alfredssons vardag

Skrev ju nyligen om MFF:s förvandling och ännu bättre blev det i kväll.
Det efter en lördag som redan innehållit kul tid barnen och trevligt umgänge.

MFF var under med 2-0 efter en kvart borta mot Östersund men åkte hem med en ny trepoängare efter 3-2,
En sanslöst skön vändning och ett nytt styrkebesked från Malmös sida. Visserligen en svag första halvtimme, i alla fall defensivt, men därefter var MFF klart bättre och visade stor klass när man vände och efter 3-2-målet tidigt i andra halvlek kontrollerade matchen i det närmaste totalt.

Då blev man ändå berövade en fullständigt solklar straff vid 2-2. Visserligen kunde (skulle) hemmalaget haft en straff tidigare men den Lewicki och MFF skulle haft var så klar att den inte ska gå att missa. 

Hursomhelst, tre fina poäng och 19 raka tävlingsmatcher i rad utan förlust (varav 17 med nye tränaren). Gott så! :)

 

Så du vet inget om sällskapet på båten. Vet ingenting om huruvida de gör något som helst olagligt. Och vill inte döma några båtägare. Men bestämmer dig ändå för att bygga en ledartext om skattefusk, tvättade pengar och orättvisor kring de här båtägarna. Logiskt? Det är ju helt bisarrt. Det finns ingen som helst tydlig koppling, eller rättare sagt absolut ingen koppling alls, men ändå brer Franchell på för fullt. Helt obegripligt.

För mig är det faktiskt en gåta att Aftonbladet släpper igenom den här texten.
Ett lågvattenmärke, helt klart.

 

 

För ett par månader sedan var det, för första gången på ett par säsonger egentligen, stundtals riktigt mentalt jobbigt att vara MFF:are. Laget presterade uselt, radade upp poängtapp och förödmjukades inför ögonen på mig och väldigt många andra MFF-supportrar på Tele2 Arena i cupfinalen mot Djurgården. Det mesta var helt enkelt, sett till förutsättningarna, åt helvete dåligt.

 

Uppryckningen som har skett sedan dess, sedan vårsäsongen tog slut och Magnus Pehrsson hade fått sparken är enorm. 16 tävlingsmatcher i allsvenskan och Europakvalet har MFF spelat med nye tränaren Uwe Rösler vid rodret, inte en enda av dem har förlorats. Elva vinster, fem kryss har det blivit. Det är resultat som har inneburit en rejäl klättring i allsvenskan samt lett till en Europa League-biljett till gruppspelet i den turneringen i höst.

Särskilt skönt var det förrförra torsdagen när MFF säkrade en plats i Europa Leagues gruppspel efter en i det närmaste perfekt laginsats.

 

 

Så var valet över. Tack och lov kanske en del säger och till viss del även jag. Det är lätt att drunkna i alla åsikter, debatter och partiledardebatter i valtider. Samtidigt tycker jag att det har varit intressant, jag har följt det mer än tidigare år. Dels av eget intresse, dels då det har varit väldigt lägligt att ta upp det i SO-undervisningen i min yrkesroll.

 

Det som egentligen är mest intressant i mina ögon är dock vad som sker nu. Ja, nu och fyra år framåt. Vilka kommer att styra? Vem blir statsminister? Vilka löften kommer att hållas? Hur kommer utvecklingen se ut? Vad (om något) kommer att förändras och förbättras i samhället under nästa mandatperiod?

 

Med tanke på SD:s framgång, i ytterligare ett val, kommer pressen vara stor på regeringen att leverera en politik som faller väljarna i smaken och som utvecklar det svenska samhället. Annars är nog risken stor att SD bara ökar ytterligare om fyra år.

Att de gjorde ett nytt lyckat val är i sig inte förvånande. Siffrorna har ju indikerat på det redan i förväg. Att det också blev så är jag övertygad handlar om främst två saker och ingen av de orsakerna handlar om att Sveriges befolkning numera till en femtedel består av rena rasister.

