Degradering
2-9 mot Brynäs IF förra helgen följt av 0-8 mot Järbo IF i lördags. Det samtidigt som Hedesunda vann sin match i helgen och därmed definitivt skickade ur oss ur division 4.
Hagaströms SK degraderade ur fyran 2017,
Något som med tanke på de nämnda resultaten - och säsongen som helhet - egentligen var helt logiskt. Vinner man endast två av 21 hittills spelade matcher, förlorar 17 av dem, så räcker man helt enkelt inte till. Siffrorna är skoningslösa och förstås sanna. Vi har inte varit nog bra.
Å ena sidan kan man prata om små marginaler, om att vi spelat bra i flera matcher och att vi lärt oss mycket. Å andra sidan är det som sagt så att siffrorna inte ljuger på något sätt. Vi har varit för dåliga. Vi har släppt in oerhört många mål, vi har läckt defensivt och även om vi haft flera offensiva spelare som spelmässigt har presterat bra har vi varit ineffektiva i motståndarnas box. Det är alldeles för mycket som inte har varit av nog hög kvalitet i Hagaström 2017. Det kommer vi inte ifrån tyvärr.
För min egen del har jag varit med om två nedflyttningar i A-lagssammanhang. Dels den här, dels nedflyttningen 2008 när jag spelade för Korsnäs BK och vi, efter en bedrövlig höst och en avslutande först i slutomgången, förlorade vår division 4-status. Det var riktigt tungt i söndags att få beskedet att Hedesunda vunnit sin match och att chansen att hänga kvar därmed var borta, men samtidigt var det en annan känsla 2008. Då hade vi förvisso nio raka förluster under hösten, men slog NorrHam i säsongens näst sista match och hade chansen inför den avslutande omgången. När vi förlorade mot Saik i sista matchen och därmed var ute ur fyran blev det mer definitivt, mer brutalt, än den här gången. Nu fanns förstås hoppet om att Hedesunda skulle förlora och att serien skulle leva in i det sista, men samtidigt så var det en allt för tunn livlina att förlita sig på och därmed blev inte besvikelsen så påtaglig hos mig själv som när slutsignalen gick den gången och allt blev så svart på vitt.
Det är självklart en stor besvikelse att återigen behöva lämna en division för att ens eget lag inte räcker till. Det är tungt, ledsamt och frustrerande. Men även om det går att analysera den här säsongen i all evighet och ta isär den i väldigt små beståndsdelar för att försöka utröna vad exakt som gick fel så är det egentligen - hur vi än vänder och vrider på det - inte mycket mer att säga om slutresultatet. Vi var inte bra nog, dessvärre.
Kommentarer
Trackback
