Kungsberget med ett skönt gäng
Förra fredagen stod friluftsdag med niorna på schemat och det blev en riktigt bra dag i Kungsberget utanför Gävle. Nu åker jag ju jag visserligen inte utför (och nekade chansen att pröva den här gången för att inte skämma ut mig offentligt) men jag passade i alla fall på att kriga mig runt en hyfsad runda på längdskidor i spår som i princip lyste med sin frånvaro.
Skönt att stå på skidor igen (har jag inte gjort sedan jag bodde här i Gävle förra gången) och framför allt ett perfekt tillfälle att träffa eleverna i en annan miljö, i ett annat sammanhang, än bara i skolan. Kul att kunna umgås, snacka och spendera tid tillsammans. Det var ett riktigt skönt gäng som vi hade med oss dit och jag understryker gärna, för hundrade gången redan här i bloggen och för min närmaste omgivning, hur bra jag trivs med de eleverna som jag har. Det finns så mycket glimt i ögat, humor och lagom kaxighet hos dem vilket passar mig och min ledarstil bra. Jag har haft tur helt enkelt och fredagen i Kungsberget var bara en av många lyckade jobbardagar hittills.
Det är lätt att trivas på sitt jobb när man har de här eleverna varje dag :)
Lite av varje kan man säga
Det mesta har rullat på utan några konstigheter senaste veckorna. Jobbet går bra, jag trivs som jag tidigare har påpekat och det tjatar jag gärna om gång efter gång här, samtidigt som helgerna i hög utsträckning har spenderats med familjen. Förra helgen var det kalas ute i Skutskär för bland en trio i form av svärfar, Karins ena kusin samt hennes farmor och nu senast roade jag mig med att storstäda i lördags för att sedan lägga en del av söndagen på promenad och lunch i Hemlingby.
Nu kommande helg, eller rättare sagt redan på torsdag, dyker mamma upp på besök här och nästa vecka är det sportlov. Visserligen ska jag jobba hemifrån ett par dagar, men en lugnare vecka än vanligt (även om jag knappast gnäller över vardagslunken ändå just nu) blir det hursomhelst.
. . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . .
Det gäller att ha rätt kläder på jobbet!
Uppfräschning av garderoben. Dock måste några par chinos in också inom kort.
Grymt trevligt grabbhäng hos Marcos förra lördagen. Det trots Milantorsk mot Juventus.
Vuxna män gör saker tillsammans, som att ta över barnens leksaker när det är kalas och få känna den smått euforiska glädjen över att köra radiostyrda bilar igen :)
Med lätta steg
Allt rullar på för tillfället och som vanligt bloggas det relativt lite här. Kanske kan det bli mer fart på den fronten när sportlovet anländer om en vecka och ger mig lite mer ledig tid.
Jag kan dock inte klaga över att jag behöver jobba om dagarna. Inte ens att Theo har snittat 04.30 när det gäller att vakna och vilja gå upp den senaste veckan är något som jag kan komma mig för att gnälla allt för mycket över (även om jag har beklagat mig för mina elever en del). Det är synd att gnälla när allt över lag känns så bra som det gör nu.
Jobbet fortsätter att vara riktigt kul och jag trivs, riktigt bra till och med. Eleverna är roliga att jobba med och sköna att surra med samtidigt som jag gillar kollegorna. Det är en bra känsla när det gäller jobbet helt enkelt, en känsla som bara har förstärkts för varje vecka som har gått.
Samtidigt så är det ju förstås spännande att gå och vänta på Theos lillasyster. Det är visserligen ett bra tag kvar till mitten av juni, men när man känner sparkarna där inifrån Karins mage blir det verkligt på riktigt och det känns så enormt stort. Jag är så grymt lyckligt lottad som har både Karin och Theo och som ganska snart har förmånen att få bli pappa igen. Det är något som lyfter varje dag, vecka efter vecka, hela tiden.
Jag kan dock inte klaga över att jag behöver jobba om dagarna. Inte ens att Theo har snittat 04.30 när det gäller att vakna och vilja gå upp den senaste veckan är något som jag kan komma mig för att gnälla allt för mycket över (även om jag har beklagat mig för mina elever en del). Det är synd att gnälla när allt över lag känns så bra som det gör nu.
Jobbet fortsätter att vara riktigt kul och jag trivs, riktigt bra till och med. Eleverna är roliga att jobba med och sköna att surra med samtidigt som jag gillar kollegorna. Det är en bra känsla när det gäller jobbet helt enkelt, en känsla som bara har förstärkts för varje vecka som har gått.
Samtidigt så är det ju förstås spännande att gå och vänta på Theos lillasyster. Det är visserligen ett bra tag kvar till mitten av juni, men när man känner sparkarna där inifrån Karins mage blir det verkligt på riktigt och det känns så enormt stort. Jag är så grymt lyckligt lottad som har både Karin och Theo och som ganska snart har förmånen att få bli pappa igen. Det är något som lyfter varje dag, vecka efter vecka, hela tiden.
Det finns helt enkelt så mycket att vara nöjd över nu, så jag tänker fortsätta att vara det och kliva in i helgen med löjligt lätta steg :)
Mina älsklingar har fått en plats även på mitt jobb :)
De två viktigaste, alla kategorier. Så mycket kärlek som ni två är värda, helt sanslöst :)
