Berörande text, familjetid att njuta av och förlorare
Tog mig tid och läste Mattias Larssons reportage om MFF-spelaren Behrang Safari och hans familj, om hur det är att leva med två barn med autism och om hur vardagen utanför fotbollsplanen ser ut för Behrang och hans fru. Det var verkligen ett reportage värt att läsa, inte bara om man är MFF:are och bryr sig om Safari som fotbollsspelare. Tvärtom, som förälder och pappa var det här verkligen en berörande text:
. . . . . . . . . . .
Sportlovet är över och jobbet rullar på igen. Förra veckan var ett skönt avbrott i vardagen och gav väldigt mycket värdefull familjetid. Jag var sportlovsledig och hemma med barnen veckan igenom, Karin var i sin tur ledig från torsdagen och framåt. Perfekt med lite ledigt tillsammans och vi tog tillvara på tiden genom att spendera två dagar och en hotellnatt i Uppsala. Ingen metropol, ingen jättestad, inget drömlikt resmål - men väldigt trevligt, mysigt och bra. Det var precis lagom, vi ville iväg men inte till någon riktig storstad, inte till något ställe som på något sätt skulle kunna vara stressande varken för oss eller för barnen, och Uppsala var ett klockrent alternativ.
Det blev ett besök på Gränby 4H-gård på vägen ner. Mycket uppskattat, inte bara hos barnen. Det var kul för både ungarna och oss att få klappa får, getter, kor, titta på grisar och trava runt på gården bland djuren. Nostalgi för egen del, jag är ju uppvuxen ute på landet och spenderade många timmar på en gård hemma i byn när jag var yngre.
Efter det stoppet blev det lite fika, en titt i den minst sagt mäktiga domkyrkan i Uppsala och restaurangmiddag innan det var läggdags för våra små.
Dag två på vår miniresa ägnades rakt av åt bad på Fyrishov. Theo och Alva älskar att bada så de var förstås nöjda. Badhuset här hemma är det inget större fel på, men Uppsalas motsvarighet var mer att skryta med. Rutschkanor, småbassänger, bubbelpooler och annat som gick hem hos såväl barn som föräldrar gjorde timmarna där till välspenderade.
Sammanfattningsvis fick vi två fina dagar och det var kul att få lite tid tillsammans, hela familjen, helt utan måsten och saker att beta av från att göra-listan. Välbehövligt, minst sagt.
. . . . . . . . . . .
Vi pratar mycket med eleverna nu om vikten av att inte vara dåliga förlorare och att bete sig rätt efter förlust. Känner mig delvis rätt falsk. Så urusel förlorare som jag varit genom åren är jag inte rätt man att uttala mig. Eller kanske är jag det, just därför.
Mer om det i nästa blogginlägg!
Mer om det i nästa blogginlägg!
Kommentarer
Trackback