alfredssons vardag

Så var valet över. Tack och lov kanske en del säger och till viss del även jag. Det är lätt att drunkna i alla åsikter, debatter och partiledardebatter i valtider. Samtidigt tycker jag att det har varit intressant, jag har följt det mer än tidigare år. Dels av eget intresse, dels då det har varit väldigt lägligt att ta upp det i SO-undervisningen i min yrkesroll.

 

Det som egentligen är mest intressant i mina ögon är dock vad som sker nu. Ja, nu och fyra år framåt. Vilka kommer att styra? Vem blir statsminister? Vilka löften kommer att hållas? Hur kommer utvecklingen se ut? Vad (om något) kommer att förändras och förbättras i samhället under nästa mandatperiod?

 

Med tanke på SD:s framgång, i ytterligare ett val, kommer pressen vara stor på regeringen att leverera en politik som faller väljarna i smaken och som utvecklar det svenska samhället. Annars är nog risken stor att SD bara ökar ytterligare om fyra år.

Att de gjorde ett nytt lyckat val är i sig inte förvånande. Siffrorna har ju indikerat på det redan i förväg. Att det också blev så är jag övertygad handlar om främst två saker och ingen av de orsakerna handlar om att Sveriges befolkning numera till en femtedel består av rena rasister.

 

Nej, SD-framgångarna beror garanterat dels på de integrationsproblem som ändå i allra högsta grad finns. Andra och klart mer invandrarvänliga partiledare som Annie Lööf  (hon och hennes parti fick för övrigt min röst) har också har tagit upp dem flera gånger under valrörelsen och de andra partierna vet att de behöver jobba hårt för att förbättra integrationen, samtidigt som folk väljer att leta förenklade svar på de problemen genom att rösta på SD i stället för att lita på andra partiers migrations- och integrationspolitik. Dels är jag övertygad om att Sverigedemokraternas starka siffror beror på retoriken meningsmotståndarna använder. Givetvis ska man säga vad man tycker och känner, man ska stå för sina värderingar men jag tror inte den ofta aggressiva och tillrättavisande tonen vilken såväl politikerna som privatpersoner på exempelvis sociala medier använder gentemot SD och deras väljare.

 

Jag är helt för att man ska ta debatten, oavsett om det är mot SD eller om det gäller andra debatter mot andra partier, men att ständigt peka finger åt väljare och tala om för dem vilket parti de INTE ska rösta på blir enbart kontraproduktivt. Vi människor fungerar ju ofta så, får vi skäll eller tillrättavisas hårt är det inte sällan vi går i försvar. Skäller man på någon är det inte ovanligt att denne går i försvar, skäller tillbaka och står upp ännu hårdare för sin sak. Att då försöka trycka till, tillrättavisa och se ner på potentiella SD-väljare tror jag aldrig någonsin får någon som kan tänka sig rösta på partiet att backa, tvärtom. Dessutom tror jag att det blir kontraproduktivt genom att människor som är osäkra på huruvida de ska lägga sin röst på SD snarare får en skjuts till att göra det i ren irritation över och protest mot att bli dumförklarade och undervisade av människor med andra partisympatier.

 

Jag har varit inne på det ett antal gånger tidigare sen 2010 när SD klev in genom riksdagsportarna och jag har tyvärr bara stärkts i min övertygelse om att man använder sig av fel retorik och taktik i strävan efter att minska partiets stöd.

Tala i stället om vilka du tycker att folk ska rösta på och varför om du ska övertyga vänner, bekanta, kollegor, grannar etcetera. Är du politiker så lyft fram ditt eget parti, era frågor, vad ni står för och varför jag som väljare ska lägga min röst på er. Då är jag övertygad om att folk lyssnar bättre än om du talar om vilket parti man INTE ska rösta på.