alfredssons vardag

Video från vår helikoptertur över Hillevik:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När torsdagskvällen förra veckan närmade sig var jag förväntansfull som ett barn när julkappsutdelningen närmar sig på julafton. Det var nämligen dags att för första gången i livet få chansen att flyga helikopter. Vår bostadsförening, eller samfällighetsförening kanske det snarare heter, hade ordnat så att alla som ville fick ta en tur med helikopter över området där vi bor. Vi åkte hela familjen och fick några riktigt häftiga minuter i luften. Verkligen ett minne att ta med och en kul upplevelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket P3 dokumentär just nu som ackompanjemang till målandet av huset. Som så ofta intresserar kriminalfall och olyckor mig mest. Det är ofta hemskt och sorgligt men också intressant, särskilt om det finns en del historiekunskap i det hela. Absolut bäst är avsnittet om den fruktansvärda brandkatastrofen på diskot i Göteborg 1998. Den dokumentären är oerhört berörande. Även Svensken i Bolivia är ett favoritavsnitt.

 

Nu har det med stort historienintresse lyssnats på avsnitten om folkmordet i Rwanda och de svenska FN-soldaterna i Balkankriget. Dessutom har jag hunnit igenom några som jag tidigare lyssnat på, bland annat om tågkraschen i Lerum 1988 och om mordet på Therese Johansson Rojo samt ett för mig nytt avsnitt om Lockerbieattentatet. 

 

 

Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima drar sig inte för att brunsmeta journalisten och debattören Tomas Gür och blanda ihop honom med rasister. Dessutom verkar Sima tycka att domprosten av någon besynnerlig avledning ska ha rätt att bestämma vilka som får göra sin röst hörd och på så sätt inskränka människors grundlagsskyddade yttrandefrihet. Inte konstigt att kritiken varit stor mot Aftonbladets ledarsida efter det här lågvattenmärket: Simas ledare

 

 

Vad tror vi om MFF och deras potentiella transfers nu då? Mina tankar går så här:

 

Gall: enorm potential, jättebra i Sundsvall.

 

Molins: perfekt karaktär, har fortfarande kvalitéer och är en mångsidig vinnarskalle. 

 

Antonsson: dokumenterad målskytt, revanschsugen, spetskvaliteter i boxen.

 

Rodic: hade hög högstanivå senast i allsvenskan, jämnare och mer mångsidig nu? 

 

Absolut inga dåliga namn på något sätt (samt att Christiansen redan är klar förstås, klassvärvning), men samtidigt inte riktigt namn som på pappret matchar pratet om att värva från "en högre hylla" och "ta nästa steg" eller som går att jämföra med Toivonen och Durmaz som nämnts så flitigt i supporterkretsar.

 

Känner allt mer att nyckeln till framgång och till chansen att faktiskt ta nästa kliv nu snarare är nye tränaren Uwe Rösler och ett spelsystem, eller rättare sagt ett spelsätt, där man såväl får ut så nära max av varje spelare som av laget som en enhet än enskilda spetsspelare (även om alla ovan nämnda transfermål självklart är väldigt duktiga spelare som alla har potential att bli succéer i MFF nu).

 

Hoppas och tror att det kan lyckas.

 

Grymt skönt här ute nu. Badade i sjön igen igår, 27 grader varmt i ytan. Synd att klaga då. Bblir bad varje dag nu, särskilt efter löprundorna som jag försöker få till ett par, tre gånger i veckan nu när fotbollen har träningsuppehåll i ytterligare en vecka och det är bara att njuta 😊

Bästa laget hittills: Belgien. Spelat bäst, har haft fantastiska omställningar och varit taktiskt flexibla.

Bästa spelare: Luka Modric. Dominant mittfältare, har varvat teknisk briljans med enormt slit.

 

Taktiska trender: Inga lika tydliga som i Brasilien 2014 då den numera skapligt populära tre-/fembackslinjen fick en renässans. Belgarnas man-man-markering stack ut då med. Nu mer blandat. Inga tydliga röda trådar gällande spelsystem och inga direkt "udda" inslag rent taktiskt. Mexikos man-man på mitten och delvis med ytterbackarna mot brassarna stack ut lite men inga potentiellt trendsättande detaljer har synts till.

 

Största positiva överraskning: Sverige. Visserligen gjorde Sverige ett starkt kval men Janne Anderssons lag var ändå ifrågasatt inför mästerskapet. En svag offensiv och den ständiga diskussionen kring Zlatans vara eller inte vara var samtalsämnen före VM men alla tvivel suddades ut med precis all önskvärd tydlighet. Grymt starkt att nå kvartsfinal! 

 

Största negativa överraskning: Argentina, Tyskland. Argentinas trupp var felbalanserad med facit i hand och visst, man åkte mot ett bra Frankrike, men den offensiven borde man kunnat utnyttja bättre. För dåligt. Tyskarna kom som regerande världsmästare och blev sist i gruppen, ett allt annat än godkänt resultat med den truppen.

 

Att Afrika inte hade något lag i åttondel var också delvis en besvikelse. Senegal åkte visserligen ut med minska möjliga marginal (fair play-poäng) och Nigeria var bara fem minuter plus stopptid från att skicka hem Argentina men ändå, något afrikanskt land borde nått en plats i åtminstone åttondelen.

 

Snyggaste dräkter: Frankrikes, Nigerias. Jag är en verklig nörd när det gäller mycket inom fotbollen, inte minst dräkter och matchtröjor. För att en matchtröja ska vara riktigt snygg i mina ögon ska den vara stilren och enkel. Få färger, tydlig, "clean". Många charmades av Nigerias hemmatröja i VM och visst var den en rejäl färgklick, men jag föll klart mer när deras bortatröja plockades fram. I princip helgrön (mörk) med ljusgröna detaljer, riktigt snyggt! När det gäller Frankrike är det även där andratröjan, eller snarare andrastället i sin helhet, jag sympatiserar mest med. Vit tröja, marinblå byxor. Ruskigt stilrent, enkelt och snyggt!

