Känslosamma veckor
De senaste veckorna har varit en känslomässig berg-och-dalbana. Förväntan och spänning inför flytten till Ängelholm har blandats med tårar och sorg över att lämna vänner, kollegor och elever för en flytt på 70 mil.
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.
Kommentarer
Trackback
