alfredssons vardag

Som vanligt numera bloggas det inte flitigt, men jag ser det som ett gott tecken. Det beror ju nämligen på att jag gör annat, sånt som jag måste säga att jag trivs med. Exempelvis jobbar, är med min underbara lilla familj och följer mitt MFF (som visserligen just för tillfället inte sprider så mycket glädje).

 

Jag har tänkt slänga in x antal inlägg här senaste tiden men inte hunnit/velat/tagit mig tid. Det har varit fullt upp med allt möjligt: jobb, utbildning i Stockholm, GIF-premiären på nya arenan, familjeliv och en hel del annat.

 

 

För tusende gången är det på sin plats att påpeka hur sjukt snabbt tiden går. Bara ett par veckor kvar till skolavslutningen och dessutom bara några veckor till beräknat förlossningsdatum för vårt lilla nytillskott, Theos kommande lillasyster. Det närmar sig, minst sagt :)

 

Det känns oerhört spännande och även om det förstås blir en ny omställning som säkert kan bli ganska tuff i början för oss alla så är det givetvis en enorm lycka och stolthet som finns hos mig nu. Jag är redan väldigt stolt över att ha Theo och Karin och att då dessutom få en till liten familjemedlem är fantastiskt.

 

Senaste tiden då, ja den har som sagt varit intensiv med många höjdpunkter och mycket att göra. För några veckor sedan var vi iväg, jag och fyra kollegor, till Stockholm för utbildning. Betygsättning och bedömning i SO stod på schemat ena dagen följt av "den digitala SO-läraren" dagen efter. Båda dagarna var faktiskt riktigt givande och det kändes helt klart vettigt att vara där. Det var dessutom kul att göra något med kollegorna utanför själva skolan.

Tack vare Prolympia, skolan jag jobbar på, fick vi också - lärare och elever - se GIF:s premiär på nya arenan, Gavlevallen. Ett klart uppköp jämfört med Strömvallen förstås och även om själva arkitekturen inte imponerade så enormt på mig var det en tät arena som kan ge en bra inramning om bara publiken kommer. Premiären hade naturligt nog många besökare men det intressanta blir att se hur det ser ut om två, tre, fyra omgångar. Kommer folket då också?

 

 

. . . . . . . . . . .
 

Vi har också hunnit med att ha Prolympiamaran. En löpartävling på drygt 7 km som en otränad lärare för Aten ville göra lite mer prestigefylld genom att lova lunch på Gavlerinken till alla i klassen som slog mig. Blev en rätt dyr historia, trots att jag var rätt nöjd med min insats. Sju stycken nöjda grabbar hängde hursomhelst på och åt den utlovade lunchen några dagar senare... :)


. . . . . . . . . . .

 

Varje dag påminns jag om hur sjukt lyckligt lottad jag är som har Theo och Karin. Världens mest underbara familj innehållandes en fantastisk liten son och en underbar fru. Kunde inte ha delat livet med några bättre.
 

 

 

Nu: på väg mot Göteborg. Klassresa med mina nior onsdag-fredag. Kommer bli bra det här. Därefter full fart mot skolavslutningen, ett värdefullt litet tillskott till familjen och en sommar fylld av familjetid. Gott snack!