alfredssons vardag

 

...då vi köpte hus. Radhuset i Hille byttes mot villa i Hillevik ett par mil norr om stan. Det blev klart under våren och i somras flyttade vi in i vad som snudd på kan betecknas som vårt drömhus. Vi har fått en bra start i nya huset och trivts tillsammans med barnen från dag ett. Området är lugnt och trevligt, sjön ligger precis bakom vårt hus och vi har snabbt kommit in i livet där ut.

...då jag återupptog min långt ifrån imponerande men i alla fall mångåriga fotbollskarriär. Det efter ett upphäll  endast undantaget Korpen sedan vi flyttade tillbaka till gävle sommaren 2013. Då lämnade jag HF Olympia efter knappa fyra säsonger där och i januari 2017 blev det klart med min nya klubbadress: Hagaströms SK.

 

...jag på allvar hittade min roll och fullt ut började trivas riktigt bra på min nuvarande arbetsplats.

 

...då vi spenderade en vecka i Skärhamn på Tjörn i samband med midsommarhelgen. Det blev så lyckat att vi kommer göra om det i år. Sol, bad, krabbfiske, midsommarfirande och ett lokalderby i fotbollsfemman för min del bjöd veckan oss på och förhoppningsvis blir vi lika nöjda i år.

 

...då vi efter den veckan hade en fortsatt bra sommar som innefattade bland annat ett Smålandsbesök, direkt efter Tjörn, och ett stopp i Kolmården inkluderat (ett regnigt men kul) djurparksbesök förstås.

 

...när vi fick tillökning i familjen. Inte i form av ett till barn den här gången, men väl i form av en grymt söt kattunge. En katt som Theo fick döpa och då föll valet på Elsa. Hon har redan gett oss många roliga och mysiga stunder. Att sedan namnet ställer till det lite, då jag gång på gång kallar katten för Alva och ibland även min dotter för Elsa, är en annan femma.

 

 

...jag drog till Göteborg första helgen i april. Det för att se den allsvenska premiären tillsammans med bland andra 5000 andra MFF:are. Det var så kul med allsvensk premiär att jag tänker göra om det, men resa till Borås den här gången, den här våren.

 

...som det gjordes en hel del bra låtar.  Låtar som jag i vanlig ordning upptäckte ett par månader efter alla andra. De bästa levererades nog ändå av artister och band som sedan tidigare är favoriter hos mig, exempelvis i form av dessa:

 

 -
Something just like this, Coldplay (och The Chainsmokers)

Perfect, Ed Sheeran

 
Annars var 2017 musikåret då jag gick tillbaka flera år i tiden, i tankarna upplevde gamla minnen och återupptog lyssnandet på alltifrån fantastiska Tracy Chapman till Augustana och diverse punkrock i form av låtar som Basketcase, Stacys mom och Teenage dirtbag. Det samtidigt som jag gnällde för mig själv varje gång oerhört överskattade, i mina öron, låtar som Despacito och Thunder dök upp på radion.

 

...då Tom Petty tyvärr lämnade in. Free fallin' är precis lika bra varje gång man lyssnar på den. 

 

 

...då jag för andra gången i mitt fotbollsliv var med om att åka ur en A-lagserie. Åtta ynka poäng noterades vi för i division 4 Gästrikland och slutade därmed sist. Tungt förstås och tämligen knapert mer speltid blev det för egen del men att ta upp fotbollsspelandet igen var trots allt en bra idé. Det har gett mycket både sett till träning och gällande det rent sociala.

 

...då jag som sagt kom in i jobbet på Strömsbro skola men samtidigt hade en ganska rörig jobbhöst under vilken vi omorganiserade. Jag fick kliva ner och ta över fyrorna och därmed lämna mina femmor. Det var något jag var skeptisk till när förslaget först lades fram men som jag snabbt ändrade inställning till och nu ser som en intressant utmaning.

 

...då våra små älskade ungar fyllde fyra respektive två år. Ibland blir det extra tydligt hur fort tiden egentligen verkar gå, som när man tittar på bilder från när de var små bebisar och sedan kastar en blick på de två trollen nu.

 

...när det hände en massa andra saker också, mest bra för vår del glädjande nog. 2017 var helt klart ett bra år, för att summera.

 

 

Det blir för övrigt lätt väl klyschigt och populistiskt med nyårslöften men 2018 bli året då jag blir en bättre pappa och make i motgång, helt enkelt blir bättre på att inta en positiv ledarroll även när det tar emot. Det ska också bli året då jag - som sagt: klyschigt nog - tränar mer och framför allt skaffar mig en oerhört mycket bättre disciplin när det gäller vad jag stoppar i mig. Jag ska också fortsätta att försöka ta kliv framåt och ta mer plats på ett positivt sätt på mitt jobb.

 

Det ska jag göra. Och mycket mer.

Jag ska åka på den allsvenska premiären, stå för några fler snedsparkar i Hagaströms backlinje, ta vara på och glädjas av en massa familjetid med mina älskade barn och fru, svära över matcher som går dåligt, säkert besöka diverse fina och spännande resmål med familjen, gå på lokalfotboll på Tjörn och njuta av västkustens skaldjur på midsommarafton, skriva ett antal mer eller mindre meningslösa blogginlägg och kommentarer på Twitter, skälla på elever, berömma elever, bjuda på mig själv, krama mina barn, titta på VM, fortsätta inspireras av Per Morbergs kökskonster, återigen upptäcka "nya" låtar en månad eller två efter alla andra och oerhört mycket mer än så.

Det kan bli bra. Hursomhelst är det redan igång, år 2018. Så det är bara att åka med.