starkt gäng. Inte de mest vältränade numera kanske, då de flesta har lagt av nu. Men däremot ett bollskickligt och taktiskt starkt lag. Dessutom förstärkt med några av årets a-lagsspelare, som gjort ett antal säsonger tillsammans med Roger tidigare.
Roger till vänster, kapten för sitt eget lag förstås, och hans lagkamrat Palle
efter prestigemötet.
Hursomhelst blev det en bra och spännande match. 2x30 minuters kamp var det faktiskt då båda lagen verkligen gick in för att vinna. Kul med prestige och en nyttig genomkörare för oss blev det. Givetvis var det också fint att vi lyckades infria förväntningarna och vinna. Om än med 3-2 och i en match där Rogers lag var väl så bra spelmässigt. Men var ju segern som räknades och vi var riktigt nöjda när vi sjöng segersången i omklädningsrummet efter :)
Drabbningen hade långa stunder riktig tävlingskaraktär och närkamperna var många. En blöt plan inbjöd till extra tuffa dueller och ingen höll igen trots att det egentligen var en uppvisningsmatch. Dennis punkterade matchen när han serverad av Bojan, som i sin tur spelades fram i djupled av undertecknad, slog in 3-1. 3-2 blev det visserligen i slutet men segern lyckades vi bärga.
Bojan visar dobbmärket på benet som Nicke J (till höger) gav honom i mötet
Årets lag och Rogers lag. Nicke förstärkte för dagen Rogers lag, då han förutom
att för närvarande tillhöra a-truppen tidigare har spelat åtskilliga år med Roger i
NIK-tröjan.
Riktigt kul att spela var det. Högerback under de 60 minuterna för min del och gick faktiskt riktigt bra. Känns som att självförtroendet har ökat. Kul också med den seriösa inställningen som alla hade och att se att flera av "gubbarna" som för dagen var motståndare fortfarande höll hög klass.
Familjen Dinic :) Lotta, Isabella och Bojan. Man ser ju att Isabella inte har
fått sin söthet från sin pappa i alla fall ;)
Efter en störtskur modell syndaflod var det bara att gå in i omklädningsrummet, sitta och snacka lite skit och vrida ur de dyngsura kläderna innan det var dags för att fortsätta dagens firande. Passande nog skingrades molnen och solen vågade visa sig samtidigt som maten serverades. Blev några timmar med god mat, trubadur-underhållning, tävlingar, kul snack i gott sällskap och lite öldrickande innan jag lämnade Ljungvallen.
Avslutade dagen med att bege mig in till stan för lite förfest följt av utgång med några goa gamla gymnasiepolare. Längesen vi hittade på något tillsamans så var läge att passa på nu. Sista helgen jag är hemma för den här gången är ju snart över och nu väntar fem dagars jobb innan det åter bär av till Gävle.
Det blev i alla fall en riktigt rolig och lyckad helg som fick vara "helgfinal" för den här vistelsen hemma i Småland. Vid den här tiden nästa söndag är jag återigen i Gävle och sommaren 2008 kan summeras.
http://alfredsson86.bilddagboken.se/p/main.html - som vanligt finns ett antal bilder här
Sommartoppen
1. Winnerbäckkonserten på Skälby
Fantastisk sommarkväll och en minst lika fantastisk konsert. En av sommarens absolut finaste dagar, följd av en av den kanske allra finast kvällen. Solen sken, det var varmt, atosfären var underbar, stämningen på topp. Och bäst av allt: Lars Winnerbäck stod för en magisk konsert som jag kommer att minnas länge. En av de absolut bästa konserter jag har varit på och den gav mig många fina minnen och tankar. Oförglömligt, näst intill.
2. Dagarna på Varvet
Ett sommarparadis som sagt. Ett smultronställe som funnits för mig ända sen jag föddes. Såna ska absolut inte underskattas. Tvärtom! Att spendera underbara sommardagar på Varvet är verkligen förenat med lugn, avkoppling och bekymmerslös tillvaro. För några timmar kan man koppla bort alla krav och problem, för att bara njuta av den idyll som det är där.
3. MFF-klacken
Visserligen blev det förlust med 3-2 på Fredriksskans och i paus (3-0) ville man helst av allt bara gå hem. Men andra halvlek blev ändå en höjdpunkt den här sommaren. För att stå i den himmelsblå klacken och försöka hjälpa MFF i jakten på kvittering (de reducerade ju till såväl 3-1 som 3-2) var något som verkligen var kul att uppleva. Att MFF aldrig gav upp utan verkligen krigade sig tillbaka i matchen gjorde att det kändes bra att stå där och applådera Malmöspelarna efter slutsignalen, trots förlusten.
4. Fotbollen
Har blivit mer fotboll än jag förväntat mig här hemma. B-lagsspel hade jag räknat med men har även blivit en del spel i a-laget. Tycker det har gått över förväntan för egen del och ser verkligen fram emot att komma upp till Gävle och spela för KBK igen under hösten. Bäst hittills här hemma har varit 5-1-segern mot Blomstermåla i vårens sista match.
