2017 summeras
Vi är redan ett par veckor in på det nya året och det är hög tid att sammanfatta vad som hände i mitt liv under fjolåret. Så vi kör, dags för en ny årssammanfattning.
2017 var året...
Annars var 2017 musikåret då jag gick tillbaka flera år i tiden, i tankarna upplevde gamla minnen och återupptog lyssnandet på alltifrån fantastiska Tracy Chapman till Augustana och diverse punkrock i form av låtar som Basketcase, Stacys mom och Teenage dirtbag. Det samtidigt som jag gnällde för mig själv varje gång oerhört överskattade, i mina öron, låtar som Despacito och Thunder dök upp på radion.
2017 var året...
...då vi köpte hus. Radhuset i Hille byttes mot villa i Hillevik ett par mil norr om stan. Det blev klart under våren och i somras flyttade vi in i vad som snudd på kan betecknas som vårt drömhus. Vi har fått en bra start i nya huset och trivts tillsammans med barnen från dag ett. Området är lugnt och trevligt, sjön ligger precis bakom vårt hus och vi har snabbt kommit in i livet där ut.
...då jag återupptog min långt ifrån imponerande men i alla fall mångåriga fotbollskarriär.
Det efter ett upphäll endast undantaget Korpen sedan vi flyttade tillbaka till gävle sommaren 2013. Då lämnade jag HF Olympia efter knappa fyra säsonger där och i januari 2017 blev det klart med min nya klubbadress: Hagaströms SK.
...jag på allvar hittade min roll och fullt ut började trivas riktigt bra på min nuvarande arbetsplats.
...då vi spenderade en vecka i Skärhamn på Tjörn i samband med midsommarhelgen. Det blev så lyckat att vi kommer göra om det i år. Sol, bad, krabbfiske, midsommarfirande och ett lokalderby i fotbollsfemman för min del bjöd veckan oss på och förhoppningsvis blir vi lika nöjda i år.
...då vi efter den veckan hade en fortsatt bra sommar som innefattade bland annat ett Smålandsbesök, direkt efter Tjörn, och ett stopp i Kolmården inkluderat (ett regnigt men kul) djurparksbesök förstås.
...när vi fick tillökning i familjen. Inte i form av ett till barn den här gången, men väl i form av en grymt söt kattunge. En katt som Theo fick döpa och då föll valet på Elsa. Hon har redan gett oss många roliga och mysiga stunder. Att sedan namnet ställer till det lite, då jag gång på gång kallar katten för Alva och ibland även min dotter för Elsa, är en annan femma.
...jag drog till Göteborg första helgen i april. Det för att se den allsvenska premiären tillsammans med bland andra 5000 andra MFF:are. Det var så kul med allsvensk premiär att jag tänker göra om det, men resa till Borås den här gången, den här våren.
...som det gjordes en hel del bra låtar. Låtar som jag i vanlig ordning upptäckte ett par månader efter alla andra. De bästa levererades nog ändå av artister och band som sedan tidigare är favoriter hos mig, exempelvis i form av dessa:
-
Something just like this, Coldplay (och The Chainsmokers)
Something just like this, Coldplay (och The Chainsmokers)
Perfect, Ed Sheeran
Annars var 2017 musikåret då jag gick tillbaka flera år i tiden, i tankarna upplevde gamla minnen och återupptog lyssnandet på alltifrån fantastiska Tracy Chapman till Augustana och diverse punkrock i form av låtar som Basketcase, Stacys mom och Teenage dirtbag. Det samtidigt som jag gnällde för mig själv varje gång oerhört överskattade, i mina öron, låtar som Despacito och Thunder dök upp på radion.
...då Tom Petty tyvärr lämnade in. Free fallin' är precis lika bra varje gång man lyssnar på den.
...då jag för andra gången i mitt fotbollsliv var med om att åka ur en A-lagserie. Åtta ynka poäng noterades vi för i division 4 Gästrikland och slutade därmed sist. Tungt förstås och tämligen knapert mer speltid blev det för egen del men att ta upp fotbollsspelandet igen var trots allt en bra idé. Det har gett mycket både sett till träning och gällande det rent sociala.
...då jag som sagt kom in i jobbet på Strömsbro skola men samtidigt hade en ganska rörig jobbhöst under vilken vi omorganiserade. Jag fick kliva ner och ta över fyrorna och därmed lämna mina femmor. Det var något jag var skeptisk till när förslaget först lades fram men som jag snabbt ändrade inställning till och nu ser som en intressant utmaning.
