alfredssons vardag

Ungefär som rubriken säger lät det från ganska många sedan MFF, förvisso inte särskilt rättvist alls, avgjorde i matchens sista sekunder borta mot Djurgården i måndags. Från Djurgårdens sportchef Bosse Andersson och spelare i DIFtill diverse folk på sociala medier gnälldes det om hur Malmö har haft turen med sig hela säsongen.

 

Det är intressant att man kan tycka det om laget som leder tolv poäng före närmaste konkurrent i serien, enligt statistiken har haft fler avslut än motståndarna i 16/18 matcher och haft mer bollinnehav än motståndarna i 17/18 matcher så här långt.

 

Dock har en del hakat upp sig på att MFF har avgjort många matcher sent, inte minst fyra stycken på stopptid. Men handlar det om det tur? Inte en chans, hävdar jag bestämt. En åsikt som jag ska förklara närmare här:

Det är klart att MFF har haft tur i några enstaka, isolerade situationer. Som i matchen mot Östersund, som MFF vann med 3-2 efter ett sent avgörande, när gästerna prickade stolpen på stopptid minuten före Malmös avgörande. Visst var det också turligt för vår del när 1-0 styrdes i eget mål av Djurgårdsbacken i måndags. Så tittar man bara på isolerade situationer går det att skrika "jävla tur!" Men vi kanske ska ta en titt på helheten?

Är det tur att Eikrem levererar ett millimeterprecist inlägg som Carvalho stöter in till 1-0 mot AIK? Nej, det är kvalitet. Rakt igenom.

Är det tur att Eikrem sätter ett perfekt inspel i huvudet på Berget som med en lika perfekt nick skarvar in 2-1 mot Elfsborg då? Nej, det är också kvalitet.

Är det tur att Rakip är iskall när han avslutar en i sig perfekt genomförd omställning i slutsekunderna mot Östersund? Givetvis inte, för det bygger också på kvalitet.

Allt det här dessutom i matcher där MFF spel- och chansmässigt varit det bättre laget. Det tillsammans med skicklighet i matchavgörande lägen har lett till tre poäng x tre.

I måndags då, bara tur förstås? Nej, för det som föregår Gunnarssons självmål är också frukten av kvalitet. Det är nämligen inte ren tur att Berget vinner duellen, nickar ner till Svanberg och att den sistnämnde gör bort Käck, utmanar Walker och sätter ett stenhårt inspel som oavsett vad hade lett till en farlig målchans. Klart det är tur att Gunnarsson styr in den, men utan kvaliteten på förarbetet hade det aldrig blivit mål.

Att sen motståndarna bränner solklara chanser är absolut inte otur för deras del. Det är för dåligt. Att missa en straff som DIF gjorde och flera helt öppna lägen är inte otur, det är brist på kvalitet. Rent krasst och ärligt är det ju så. MFF har även de missat alldeles för många lägen i år, det har också hos de himmelsblå saknats kvalitet till viss del när det gäller förmågan att förvalta chanserna. MFF har absolut inte varit särskilt effektiva trots sena avgöranden och snacket om tur, tvärtom. Skillnaden är dock att man trots allt har mer kvalitet och skicklighet än motståndarna, bevisligen, i avgörande lägen.

Segern mot DIF var inte välförtjänt, men MFF vann för att man vågade. Hur många hade inte, med en man mindre och sekunder kvar i en match där man stundtals varit rejält tillbakatryckta, gått ner mot hörnflaggan och försökt få tiden att gå i stället för att gå på mål som Svanberg gjorde? Likadant var det mot Östersund, där MFF vågade kliva upp högt i press och sedan gå för fullt i den efterföljande omställningen trots två spelare utvisade. Mot AIK var det dessutom MFF som på allvar gick för segern sista 20 minuterna, det var MFF:arna som ville höja tempot, snabbt få igång spelet när bollen var död och det var MFF som VÅGADE gå för det. Det, modet och tron på den egna förmågan i kombination med hög kvalitet, ger utdelning i klart högre utsträckning än ren tur.