5. Jobba
Jo, faktiskt. Att ha Ölandsbladet som arbetsgivare och sportjournalist som sitt sommarjobb är det bästa man kan ha. Kan verkligen inte klaga. Kul jobb och bra med pengar, riktigt fint det. Särskilt för en som mig som tycker om allt från att kika på fotbollsmatcher i gärdsgårdsserierna till att bevaka Victorialoppet, vara med på Victoriafirandet och träffa idrottare som Sanna Kallur :)
http://alfredsson86.bilddagboken.se/p/main.html - min sommar i bilder finns där
En lördag på Öland
Vid tolvsnåret började vi vår Ölandsresa när vi utgick från Tobaksboden, tog plats i bussen och styrde mot Löttorp på den norra delen av ön. Första stoppet gjorde vi redan efter några hundra meter på Kalmargrillen och efter att ha fyllt på med lite välbehövlig mat och energi begav vi oss sen mot andra sidan sundet.
Själv tog jag plats ganska långt bak där jag beblandade mig med Sebbe, Dennis, Manno och Bergerstam (bilden). Trevligt gäng det och blev en del småsnack om allt möjligt, Sportbladet-läsande och slöande på väg mot de nordligare delarna av Öland. De andra sysselsatte sig med att sova (Krille A), lösa korsord (Nicke) eller bara sitta som en trygg rutinerad gubbe med tidningen i handen (Mange Svensson).
Efter en timmes åkande ungefär var vi framme i god tid och kunde börja förbereda oss på riktigt allvar för mötet med Böda/Högby. En match som jag inte ska orda för mycket om här. Vill någon läsa så kika här:
http://www.nickeboik.com/fotboll/ - vår hemsida
http://www.laget.se/public_lag/default.asp?lagid=112@27@125@6@1@29 - Böda/Högbys hemsida
I alla fall kan jag säga att vi gjorde en ganska bra match sett över 90 minuter. Ledde med 2-0 i paus och det såg riktigt lovande ut, men på bara några minuter i början av andra så tappade vi. Riktigt tungt att släppa 2-0 till 2-2 där, men som tur var spelade vi upp oss ganska snabbt igen. Tyvärr lyckades vi inte, trots ett rejält chansövertag i slutet, att avgöra. Flera bra lägen fanns men vi fick nöja oss med en poäng.
För egen del blev det cirka tio minuters speltid. Kan inte säga att jag hann med att varken göra bort mig eller göra några positiva avtryck. Gjorde det jag skulle på under de minuterna, varken mer eller mindre.
Efter matchen stannade vi till i Borgholm och käkade på vägen hem. Riktigt fin mat hade de på Harrys där.
Blev raka vägen hem sen då ingen av oss var särskilt sugen på att gå ut, varken i Borgholm eller i Kalmar. Så blev en lugn kväll som avslutning på en ganska lyckad lördag.
Födelsedag
Dagen till ära jobbade jag som vanligt just nu. En ganska lugn jobbardag blev det och vi unnade oss en födelsedagsfika för min skull. Snälla kollegor man har :)
22-årsdagen gick och väl hemma från jobbet efter åtta timmars slit (nåja...) så fanns det inte tid för något firande. I stället begav jag mig ganska omgående till Ljungvallen för träningsmatch med a-laget mot Bergkvara AIF. Inledde på bänken men blev mer speltid än jag hade räknat med. Trodde på en halvlek men när vi tvingades till ett byte redan efter en halvtimme var det bara att hoppa in. Spelade sista kvarten av första halvlek som mittfältare på vårt centrala tremannamittfält och det gick faktiskt över förväntan. Hade inte så många bollkontakter men satte de passningarna jag skulle och låg ganska bra i positionerna.
Jag närmast med nummer 15. Mange Svensson snabb som en blixt i mitten
och Niclas Johansson i bakgrunden.
Efter pausen ändrade vi lite i laget och jag tog steget ner som högerback. Blev en ganska rolig halvlek att spela trots att vi tappade 1-1 till 1-3, för att sedan inte komma närmare än en 2-3-reducering. Tycker på det stora hela att det gick ganska bra. Passningsspelet fungerade allt som oftast bra och jag fick ganska mycket boll på högerkanten. Hade lite oflyt kombinerat med ett lite tveksamt ingripande vid deras 3-1-mål då en brytning från min sida inne i straffområdet blev en perfekt passning i sidled som BAIF tog tillvara på. Fanns dock inte så mycket att göra då de kom tre mot två och kan inte lasta mig själv för mycket. Tog hursomhelst en skön revansch med ett par lyckade brytningar sedan. Framförallt med en glidtackling i slutet i straffområdet på ett friläge som satt klockrent.
Sammanfattningsvis ger jag mig själv godkänt åtminstone. Hela laget jobbade på och trots att vi förlorade fanns det en del positivt att ta med. Nyttig genomkörare före serien som startar igen idag var det i alla fall och ingen föll ur ramen. Godkänt över lag således.
Blev mycket fotboll nu, som vanligt... Men hann i alla fall med att få tårta och presenter hemma efter matchen. Efter att tjurat en stund över förlusten ryckte jag upp mig och tackade och tog emot. Blev riktigt nöjd då jag fick ganska mycket användbart. Deodorant, pengar, presentkort, glas bland annat. Så en helt okej 22-årsdag blev det, även om jag börjar känna mig gammal... :)
Jag igen, närmast (15)