...då våra små älskade ungar fyllde fyra respektive två år. Ibland blir det extra tydligt hur fort tiden egentligen verkar gå, som när man tittar på bilder från när de var små bebisar och sedan kastar en blick på de två trollen nu.
...då vi tog en tripp till Åbo och Mumindalen. Ett besök som var uppskattat, inte minst hos Theo och Alva. Theo fick krama Muminmamman och även om Alva inledningsvis var lite rädd för mumintrollen och syskonen även hamnade i fängelset så blev det en riktigt fin familjedag för oss.
...när det hände en massa andra saker också, mest bra för vår del glädjande nog. 2017 var helt klart ett bra år, för att summera.
. . . . . . . . . . .
Det blir för övrigt lätt väl klyschigt och populistiskt med nyårslöften men 2018 bli året då jag blir en bättre pappa och make i motgång, helt enkelt blir bättre på att inta en positiv ledarroll även när det tar emot. Det ska också bli året då jag - som sagt: klyschigt nog - tränar mer och framför allt skaffar mig en oerhört mycket bättre disciplin när det gäller vad jag stoppar i mig. Jag ska också fortsätta att försöka ta kliv framåt och ta mer plats på ett positivt sätt på mitt jobb.
Det ska jag göra. Och mycket mer.
Jag ska åka på den allsvenska premiären, stå för några fler snedsparkar i Hagaströms backlinje, ta vara på och glädjas av en massa familjetid med mina älskade barn och fru, svära över matcher som går dåligt, säkert besöka diverse fina och spännande resmål med familjen, gå på lokalfotboll på Tjörn och njuta av västkustens skaldjur på midsommarafton, skriva ett antal mer eller mindre meningslösa blogginlägg och kommentarer på Twitter, skälla på elever, berömma elever, bjuda på mig själv, krama mina barn, titta på VM, fortsätta inspireras av Per Morbergs kökskonster, återigen upptäcka "nya" låtar en månad eller två efter alla andra och oerhört mycket mer än så.
Det kan bli bra. Hursomhelst är det redan igång, år 2018. Så det är bara att åka med.
Jag ska åka på den allsvenska premiären, stå för några fler snedsparkar i Hagaströms backlinje, ta vara på och glädjas av en massa familjetid med mina älskade barn och fru, svära över matcher som går dåligt, säkert besöka diverse fina och spännande resmål med familjen, gå på lokalfotboll på Tjörn och njuta av västkustens skaldjur på midsommarafton, skriva ett antal mer eller mindre meningslösa blogginlägg och kommentarer på Twitter, skälla på elever, berömma elever, bjuda på mig själv, krama mina barn, titta på VM, fortsätta inspireras av Per Morbergs kökskonster, återigen upptäcka "nya" låtar en månad eller två efter alla andra och oerhört mycket mer än så.
Det kan bli bra. Hursomhelst är det redan igång, år 2018. Så det är bara att åka med.
Potentiellt resmål
Zlatan orättvist behandlad av medierna?
Intervjun som Zlatan gjorde med en fransk tv-kanal (https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/l1z3GM/zlatan-det-handlar-om-rasismfick) fick inte oväntat stort genomslag här i Sverige igår. Själv kände jag mig också manad att skriva ett antal rader om innehållet.
Det är många som har ridit ut till Zlatans försvar, det har jag enkelt kunnat konstatera genom en koll i mitt Twitterflöde. Få argument som hans beskyddare kommer med är sådana som jag köper.
"Han har rätt, han har banat väg för många som honom såväl inom fotbollen som i samhället", är ett av argumenten. Det kan jag till viss del köpa, men det är inte enbart positivt. Om det nu är så att Zlatan har behövt kämpa hårdare på grund av sitt ursprung och sitt "osvenska" sätt och på det viset, genom sin framgång, banat väg för andra med utländsk bakgrund i det svenska samhället är det förstås positivt men samtidigt går det inte att komma ifrån att det då också talar för att alldeles för många rakt av anammat hans arroganta, nedsättande attityd. Den kanske funkar för Zlatan, men den fungerar inte, och ska inte tillåtas göra det, för vanliga tonårskillar (eller tjejer för den delen) i skolåldern som fått det hela om bakfoten och tror att en kaxig, självsäker attityd är nyckeln till framgång rakt igenom i livet.
