Årskrönika 2018
Ett år till att lägga till handlingarna.
Och därmed dags igen.
Att sammanfatta året som har gått alltså 🙂
Den här gången blir det inte så strukturerat, inte månad för månad eller i någon direkt kronologisk ordning. Vi kör på bara, med sånt som kommer upp i huvudet och med risk för att missa en del viktiga minnen men samtidigt med garanti för att det ändå blir mer än ni orkar läsa.
Årskrönikan, eller sammanfattningen, för 2018 kan således börja.
Den just avslutade året har varit ett riktigt lyckat sådant. Alla stora områden för just min egen del - familjen, jobbet, fotbollen - har fungerat bra på flera tänkbara sätt. Inte minst så har vi fått vara friska och må bra samtidigt som barnen har haft ett fint år med mycket glädje och fortsatt fått känna stor omtänksamhet från de vi har nära oss. Det är förstås värt väldigt mycket, det är rentav ovärderligt.
När 2018 drog igång hade jag ganska nyligen fått ett nytt uppdrag på jobbet: att ta över mentorsrollen i det som då var 4A. Det skedde under hösten och till en början var jag skeptisk, jag ville väldigt gärna vara kvar uppe hos mina femmor. Men med facit i hand var bytet väldigt positivt. 2018 har nämligen varit ett av de roligaste åren i mitt lärarliv hittills. Jag trivs ypperligt just nu, såväl med kollegorna som med eleverna. Förhoppningsvis lever den positiva känslan kvar även under 2019.
Efter att ha firat in det nya året i min barndomsstad Kalmar rullade det på i snabb takt under våren. Känslan är alltid att våren går snabbare än hösten, inte minst när man är lärare. Hursomhelst drog de första månaderna förbi och det finns inte så mycket att skriva om gällande dessa. Åtminstone inte vad jag kommer på nu. Fotbollssäsongen drog igång, jag fanns kvar i Hagaströms SK:s trupp i division 4, där vi återigen hamnade tack vare en friplats trots att vi egentligen åkte ur serien 2017. Även 2018 skulle bli ett på många sätt tufft fotbollsår, skulle det visa sig, men det skulle ändå föra med sig mycket positivt.
En sak från de första månaderna som jag ändå minns, nu när jag tänker efter, med rejäl glädje är min debut på skidor. Utför. 32 år tog det innan undertecknad vågade sig på att åka utför. Karin hade varit på mig länge och till slut, väldigt motvilligt ska erkännas, gav jag med mig. Hon, jag och hennes brorsa Jonas gav oss iväg till Kungsberget för en dag i backarna. Nervositeten hos mig var hög, jag såg bilder i mitt huvud som visade mig liggandes i liften med benen sprattlande och kände hur risken att skämma ut sig själv var överhängande. Det blev dock tack och lov mycket roligare än så. Det gick klart över förväntan och var utan tvekan något av det absolut roligaste jag någonsin har prövat.
Efter skiddebuten, försäsong i fotbollen, en del jobb och lite annat var årets första kvartal till ända. Därefter väntade en påskhelg som jag såg fram emot. Dels för att vi skulle spendera den i Göteborg tillsammans med mamma, dels för att jag då skulle ta en liten avstickare till Borås och se den allsvenska premiären. Det blev också en finfin helg med Universeum, Alfons Åberg-huset och tre sköna poäng för MFF.
I maj, närmare besämt vid Kristi himmelsfärd, var det sedan dags för nästa utflykt för egen del. Den här gången enbart av fotbollsmässiga skäl. Stockholm och cupfinal stod på programmet, bröderna Thyberg var resesällskapet och hela dagen var egentligen perfekt bortsett själva matchen. Som helt på egen hand förstörde hela intrycket. 0-3, förnedring, alla hånfulla rop från Dif:are som man fick utstå efteråt - till slut en fotbollsdag att minnas.
I maj, närmare besämt vid Kristi himmelsfärd, var det sedan dags för nästa utflykt för egen del. Den här gången enbart av fotbollsmässiga skäl. Stockholm och cupfinal stod på programmet, bröderna Thyberg var resesällskapet och hela dagen var egentligen perfekt bortsett själva matchen. Som helt på egen hand förstörde hela intrycket. 0-3, förnedring, alla hånfulla rop från Dif:are som man fick utstå efteråt - till slut en fotbollsdag att minnas.
