Den Alfredssonska årskrönikan 2016
När ett år tar slut och ett annat tar vid har jag för vana att summera det gångna året här i bloggen. Och varför ändra på en succéartad tradition? Nej, just det. Lite sent den här gången, men låt gå för det. Vi kör en sammanfattning av Alfredssons 2016, från start till mål.
2016 var året som inleddes med en förändring för min del då jag började på ett nytt jobb.
Prolympia, där jag trivdes enormt bra men bara hade ett vikariat, byttes mot Strömsbro skola och högstadiet mot mellanstadiet. I våras undervisade jag sexorna i svenska/SO. Nu är jag tillbaka efter ett halvår som pappaledig. Svenska/SO med en fyra och idrott i fyran, femman och sexan står numera på schemat.
Våren rullade sedan på i rejäl fart, som den alltid brukar göra inte minst inom skolvärlden. Saknaden av Prolympia var stor men samtidigt fungerade det bra för mig på nya jobbet. Jag fick följa våra sexor under deras sista termin på skolan och säga lycka till framöver till en rad trevliga, duktiga elever. Parallellt med jobbvardagen innebar 2016 en massa värdefull tid med våra små älskade barn, Theo och Alva. Familjetiden har både fyllt och förgyllt det gångna året många gånger om.
Semesterresan 2016 gick till Kroatien för Tutturen Alfredssons. Ett lyckat val visade det sig. Vackert, varmt, skönt och barnvänligt var det. Två riktigt fina veckor hade vi där i värmen. Mitt under brinnande fotbolls-EM var det så jag passade på att se åttondelsfinalen mellan Kroatien och Portugal bland massa kroater på en pub. Kul upplevelse men väldigt dyster stämning i slutändan när kroaterna åkte ut.
2016 var dessutom året då jag lämnade livet som 20 och officiellt nådde någon form av vuxen milstolpe genom att fylla 30. En födelsedag som firades där allt började, i mitt barndomshem utanför Kalmar. Familjen, svärmor, min svåger och hans sambo hängde med ner och det blev några riktigt roliga, lyckade och minnesvärda dagar med firande, Kalmartur och den vanliga avkopplingen ute på landet. Värdefullt!
Fina presenter fick undertecknad också i överflöd. Inte minst tröjan och de vackra barnmössorna nedan...
När hösten 2016 var här tog pappaledigheten fart. Karin började jobba och jag spenderade dagarna med våra älskade barn. Så oerhört mycket givande kvalitetstid vi fick tillsammans, jag och Alva samt även Theo förstås. Junior gick visserligen en del på förskolan men det blev många timmar för oss tre i varandras sällskap. Jag har skrivit det förut och kan skriva det otaliga gånger till: jag är så oerhört tacksam för den tiden och har verkligen varit så grymt glad över möjligheten att få vara så mycket med våra barn.
Ovärderlig pappaledighet.
Ovärderlig pappaledighet 2.
Varje höst för också med sig några minnesvärda, både positiva och negativa, datum. Så även 2016. Karin och jag firar som bekant bröllopsdag den 2/9. Två år var det i höstas sedan vi gifte oss och förhoppningsvis blir det många fler bröllopsdagar för oss två. Ett annat datum som jag alltid minns är Simons dödsdag, 14/12. I vintras var det snudd på ofattbara tolv år sedan han tvingades ge vika för hjärntumören. Alltid saknad, aldrig glömd.
Mycket som hände under hösten, ja egentligen under hela året, var positivt. Karin började även hon på ett nytt jobb efter mammaledigheten och är numera skolkurator i Sätra, området där hon tidigare bodde och där jag hade min första egna lägenhet i livet. Lite kuriosa. Det viktigaste är dock förstås att hon trivs och att jobbet funkar bra.
2016 var för övrigt året när MFF tog sitt 19:e SM-guld och därmed gick förbi IFK Göteborg i kampen om flest SM-guld. Mesta mästare, helt enkelt. Själv satte jag mig med enorma förväntningar på ett tåg ner mot Norrköping den 16:e oktober i höstas. Seriefinalen väckte förstås stort intresse och MFF hade chans att rycka i tabelltoppen. Det blev en grymt härlig eftermiddag då jag tillsammans med cirka 3000 andra MFF:are kunde njuta av en himmelsblå 2-1-seger. Att uppleva och vara delaktig i måljublet när MFF gjorde 2-1 i andra halvlek, precis framför vår klack, var en av årets absoluta fotbollshöjdpunkter.
Några veckor senare satt jag hemma, eller satt var en sanning med modifikation då jag snarare studsade runt, när MFF säkrade SM-guldet i Falkenberg. En bra fotbollssäsong 2016 med andra ord.
Sommarkväll hemma på altanen i Hille.
Theo leker med min gamla kära traktor hemma i Småland.
Tutturen Alfredssons på brandstationen i höstas.
De återstående månaderna av året försvann i rasande fart. Pappaledigheten gav mycket men gick nästan väl snabbt och helt plötsligt stod julen för dörren vilket innebar slutet för min tid som föräldraledig, i alla fall för den här gången. Julen firade vi här, bland annat med traditionsenligt bad på Fjärran Höjder. Alltid lika mysigt och kul att inleda julaftonen så. Nyår spenderades sedan nere i barndomshemmet i Smålandsskogarna där vi hade en lyckad och fin vecka innan det var dags att återgå till vardagen här uppe igen.
Eller vardag och vardag, det blir tvärtom mycket nytt nu i början av det nya året. Vardag med jobb igen förvisso, men en dotter som skolas in på dagis och två föräldrar i form av mig och Karin som nu ska jobba båda två för första gången sedan Alva kom. Fullt upp är det, men snart är vi förhoppningsvis helt inne i rutinerna och då lär det rulla på.
2016 var också året då jag blev lite argare, lite mer benägen att tycka till och kritisera, här i bloggen. Ibland är det skönt att skriva av sig när man känner frustration. Alla behöver inte hålla med mig i mina åsikter, inte ens mina närmaste gör det alla gånger förstås, men jag hoppas att mina debattliknande inlägg kan leda till konstruktiva diskussioner och sätta igång funderingar ibland.
Under året kände jag även vid ett flertal gånger att jag måste tillbaka till skrivandet när det gäller det yrkesmässiga någon gång, inom en någorlunda överskådlig framtid, igen. Jag älskar ju det, skrivandet. Att få hoppa in för 24Kalmar och skriva om Gefle IF vs Kalmar FF de senaste två åren har varit grymt kul exempelvis. Och ett författarbesök vi hade i Strömsbro, för eleverna, satte igång inspirationen och känslan som sa "jag vill skriva igen". Nu trivs jag visserligen bra i lärarrollen, men att få jobba med skrivande hoppas jag verkligen få göra någon gång igen framöver.
När det gäller att skriva börjar det bli dags att runda av skrivandet här för den här gången.
Jag sätter härmed punkt för summeringen av mitt och familjens 2016 och blickar framåt mot ett spännande 2017.
Kommentarer
Trackback
