alfredssons vardag

Så var det dags igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte och jag orkar inte ens räkna. Men dags är det. För en ny, totalt okunnig och ogrundad ledare i en av våra största tidningar där en uppenbarligen helt okunnig och icke insatt skribent sitter med pekpinnen och talar om hur saker inom fotbollen ska skötas. Egentligen borde man väl inte bry sig, bara vifta bort det hela och med en axelryckning konstatera att det tyvärr finns allt för många som ska tycka till om sådant de bara borde vara tysta kring. Men jag kan inte, jag blir så pass förbannad över att folk som får stort medialt utrymme kan skriva vad som helst utan - uppenbarligen - minsta krav på sakkunnighet eller ens minsta intresse för att faktiskt sätta sig in i ämnet man skriver om. 

 

Vad är det då som får den där Alfredsson att gå igång och försvara sin jäkla fotboll den här gången? Jo, det här lågvattenmärket till ledare signerad Aftonbladets Eva Franchell: 

 
Till att börja med, innan jag kommer med mina motargument, kan det vara på sin plats att klargöra att jag givetvis anser att det är för jävligt att fotbollsledare, föräldrar och domare beter sig som idioter i samband med en knatteturnering samtidgt som det är makalöst löjligt och förkastligt att, som en del tyvärr gör, använda våld och slåss för sitt lag ute på gatorna. Det är patetiskt, bedrövligt, ja vad ni vill. Självklart.

Men det är så frustrerande att de återigen dyker de upp, tyckarna och ledarskribenterna som tror sig sitta på fantastiska lösningar men egentligen inte har någon kunskap alls om själva ämnet och gärna drar alla över en kam. När det gäller problem inom fotbollen är det tydligen okej att såväl göra det som att förespråka kollektiv bestraffning. Märkligt kan tyckas. 

Franchell är upprörd, vilket jag förstår, över incidenten i helgen där domare, tränare och föräldrar började slåss i en ungdomscup (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article23773877.ab). Så långt är jag med henne, det är givetvis åt helvete. Därefter börjar hon dock dra alla över en kam, pratar om "fotbollsmännen" som grupp och kommer sist men inte minst med förslag på lösningar, eller konsekvenser, som är hårresande dumma och som skulle vara förödande på flera sätt.

Att hon dessutom kritiserar fotbollförbundet och syrligt påpekar att man har ett gediget värdegrundsarbete framför sig är smått tragikomiskt med tanke på att förbundet jobbar hårt med antirasism, har samarbetat med Friends i antimobbingkampanjer etcetera. Snarare är svenska fotbollförbundet en föregångare när det gäller värdegrundsarbete. Att sedan enskilda individer - för många personer men likväl enskilda personer med eget ansvar för sina handlingar - förstör kan inte förbundet lastas för. Det är självklart. Jag var inne på det (gällande klubbarna och huliganproblemen) när jag sågade Karin Pihls artikel här i bloggen (Du har fel, Karin Pihl) för någon vecka sedan och samma resonemang gäller nu. 

Långt mer frustrerande och illa är dock Franchells briljanta förslag på hur politikerna ska agera för att lösa de problem hon målar upp. Eller lösa är fel ord, för Franchell vill bara straffa vad det verkar. Kollektivt. Utan grund. Genom att plocka bort det statliga, ekonomiska stödet till klubbarna På något annat sätt kan åtminstone inte jag tolka det här:

"Alternativet är att ta pengarna från fotbollen. Och vi är nästan där, för varför ska skattebetalare sponsra en sport som skrämmer små barn till och med på deras egna knattematcher?

Det är upp till fotbollen nu, annars tar vi pengarna. Nu får det faktiskt vara slut på daltandet."

Det är ju så korkat och dumt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jag gråter nog mest tror jag, i frustration och ilska över att man ens får komma till tals med så här okunniga och dumma åsikter. Det är alltså fotbollen som skrämmer barnen, inte det fåtal individer som slåss och beter sig som grottmänniskor. Fotbollen som rörelse är tydligen boven i dramat och ska betraktas som en ond enhet vilken bör straffas. Det synsättet löser säkerligen alla de problem som du beskriver Franchell... 

Jag vill ändå ta mig tid att svara på frågan om varför skattebetalarna ska sponsra sporten. Det finns nämligen en rad solklara argument: 

1) För att det inte finns någon idrott som är i närheten av att sysselsätta så många barn och unga som fotbollen gör i vårt samhälle idag. Något som är oerhört bra för folkhälsan för att ta ett konkret exempel på nyttan av fotbollen som sport och av att skattebetalarna får stå för en del av kostnaderna.

2) För att fotbollen skapar en meningsfull fritid för oerhört många unga idag samt hjälper många bort från mindre bra fritidsaktiviteter (som i sin tur kan leda till destruktiva beteenden, utanförskap, kriminalitet). Är det bättre att många unga som "räddas" av fotbollen i stället drar runt på stan om kvällarna och rycks med i annan skit?

3) För att fotbollen är en arena där barn och unga från olika länder och kulturer, med olika hudfärg och bakgrund, möts och verkar tillsammans på ett fantastiskt fint sätt. Det finns få, om ens någon, rörelse i landet som bidrar så mycket till integration och gemenskap. 

4) För att de som förstör - oavsett om det är huliganer eller föräldrar som slåss - är försvinnande få jämfört med alla som sköter sig. En kollektiv bestraffning, vilket det givetvis vore om man skulle ta bort det statliga stödet (något som förstås är otänkbart men en åsikt som bör bemötas), skulle dessutom drabba väldigt många barn, ungdomar och även vuxna som älskar fotboll, brinner för sin idrott och är föredömen inom den hårt på ett sanslöst orättvist sätt. Bra lösning, Franchell? 

5) För att fotbollen som jag redan varit inne på i hög grad bidrar till en positiv utveckling i samhället och står för integration, gemenskap, allas lika värde. 

6) För att det vore totalt orimligt och sjukt orättvist att kollektivt bestraffa tusentals barn och unga för några vuxna individers idioti. Hur kan man argumentera för det? Hur skulle det lösa något när det enbart vore att straffa och att göra det på ett totalt oproportionerligt sätt? För du förstår väl att om man tar bort ekonomiskt stöd till klubbarna så påverkas ungdomsfotbollen enormt, Franchell?

Förresten, du pratar om "fotbollsmännen" Franchell. Inser du inte att dina lösningar/straff skulle drabba väldigt många unga tjejer och kvinnor som spelar fotboll, följer sina lag, intresserar och engagerar sig? Ironiskt att du kritiserar män som en grupp men uppenbarligen glömmer att många tjejer/kvinnor skulle påverkas av de konsekvenser du anser att de här männens agerande bör få.