Med lätta steg
Allt rullar på för tillfället och som vanligt bloggas det relativt lite här. Kanske kan det bli mer fart på den fronten när sportlovet anländer om en vecka och ger mig lite mer ledig tid.
Jag kan dock inte klaga över att jag behöver jobba om dagarna. Inte ens att Theo har snittat 04.30 när det gäller att vakna och vilja gå upp den senaste veckan är något som jag kan komma mig för att gnälla allt för mycket över (även om jag har beklagat mig för mina elever en del). Det är synd att gnälla när allt över lag känns så bra som det gör nu.
Jobbet fortsätter att vara riktigt kul och jag trivs, riktigt bra till och med. Eleverna är roliga att jobba med och sköna att surra med samtidigt som jag gillar kollegorna. Det är en bra känsla när det gäller jobbet helt enkelt, en känsla som bara har förstärkts för varje vecka som har gått.
Samtidigt så är det ju förstås spännande att gå och vänta på Theos lillasyster. Det är visserligen ett bra tag kvar till mitten av juni, men när man känner sparkarna där inifrån Karins mage blir det verkligt på riktigt och det känns så enormt stort. Jag är så grymt lyckligt lottad som har både Karin och Theo och som ganska snart har förmånen att få bli pappa igen. Det är något som lyfter varje dag, vecka efter vecka, hela tiden.
Jag kan dock inte klaga över att jag behöver jobba om dagarna. Inte ens att Theo har snittat 04.30 när det gäller att vakna och vilja gå upp den senaste veckan är något som jag kan komma mig för att gnälla allt för mycket över (även om jag har beklagat mig för mina elever en del). Det är synd att gnälla när allt över lag känns så bra som det gör nu.
Jobbet fortsätter att vara riktigt kul och jag trivs, riktigt bra till och med. Eleverna är roliga att jobba med och sköna att surra med samtidigt som jag gillar kollegorna. Det är en bra känsla när det gäller jobbet helt enkelt, en känsla som bara har förstärkts för varje vecka som har gått.
Samtidigt så är det ju förstås spännande att gå och vänta på Theos lillasyster. Det är visserligen ett bra tag kvar till mitten av juni, men när man känner sparkarna där inifrån Karins mage blir det verkligt på riktigt och det känns så enormt stort. Jag är så grymt lyckligt lottad som har både Karin och Theo och som ganska snart har förmånen att få bli pappa igen. Det är något som lyfter varje dag, vecka efter vecka, hela tiden.
Det finns helt enkelt så mycket att vara nöjd över nu, så jag tänker fortsätta att vara det och kliva in i helgen med löjligt lätta steg :)
Mina älsklingar har fått en plats även på mitt jobb :)
De två viktigaste, alla kategorier. Så mycket kärlek som ni två är värda, helt sanslöst :)
Kommentarer
Trackback