Det är många som har ridit ut till Zlatans försvar, det har jag enkelt kunnat konstatera genom en koll i mitt Twitterflöde. Få argument som hans beskyddare kommer med är sådana som jag köper.
"Han har rätt, han har banat väg för många som honom såväl inom fotbollen som i samhället", är ett av argumenten. Det kan jag till viss del köpa, men det är inte enbart positivt. Om det nu är så att Zlatan har behövt kämpa hårdare på grund av sitt ursprung och sitt "osvenska" sätt och på det viset, genom sin framgång, banat väg för andra med utländsk bakgrund i det svenska samhället är det förstås positivt men samtidigt går det inte att komma ifrån att det då också talar för att alldeles för många rakt av anammat hans arroganta, nedsättande attityd. Den kanske funkar för Zlatan, men den fungerar inte, och ska inte tillåtas göra det, för vanliga tonårskillar (eller tjejer för den delen) i skolåldern som fått det hela om bakfoten och tror att en kaxig, självsäker attityd är nyckeln till framgång rakt igenom i livet.
Tro gärna på dig själv, våga ta plats och kräv givetvis samma förutsättningar som de runt omkring dig får oavsett vad du har för bakgrund men låt det inte övergå i en tro på att kaxighet och arrogans är något åtråvärt och något att sträva mot.
Argumentet kring att Zlatan har banat väg för många är samtidigt det enda jag delvis köper. Det kommer dessutom från personer som försvarar honom, det är inte något som han själv poängterar i intervjun med fransk tv. Det Zlatan själv tar upp där är mestadels så verklighetsfrånvänt att man tvingas blinka ett par gånger och fundera på om man verkligen läst rätt. Menar han verkligen att medierna inte har stått upp för honom och försvarat honom? Det är ju smått bisarrt. Det kan inte finnas någon annan idrottspersonlighet, eller kändis överhuvudtaget, som har varit så omhuldad och hyllad av de svenska medierna i modern tid. Om ens någonsin? Våra medier tävlar ju med varandra om att kunna skriva flest hyllningsartiklar och uppmärksamma Zlatan i flest posititva ordalag. Det är klart att han för sina sportsliga prestationer ska hyllas, men det är lika givet att han hyllats in absurdum även om han är vår bästa spelare genom tiderna. Som sådan ska han utan tvekan hyllas stort, men han ska också kritiseras när han beter sig illa och är en dålig förebild. Något som han varit vid x antal tillfällen. Dock utan att få den kritik han då förtjänat. Medierna har i stället allt för ofta strukit medhårs utan kritiskt granskande och dansat efter Zlatans pipa. Att han menar att det är tvärtom är snudd på komiskt.
Det hade varit en sak om han hade hållit sig till att berätta att det var svårt att komma in i MFF med hans bakgrund och med en attityd som inte alla gånger uppskattades, om han hade nöjt sig med att kritisera behandlingen då. Då hade man kunnat lyfta frågor gällande likabehandling, allas lika värde etcetera och enbart diskuterat dessa. Något som även idag är nog så viktigt. Men nu tappar han i mina ögon mycket trovärdighet när han återigen börjar svinga vilt mot medierna,
Om det nu var så att han behandlades annorlunda i MFF för att han hade utländsk bakgrund ska det givetvis kritiseras och fördömas. Att han inte var omtyckt av alla i MFF:s omklädningsrum under den tiden är dock knappast svårt att förstå med tanke på den attityd han verkar ha haft då. Sedan är det förstås oacceptabelt om hans bakgrund spelade in i hur folk bemötte honom, men den arroganta och dryga attityd han många gånger visat upp (och visade upp redan då) tycker inte jag är något som ska vara acceptabelt oavsett varifrån du kommer. Om sedan attityden kom fram för att han var tvungen att ha den för att lyckas slå sig fram eller om den kom för att han inte klarade hantera sina framgångar är en annan diskussion. Hursomhelst är det lätt att förstå att andra kunde störa sig på hans sätt att vara utifrån vad man har kunnat läsa och se från den här tiden.