 

Nej, SD-framgångarna beror garanterat dels på de integrationsproblem som ändå i allra högsta grad finns. Andra och klart mer invandrarvänliga partiledare som Annie Lööf  (hon och hennes parti fick för övrigt min röst) har också har tagit upp dem flera gånger under valrörelsen och de andra partierna vet att de behöver jobba hårt för att förbättra integrationen, samtidigt som folk väljer att leta förenklade svar på de problemen genom att rösta på SD i stället för att lita på andra partiers migrations- och integrationspolitik. Dels är jag övertygad om att Sverigedemokraternas starka siffror beror på retoriken meningsmotståndarna använder. Givetvis ska man säga vad man tycker och känner, man ska stå för sina värderingar men jag tror inte den ofta aggressiva och tillrättavisande tonen vilken såväl politikerna som privatpersoner på exempelvis sociala medier använder gentemot SD och deras väljare.

 

Jag är helt för att man ska ta debatten, oavsett om det är mot SD eller om det gäller andra debatter mot andra partier, men att ständigt peka finger åt väljare och tala om för dem vilket parti de INTE ska rösta på blir enbart kontraproduktivt. Vi människor fungerar ju ofta så, får vi skäll eller tillrättavisas hårt är det inte sällan vi går i försvar. Skäller man på någon är det inte ovanligt att denne går i försvar, skäller tillbaka och står upp ännu hårdare för sin sak. Att då försöka trycka till, tillrättavisa och se ner på potentiella SD-väljare tror jag aldrig någonsin får någon som kan tänka sig rösta på partiet att backa, tvärtom. Dessutom tror jag att det blir kontraproduktivt genom att människor som är osäkra på huruvida de ska lägga sin röst på SD snarare får en skjuts till att göra det i ren irritation över och protest mot att bli dumförklarade och undervisade av människor med andra partisympatier.

 

Jag har varit inne på det ett antal gånger tidigare sen 2010 när SD klev in genom riksdagsportarna och jag har tyvärr bara stärkts i min övertygelse om att man använder sig av fel retorik och taktik i strävan efter att minska partiets stöd.

Tala i stället om vilka du tycker att folk ska rösta på och varför om du ska övertyga vänner, bekanta, kollegor, grannar etcetera. Är du politiker så lyft fram ditt eget parti, era frågor, vad ni står för och varför jag som väljare ska lägga min röst på er. Då är jag övertygad om att folk lyssnar bättre än om du talar om vilket parti man INTE ska rösta på.

 

 

 

Klokt, mycket klokt. Den taktiken - att förstöra för och förlöjliga SD och deras väljare - har använts i snart tio år av många. Det har inte gett något vidare resultat, om man säger så. Det är väldigt märkligt att folk inte verkar fatta det. Ni spelar SD rakt i händerna.

 

 

Här är några andra kloka tankar:
https://www.svt.se/opinion/lat-oss-prata-om-medias-roll-och-den-offentliga-skampalen

Jag tycker #metoo var en viktig, bra och nödvändig för att på allvar belysa alla övergrepp och vidriga handlingar som tjejer och kvinnor världen över får utstå. Jag är också övertygad om att Fredrik Virtanen, han erkänner det ju mer eller mindre själv i Uppdrag granskning, betett sig som ett svin i flera situationer med kvinnor i livet. Det ska han ha kritik och fördömas för, men att därifrån gå så långt som medierna gjorde och måla upp honom som en vidrig våldtäktsman är inte rätt. Virtanen har ju aldrig dömts för våldtäkt, men av medierna och människor på sociala medier dömdes han blixtsnabbt för ett brott han enligt domstol inte har begått. Jag tror att många inom mediebranschen behöver rannsaka sitt eget agerande och analysera hur man kan agera på ett bättre sätt om/när en liknande kampanj och revolutionsartad våg som #metoo tar fart nästa gång. Metoo-rörelsen var livsviktig och liknande upprop i framtiden måste givetvis släppas fram och ges positiv uppmärksamhet, men en del medieaktörer bör nog vara mer eftertänksamma gällande vilka uppgifter man ska basunera ut och på vilket sätt man ska rapportera om liknande frågor.