Har dessutom alltid varit svag för Kroatiens rödvita schackrutor. Men Nigerias och Frankrikes vackrast enligt min högst subjektiva åsikt.

 

 

 

En lyckad vecka på Tjörn följdes liksom ifjol upp av en tur till Småland, Kalmar och närmare bestämt min hemby Tombo. 

Det blir alltid någon vecka där nere varje sommar nu och de dagar vi spenderade där nu gjorde oss inte besvikna. Tvärtom. Barnen hade det jättebra, så även vi och det var grymt avkopplande. Jag hann med att träffa ett par av mina närmaste barndomsvänner, vi fick mycket kvalitetstid med mina föräldrar, det blev traktoråkande för ungarna, en dag bland djur och i lekpark på Skälby, bad, fotbolls-VM, Kina-schack och fina dagar. 

Dessutom fick jag och Karin en egen dag på Öland för oss själva. Det var faktiskt hela åtta år sedan jag var där senast, sista sommaren jag jobbade åt Ölandsbladet, så även jag kände mig lite som en turist på marknaden i Algutsrum, i Stora rörs hamn och bland de gigantiska tornen i Borgholms slottsruin. Fin dag och kul att ikläda sig rollen som turist på ön för första gången på mycket länge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, nu tog ju Sveriges VM slut i lördags. Synd givetvis, det här laget har som sagt fått mig att känna starkare för Blågult än på mycket länge. Men samtidigt var jag inte allt för besviken när slutsignalen gick i kvartsfinalen mot England. Delvis för att en kvartsfinalplats förmodligen var absolut max av vad man kunde få ut av det här laget, men framför allt för att allsvenskan är igång igen och jag under lördagseftermiddagen var på plats nere i Uppsala för Sirius-MFF.

Lördagens viktigaste match fick i alla fall rätt resultat och jag var riktigt nöjd med dagen, inte minst fotbollsmässigt, när det var dags att stänga butiken och lägga sig och sova.

 

Sommar, semester och en del husfix står på programmet just nu. Jag har målat och skrapat huset senaste dagarna. Helt perfekt när man kan kombinera det med poddar. Har lyssnat på P3 dokumentär om svenskarna i Bosnien. Lyssna på det avsnittet om ni inte har gjort det. Väldigt intressant, även om det är hemskt med krig är det ju intressant rent historiskt. Man fick veta mycket om bakgrunden till kriget och mer om hur det utvecklade sig än vad åtminstone jag kände till. Ser man till krig tycker jag Balkankriget är väldigt intressant i och med att det både är så nära rent tidsmässigt och geografiskt. Ett givande avsnitt, utan tvekan, där man både påmindes om det fasansfulla som kriget förde med sig och lärde sig en hel del nytt om detsamma.

Ska lyssna igenom det om folkmordet i Rwanda med. Intressant och hemskt även det, men samtidigt garanterat lärorikt.

 

 

Jag förstår att inte alla brinner för landslaget och känner mycket starkare för ett klubblag. Jag brinner mer för MFF än för Blågult, absolut. Dessutom erkänner jag utan omsvep att jag under ett antal år allt mer tappade intresset och passionen för landslaget på grund av att jag tyckte det snudd på enbart behandlades och sågs som Zlatans lag. Mitt ointresse för landslaget nådde kulmen i EM 2016, då kände jag verkligen noll för Sverige och blev ärligt talat uppriktigt glad när Italien vann med 1-0. Så ja, jag förstår faktiskt om man inte bryr sig om landslaget (även nu, till och med).

 

MEN, till mina poänger: 

Nej, jag höll inte på Sverige i EM men det jag dock inte gjorde var att twittra om hur mycket jag inte brydde mig om landslaget. Stör mig på hur en del gör det egna ointresset för landslaget och dess öde i VM till något som varje dag måste påpekas i sociala medier (de tog upp det i senaste avsnittet av fotbollspodden Tutto Balutto, håller helt med dem). Det blir bara fånigt när man ska göra det till en grej att påpeka att man minsann INTE bryr sig om hur det går för landslaget i VM.

 

En annan sak inte minst andra MFF:are gör i hög utsträckning och som stör mig rejält även det är att ständigt håna och utan grund kritisera enskilda spelare i landslaget. Inte minst Granqvist och Larsson. Ja, jag kommer också bli glad om Granen och HIF misslyckas men bara för att man avskyr HIF måste man ju kunna se nyktert på vad han har presterat. Ser många som ironiserar och förlöjligar forfarande. Samma med Sebastian Larsson. Senast igår skrev en Malmösupporter på twitter, till en bild där Larsson skrek och jublade på läktaren senast, att Larssons största kvalitet i landslaget är och alltid varit att skrika. Ärligt, ser man ens matcherna då eller har man bara bestämt sig för att håna?

Hur många av våra exporter, från MFF alltså, i modern tid slår det? Zlatan ja, men fler? Forsberg förstås. Men han är väl enda självklara? Några stycken är på god väg, spelare som Pontus Jansson och Filip Helander kan få riktigt framgångsrika och långa utlandskarriärer som det ser ut. Men många har inte alls lyckats på samma sätt som exempelvis Larsson och Granqvist, tvärtom.

Klart man kan pika och håna konkurrenters spelare men det blir en löjlig, ovärdig nivå när man inte ens vill se till kvalitéer och prestationer utan har en förutbestämd agenda som går ut på att kritisera och raljera.


. . . . . . . . . . . . . .