Ett tungt fotbollsbesked
Tanken var att döpa inlägget till "Ett tungt besked" men sedan insåg jag att det skulle kunna låta som något mycket värre än det handlar om. Samtidigt gäller det här ett väldigt tungt besked, men "bara" på fotbollsfronten. Det handlar inte om någon som är sjuk eller om något annat hemskt som har inträffat, men det var samtidigt ett riktigt jobbigt besked som nådde många av oss gamla NIK:are förra veckan:
http://www.nickeboik.com/vi-tar-en-paus-2018/
http://www.nickeboik.com/vi-tar-en-paus-2018/
Min spontana reaktion var den här:
Detsamma känner jag nu, med lite distans till beskedet. Det var inte oväntat, de senaste åren har eldsjälarna runt NIK slitit livet ur sig för att få det att gå ihop och för att såväl få tag i tränare som spelare till verksamheten. Det har inte varit lätt, man har kunnat ana att det skulle komma ett år då det inte längre var hållbart. Samtidigt så har man som gammal Nickeboare bävat för den dagen. NIK har betytt mycket fotbollsmässigt för många personer. Det framgick väldigt tydligt via sociala medier att många gamla spelare och ledare kände med klubben nu och verkligen från hjärtat blev ledsna över att höra den här nyheten.
För egen del har NIK alltid funnits där när det gäller fotbollen. Klubben där pappa spelade 560 matcher och var tränare under två sejourer blev också, naturligt nog, min första seniorklubb. Jag har, kunde jag konstatera i mina gamla statistikpapper, spelat 114 matcher för klubben totalt och sett ett x antal till hemma på idylliska Ljungvallen och på en rad andra arenor runt om i Småland. Jag följde laget ända sedan jag var en liten knatte, blev senare själv spelare i laget och webbansvarig när jag drog igång hemsidan som projektarbete i skolan under 2005. I rollen som webbmaster blev jag kvar ända fram till våren 2015, trots att jag flyttade från Kalmartrakten och därmed minskade besöken på Ljungvallen drastiskt redan hösten 2006.
Med andra ord har NIK varit en stor del i mitt liv på många sätt genom åren. Även om jag nu inte kände någon av de aktiva i spelartruppen har känslorna för klubben funnits kvar och jag har med stort intresse följt lagets kamp för nytt kontrakt i division 5 under den gångna hösten. Att de klarade av det glädjer trots allt, det känns någonstans bättre att de tar en paus nu med division 5-statusen i behåll än om de hade ramlat ur femman och sedan kastat in handduken.
Å andra sidan känner jag mig väldigt tveksam till om klubben klarar av att komma tillbaka på fotbollssidan. Det är inte lätt att locka spelare och tränare till småklubbarna numera, det syns inte minst på hur många klubbar som likt NIK tvingats lägga ner fotbollsverksamheten eller slå ihop sig med tidigare rivaler för att kunna ha ett lag. NIK följer tyvärr bara en negativ trend som för många är oundviklig, men det smärtar ändå för oss som verkligen har Nickebo IK i hjärtat.
För egen del har NIK alltid funnits där när det gäller fotbollen. Klubben där pappa spelade 560 matcher och var tränare under två sejourer blev också, naturligt nog, min första seniorklubb. Jag har, kunde jag konstatera i mina gamla statistikpapper, spelat 114 matcher för klubben totalt och sett ett x antal till hemma på idylliska Ljungvallen och på en rad andra arenor runt om i Småland. Jag följde laget ända sedan jag var en liten knatte, blev senare själv spelare i laget och webbansvarig när jag drog igång hemsidan som projektarbete i skolan under 2005. I rollen som webbmaster blev jag kvar ända fram till våren 2015, trots att jag flyttade från Kalmartrakten och därmed minskade besöken på Ljungvallen drastiskt redan hösten 2006.
Med andra ord har NIK varit en stor del i mitt liv på många sätt genom åren. Även om jag nu inte kände någon av de aktiva i spelartruppen har känslorna för klubben funnits kvar och jag har med stort intresse följt lagets kamp för nytt kontrakt i division 5 under den gångna hösten. Att de klarade av det glädjer trots allt, det känns någonstans bättre att de tar en paus nu med division 5-statusen i behåll än om de hade ramlat ur femman och sedan kastat in handduken.
Å andra sidan känner jag mig väldigt tveksam till om klubben klarar av att komma tillbaka på fotbollssidan. Det är inte lätt att locka spelare och tränare till småklubbarna numera, det syns inte minst på hur många klubbar som likt NIK tvingats lägga ner fotbollsverksamheten eller slå ihop sig med tidigare rivaler för att kunna ha ett lag. NIK följer tyvärr bara en negativ trend som för många är oundviklig, men det smärtar ändå för oss som verkligen har Nickebo IK i hjärtat.
Kommentarer
Trackback