 . . . . . . . .

https://www.fagersta-posten.se/artikel/opinion/insandare/nu-behovs-civilkurage-for-att-forsvara-demokratin 

Karins mormor är även hon vass med pennan, eller tangentbordet. Riktigt bra på att formulera sig och få ihop kloka tankar. Det är inte svårt att förstå att framför allt de äldre generationerna ryser när de ser hur folk med nazistiska sympatier tillåts maschera fram längs gatorna och uttrycka sitt hat. Jag är skarpt för yttrandefrihet men att uttalade nazister ska få det utrymmet är väldigt märkligt och uppseendeväckande. Att SD har personer i sina led med rötter i nazistsympatiserande grupper väcker förstås också oro och avsky hos människor, inte minst hos de som har upplevt historiens mörkaste tid, även om partiet i sig inte är ett hot mot demokratin idag (den är ju dessbättre väl skyddad, oavsett vilka som kommer till makten i framtiden).

Hursomhelst sätter Berit Tutturen sätter ord på sina känslor och tankar på ett riktigt bra sätt här. Vill man kritisera och jobba mot SD är det dessutom så oerhört mycket bättre och mer konstruktivt att argumentera så här, med välgrundade åsikter och exempel, än att sabotera SD-möten på torget, bränna SD-valstugor, förstöra valaffischer eller håna partiets väljare.

 

Så var sommaren och semester, sedan ett par veckor, över för den här gången. Det hade varit enkelt att slentrianmässigt sucka lite, mumla om hur skönt det skulle ha varit med ytterligare några lediga veckor och flera varma dagar på stranden. Men ärligt talat har jag ingenting att klaga över. Sommaren har varit riktigt bra, och det känns som att vi verkligen har tagit vara på den. Det gör också att det har känts smärtfritt att komma tillbaka till jobbet, då det inte känns som att man har "slarvat" bort de lediga dagarna. 

 

Nu när vardagen är igång igen är det hursomhelst på sin plats att summera sommaren med några rader. Så nu åker vi, sommarsummering 2018 kommer här.

 

 

...spenderade vi en grymt avkopplande och skön vecka på Lövgrund. Ingen el, inget rinnande vatten men däremot en stor dos avkoppling med roddturer, metande, solnedgångar, bad och böcker.

 

...var det väldigt passande att bo precis intill en sjö och därmed kunna gå ner med ungarna och bada precis när man ville utan att behöva planera för det.

 

...hälsade på Erika på Utö och hade ett par fina dagar där med barnen.

 

...var vi på Järvzoo och såg en hel rad vilda svenska djur som björnar, älgar, järvar och myskoxar bland annat. En kul upplevelse, både för barnen och oss vuxna.

 

...firade vi återigen midsommar på Tjörn där vi likt ifjol var under en veckas tid. Precis som då blev det krabbfiske (dock inget bad faktiskt, sommarvärmen kom ju inte förrän senare), fina solnedgångar, glass och avkoppling.

 

...åkte vi sedan vidare från västkusten ner till Kalmar och hade en riktig kanonvecka där. Sol, bad, traktoråkande för barnen, massa lek, nostalgi - ja, rakt igenom perfekt. Det är alltid värdefullt att komma hem och inte minst att se mamma och pappa spendera tid med sina barnbarn. 

 

...kom jag igång och sprang en hel del. Riktigt skönt! Nu återstår att se hur det blir med fotbollsspelandet nästa år, det kan bli så att det enbart blir Korpen och blir det mindre tränande och spelande än vad som varit fallet i år blir det bra med lite löpträning även under 2018.

 

...målade vi hus och fixade här hemma. En del jobb är det, men det blir nog bra i slutändan.

 

...flugit helikopter över Hillevik.

 

...har jag paddlat alldeles för lite men badat desto mer.

 

...har vi haft väldigt mycket fin tid tillsammans med familjen och verkligen tagit vara på de lediga dagarna.

Det sistnämnda gör som sagt att det inte känns allt för ledsamt att sommaren och semestern numera är över. Tvärtom kan man njuta av hur bra den gångna sommaren var. Minnena den förde med sig kommer lätt att gå att leva på när den färgglada, fina hösten (grymt skön årstid det också) övergått i regn, mörker och kyla.