Inte briljant men ändå imponerande på flera sätt
Nej, MFF har inte glänst spelmässigt rakt igenom. Inte varit en maskin som bara rullat på. Men de här siffrorna säger ändå en del.
Dessutom har MFF bara förlorat en enda match mot topp 8-lagen, mot Östersund i lördags. Fram till i onsdags när ÖFK tog steget upp bland de åtta bästa hade MFF plockat 36/42 poäng mot topp 8 och inte förlorat mot något av de lagen.
Bäst när det gäller, minst sagt.
Det är också paradoxalt nog det som imponerar mest på mig med MFF och SM-guldet i år, att de inte har imponerat så där extremt eller varit en självgående vinstmaskin under säsongen.
De har visserligen plockat väldigt många poäng, har chans på poängrekord för allsvensk segrare (de har själva rekordet sedan 2010), avgör i tredje omgången från slutet, har släppt in näst minst antal mål hittills och gjort näst flest (flest enligt tabellen, men vi räknar bort skrivbordssegern mot IFK Göteborg). Så all statistik säger att MFF har varit oerhört starka. Och visst har de varit starka, alla siffror bevisar ju det.
Men de har ändå inte glänst spelmässigt rakt igenom, tvärtom. De har fått slita för poäng, tvingats lita till individuell briljans för att avgöra vissa matcher, fått kriga sig till en del andra segrar, varit ifrågasatta, kritiserade, inlett allsvenskan med två förluster på de första omgångarna, fått ta något steg tillbaka med det nya väldigt offensiva spelsättet för att sedan ta ett par steg framåt men först efter hand, varit några minuter ifrån att helt plötsligt vara fem poäng bakom IFK Norrköping (innan Erdal Rakip frälste oss med ett mål på stopptid mot Elfsborg), inte bara vunnit genom offensiv styrka utan försvarat sig till enormt viktiga trepoängare i Borås och Norrköping, stått för några (för många) plattmatcher mot bottenlag där de för att citera Kari Arnason varit "pissdåliga", slitit med skador på tre-fyra av de absolut viktigaste spelarna (ja, några av de bästa i hela allsvenskan) och på slutet fått laborera rejält med startelvan. Allt det här har varit MFF 2016, inte lika mycket som en rad fina insatser även sett till spelet och en hel massa inspelade poäng förstås men ändå en verklighet för de nyblivna mästarna.
Och just det, att det långt ifrån enbart har gått som på räls och varit en promenad i parken imponerar så enormt på mig. MFF har klivit fram när det har behövts som mest, såväl med hjälp av stjärnor som de truppspelare som på slutet fått allt mer speltid och då visat att de förtjänar den och har helt rätt attityd. De har slitit och ibland fått kämpa i motvind, åkt på en del tunga smällar och blivit utskällda men alltid rest sig och följt upp det med imponerande insatser och matchsviter där poängen har ramlat in i behövlig takt. Man har också, som tabellen ovan är ett bevis på, visat klass mot de andra toppkonkurrenterna. Visst, i den tabellen döljer sig skrivsbordssegern mot Blåvitt, men räknar vi den matchen som ett kryss i stället ser vi ändå att MFF varit överlägsna AIK, Göteborg och Norrköping i inbördes möten. Lägstanivån har varit alldeles för låg, men det har kompenserats av en väldigt hög högstanivå och poäng som tagits på många olika sätt.
Det här SM-guldet har MFF verkligen jobbat sig till på alla tänkbara vis och det gör det både extra skönt, värmande och välförtjänt.
Grattis, mesta mästarna!