Fotbollsvåren i sig var tung rakt igenom, efter den fina premiären för Malmö. Vi hade ny tränare i Haga, en riktigt bra sådan, och tog steg framåt som lag men radade ändå upp förluster. MFF sparkade i sin tur tränaren efter ytterligare en förlust som följde efter cupfinalen. Det skulle visa sig bli avgörande för säsongens utgång i slutändan. Vi fick däremot behålla vår coach i Haga, även det viktigt för resultatet när säsongen skulle summeras.
Medan fotbollen var nattsvart så här långt fanns det många andra glädjeämnen. Som jag redan varit inne på trivdes jag på jobbet, liksom Karin, barnen trivdes bra på förskolan och allt rullade på i vardagen. Vi firade Alvas treårsdag, gick på semester och kopierade fjolårets upplägg genom att direkt bege oss till Tjörn för en vecka som inkluderade midsommarfirande där. Utöver midsommarfirande - till vilket svärmor också hade anlänt - fiskade vi krabbor, åkte in till Liseberg där vi hade en kul dag och fick precis som ifjol En perfekt start på semestern. Därefter fortsatte vi ner till Smålandsskogarna för en vecka där.
Sommaren fortsatte med husmålande och fantastiskt fina sommardagar hemma i Hillevik där vi och barnen njöt av att ha några få meter ner till sjön. En höjdpunkt var när vi fick chansen att flyga helikopter över bygden, något man knappast gör varje dag. Besöket på Järvzoo var också minnesvärt. Jag har alltid varit svag för stora, mäktiga (och farliga) djur och hade nog minst lika mycket glädje av att se björnar som ungarna hade.
Fotbolls-VM tuffade också på, jag såg en hel del av det och Sveriges insats gladde förstås. När Blågult åkte ut mot England sörjde jag dock inte överdrivet mycket, jag satt nämligen på tåget hem från Uppsala då efter att ha sett MFF besegra Sirius med 4-0 i den dagens viktigaste fotbollsmatch.
Innan det var dags för jobb igen åkte vi ut till Lövgrund (solnedgången!) och kopplade av till 100 % under en veckas tid. Ingen el, inget rinnande vatten, inga moderniteter. Det skulle ju kunna vara urtrist, tråkigt, segt - men var alldeles underbart. Så fantastiskt skönt och garanterat också nyttigt, inte minst för mig, att lägga bort tekniken för ett tag. Att spendera dagarna med att läsa, leka med barnen, strosa runt i naturen och ro gjorde verkligen gott.
Sedan var det dags för jobbstart och den positiva känslan från våren bara förstärktes när höstterminen kom igång på allvar. Dessutom fortsatte det att kännas bra runt omkring, med familjen, och i fotbollen hade det äntligen vänt ganska ordentligt.
Vi firade Theos femårsdag (helt galet att vår lille kille snart ska börja förskoleklass!) då vi hade besök av mamma och pappa här uppe igen, september blev oktober och hösten var igång på allvar.
Vi firade Theos femårsdag (helt galet att vår lille kille snart ska börja förskoleklass!) då vi hade besök av mamma och pappa här uppe igen, september blev oktober och hösten var igång på allvar.
För MFF var våren en katastrof men när Uwe Rösler tog över ändrades allt. Därefter var Malmö bäst i allsvenskan och tog sig inte bara in i Europa League-gruppspelet utan även vidare därifrån. Vi i Hagaström fick kämpa och slita hela året, men efter elva (!) raka förluster under våren plockade vi en del viktiga poäng under säsongens andra hälft och kvalade oss till slut kvar i division 4. Därmed blev vi på ett sätt vinnare i slutändan och även om resultaten har gått emot har året varit bra på andra sätt. Jag känner att jag har utvecklats, vår tränare Fredrik Boström har varit väldigt skicklig som taktiker och instruktör, vi har tagit stora kliv spelmässigt som lag och vi fick som sagt trots många motgångar avsluta som vinnare.
När fotbollen var slut, höstlovet tog vid och årets tråkigaste månad (rent vädermässigt) i form av november stod för dörren så checkade jag ut från jobbet för att sedermera checka ut från Sverige, mörkret och kylan. Bali väntade på oss och vi fick en fantastisk upplevelse borta i Sydostasien. Om de veckorna som vi var där har jag redan skrivit en hel del här i bloggen. Så mycket mer ska jag inte tillägga, utan mer konstatera att vi hade suveräna dagar på ställen som Ubud, Lovina Beach, Pemuteran och Sanur. Sol, bad, upplevelser och givande erfarenheter bjöds vi på.
En annan fin sak på Bali var att jag och Karin firade tio år tillsammans som par.
Tio väldigt givande och bra år som dessutom ska bli klart fler.
