alfredssons vardag

Det är inte ovanligt att svaret när jag berättar att jag är lärare blir något i stil med "ni kan inte ha det lätt". Och visst är det så att många kollegor runt om i landet sliter med alldeles för tung arbetsbelastning i en usel arbetsmiljö. Det finns alldeles för mycket som fungerar alldeles för dåligt i skolorna runt om i Sverige idag, det är mycket som behöver bli bättre. Men ibland blir bilden av skolan alldeles för mörk.

 

Stundtals är jag också väldigt trött på för mycket tid går åt till att skriva kränkningsrapporter och kontakta vårdnadshavare. Visst finns det sådana dagar då man mest bara suckar och blir irriterad. Men på det stora hela vore det ren lögn att slentrianmässigt gnälla och beklaga sig för min del. För varje dag påminns jag ju om alla fördelar och uppsidor med jobbet. Det är väldigt roligt att ha femmorna som jag får jobba med nu. Det finns så många roliga, trevliga och sköna elever och det är ytterst sällan dagarna inte bjuder på många skratt. Sedan är det givetvis så att det också händer mindre roliga saker, ibland suckar man som sagt tungt, men de positiva exemplen är så många fler.

 

Just nu får eleverna mig att bjuda på mig själv samtidigt som många av dem bjuder på sig själva. Det är kul. Allt från att se hur de jobbar bra i klassrummet till när man är ute på rasten och de vill att man ska vara med och spela King eller Touch värmer verkligen. Det märks att de uppskattar en när man bjuder till lite och elevernas respons är värd väldigt mycket.

 

Jag känner att jag har en viktig roll som lärare, att jag får chansen att betyda mycket för många av dem. Den känslan är också värd mycket.

Dessutom finns det fina minnen från lärarlivet att luta sig emot de dagar det ändå känns tyngre. Jag blev nostalgisk för ett par veckor sedan när jag satt uppe sent en kväll och lyssnade på Seven years med Lukas Graham. Det slog mig att jag hörde den första gången då några av mina gamla Prolympiaelever drog igång den inne på mitt och kollegans arbetsrum, där de ofta hängde mellan lektionerna, en dag under höstterminen 2015. Av de eleverna och deras klass fick jag dessutom ett mer konkret, rent praktiskt, minne i form av den här bilden (där hjärtat består av mängder med kommentarer om mig som eleverna själva skrivit ner): 

 

När man har sådana minnen att vända blicken mot är det lätt att konstatera hur mycket lärarlivet har gett hittills på många plan.