alfredssons vardag

Efter nästan en hel sommar av saknad, längtan, tankar och en känsla av hopp fick jag så äntligen träffa dig igen i måndags.
Men tyvärr fick jag inte något särskilt positivt svar.
I stället kom ett tungt besked som ledde till ett väldigt jobbigt beslut.

Det var ändå underbart att träffa dig igen, krama dig och känna din närhet.
Och jag vill egentligen inte vara utan dig, inte för en sekund.
Men just nu är det nog ändå bäst så här.

Vi förlorar inte varandra trots allt, det tror jag att vi båda innerst inne känner.
Finns ju här, om än på avstånd just nu.

Inte en sekund med dig sedan jag lärde känna dig för 10 månader sedan har varit förgäves.
Inte heller en sommar av längtan.
Tvärtom har du gett mig så otroligt mycket.
Och gör fortfarande.
Din betydelse för mig är större än vad som går att förklara.

Vi ska inte förlora varandra.
Jag är övertygad om att vår relation är för stark för det.
<3