alfredssons vardag

Rubriken summerar gårdagen när det gäller fotboll för egen del. Egentligen är det långt ifrån tungt i övrigt, tvärtom då allt rullar på och känns bra både privat och på jobbet för närvarande, men gårdagens fotbollsupplevelser var fullständigt värdelösa och blytunga.

 

Vi åkte till Hedesunda för ett oerhört viktigt bottenmöte.
Inför matchen var vi en poäng före Hedesunda, efteråt var vi två efter.

Det i sig är en smärre katastrof sportsligt sett för oss. Nu är vi på nedflyttningsplats, jumbo i serien, med tre matcher kvar och måste dels vinna minst en av våra matcher som återstår, dels hoppas på att gårdagens motståndare inte tar fler poäng.

Division 5 närmar sig med otäck fart...

 

För egen del var hela eftermiddagen i sig dessutom oerhört dryg då jag förutom en oerhört tung förlust fick uppleva 90 minuter på bänken. Det är förstås aldrig roligt. Å ena sidan förstår jag fullt ut att man aldrig kan garantera samtliga spelare speltid, å andra sidan är det givetvis segt att lägga 5-6 timmar en söndagseftermiddag på att nöta bänk och inte ens vara nära ett inhopp.

 

Även om jag på förhand vet om förutsättningarna och naturligtvis rättar mig efter dem vill jag knappt tänka på hur många timmar jag lagt ner på matcher (med resor och samlingar inräknat) under säsongen kontra speltid i antal minuter. Med svaret på en sådan uträkning i sin hand skulle vem som helst ha fog för att fråga mig om det är värt det. Om det är värt att lägga ner så många timmar, på bekostnad av tid med familjen, för att spela så pass lite. Mitt svar på den frågan? Det vet jag inte. Det får jag diskutera med mig själv rejält efter säsongen.

Samtidigt är det grymt kul att träna, det är gott att äntligen efter flera år utan det få uppleva alla känslor och den spänning som finns i samband med matcher, få vara en del av ett lag, få vara delaktig i allt från smågnabb på träningarna och kul umgänge till peptalk inför matcherna och måljubel när vi väl lyckats näta. Så visst var det, utan tvekan, ett bra beslut att börja spela igen och jag är glad att jag hamnade i Hagaströms SK. Det trots årets tunga säsong rent sportsligt.

För att återknyta till gårdagens överjävligt tunga fotbollsmässiga detaljer: jag hann inte mer än in i omklädningsrummet för att plocka upp telefonen och se hur det gick för MFF förrän Örebro givetvis (lagen om alltings jävlighet ni vet) gjorde 2-1 på stopptid. Så gick dagen från att vara usel på fotbollsfronten till fullständigt jäkla genomusel. Tack och godnatt, minst sagt.