Det hade varit en sak om han hade hållit sig till att berätta att det var svårt att komma in i MFF med hans bakgrund och med en attityd som inte alla gånger uppskattades, om han hade nöjt sig med att kritisera behandlingen då. Då hade man kunnat lyfta frågor gällande likabehandling, allas lika värde etcetera och enbart diskuterat dessa. Något som även idag är nog så viktigt. Men nu tappar han i mina ögon mycket trovärdighet när han återigen börjar svinga vilt mot medierna,
Om det nu var så att han behandlades annorlunda i MFF för att han hade utländsk bakgrund ska det givetvis kritiseras och fördömas. Att han inte var omtyckt av alla i MFF:s omklädningsrum under den tiden är dock knappast svårt att förstå med tanke på den attityd han verkar ha haft då. Sedan är det förstås oacceptabelt om hans bakgrund spelade in i hur folk bemötte honom, men den arroganta och dryga attityd han många gånger visat upp (och visade upp redan då) tycker inte jag är något som ska vara acceptabelt oavsett varifrån du kommer. Om sedan attityden kom fram för att han var tvungen att ha den för att lyckas slå sig fram eller om den kom för att han inte klarade hantera sina framgångar är en annan diskussion. Hursomhelst är det lätt att förstå att andra kunde störa sig på hans sätt att vara utifrån vad man har kunnat läsa och se från den här tiden.
Kanske är jag naiv och bara okunnig, men jag skulle ändå hävda att du kan slå dig fram oavsett bakgrund om du är duktig på det du gör och har bra attityd. Att vara kaxig och tuff ska inte behövas och även om det med all sannolikhet var svårare att komma fram i samhället som ung kille med invandrarbakgrund i slutet av 90-talet så kan ju ingen med säkerhet hävda att Zlatan inte hade slagit igenom i MFF utan sin karaktäristiska, kaxiga image. Det hade kanske räckt väldigt långt att "bara" vara så talangfull och duktig på att spela fotboll som han har varit sedan barnsben.
Det är mycket väl så att svenska medier inte alltid har stått ut för Zlatan. Men han refererar ju till nutid, till det som nyss varit och det som är, genom att exempelvis använda sina enorma framgångar som något slags märkligt argument för varför medierna borde uppskatta honom mer:
Jag tycker de sista raderna i det stycket, tyvärr, säger mycket om Zlatan Ibrahimovic. Det känns så typiskt honom, att gång på gång peka på hur bra han är och genom det på något sätt försöka motivera att han borde vara befriad från kritik. Vad spelar det för roll hur bra fotbollsspelare du är om du samtidigt beter sig arrogant och använder dig av en unken härskarteknik så fort någon ens yppar något kritiskt gällande dina handlingar?
Och varför skulle det finnas ett motsatsförhållande mellan att vara imponerad, stolt och glad över vad någon uppnår och att samtidigt kunna kritisera den personen när den förtjänar kritik? Det är självklart att du både kan vara stolt över någon och kritisera densamma vid behov. Allra helst då, när man verkligen ser upp till någon, borde man också ha all rätt i världen att kritisera personen när denne inte uppträder som det föredöme han eller hon förväntas vara och redan är i så många människors ögon. Zlatan borde inse att han kritiseras när han förtjänar det för att folk bryr sig om honom, för att folk ser upp till honom, för att han förväntas leva upp till rollen som föredöme för tusentals ungdomar i Sverige och världen över idag. Han borde ta det som ytterligare ett kvitto på att han betyder mycket för många i stället för att återigen driva sitt eget korståg mot medierna.
Jag är djupt imponerad över vad Zlatan har åstadkommit på fotbollsplanen. Han har betytt mycket för mitt MFF, även om han aldrig han göra så stora avtryck där spelmässigt var han med och tog allsvenskan med storm och såg med försäljningen till Ajax till att rädda föreningens då usla ekonomi. Hans genombrott var viktigt för det som har lagt grunden till dagens framgångsrika MFF. Han var också briljant i det Milan som inernationellt är mitt favoritlag och har varit det sen barnsben. Så nog har jag många gånger uppskattat Zlatan som spelare. Dessutom tycker jag att han på senare år stundtals har visat upp en mer ödmjuk sida, med mer självdistans. Den här intervjun förstärker dock min bild av en person som även idag använder sig av sin härskarteknik och fortfarande inte verkar klara av att ta kritik utan att direkt sparka bakut och sätta sig över folk. Det kommer tyvärr alltid
