Tillbaka i gulsvart
Nytt år, ny säsong, ny klubb, nytt nummer.
Och tillbaka på planen igen.
Och tillbaka på planen igen.
För första gången på 3,5 år, sedan juni 2013, spelade jag match i söndags. Så grymt kul!
Allt är nytt, utom färgerna. Tillbaka till en gulsvart förening, något jag inte har varit i sedan jag tog mina saker och lämnade pojkrummet hemma i Smålandsskogarna. Då var det Nickebo IK som var min klubbadress, dessförinnan min moderklubb Läckeby GoIF, båda med gult och svart som klubbfärger. Så tillbaka till rötterna rent färgmässigt alltså.
En annan sak med Hagströms SK, min nya klubb, som påminner om mina fina år hemma i NIK är känslan av att spela för bygdens lag, för samhällets lag. Jag älskade det där hemma i Nickebo, att fotbollslaget var lite av medelpunkt för hela bygden och att vi verkligen hade folket bakom oss. Sedan dess har jag representerat flera fina klubbar som jag trivts i, men ingen har varit en "landsortsklubb" utan det har varit stadslag där man saknat den där lokala förankringen och känslan av att man spelar för ett samhälle, för en "by". Det har också gjort att det saknats riktiga lokalrivaler, det har saknats riktiga derbyn och även om mötena med Stattena när jag spelade i HF Olympia var ganska känsloladdade var det inte samma sak som att spela derbyn mot Läckeby ute i Smålandsskogarna. Att nu få spela för en klubb som också representerar samhället klubben kommer ifrån känns därför extra roligt.
Själva comebacken och debutmatchen i Hagatröjan då? Jodå, 15 minuters spel som högerback blev det och en godkänd debut för min del. Det jag behövde göra gjorde jag utan att ställa till det och 0-0 spelade undertecknad. Det i en match som slutade 2-2 och där vi som lag stod för en klart skaplig insats, särskilt för att vara första matchen för säsongen. Vår coach och hemsideskribent Robin Engberg var i alla fall relativt nöjd:
Kommentarer
Trackback
