Gör mig hemmastad och trivs
Jag har nu jobbat på Prolympia i snart en månad och känner mig redan riktigt hemmastadd. För att förstärka den känslan ytterligare har jag så smått börjat att dekorera kontoret med privata saker som betyder mycket. En självklar plats hade förstås Karin och snart ska Theo också finnas med på något sätt.
Dessutom måste jag förstås ha upp en del MFF-prylar. Inte minst när min kollega Martin har väggarna fulla med Liverpool-souvenirer och dessutom pyntar sin del av rummet med en del Linköping HC-grejer. Det gäller ju att visa att även jag håller till inne hos oss :)
Den positiva känslan över att jobba där har bara förstärkts. Jag trivs med både elever och kollegor och har fått tillbaka såväl motivationen som glädjen när det gäller lärarrollen på allvar. Nu känner man sig glad såväl av att gå till jobbet som av att komma hem till sin underbara familj. Jag ska med andra ord absolut inte klaga nu.
Det enda som känns lite tråkigt är att jag bara får ha min mentorsklass terminen ut, sedan lämnar de oss för gymnasiet. Jag gillar klassen skarpt och har, känns det som i alla fall, redan skapat en bra relation till mina elever. Jag trivs med dem och de är såväl trevliga och ödmjuka som roliga att tjabba lite med. Jag ska verkligen ta vara på månaderna som kommer med det gänget och förhoppningsvis kan jag sätta en del positiva avtryck hos klassen under den tiden.
Kul är det förresten också att ha bloggandet gemensamt med en av eleverna. Jag skulle säga att vi är på en liknande nivå när det gäller våra respektive bloggar. De är ju kända, välbesökta och omtalade båda två. Att min blogg en riktigt bra dag har max runt 50 läsare samtidigt som hon (vars Instagramkonto har cirka 155 000 följare och senaste Youtube-videos snittar över 100 000 visningar) förmodligen har några ynka fler är väl enda skillnaden egentligen... :)
Kommentarer
Trackback
