alfredssons vardag

Idag, 2/11, är det exakt tio år sedan som Karin och jag blev ett par på "riktigt". Tio år, det är ändå en tredjedel av våra liv.

 

De senaste tio åren har gett mig enormt mycket tack vare min relation med Karin. Hon som från början var en söt, snygg och trevlig tjej på Borgis och senare skulle komma att bli min fru har redan sedan vi började att träffas betytt mycket och inte minst inneburit en stor trygghet för mig. Just den tryggheten, att alltid känna att det finns någon där att luta sig mot när det behövs, är en av sakerna som jag värderar allra högst i vårt förhållande. 

 

Genom åren har vi skrattat, gråtit, upplevt saker, rest till olika delar av världen, bott två månader på Jamaica, flyttat söderut, flyttat tillbaka till Gävle igen, delat samma dåliga humor, följt en massa serier, fått två underbara barn, tittat på Bonde söker fru (det är sant, jag erkänner), köpt hus och på alla tänkbara sätt byggt upp ett liv, en vardag, tillsammans. 

 

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: det går egentligen inte att med ord beskriva hur mycket Karin har betytt och fortfarande i allra högsta grad betyder för mig. Jag blev snabbt väldigt kär i henne då och det är en väldigt skönt att känna att de känslorna inte har avtagit utan tvärtom bara stärks ju mer tiden går.

 

Att ens drömma om att vi skulle vara gifta och ha två barn om tio år var knappast något vi gjorde då, idag för tio år sedan. Men nu när det blev så och vi dessutom befann oss på Bali på vår jubileumsdag kunde den 2/11 2018 knappast ha blivit bättre.