När vi hade landat igen och kommit in i vardagen efter resan gick det snabbt tills vi var här. Det vill säga vid årets slut. En mysig och rolig jul i barndomshemmet utanför Kalmar har avverkats och nu återstår bara nyårsfirandet på hemmaplan i utkanten av Gävle innan vi sparkar igång 2019.
Nästa år ser jag fram emot flera saker. Vad går jag in på senare här i bloggen.
Men nu sätter vi punkt för 2018.
Gott Nytt År!
Gott Nytt År!
HSK 2018 i bildformat
Vår assisterande tränare Jörgen Wikman har gjort ett riktigt bra jobb i år vid sidlinjen. Inte bara som tränare, utan även som fotograf. Han har fotat i princip under varenda match och även publicerat en rad av bilderna på vår hemsida.
En sammanfattning i bildform la han ut direkt efter säsongsslutet:
Bali 2018 del 3: Sanur
Efter delfinsafari vid Lovina Beach spenderade vi två dagar i Pemuteran. Där bodde vi på ett i raden av bra hotell med ett grymt fint poolområde där vi tillbringade mycket av tiden. Det blev ett par dagar av slappande, badande och vilande bara. Själv passade jag på att testa ansiktsmassage och fick mersmak.
Lite vackrare, eller åtminstone mjukare, i ansiktet åkte jag vidare (ja, resten av familjen också förstås) till vårt sista stopp efter två dagars avkoppling i nämnda Pemuteran. Vi stannade till och tittade på risterasser på vägen ner som ett sista inslag i guidandet. Därefter väntade en vecka på egen hand, en vecka på hotell vid stranden i Sanur i de sydöstra delarna Bali.
Lite vackrare, eller åtminstone mjukare, i ansiktet åkte jag vidare (ja, resten av familjen också förstås) till vårt sista stopp efter två dagars avkoppling i nämnda Pemuteran. Vi stannade till och tittade på risterasser på vägen ner som ett sista inslag i guidandet. Därefter väntade en vecka på egen hand, en vecka på hotell vid stranden i Sanur i de sydöstra delarna Bali.
Veckan som sedan gick gick åt till poolbadande och strandpromenander. Vi provade förstås även havsvattnet när det gällde bad och hade en underbar strand att spendera tiden längs, med fina badförutsättningar (åtminstone på en del ställen) och en rad bra restauranger.
Vi gjorde också två dagsutflykter i egen regi, nu utan guide som sagt. Vi passade på att besöka Bali Zoo och dessutom ett stort vattenland, Waterbom (som tydligen ska vara ett av de största i Asien). En heldag på zoo gav oss nog mer än dagen på vattenlandet, men det var förstås kul att bada och åka lite rutschkana också. Bali Zoo var häftigt, djuren ska väl i och för sig egentligen vara i frihet men de verkade ha det bra och det var både stort och fint där. Jag är ju över lag fascinerad av mäktiga, farliga djur och rycks med varje gång vi är och ser på tigrar, lejon och krokodiler. Kanske var det jag som njöt mest av besöket, men även ungarna och frun verkade nöjda 🙂
Bali 2018 del 2: Tioårsdag och delfiner
Efter fem nätter i Ubud och en rad utflykter, plus tid vid poolen där mina graciösa försök att dyka var en höjdpunkt för hela familjen, var det dags att lämna de södra delarna av Bali för en tur norröver. Vi skulle till Lovina Beach där en annan höjdpunkt (utöver mina dyk) under resan skulle äga rum i form av delfinsafari.
Innan vi kom dit hade vi dock en innehållsrik dag på vägen norrut. Vi började dagen med ett besök på en fjärilspark (några bilder därifrån hittar ni i första inlägget om resan) och fortsatte därefter vidare mot Lovina och den norra kusten. På vägen gjorde vi stopp vid en krydd- och fruktmarknad och besökte ytterligare ett stort tempel, den här gången vackert beläget vid en sjö och med berg runt omkring.
Därefter hann vi med att spana in, och snudd på bada i, Gitgit-vattenfallet (precis nedanför själva fallet hoppade vi i åtminstone). Det var häftigt att svalka sig i det med Balimått mätt svala vattnet och göra om samma roliga grej som när vi badade i vattenfall på Jamaica.
