alfredssons vardag

Henrik Larsson, en av våra absolut bästa fotbollsspelare genom tiderna i Sverige.

Fantastisk på plan, en världsspelare.

Victoriastipendiat 2007 och intervjuad av ingen mindre än mig själv för Ölandsbladets räkning.

Hursomhelst, en grym fotbollsspelare på sin tid. Men nu?

 

Nu är det läge att plocka fram sågen rejält. För fy fan vad less jag är på Henrik Larsson, numera tränare i Helsingborgs IF. Han var rätt tråkig och svår redan som spelare, men som tränare har ju karln bara blivit allt mer osympatisk och dryg för varje vecka som har gått. Han är ärligt talat fruktansvärd nu. 

 

Att sitta på så höga hästar när man i princip varit en medelmåtta, om ens det, rakt igenom sin tränarkarriär hittills är smått komiskt. Larsson floppade i Landskrona BoIS och var vad jag hört från folk med kontakter bland de gamla BoIS-spelarna illa omtyckt av spelarna just för sina dryga, överlägsna attityd. Därefter hyllades han visserligen rejält när han klarade det allsvenska kontraktet utan kval med Falkenberg. Starkt, ja, men ändå bara EN enda placering bättre än vad Hans Eklund lyckades med året efter. Förvisso skrapade Henkes Falkenberg ihop hela åtta poäng mer, men ändå: en placering bättre. Det på en grund som förmodligen var rätt stabil redan, byggd av just Eklund.

 

Oavsett vad så hyllades Henke rejält efter 2014 och hans år i Falkenberg. Resan gick då vidare till Helsingborg och där har det blivit en åttondeplats samt en fjortondeplats. Nog för att HIF har dålig ekonomi och att spelrummet är ganska litet för tränaren, men att sluta på plats 14 är uselt. Så dålig trupp har HIF ändå inte. Och alla vet att vilken annan tränare som helst hade fått sparken under den för Helsingborgs del så usla säsongen. Alla utom just Henke, som med sin grymma spelarkarriär och bakgrund i HIF är "untouchable". 

 

Det som stör mig är att karln själv verkar tro att han är någon sir Alex Ferguson, att han är fantastisk även utanför planen och att folk ska slicka hans fötter. Arrogans, överlägsenhet och dryg framtoning kännetecknar honom just nu, inte framgångar som tränare.