Jobb spelar knappast någon roll för IS-krigare
Den senaste tiden har artiklar om hur Örebro kommun vill ge jobb till människor som återvänder efter att ha stridit för IS delats flitigt via sociala medier. Bland annat dök den här artikeln upp häromdagen och vållade en del debatt i mitt följe:
Jag var en av dem som gav mig in i diskussionen och jag har min åsikt så solklar som den bara kan vara. En åsikt som jag också förmedlade:
"Det är väldigt märkligt kan jag tycka att folk, oavsett om de är forskare eller vanliga tyckare, kan mena att det handlar om utanförskapets effekter när folk väljer att lämna Sverige för att strida för IS.
Jag köper att dagens utanförskap leder till många negativa saker och motsättningar, men dessa människor bryr sig knappast om de har jobb eller inte. De väljer ju själva att helt ställa sig utanför samhället och allt vad civilisation heter. Aldrig att det handlar om att de på grund av arbetslöshet, rasism, ekonomiska förutsättningar etcetera har hamnat i utanförskap och därför blir destruktiva till den grad att IS är ett alternativ.
Jag köper att dagens utanförskap leder till många negativa saker och motsättningar, men dessa människor bryr sig knappast om de har jobb eller inte. De väljer ju själva att helt ställa sig utanför samhället och allt vad civilisation heter. Aldrig att det handlar om att de på grund av arbetslöshet, rasism, ekonomiska förutsättningar etcetera har hamnat i utanförskap och därför blir destruktiva till den grad att IS är ett alternativ.
Om jag inte missminner mig kom det efter dådet i Paris uppgifter om att minst en av gärningsmännen var högutbildad. Knappast så att han med sina förutsättningar hamnat i ett oönskat utanförskap. IS-krigande och IS-rekryterande handlar garanterat om något mycket större, i deras värld, än utanförskap på grund av arbetslöshet eller liknande.
Medan Storbritannien pratar om att förvägra IS-krigare rätten att återvända ska vi ge dem jobb, låter logiskt..."
Medan Storbritannien pratar om att förvägra IS-krigare rätten att återvända ska vi ge dem jobb, låter logiskt..."
Den kommentaren bemöttes och det skrevs bland annat att jobb väl ändå är bättre än att de går på bidrag, vilket skulle vara alternativet annars enligt personen bakom kommentaren. Även det är ett argument som jag inte köper någonstans. Sen när blev IS-krigare en merit i CV:et? Jobb ska man i min värld ha för att man förtjänar det tack vare utbildning och/eller ett driv och en vilja att verkligen vill något, inte på grund av att man anses så farlig för samhället att man annars utgör en enorm risk för detsamma. Annars är vi helt fel ute enligt mitt sätt att se på det.
Kommentarer
Trackback
