alfredssons vardag

Fredagskvällen var en kväll som fylldes av glädje och stolthet.

Men även, i slutändan, av besviken känsla.

 

Det var nämligen match igår. En viktig sådan då vi mötte svårspelade, starka Torsåkers IF på bortaplan. Det efter två raka förluster i inledningen av årets division 4-säsong. Vi behövde med andra ord poäng och vi ordnade det, trots att vi var rejält nederlagstippade och (förvisso under helt andra förutsättningar, men ändå) hade förlorat mot just Torsåker med förnedrande 9-1 i DM tidigare under våren.

Nu gjorde mina lagkamrater en grymt stark insats, en insats som man verkligen kunde vara både stolt och glad över. Två gånger hämtade vi in underläge, kvitterade till 2-2 och även om de hade en boll i insidan av stolpen och ett par riktigt fina lägen till att avgöra så var det vi som skapade de sista vassa chanserna, bland annat med ett klockrent stolpskott. Vi får vara nöjda med en poäng, helt klart, men samtidigt kunde vi rentav avgjort i slutminuterna.

Det var en oerhört viktig och efterlängtad poäng. Dessutom var vi så värda den då alla Hagaspelarna slet enormt hårt matchen igen. Laginsatsen var grym! Något att vara stolt över som sagt. Det var härligt att se arbetsmoralen och det jobb mina lagkamrater lade ner. Att det gav resultat i form av säsongens första poäng var förstås extra skönt.

 

Så vad fanns det då, med allt det här positiva i bagaget, att vara besviken över? Jo, för egen del blev det 90 minuter på bänken. Det är aldrig speciellt kul förstås. Att vara med i matchtruppen var visserligen ett steg i rätt riktning, det var första seriematchen jag var uttagen till. Men att sedan bli fast på bänken hela matchen gör att det är svårt att glädjas över poängen fullt ut. Eller gläds åt den gör jag egentligen till 100 %, det var ren och skär glädje vid 2-2-målet och oerhört nervösa slutminuter. Däremot är det svårt att känna sig riktigt delaktig, jag var ju egentligen inte med och bidrog till någonting till skillnad från mina lagkamrater. Det gör att det givetvis är svårt att enbart känna sig nöjd och positiv efter gårdagens match. Jag är oerhört glad för lagets och mina lagkamraters skull, stolt över deras insats, men samtidigt besviken över att inte ha bidragit till poängen som vi tog igår.

Glädjande nog kom besvikelsen över den uteblivna speltiden först efteråt, senare på kvällen. Skönt att man kunde njuta av poängen och laginsatsen där och då. Det gör jag även idag naturligtvis, men det går inte att komma ifrån att man känner sig för lite delaktig för att kunna njuta fullt ut. 

Hursomhelst en viktig pinne och något att bygga vidare på inför nästa veckas två matcher för Haga.


. . . . . . . . . . . .

 

Man måste förresten hylla MittMedias satsning på den lokala fotbollen. Jag har tidigare suttit och svurit för mig själv och gnällt över att tidningarnas matchreferat från småserierna är skrivna av en textrobot och tyckt att man glömt bort lokalfotbollen. Men nu är det bara att lyfta på hatten för den satsning som görs i år. Redan ifjol sände MittMedia, via lokaltidningarna Gävle Dagblads och Arbetarbladets hemsidor, ett antal matcher live från de högre serierna där vi har lokala lag, exempelvis division 2. Nu kör de veckans match varje vecka med matcher ända ner till division 6, med livesnack från arenan i 45 minuter före avspark följt av hela matchen och efterintervjuer. Man kan också läsa om matchen, både i tidningen och på webben, samt se den i efterhand på nätet. Det är grymt, rakt igenom.

 

Just den här veckan var vår match igår veckans match. Mer från den kan ni se via länken här (man måste vara Plus-kund, men det blir man i en månad för en ynka krona). Bland annat utlovas ett riktigt snyggt 2-2-mål av min lagkamrat Joel Ewenson.