Därefter nådde vi fram till Lovina Beach och kunde checka in på ett i raden av fina hotell. Bara för en natt visserligen, men anledningen till det här stoppet på resan var som sagt en av de stora höjdpunkterna under resan. På vår tioårsdag (tio år tillsammans, åren går och så grymt mycket positivt de ger), passande nog, drog vi ut på delfinsafari i gryningen. Mängder med båtar och turistanpassat värre, men ändå med en genuin, äkta känsla och med en så oerhört vacker miljö som framträdde runt oss i soluppgången. Förutom att bjudas på den omgivningen och inramningen så hade vi tur med delfinerna. De simmade, hoppade och var nära båten. Dessutom var de många till antalet och upplevelsen höll toppklass.
Innan vi kom dit hade vi dock en innehållsrik dag på vägen norrut. Vi började dagen med ett besök på en fjärilspark (några bilder därifrån hittar ni i första inlägget om resan) och fortsatte därefter vidare mot Lovina och den norra kusten. På vägen gjorde vi stopp vid en krydd- och fruktmarknad och besökte ytterligare ett stort tempel, den här gången vackert beläget vid en sjö och med berg runt omkring.
Därefter hann vi med att spana in, och snudd på bada i, Gitgit-vattenfallet (precis nedanför själva fallet hoppade vi i åtminstone). Det var häftigt att svalka sig i det med Balimått mätt svala vattnet och göra om samma roliga grej som när vi badade i vattenfall på Jamaica.
Därefter nådde vi fram till Lovina Beach och kunde checka in på ett i raden av fina hotell. Bara för en natt visserligen, men anledningen till det här stoppet på resan var som sagt en av de stora höjdpunkterna under resan. På vår tioårsdag (tio år tillsammans, åren går och så grymt mycket positivt de ger), passande nog, drog vi ut på delfinsafari i gryningen. Mängder med båtar och turistanpassat värre, men ändå med en genuin, äkta känsla och med en så oerhört vacker miljö som framträdde runt oss i soluppgången. Förutom att bjudas på den omgivningen och inramningen så hade vi tur med delfinerna. De simmade, hoppade och var nära båten. Dessutom var de många till antalet och upplevelsen höll toppklass.
Delfinturen följdes av frukost på hotellet innan det var dags för ännu ett hotellbyte. Nu väntade de nordvästra delarna av Bali, närmare bestämt Pemuteran, på oss. Vägen dit innebar stopp vid varma källor och bad i dessa innan vi framåt eftermiddagen var framme vid vår nästa destination.
Bali 2018 del 1: Första dagarna
Så var vi hemma efter en förmodligen häftigaste, härligaste och bästa resan jag upplevt under mitt 32-åriga liv och vardagen har hunnit rulla igång igen. Förrförra måndagen landade vi på Arlanda efter drygt två veckor på Bali, det med en mängd upplevelser och nya erfarenheter i bagaget. En del av dessa är det läge att skriva några rader om nu.
Det kommer att bli två, tre inlägg. Vi börjar med ett där vi avhandlar de inledande dagarna efter att vi hade klarat av den cirka 14 timmar långa flygresan, via Moskva och Singapore, och landat på Denpasars flygplats i södra delen av Bali.
Det kommer att bli två, tre inlägg. Vi börjar med ett där vi avhandlar de inledande dagarna efter att vi hade klarat av den cirka 14 timmar långa flygresan, via Moskva och Singapore, och landat på Denpasars flygplats i södra delen av Bali.
Vi startade i Ubud, en bit in i landet från den södra kusten sett. Vi hade fem nätter där och spenderade såväl tiden vid poolen på vårt riktigt fina, mysiga hotell som med två guidade heldagsturer till olika ställen runt omkring staden och en bit därifrån. Vi hade guide och chaufför, något som ingick i vårt resepaket, och det var perfekt då vi tack vare det fick uppleva en hel del intressant och kul under de här dagarna:
* Traditionell dans- och teaterföreställning
* Hantverk (batiktyger, träsnideri och silversmide)
* Heliga vattentemplet Tirta Empul
* Apskog
* En närmare titt på vulkanen Batur (senast aktiv 1963) i Kintamani
* Fågelpark
* Kaffeplantage
* Apskog
* En närmare titt på vulkanen Batur (senast aktiv 1963) i Kintamani
* Fågelpark
* Kaffeplantage
Det var en härlig blandning av upplevelser och aktiviteter. Allt passade mig och Karin samtidigt som det mesta även föll barnen i smaken. De uppskattade allt från att hoppa ner i poolen till att se apor på nära håll och att pröva på att tillverka kaffe.
Vi bodde bra, åt gott (nog så viktigt!) både på hotellet och på en lokal restaurang i närheten (även om det brann i munnen där) och hade en riktigt lyckad start på semestern i Ubud.
