Cupfinalfiasko
Sent, väldigt sent, kommer här ett inlägg som legat i utkast-mappen ända sedan cupfinaldagen. Det blev en strålande torsdag i Stockholm sett till väder, umgänge och tid före matchen. Men sedan kom själva cupfinalen och förstörde mycket av intrycken. En bedrövlig MFF-insats och en odiskutabel 3-0-förlust drog förstås ner humöret, men tack vare kul umgänge med bröderna Thyberg blev ändå timmarna efter matchen och hemresan genomlidbara.
Så här kan dagen summeras i bilder:
Så här kan dagen summeras i bilder:
Fotbollsveckan som gick
Mitt inlägg, från Twitter, summerar väldigt bra förra veckan fotbollsmässigt. En vecka som det fanns så tydliga, starka anledningar att se fram emot och som om man försöker bortse från fotbollen - vilket förstås är svårt då den var så framträdande hela förra veckan - var väldigt bra på många sätt.
Försommarvärmen kom, eller försommar är fel ord då det var ren högsommarvärme snarare, mamma var på besök här över långhelgen och vi fick fina dagar tillsammans, hela torsdagen var bortsett fotbollen (som det visserligen alltså inte går att bortse från) var en grymt skön dag i Stockholm med bra sällskap i form av bröderna Thyberg och ledigheten gav också fin, viktig tid med familjen.
På fotbollsfronten var det däremot nattsvart. Cupfinalen var det sämsta jag sett MFF prestera på år och dar, derbyförlusten mot Trelleborgs FF var ännu mer salt i såren och att förlora mot största rivalen Blåvitt är alltid ett lågvattenmärke. När vi dessutom fortsatte på det inslagna spåret och förlorade ytterligare två matcher i fotbollsfyran här uppe med Hagaström. Fem raka nederlag så här långt, oerhört tungt förstås. Samtidigt så har vi jobbat på bra i de senaste matcherna, förlorat med uddamålet (2-3, 1-2) och fått något positivt att ta med. Dock en klen tröst förstås och snart måste poängen börja ramla in om vi inte ska åka ur fyran även det här året.
MFF:s tränarförändring
Så kom då beskedet igår att MFF har sparkat Magnus Pehrsson. Inte direkt oväntat med tanke på den senaste tidens usla resultat, med fem förluster senaste sju matcherna. Jag tycker att det var rätt med en förändring, något behövde göras och då är det alltid enklast att byta tränare även om det långt ifrån alltid ger positiv effekt. Samtidigt är det inte roligt, förstås, att MFF behöver göra den här förändringen nu efter att ha hamnat i ett krisartat läge sportsligt.
Även om MP inte har nått de resultat som man kan förvänta sig och kräva hittills i år är det lätt att känna sympati för honom, det är ju en vanlig människa bakom tränarrollen och dessutom är det en tränare som har gett oss ett SM-guld.
Många menar att han gjorde det mycket tack vare en grym trupp och att han inte behövde göra något för det själv. Det är en bild som jag tycker är orättvis och förenklad. Det här skrev jag på tåget, på väg ner mot Stockholm för cupfinalen i torsdags, och det står jag för även idag nu när MP inte längre är MFF:s tränare:
Även om MP inte har nått de resultat som man kan förvänta sig och kräva hittills i år är det lätt att känna sympati för honom, det är ju en vanlig människa bakom tränarrollen och dessutom är det en tränare som har gett oss ett SM-guld.
Många menar att han gjorde det mycket tack vare en grym trupp och att han inte behövde göra något för det själv. Det är en bild som jag tycker är orättvis och förenklad. Det här skrev jag på tåget, på väg ner mot Stockholm för cupfinalen i torsdags, och det står jag för även idag nu när MP inte längre är MFF:s tränare:
Skiddebut
Det mesta har rullat på under de senaste månaderna. Ett roligt minne från vintern som gick var när jag för första gången någonsin testade att åka utförsskidor. Karin har länge varit på mig om att jag måste prova, men jag har varit skeptisk. Så även när vi skulle iväg, vi två tillsammans med Karins bror Jonas. Vi begav oss till Kungsberget och det är synd att säga att min entusiasm var stor. Jag var tvärtom ganska nervös och inte alls särskilt sugen på att ta mig an skidliftar, branta backar och bångstyriga skidor. Det skulle dock visa sig att det var värt det. Utan minst tvivel.
Att åka utför var utan tvekan bland det roligaste jag någonsin har provat.
Det var en grymt skön känsla att ta sig ner, faktiskt utan att ramla mer än någon enstaka gång, för backarna och inse att det bara var roligt, inte alls skräckinjagande och frustrerande vilket jag hade befarat på förhand. Det gav enorm mersmak och nästa skidsäsong kommer jag garanterat vara en klart mer frekvent besökare i Kungsbergets skidbackar.
Det var en grymt skön känsla att ta sig ner, faktiskt utan att ramla mer än någon enstaka gång, för backarna och inse att det bara var roligt, inte alls skräckinjagande och frustrerande vilket jag hade befarat på förhand. Det gav enorm mersmak och nästa skidsäsong kommer jag garanterat vara en klart mer frekvent besökare i Kungsbergets skidbackar.
